Summering av 2009

Gott Nytt År!

Inför 2009 hade jag satt några mål som jag ville försöka uppnå. Sedan ändrades dessa något under året, jag hade till exempel inte tänkt springa något maraton under 2009, men nu blev det ett ändå.

Vad har jag då haft för mål och har jag nått dem?

Träningsmål:

- Vinna över veckan (springa minst 4 av de 7 dagarna mån-sön)
Ett mål som jag inte håller statistik på men jag har i alla fall vunnit ganska många veckor.

- Springa minst 100 km per månad.
Höll jag på att klara men Influensa, Lunginflammation och Bihåleinflammation efter varandra i november gjorde att jag inte kom upp i mer än 55 km. Så precis när jag började tror på att jag skulle klara det så gick det åt helvete. Målet kvarstår!

- Springa minst 2000 km under hela året.
Har jag i alla fall klarat av. Målet innan året började låg på över 1000 km men det målet reviderades ganska snabbt. Är dock mycket nöjd med att ha kommit över 2000 km.

- Träna mer core (mage och rygg)
Dåligt definierat mål, vad betyder träna mer? Oavsett så har jag varit på tok för dålig på det så även om jag satt ett mål som är totalt omätbart så kan jag nog ändå påstå att jag inte har nått upp till det.


Tävlings/Resultatmål

- 10 km under 40:00 någon gång under året
Sprang Falkenbergs Stadslopp på 40:41. Tror egentligen att jag haft kapaciteten att gå precis under 40 minuter i år men efter som jag ligger precis på gränsen måste jag i så fall få till ett prefekt lopp på en perfekt dag och det har jag inte lyckats med. Målet kvarstår!

- Halvmaraton under 1:40 reviderat till 1:35 i maj 2009.
Sprang Kungsholmen Runt HM på 1:29:15 vilket jag var mycket nöjd med.

- Maraton under 4:10 som var mitt tidigare PB från 1992. Reviderat till under 3:30 i maj 2009
Sprang Stockholm Marathon på 3:13:00 vilket jag var ännu mer nöjd med.

Kan väl erkänna att många av målsättningarna för 2009 var lite väl lätta att nå. Men när man inte vet sin kapacitet är det svårt att sätta bra mål. Återkommer med mina nya målsättningar för 2010, det blir nog inte lika enkelt att nå dem...

Dubbat

Hade lite svårt att vänta med att ge mig ut på en runda nu när jag hade nydubbade skor! Tänk om isen skulle hinna smälta bort? Kollade termometern fortfarande minus nio grader, puh då är nog isen kvar.

Satte på mig skorna utanför lägenheten. Med dubbar i skorna är det inte optimalt att använda dem inomhus. Risken finns att det blir små härliga märken i golvet.

Nu börjar isen även lägga sig i djurgårdskanalen. (nej det är inte mina spår ni ser, även om jag sprang med dubbar så släpade jag inte fötterna efter mig på det viset)

Jag gjorde mitt bästa för att leta upp isen idag även om det var mörkt. Min första känsla när jag kom ut var att det trots dubbar inte var i närheten av fästet som blir vid ren asfalt. Och det är det inte men det kanske inte är det man ska begära.

Den största skillnaden med att springa dubbat är säkerhetskänslan. Idag när jag sprang kunde jag slappna av på ett helt annat sätt, trots att det bara var första rundan med dubb. Jag kände aldrig någon osäkerhetskänsla och halkade inte till en enda gång. Däremot känns det fortfarande att det är halt vid frånskjutet då glider foten fortfarande en del. Det kan ju i och för sig bero på att min fantastiska placering av dubbarna inte är optimal för just frånskjutet. Eller så beror det på min i övrigt ganska slita sula på skorna.

Resultatet efter en provrunda får jag ändå säga är med beröm godkänt. Det viktigaste att uppnå var ju säkerhetskänslan och att kunna springa utan att riskera benbrott. Det går säkert att fila lite på placering av dubbarna för att få det ännu bättre. Jag har ju även 2 dubbar per sko kvar jag kan sätta i.

För att övergå till själva löpningen så tog jag det lugnt idag och försökte hålla mig inom lågpulszonen. Gick ganska bra även om jag var över med några slag vid några tillfällen. Farten blev därefter. Det mesta känns bra i löpningen just nu. Det som oroar något är att jag det senaste passen, när det varit riktigt kallt, fått lite ont i knäna efter 6-7 km. Känns som att det beror på kylan så förhoppningsvis inget som jag behöver oroa mig för.

Ska bli spännande att se om hela Djurgårdskanalen har frusit nästa gång jag springer förbi.

11k @5:53 %137

Montering

När jag kom hem idag låg mina beställda dubbar i brevlådan som utlovat. Inte någon idé att spilla någon tid. Bara ta fram skruvdragaren och försöka få fast dubben på ett par skor.

Jag beställde skovarianten av dubben eftersom jag inte använder traktordäck när jag springer, även om min flickvän hävdar det. Det följer med 24 dubbar (det var 25 i min box) och ett monteringsverktyg som passar perfekt att använda med en skruvdragare. Det finns även ett spår i änden på samma verktyg så man kan använda en vanlig skruvmejsel om man föredrar det. 

Sedan var det ju den svåra frågan, vilka skor ska jag sätta dubben i? Valde mellan mina Nike Structure och Nike Elite. Structure:n har ju en ganska bra grov sula med bra "klackar" att sätta dubben i medan mina Elite inte har riktigt grov sula och dessutom är ganska slitna. Eliten är ju däremot nära pension vilket innebär att det inte gör så mycket om det skulle funka dåligt att få i dubbar i dem och jag måste kassera dem. Samtidigt är Eliten så grymt skön att springa i.

 Eliten överst och Structure:n underst

Jag funderade 5 minuter. Sedan bestämde jag mig att Eliten skulle få fira sin 1000:e sprungna mil med dubbar i sulan.

Sedan över till själva monteringen av dubbarna. Var det svårt? Nej att skruva i dem var väldigt enkelt. Det svåra var väl snarare att bestämma var dubbarna ska sitta. Jag gick lite på känsla. Använde dessutom bara 10 dubbar per sko. Så jag fyra (fem om jag vill ha en extra i en sko) till att skruva i om jag vill.

Jag tror dock att det är en stor fördel att använda skruvdragare. Jag hade nog svurit mer än en gång om jag skulle ha skruvat i dem med vanlig skruvmejsel. Om skon går sönder av det här eller om man kan fortsätta använda skon som vanligt om man tar ur dubbarna vet jag inte ännu. Jag får väl återkomma angående det när våren närmar sig.

Så var då dubbarna på plats. Lite lagom utspridda och utan någon som helst struktur. Perfekt helt enkelt! Nu får vi se hur det fungerar att springa med dubbar i skon. Om det blir någon skillnad eller om isen och snön hinner smälta bort innan jag hunnit testa dem nu kanske?

Odubbat

Idag var det mycket riktigt kallt. Inte några minus 15 men i alla fall en 6-7 minus och det räcker ju för att det ska frysa. Fullt med is på gatorna kan man väl sammanfatta förutsättningarna med.

Is på gatorna men ingen is i djurgårdskanalen, än. I Djurgårdsbrunnsviken var det dock is. 

 

Då mina maxigripdubbar inte kommit ännu tänkte jag ju att vad passar inte bättre än att springa en runda med helt vanliga skor för att kunna jämför det med när jag väl dubbat ett par av mina skor!

Valde mina Nike Structure som ändå har ganska grov sula för att vara vanliga skor, lite hjälp måste jag ju ändå ha mot isen. Det var dock inte lika farligt halt som jag trodde det skulle vara. Försökte springa med korta lätta steg för att inte halka på isen och givetvis försökte jag springa där det så ut att vara bäst fäste. Klarade mig ganska bra och lyckades ta mig runt nästan helt utan incidenter. Trampade lite snett en gång men det berodde knappast på halkan, snarare på att jag inte tittade var jag satte fötterna just då.

Annars är det väl den stora skillnaden att springa när det är halt att man aldrig kan slappna av och få in ett bra flyt i löpningen. Jag känner mig hela tiden lite spänd och vågar inte riktigt trycka på utan springer mera som om jag har okokta ägg under fötterna. Förhoppningsvis kan jag slappna av lite mera och få in flytet när jag fått i dubb i skorna!

11k @ 5:22

Maxigrip

Det är tö i stockholm idag. Plus 2-3 grader. Livsfarligt att röra sig ute, istappar och taksnö faller likt bomber till marken runt omkring när jag går på trottoaren.

Redan igår såg jag på vädret att plusgraderna idag skulle bytas ut mot en riktigt köldknäpp imorgon och även hålla i sig resten av veckan. Tö följt av kyla innebär is på gatorna. Jag har inga skor som fungerar att springa på is med, än.

Ok då gäller det att fixa det, snabbt. Vill ju inte att veckans träning ska bli lidande av att mina skor inte passar för väglaget. Funderade en kort sekund på att springa iväg och köpa någon form av halkskydd att sätta på skorna. Icebug och liknande redan dubbförsedda skor har jag hittills ratat då de oftast verkar vara ganska tunga pjäser.Tillslut föll valet på att försöka fixa riktiga dubbar i ett par av mina befintliga skor. Hittade Maxigrip på nätet som egentligen är framtaget för att dubba traktordäck och liknande med men det finns en variant som ska passa vanliga skor också. Fördelen jämfört med redan dubbförsedda skor är ju att jag kan fortsätta använda mina favoritskor. Man ska även kunna ta ur dubben igen om flytta dem till andra skor om man skulle vilja det.

Ska bli spännande att se hur det fungerar! Gjorde beställningen i morse och har blivit lovad leverans redan innan nyår. Återkommer så fort jag fått dem med ett inlägg om montering och test av hur bra det sedan fungerar.

Annars är jag lite seg i benen idag efter gårdagens pass. Idag blir det helt enkelt vila från löpningen. Kanske lite coreövningar istället.

TSM - Nypremiär

Ja, man får väl kalla det för nypremiär då jag bara hann vara med två gånger innan jag blev sjuk och därefter inte varit tillräckligt frisk för att vara med förrän nu (om man bortser från förra söndagen då jag inte var på plats i Stockholm).

Idag stod det 15-20 km distanslöpning på schemat beroende på vilken grupp man valde att springa med. Jag som inte sprungit speciellt fort på flera månader fundera länge på vilken grupp jag skulle springa med. Ville nog egentligen springa med 3:30 då deras tempo kändes mer rätt men det var så många deltagare där så jag valde att springa med 3:15 istället. Det var kanske inte helt rätt val, det blev tufft!

3:15-gruppen ska ju springa i 5:00/km-tempo så jag visste ju vilket tempo som väntade men jag visste inte hur jobbigt det skulle bli. För 3:15 var rundan planerad till 18 kilometer runt Brunnsviken. Redan efter 4-5 kilometer började det kännas tungt även om jag inte hade några problem att hänga med än så länge, men jag fick ändå slita mer än vad som kändes bra med tanke på att det bara var en knapp tredjedel av sträckan avverkad.

Vi sprang varvet motsols och när vi hade rundat spetsen på Brunnsviken och kommit fram till det härliga backen vid Frösundavik var det riktigt segt. Där passerade vi även 10 kilometer på 50 minuter. Efter den backen återhämtade jag mig aldrig helt igen utan fick slita för att hänga med i tempot och efter 12 kilometer lät jag klungan sakta dra ifrån. Fick lite hjälp av ett rödljus längre fram men det var bara tillfälligt. När så ledarna gav valet att springa höger för de som var lite trötta (dvs mig) så var jag inte svårövertalad. Jag kortade med andra ord av rundan något och kom tillbaka till Stadion efter 17 km. Totalt fick jag trots det ihop ytterligare en kilometer då jag sprang till och från Stadion.

Det krävs några veckors träning innan jag springer maran under tre timmar det kan jag lova...

18k @5:10

Juldagsspring

Idag hade jag betydligt mer spring i benen än igår. Så när det blev läge för en kvällsrunda lyckades jag lura med A på 10 upplysta kilometer i Båstad by. Nu blir det lugn vila framför brasan.

10k @5:15

Julaftonsjogg

Trots att jag vaknade ganska seg i benen lyckades A lura med mig på en runda på Julaftonsförmiddagen. Blev en sväng ner till Båstad hamn på ishala gator. Halkan gjorde vägen tillbaka, då det bara går uppför, extra jobbig. Känslan var att jag fick ta dubbelt så många steg som vanligt för att komma upp.

Men upp kom jag, tillslut, även om jag var ordentligt trött. Nu ska det bli gott med julmat!

10k @5:30

Vitt

Vitt överallt men tyvärr med plusgrader så det är nog inte vitt så länge till. Fördelen var att det inte var halt någonstans idag!
Blev en lugn runda innan frukost. Energin tog slut efter 10 km men som tur var valde jag att springa uppe på Hallandsås så det var nästan bara nerför sista 5 km.

Edit: Om ni undrar varför mina inlägg är sämre än vanligt med borttappade ord, bilder som kommer fler gånger och andra kostigheter så skyller jag helt på datorproblem. Jag kan just nu inte läsa min egen blogg! Det betyder att jag bloggar i blindo så att säga. Bara detta problem förärar egentligen ett eget inlägg men eftersom det inte handlar om löpning och eftersom jag just nu har svårt att bara få in inlägg om löpning på rätt sätt så lämnar jag det för tillfället. Därför kommer det flesta inläggen här äver julhelgen förmodligen att bloggas med hjälp av telefonen och då brukar det kreativa skrivandet bli något lidande...

15,5 @5:48

Tö

Idag var det varmt ute, knappt under nollan. Passade på att först springa 5 km nerför, det gick bra nu när en del av snön och isen försvunnit, sedan blev det ungefär lika många kilometer uppför Hallands ås igen. Då kändes det att pulkaåkningen från söndag och måndag satt i benen, farten var måttlig kan man väl säga.

Nu på kvällen har det kommit 5-10 cm ny snö här. Hoppas det ligger kvar några dagar. Om jag orkar gå upp kanske det blir lite snölöpning imorgon förmiddag.

10k @6:03

Stockholmaren på landet

En fantastiskt fin vinterdag med sol och snö. Vad passar bättre än en löprunda? Givetvis kom jag iväg lite senare än tänkt men solen syntes ännu på himlen så det borde ju inte vara några problem. Jag tar den lite längre rundan som jag sprungit en gång tidigare, för ett år sedan ungefär. Den var ju ganska lätt så jag hittar nog.

När solen går ner blir det mörkt lika snabbt i södra sverige som i Stockholm kan jag meddela. Men jag fick en runda med julkänsla i alla fall. Tyvärr förtogs det lite av osäkerheten om jag verkligen hittade och sprang rätt eller om jag skulle bli stående i skogen i totalt kolmörker.

Det löste sig till slut och jag kom hem helskinnad. Kan meddela att jag verkligen lärt mig höra skillnade på hur ett steg på packad snö låter jämfört med hur ett steg på is låter. Ljudet av steg på is = inte bra, för då liknar man snart Bambi och även om det är så mörkt så ingen kan se dig så finns det andra risker med detta än att bli utskrattad.

15,5k @5:42

Träningsläger

Har nu åkt iväg på en veckas träningsläger. Eller, det är väl inte helt sant. Julvecka är det väl snarare så vi får se hur mycket löpning jag hinner med.

Har begett mig söderut och har är det inte lika mycket snö som i Stockholm där bilden är tagen.

Då jag nu befinner mig på en ås så kan det nog bli en del backlöpning den här veckan.

Dåligt med träning idag då större delen av dagen spenderats i en bil i snöstorm. Kanske en runda imorgon.

5 veckor

Hur känns det då efter 5 veckors uppehåll med träningen? Jag har ju inte bara gjort uppehåll med träningen utan dessutom varit sjuk och jag kan väl säga att det har påverkat kroppen.

Har nu sprungit 4 pass efter sjukdomsfrånvaron och det går riktigt tungt. Spontant är känslan att det bara finns en växel att springa på, och den är långsam. Det känns inte som att jag springer på max när jag är ute men ändå finns det ingen kraft kvar till att växla upp och öka farten.

Både styrka och kondition har märkbart påverkats av de här fem veckorna. Känns som att benen inte riktigt orkar hålla emot och skjuta ifrån. Känns ibland som att benen ska vika sig under mig. Konditionen är inte heller på topp längre, både puls och andning är högre och mer intensiv jämfört med hur det var vid samma farter i slutet på oktober.

Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan jag känner mig i samma form som innan jag blev sjuk.

Snöflyt

Även idag snöade och blåste det när jag sprang ut på kvällskvisten. Idag slapp jag dock ishinnan på glasögonen och då bekymrar snö och blåst väldigt lite.

Börjar dock bli väldigt sugen på att få springa lite mer i djupare snö, tyvärr är det ju så mörkt och eftersom jag springer utan lampa vågar jag inte vika av från ljuset ut i snön.

Trots det lågväxelläge jag befinner mig i kändes det riktigt bra idag. Jag hittade någon form av flyt i löpning flera gånger under passet och jag tyckte det var riktigt skönt att springa idag.

10k @5:40

Multisport ger inspiration

Gav mig ut i snöstormen idag. Ja, det var väl ingen riktig snöstorm men det snöade och det blåste vilket gjorde det omöjligt att se vissa bitar av rundan. Antingen hade jag glasögonen på mig och då såg jag inget för det var någon form av snöishinna på dem eller så tog jag av mig glasögonen och då blåste det så mycket snö i ögonen så jag var tvungen att blunda. Valde för det mesta att ha glasögonen på, det gjorde mindre ont så.

Annars var det riktigt härligt väder att springa i. Tillräckligt mycket snö för att ingen is skulle titta igenom under snön vilket gjorde att det inte vara några som helst problem med fästet idag. Var mer som att springa på sand vissa partier.

Tog egentlige bilden för att visa hur mycket snö det var ute. Men som löpare kan man ju inte låta bli att reagera lite extra på nummerskylten.

 

Annars känns ju kroppen fortfarande seg, men det lär jag ju få leva med ett tag till. Det som är positivt är att njutningen att springa börjar infinna sig. Längtar redan till nästa pass. Kan väl till viss del bero på att jag blev väldigt träningsmotiverad efter att ha sett Multisport - från äventyr till idrott. Rekommenderas, går i repris på Söndag kl 10:50 (TV4 Sport).

8k @5:37

En runda borde jag ju kunnat klämma in, eller?

Sjuk i fem veckor, det är ju inte möjligt! Några rundor borde jag ju ha kunnat få till under den här tiden? Ja, nu när jag känner mig bättre känns det märkligt att jag har känt mig så pass sjuk att jag inte har sprungit på 5 veckor.

Jag har några kriterier som om de uppfylls så tränar jag inte. Det är halsont, feber eller en tydlig sjukdomskänsla i kroppen. Nu när jag tittar tillbaka på dessa fem veckor så ser det ut ungefär så här.

Man kan alltid fundera på hur fort efter sjukdom man kan börja träna men det är faktiskt bara en dag då jag skulle ha kunnat träna under denna period. Den 23:e november. Då hade jag varken feber eller ont i halsen och jag kände mig faktiskt frisk. Då passade jag också på och körde lite lätt styrka hemma samtidigt som jag noggrant höll koll på pulsen för att inte riskera något efter att precis haft lugninflammation.

Det är svårt det här med sjukdom. När kan/vågar man träna och när ska man vila. Just i mitt fall den här gången har det inte varit så svårt för jag har helt enkelt mått för dåligt för att träna men annars.

Vilka regler har du för att träna eller låta bli?

Isgata

Idag var det isgata ute. Passade på att inviga mina nya Salomon Speedcross 2. Måste säga att jag är riktigt nöjd. Sitter fantastiskt skönt på min fot och är lätta och behagliga att springa i.

Hur fungerar de då på snö och is. På snö fungerar det mycket bra och ger bra fäste på i princip alla typer av snö. Även om jag ännu bara hunnit testa dem på en runda men det var allt från nysnö till modd och packad hård snö längsmed löpvägen.

På is fungerar det dock sämre, vilket jag hade räknat med. På blankis fungerar det nog till och med sämre än vanliga löparskor eftersom man då springer uppe på dobbarna under skon och därför har väldigt lite friktion mot underlaget. Är isen skrovlig är dock fästet bättre och det fungerar lite bättre än med vanliga skor. Är det mycket isgata man planerar att springa på ska man nog välja ett par skor med riktiga ståldubbar.

Men jag har ju köpt skorna för att springa i terrängen med dem. Det har jag inte provat ännu och det kan nog dröja ett tag till. Till sommaren kanske...

Annars var det en behagligare runda än i lördags även om det gick väldigt trögt även idag. Men det tar nog några veckor innan jag känner att jag är tillbaka där jag var innan jag blev sjuk.

9k @5:48

36 dagar

Var egentligen inte sugen på att springa idag. Trots att jag inte sprungit sedan i början på november, 36 dagar sedan. Eller snarare just därför. Min hjärna och kropp fungerar så, när jag har passerat 3 veckor utan träning så lägger jag av på något sätt. Då glömmer jag bort att jag faktiskt brukade träna tidigare och jag vill hellre sitta hemma och uggla än att ta på mig löparkläderna och ge mig ut i vintermörkret. Som att börja från början ungefär, både träningmässigt och mentalt.

Men jag trotsade viljan och tog på mig träningkläderna och gav mig ut. Låter lätt kanske men jag hade stora problem att bestämma vad jag skulle ha på mig, hade helt glömt hur mycket kläder jag hade på mig senast jag sprang. 

När jag väl kom iväg började det givetvis snöa, då kom jag på vad jag hade glömt. Glasögon! Har inte något synfel men springer nästan alltid med glasögon, solglas på sommaren och rödare  varianter på vintern. Idag fick jag helt enkelt leva med att varannan snöflinga letade sig in i ögonen. Vet alltså inte riktigt var jag sprang efter som jag mest blundade. Men det var heller inte så mycket att uppleva, det var mest något som bara måste göras. Skönt när det är avklarat liksom.

Om det jag eftersträvar när jag springer är att känna mig som en sportbil eller liknande så kan jag väl säga att idag kände jag mig mera som en maxlastad långtradare. Det gick väldigt långsamt och blev inte särskilt långt. Men jag tänker börja försiktigt. Trots denna försiktighet kände jag lite i vänsterknä på slutet av rundan så det blev en ordentlig strech när jag kom hem.

Så här när första passet är avklarat kan jag i alla fall säga att det är skönt att vara igång igen!

7k @6:04

I brist på löpning

Om jag nu inte är tillräckligt frisk för att springa ännu, vad gör jag då för att stilla abstinensen? Jag vet faktiskt inte riktigt men jag vet att jag gjorde helt fel idag.

För att skapa lite löparglädje råkade jag ge mig in på Stadium idag. Det resulterade i ett par nya skor. Jag saknar ju ett par trailskor bland mina löparskor. Förmodligen för att asfalt är mitt favoritunderlag och för att jag bor mitt i asfaltsdjungeln. Det blir inte så mycket skogslöpning med andra ord. Men ett par trailskor måste jag ju ändå ha, om inte annat så bara för att göra skogarderoben mer komplett.

Det blev ett par Salomon Speedcross 2 som Stadium hade prissatt precis under tusenlappen. Det tyckte jag gjorde det väl motiverat att investera!

Kan det bli ett löppass till helgen eller slå bihålorna tillbaka?

Jag har glömt bort hur det känns!

Det är nu mer än en månad sedan jag sprang senast. Jag har glömt bort hur det känns. Känslan att ta på sig löparkläderna och ge sig ut och njuta av löpningen finns inte kvar i mitt minne. Eller så har jag förträngt den för att det blir för jobbigt att ha den i minnet när man inte har möjlighet att utöva det.

Jag är ju fortfarande sjuk, tyvärr. Förkylning och bihåleinflammation kom som ett brev på posten efter 14 dagars antibiotikakur. Paradoxalt nog äter jag nu antibotika igen efter som inte mycket annat har hjälpt.  Börjar känna mig bättre nu så vi får väl se vad jag blir för sjuk nästa vecka.

Det är över ett år sedan det dröjde så här länge mellan löppassen. Under året som gått har jag dock lyckats ganska bra med att regelbundet komma ut och träna. Eftersom jag verkligen tyckt att det varit roligt att springa har det varit naturligt att jag har prioriterat löpningen framför mycket annat som tv-tittande, slö-surfande och annat onödigt.  Ibland har jag dock känt känslan av att jag fått försaka en del för att hinna med löpning. Inga viktiga saker för det tycker jag att jag hunnit med men t ex sådana banala saker som vissa tv-program.

Jag kan nu meddela att jag insett att jag inte har försakat ett skit! Nu när jag inte tränar så är jag i och för sig sjuk och så pass trött att jag inte orkat göra något av vikt överhuvudtaget men det känns mest som jag sitter och zappar på tv och letar efter något bra tv-program som inte finns.

Längtar till imorgon då ett av få program jag vill se sänds. Det enda program just nu som skulle få mig att känna att jag försakade något om jag kunde springa istället, men det går ju alltid att spela in. Sjön Suger på Kanal 9.

Likheter

Den här hösten börjar mer och mer likna förra hösten, jag som hade hoppats på en bättre höst i år.

Förra året blev grundträningsperioden under hösten avbruten av sjukdomar och skador. Det började med att jag i början av oktober blev förkyld och fick öroninflammation. Det gjorde att hela oktober försvann utan träning. När jag sedan blev frisk och skulle börja träna igen började jag givetvis lite för optimistiskt och fick problem med löparknä vilket gjorde att även i november blev det sporadiskt med träning. Det var först i december jag var tillbaka i träning igen.

Hittills den här hösten ligger jag en månad efter förra året. Jag kunde träna i nästan hela oktober innan jag i år blev sjuk precis i slutet på oktober. I år var det influensa och lunginflammation.  Jag har efter 14 dagars penicillin nu blivit frisk från lugninflammationen men antibiotika är ju ganska bra på att slå ut immunförsvaret så det har nu övergått i en rejäl förkylning. Jag hoppas bara att jag när jag väl kan börja träna igen inte drabbas av problem med att kroppen inte vill det hjärnan vill som förra året.  Ska nog försöka börja träningen lugnt och försiktigt om jag nu blir frisk någon gång.

Om man nu ska se något positivt med det här så hade jag ju förra säsongen efter att jag väl kom igång med träningen i december en väldigt bra träningsperiod hela vägen fram till Stockholm Marathon, så det är väl det jag får hoppas på nu igen!

Bäst under säsongen

Och bästalistan ser ut enligt följande:

 Utom tävlan utser jag mina Adidas Adios till bästa skor under 2009.

3. Tylösand - Båstad (ultraträning)
Mitt första ultrapass. Fantastiskt roligt! Känslan av äventyret då jag aldrig sprungit sträckan tidigare och att vara ute en hel dag (kändes det som i alla fall) var en helt ny upplevelse. Det blir helt klart fler gånger. Det som tilltalade mig mest var nog känslan att ta mig från A till B för egen maskin så rundbanor är nog tveksamt om jag någonsin kommer bedriva mina ultrapass på.

2. Kungsholmen Runt Halvmarathon (tävling)
Då jag stod på startlinjen för Kunsholmen Runt var jag väldigt osäker hur snabbt jag skulle kunna springa. Målet var satt till 1:35. Jag kände mig dock oförskämt stark hela loppet igenom, fler sådana lopp vill jag uppleva. Döm om min förvåning när jag ser att jag till och med kommer lyckas ta mig under 1.30. Kan ju inte vara annat än otroligt nöjd med ett lopp där allt stämmer.

1. Stockholm Marathon (tävling)
Hade egentligen inte tänkt springa Stockholm Marathon 2009. Var inte ens anmäld. Men så släppte de 75 extraplatser i april. Målet från början var ju att springa under 3:30 2010 men då jag kände att träningen gått väldigt bra under våren vågade jag sätta 3:30 som mål redan i år. Just på maratondagen kände jag mig inte helt i form men tänkte att det får gå som det går. Känns det skit en bit in i loppet får jag väl kliva av, det är ju nästa år det gäller på riktigt. Sprang helt på känsla utan att titta på tid eller puls. Efter 35 km började tröttheten komma men med lite vilja orkade jag ändå göra en hyfsad avslutning. Med en tid över all förväntan på 3:13 är ju förstaplatsen på den här listan självklar! Men det ställer ju också nya krav till nästa år...

Bäst och sämst under säsongen

Vad har varit bäst och vad har varit sämst under säsongen?

Här kommer topp 3 i kategorin sämst!

3. Stockholm Halvmarathon (tävling)
Kände mig inte helt i form innan tävlingen och hade en del problem med mina hälsenor tiden innan vilket gjorde att träningen blev lidande. Det märktes under loppet kan man väl säga. Startade i ett tempo som skulle kunna innebära PB om det höll hela vägen. Det gjorde det inte. Jag fick slita rejält sista halvan av loppet vilket gjorde att tiden inte blev vad jag hade hoppats på.

2. Premiärmilen (tävling)
Med en halvrisig känsla i kroppen och en ond fot som gjorde att jag bara kunde springa på tå så var väl inte förutsättningarna det bästa. När sedan själva banan mest består av lervälling och vatten så är ju platsen på den här listan ganska klar. Inte så mycket mer att säga, loppet genomfördes helt ok med tanke på förutsättningarna men så speciellt kul var det inte. Hoppas på bättre förutsättningar 2010.

1. Stukad fot (skada)
Den enda skadan som platsar på listan men den tar ju också första platsen. Det var i slutet på februari och det var mörkt ute. Efter två kilometers löpning så valde jag att springa på cykelvägen på Strandvägen då jag tyckte det var minst snö och mest ljus där. Dåligt val. Tog inte mer än 200 meter efter att jag sprungit upp på cykelvägen innan jag lyckades trampa vänsterfoten i ett hål som jag inte såg i mörkret. Jag hade precis växlat upp farten och det knakade rejält i foten, det gjorde riktigt ont! Jag har vrickat foten förut, det gör ont ett tag men sedan kan man oftast springa lite lätt på den och sedan gör det ont när man kommer hem och blivit kall. Den här gången var det annorlunda. Var tvungen att stå still i 5 minuter (och det var kallt ute) och vänta ut smärtan. Sedan fick jag hoppa hem, kunde inte gå på foten. Det tog 40 minuter att ta mig 1,5 kilometer hem i tregradig kyla. Inte så svårt att hitta förstaplatsen på sämsta listan för 2009!

Bubblare
Influensa och lunginflammation (sjukdom)
Influensan och lunginflammation i november får väl hamna som bubblare på sämstalistan. Sjukdom kvalificerar ju inte helt in på listan om den inte är direkt relaterad till löpningen men när 3 veckors träning försvinner ger det i alla fall en plats som bubblare.

Sjukt skönt - eller?

Om du inte läst mitt tidigare inlägg sjuk vs springa gör det först, i alla fall det sista stycket. Det här är fortsättningen.

Herr Doktor gav mig även en remiss för att röntga lungorna dagen efter. Så på torsdag förmiddag tog jag mig och röntgade lungorna. Helt slut efteråt givetvis. Sängliggande med hög feber väntade jag bara på att få kasta i mig en ny dos Alvedon för att få lite vila från febern. Klockan tre var det dags, två nya tabletter.

Jag och influensan hade nu ganska bra koll på hur lång tid det tog innan de febernedsättande gav effekt. Efter 1,5 timme började den minska och efter 2 timmar var febern nere så mycket Alvedonen lyckades dämpa den och sedan började den öka igen efter ca 5-5,5 timmar.

När nu klockan är 18 och febern fortfarande 39,5 utan någon tendens att minska börjar jag blir lite orolig. Är rätt yr i huvudet och har inte stenkoll men läser noga innantill både på Alvedon förpackningen och Voltaren förpackningen. Kommer fram till att de innehåller helt olika ämnen och därför borde gå att kombinera. Chansar och tar Voltaren också. Sedan har jag kontakt med Vårdguiden och de tycker att jag bör uppsöka läkare igen. Eftersom jag i det tillstånd jag befinner mig inte tar mig någonstans och för tillfället är ensam hemma blir det ambulans. Har bara åkt ambulans en gång tidigare, det var efter en skidåkarfadäs i Italien. Känner väl inte riktigt att jag är så sjuk att jag ska åka ambulans men jag inser också att jag inte har så mycket val om jag ska ta mig till en läkare igen.

Väl på sjukhuset hinner det gå några timmar innan jag blir undersökt och till min lycka verkar Voltaren:en ha gett sig på febern. Så när det tar febern på mig på sjukhuset har den äntligen gått ner till 37,6. Efter undersökningar av både kropp och blod, bland annat ett nytt EKG, kan läkaren med säkerhet säga att influensan inte har satt sig på hjärtmuskeln. Däremot har influensaviruset nu även övergått till en bakteriell infektion och möjlig lunginflammation. Därför får jag nu även med mig en 14-dagarskur antibiotika hem.

När jag sedan efter helgen får svar på lungröntgen så är status att jag har fått lunginflammation. Så status är, ingen hjärtmuskelinflammation men väl en lunginflammation. Om man nu kan lita på doktorer och läkare som alla säger olika saker...

Det blir oavsett lugnt hela antibiotikakuren ut så får vi se hur kroppen känns efter det. Just nu bli jag anfådd bara av att tänka på löpning.

Sjuk vs Springa

Att vara sjuk påminner en del om att springa. Även om jag faktiskt kan erkänna att tankarna på löpning senaste veckan har varit väldigt få. Det närmaste jag kommer var väl funderingen på om jag skulle be sambon fylla vätskeblåsan med vatten så jag kunde ha den bredvid mig i sängen och på så sätt slippa resa mig för att dricka. Men jag insåg det omöjliga uppdraget att orka säga så många ord så det fick vara.

Annars är det väl just intag av vätska och energi som påminner lite om löpningen. Jag tycker det är jobbigt att dricka när jag är sjuk, låter gärna bli men det är ju inte helt optimalt så jag får tvinga i mig, ungefär som när springer (i alla fall tävling). Energin, om jag nu får i mig någon när jag har feber (mår ju grymt illa), består mest av lättsmälta saker som går fort att äta och inte utsätter magen för onödiga påfrestrningar, så som jag vill ha det när jag springer också. Men det ska erkännas, jag har inte ätit energi-gel eller druckigt sportdryck. Det har mera varit vatten och nyponsoppa. Motviljan att stoppa i mig mat har annars gjort att jag tappat 4 kilo på en vecka och då har jag nu vägt mig när jag är välvätskad. Lite kanske vätskan påverkar fortfarande ändå men inte så mycket. Tyvärr är det väl då muskler som försvunnit istället. Men jag börjar nå min tänkta matchvikt som löpare!

Efter att legat med ganska hög feber några dagar fick jag tillslut nog och tänkte att nu får det ta slut. Det verkar ju bara fortsätta om jag ligger kvar här. Så jag gick till Herr Doktor. Ironiskt nog belägen precis mellan Stadion och Östermalms IP. Han lyssnade, tittade och tog en del prover, bl a EKG. Han kunde konstatera att jag hade influensa. Och den hade även satts sig på hjärtmuskeln enligt honom. Skarpa restriktioner. Ingen träningen efter att jag blivit frisk. Träning kan tidigast bli aktuellt om 30 dagar och det efter att jag gjort ett återbesök där han kollat att den inte finns någon inflammation kvar i hjärtmuskeln.

Inte träna på en månad? Fan!

Sjukt sjuk

Jag har fått besök i veckan. Eller redan förra lördagen för att vara exakt. Ni vet hur det är med vänner som tränger sig på man lär sig aldrig riktigt gilla dem. Vi har varit väldigt nära varandra hela veckan och lärt känna varandra väl men jag kan bara konstatera. Jag gillar inte influensan och jag hoppas jag slipper träffa den igen!

När jag stod över TSM förra veckan hoppades jag på ett lika snabbt tillfrisknande som jag blivit sjuk. Man kan väl säga att det blivit motsatsen. Och inget annat var kanske att förvänta. Sjukdom som kommer fort är ofta värre än sådan som man känner på sig flera dagar i förväg.

Mina närmsta vänner senaste veckan.

Har jag haft den beryktade influensan? Ingen vet. Ingen har velat testa mig. Är väl inte så konstigt då ett test givetvis kostar pengar och vaccin har de ju redan beställt till hela svenska folket så oavsett är det ju billigare att jag går och vaccinerar mig när jag är frisk än att kolla om den är den influensan jag har haft.

Jag är fortfarande sjuk, men för första gången sedan söndag lunch orkar jag titta på en tv, lyssna på en radio eller sitta lite vid en dator.  I veckan har jag bara lämnat sängen (och då är det sänglänge med täcket upp till näsan och ögonen i taket som gällt) vid läkarbesök, och då med kraftansrängning och hjälp.

Jag återkommer.

TS...juk

Idag var det dags för TSM igen. Sju kilometer snabbdistans eller testlopp som de också har kallat det. Jag var inte med. Trist.

Hade varit kul att springa ett testlopp och se vilken fart jag har i kroppen nu när jag inte sprungit fort på länge. Men man får ju inte alltid som man vill. Speciellt inte på hösten när dagisbakterierna frodas.

Blev helt enkelt grymt förkyld igår, igen. Näsan rinner och huvudet känns några nummer större än normalt. Ingen feber, än i alla fall. Förhoppningen är att det kan gå över ganska fort. När det slår till fort borde det ju kunna försvinna lika fort tycker jag.

Det blir inget springande idag i alla fall.

Mentalt väder?

Idag förberedde jag mig på att ge mig ut på en riktig helvetesrunda. Inte rent träningsmässigt jag tänkte bara köra ett lugnt distanspass. Utan vädermässigt. När jag tog mig hem från jobbet idag så var det kallt, mörkt och ösregn.

 Det var i alla fall så mörkt att jag behövde använda min reflexväst

De timmar jag var hemma innan jag skulle ge mig ut och springa ställde jag alltså in mig på att jag skulle ut och springa i detta kalla mörka ösregn. Kan inte påstå att jag såg fram emot det men tänkte att det i alla fall skulle bli varmt och skönt när jag var hemma igen.

Döm om min förvåning när jag kommer ut strax efter åtta och det inte alls är som jag har förväntat mig. Det är inte alls speciellt kallt, inte så mörkt som jag hade trott och till och med uppehåll. Känns helt fantastiskt att vara ute och springa i detta fantastiska väder tänker jag. Men vädret är ju bara bra för att jag hade ställt in mig på att det skulle vara riktigt riktigt dåligt.

Tänk vad lite det krävs för att man ska tycka att vädret är bra, det är bara att först föreställa sig att det ska vara mycket värre...

Sprang 1:a varvet på nästa års Stockholm Marathon idag. Börjar gillar rundan även om jag fortfarande hoppas att jag ska ha sprungit en halvmara när jag kommit ett varv, tyvärr saknas det ju 4,5 km.

16,5k @5:09 %150

Mål - 2:55

Det här med mål är alltid olika för olika personer. Vissa personer vill inte ha mål, andra personer vill ha små mål hela tiden eller stora mål då och då för att kunna få ut max av sin träning.

Själv trivs jag med att ha långsiktiga mål inom löpningen, som det kan ta lång tid att nå men där träningen till målet egentligen är det som är själva målet.

Därför har jag satt upp ett mål som är väldigt långsiktigt men som jag kan nå ganska fort genom tur istället för träning, låter det konstigt? Jag ska förklara.

Ett av mina långsiktiga mål är att springa ING NYC Marathon för att det för mig känns som ett av det häftigaste maraton att springa, ett lopp man bara måste ha sprungit någon gång i livet. Det är dock väldigt många som vill springa just detta maraton och alla får inte plats. I år var det över 100 000 som anmälde intresse att springa och det får plats strax över 40 000 löpare. Därför har NY Marathon seedingstider som man ska uppnå för att vara garanterad en plats i loppet (ja, det finns en del andra sätt också). Så ett av mina långsiktiga mål är att klara denna tid för att på så sätt få en plats i loppet.

Tiderna är inget som jag snyter ut näsan direkt. Det krävs 2:55 på maraton för att seeda in sig till NY Marathon. 1:21 på halvmaran om jag minns rätt. Så jag måste bli rejält mycket snabbare för att nå det, men det är ju det som är mitt långsiktiga mål.

Vad var det här med tur då? Jo NY Marathon lottar även ut ett antal platser varje år om du är med i deras lottdragning om en plats. Så har jag tur får jag springa även innan jag nått 2:55 på maraton.

Målet att seeda in sig till NY Marathon kommer dock inte att försvinna för det, det är ju just att få en plats genom seedningen som jag vill uppnå, det är själva målet. Men tänk om jag inte någonsin kan springa så fort som 2:55 på maraton då? Självklart har jag en backup-plan. Efter 40 blir tiderna nämligen lite snällare så om jag inte når 2:55 inom 4 år så borde jag i alla fall klara seedningstiderna efter jag fyllt 40 (om jag kommer ihåg rätt krävs det då 3:10 på maraton).

2000 km

Ett av mina mål för året är uppnått. Jag har sprungit över 2000 kilometer i år. Helt otroligt nog var det igår jag gick över 2000, utan att jag märkte det!  Jag får väl fira idag istället, kan ju fira att jag gick över årstalet 2009 idag!

Känns bra att ha nått 2000 kilometer när det nästan är 2 månader kvar på året. Borde hinna med några (hundra)kilometer till tycker jag.

Frågan är nu vad jag ska sätta för mängdmål till nästa år. 3000 kilometer? Blir det för tufft? Då måste jag snitta nästan 6 mil i veckan, tveksamt om jag klarar det. Ja, jag har ju två månader på mig att fundera.

Vad passar bättre än att stanna och titta på hur långt de kommit på julgranen på skeppsbron när man är på joggingtur med sonen. (ja, det är fortfarande min mobilkamera som ger den här fantastiskt fina kvalitén)

Idag blev det annars en ny lugn jogg. Hämtade sonen från farmor med joggingvagnen.

11k @5:43

Namnsdagsjogg

Var lite stel i vaderna idag efter gårdagen. Valde ändå att ge mig ut på ett lugnt lågpulspass för att återhämta mig snabbare, kroppen ska ju tydligen fungera så att den återhämtar sig bättre med lite blodgenomströmning i musklerna.

Karlberg slott. 
Även om Karlberg var upplyst och fint när jag sprang förbi så var det lite mörkare idag än på bilden. Eftersom jag inte heller hade någon kamera med mig så har jag lånat bilden från Stockholm med mera.

Tog på mig kompressionsstrumporna eftersom det kändes som vaderna kunde behöva det idag. Kan meddela att det är sådana här dagar som de är fantastiskt skönt att använda dem. Rekommenderas att användas just vid olika former av återhämtning.

Blev nästan 13 kilometer i lugnt tempo idag. Riktigt skönt löparväder även om jag inte kom iväg förrän sent på kvällen. Vad kan passa bättre en namnsdag än att vara ute och lunka runt och njuta i sin egen takt?

13k @5:41 %138

Fantastiskt - Vi är överallt!

TSM 3:00 lättdistans

 Östermalms IP

Idag var det dags för TSM igen. Andra gången. Idag var samlingen på Östermalms IP istället för Stadion, förmodligen eftersom det spelas fotboll på Stadion i eftermiddag.

Eftersom passet igår kändes så pass bra så valde jag idag att springa med 3:00-gruppen. Det var ju lättdistans på programmet. Om det sedan kan kallas just LÄTTdistans för mig vet jag väl inte riktigt.

Samling på Östermalms IP

Började med några kilometers uppjogg och sedan körde vi löpskolning. Det var skip, höga skip, hälkickar, hjulet, mångsteg och massa andra spännande övningar. Just sådana här saker är jag ju väldigt dålig på att göra när jag är ute och springer själv så det är förhoppningsvis en av sakerna som är bra med TSM och som kan göra mig till en bättre löpare.

Löpskolning 3:00-gruppen

Sedan var det då dags för lättdistansen, blev ungefär samma runda som igår kväll, förbi Manillaskolan och sedan runt Waldemarsudde. Såg helt annorlunda ut idag i dagsljus kan jag meddela, och idag var det ju även massvis av löpare ute då alla TSM-grupperna befanns sig runt omkring.

Blev totalt 13,5 kilometer med en snittfart på 4:37 enligt min klocka. Då var det även inlagt en fartökning på ca 800 meter efter 9,5.  Inga problem att hänga med och inga problem med hosta så det var en riktigt skönt pass. Frågan är dock hur det känns när samma pass är 30 kilometer, i samma fart. Då blir det nog tufft!

Spöktur

Så här i Halloweentider är det väl precis rätt att springa en spöktur på lördagkvällen.

 Manillaskolan

Det blev en runda tillsammans med A i mörkret förbi Kaknäs och Manillaskola. Manillaskola passar mycket bra in under en spöktur, ser ut som ett riktigt spökslott i mörkret. Vi mötte inga andra löpare, vilket kanske inte var så konstigt eftersom det var lördagkväll med duggregn. Som tur var mötte vi inga Zombies heller...även om vi tyckte oss urskilja några på håll, de var dock bara en tvärhand höga och ropade bus eller godis, vilket gjorde att vi ökade tempot något...

Trots det lite högre tempot och den lite högre pulsen klarade jag mig bra från hosta när jag kom hem. Frågan är hur jag ska göra imorgon när det är TSM. Ska jag springa med 3-timmarsgruppen som kommer hålla ca 4:40-tempo eller 3:15-timmarsgruppen som kommer ligga runt 5:00-tempo, båda kommer springa 11 km. Vi får se vad jag väljer imorgon!

10,5k @5:06 %154

Blir man äckligare?

Jag har upptäckt att löpare har en benägenhet att göra saker som av många kan anse lite äckligt. Jag antar att detta sker för att det ofta helt enkelt är svårt att låta bli att göra dessa saker när man är ut och springer, man blir tvungen att välja helt enkelt. Vara äcklig eller sluta springa.

Då jag har forskat på detta område har jag framförallt sett till hur (en) löpare som står mig väldigt nära beter sig, så även om jag gjort ett grundligt jobb kan jag knappast med säkerhet hävda att studien verkligen stämmer överens på hela löparvärlden.

Näsdukar, inget för löpare?

Man kan ofta se löpare göra följande äckliga saker när de är ute och springer:

• Torka bort svett med träningskläderna som löparen har på sig
• När vätska ska drickas, hälla hälften utanför munnen och resten över utvalda delar av kroppen.
• Spotta, hosta och harkla upp saker ur halsen.
• Fräsa snor ur näsan
• Släppa ut diverse övertryck som uppstår genom att fisa och rapa. 

När sedan löpningen är över kan man se dem stå med svettiga kläder och kolla blåsor på fötterna, blodiga tånaglar eller andra blessyrer som det tydligen alltid ska pillas på.

(Utöver detta så finns det ju givetvis hardcorelöparna som gör rena toalettbesök medan de springer men det är lite överkurs och ingenting jag har studerat närmare.)

Nu till min fundering i ämnet. Blir man äckligare i det vardagliga livet som löpare? Är det så att om man springer tillräckligt mycket så vänjer man sig så vid att göra dessa äckliga löparsaker att man utan att tänka på det även utför dem när man är "civil"?

Vad är dina erfarenheter? Ska man genast sluta springa eller kan man tryggt fortsätta?

(Jag lärde mig skolan att man ska försöka undvika att skriva just man för det som menast oftast är jag. Här har jag helt medvetet skrivit man på en del ställen för att jag just där menar man och absolut inte jag. )

1:a varvet

Då har jag provsprungit 1:a varvet av den nya bansträckningen på Stockholm Marathon 2010. Jag tror det kan bli riktigt bra. Fast fortfarande tror jag det kan bli lite trångt precis efter Valhallavägen. När man svänger höger in på Oxenstiernsgatan och springer förbi TV-huset så är gatan förhållandevis smal några hundra meter där, speciellt om det står bilar parkerade på sidorna vilket det i alla fall gör normala dagar. En refug i mitten gör även att det är svårt att använda hela vägen på ett bra sätt.

Backen upp är dock väldigt snäll och inget man behöver oroa sig för. Då är nog backen som är på Lindarängsvägen innan Kaknäs, som nu kommer på andra varvet, värre.  När man nu når krönet på Oxenstiernsgatan och är i höjd med Radiohuset så försvinner refugen och gatan blir bred och fin. Då går det även ganska brant utför, förbi Berwaldhallen, där går det nog att få upp farten för de som känner att starten gått lite sakta så långt. Även om starten fortfarande kommer var halvtrång några hundra meter kommer det nog bli mycket mer plats jämfört med vad det har varit tidigare.

I övrigt känns det ju lite konstigt att allt man passerar kommer så tidigt in i loppet på första varvet men det handlar nog mest om vanesak och mental förberedelse.

Nu återstår ju att springa andra varvet också så man får helhetsbilden av den nya bansträckningen. Vi får se när det blir. Tillsvidare ser jag dock positivt på den nya banan!

17km @5:29

Hösten från sin bästa sida

Idag regnade det inte. Och jag har nu kommit på hur man får hösten att visa sig från sin bästa sida!

Så här såg verkligheten ut idag (ber ur om ursäkt för kvalitén, mobilen är bättre att ringa med)

Så här såg det ut för mig

Hemligheten ligger i att lura sig själv lite. När jag sprang iväg idag tyckte jag hösten och höstfärgerna var helt fantastiska och jag sprang och bara njöt av alla röda och gula löv runt omkring mig. Ok att det inte regnade men det var minsann ingen sol och egentligen inte så bra väder. Det tog ett tag innan jag insåg att jag lurade mig själv. 

Färgerna kom ju genom att jag hade glasögon med rött glas på mig. Reflekterade inte över det från början då jag nästan alltid springer med glasögon för att slippa vinden i ögonen, nu har jag dock plockat fram vinterglasögonen och de är det lite rödare glas i, därav den fantastiska färgen. Men så länge det blir bättre så är det ju ett bra sätta att lura sig själv. 

 

Vinterglasögonen har kommit fram

7,7k @5:37