Förbättring utan träning...

Jag behöver inte träna. Jag blir bättre ändå! Nu har jag faktiskt klättrat upp på topp-20 i förra helgens triathlon.

Nu är jag på plats 19!

Idag har jag tränat på mina två svagaste grenar för att kunna förbättra mig till nästa år. Topp-10 då kanske?

Började med att cykla Gustavsberg tur och retur. En riktigt trevlig sträcka och inte blir det sämre när det är en fantastisk morgon med vindstilla och klarblått. 12*C vid start gjorde att jag för första gången sedan sommaren fick dra på mig benvärmarna. 

Benen var dock inte riktigt med mig, kände mig riktigt seg i benen. Kändes inte som att jag hade så mycket att trycka på med helt enkelt. Det finns en del att träna på!

Ikväll avslutade jag med simskola, andra tillfället. Fick en del tips på vad jag ska göra för att få till tekniken bättre. Bland annat är jag dålig på att sätta ner händerna i vattnet på rätt sätt. Jag liksom lägger handflatan rakt på vattenytan istället för att sticka ner handen med 45 graders vinkel i vattnet. Det finns en del att träna på!

AXA Stockholm Triathlon - Sprint

Så är triathlondebuten på hemmaplan avklarad. Riktigt häftigt att få tävla i triathlon mitt i Stockholm city. Jag valde att köra sprintdistansen, det vill säga 750 meter simning, 20 kilometer cykel och 5 kilometer löpning.

Bild från granlof.net

Började redan igår kväll med att plocka ihop alla saker jag skulle ha med mig för att inte glömma något. Det är lite mer att tänka på än i löpning. Fast när jag väl börjar fundera på sakerna jag ska ha med mig så blir det inte så mycket, jag bara tror att det ska vara mycket.  Tri-tights och linne, Våtdräkt, simglasögon, cykelskor, cykel, hjälm och löparskor. Med det klarar man sig. Sedan kan man ju ha med sig massor av bra att ha grejer också, nummerlappsbälte till exempel.

Bild från granlof.net

Vaknade i morse och tittade ut. Inget regn, skönt. 12 grader men klockan var ju bara 8 än så länge. Var inte helt sugen på vädret de lovade tidigare i veckan med 12 grader och regn mitt på dagen. Gjorde mig klar och stoppade ner mina prylar i en ryggsäck och cyklade ner mot starten runt 9-tiden. Redan nu var ju flera av de tidigare startgrupperna som körde OS-distans igång. Helt klart inspirerande att stå där i växlingsområdet och förbereda sig samtidigt som man ser tävlande både komma upp från vattnet och växla till cykel och komma in från cyklingen och växla till löpning.

Bild från granlof.net

Passade på att följa en av simstarterna och långsamt jogga med simmarna bort längs med Djurgårdsbrunnsviken som uppvärmning. Tillbaka vid växlingsområdet 20 minuter innan start för att ta på mig våtdräkten och kolla att allt ligger rätt inför växlingen.  Tar mig ner till simstarten och checkar-in vid 10:30, 10 minuter kvar till start. 5 minuter innan start hoppar jag i det 16,5 grader kalla vattnet. Vänjer mig vid vattnet och simmar några längder fram och tillbaka innan det är dags för start. Starten går i vattnet och när jag ligger och väntar på startskottet känns det riktigt behagligt.

Bild från granlof.net

Starten går och alla kastar sig i väg. Jag har glad att jag har provat på två mindre tritathlon innan, det är helt klart speciellt att simma med så mycket folk runt omkring sig. Jag hittar en ganska bra rytm och ett som det känns, ett ok tempo. Flera gånger kommer det dock någon valross och simmar helt på tvärsen av banan vilket stör rytmen. Själv är jag glad att jag ägnat veckan åt att träna på att sikta för att simma rakt och har inga problem med att hålla rak kurs. Jag känner att jag inte riktigt klarar att hålla samma teknik som på träning efter som det är så mycket runt omkring som stör men jag behöver inte stanna och vila eller göra andra uppehåll i alla fall. Frisim hela vägen blir det också, inte ett enda bröstsimstag, bara det en seger.

Upp ur vattnet efter 17 minuter och försöker fokusera helt på växlingen som ska komma. Hade hoppats på lite bättre tid men är ändå mycket nöjd med simningen som helhet.  Hör min kära sambo ropa mitt namn men klarar inte att fokusera blicken och se något så jag lyfter på armen för att visa att jag hört hejandet. Försöker snabbt dra av våtdräkten över överkroppen och snabbt ta mig upp till cykeln.

Bild från granlof.net

Växlar på 1:49 och så iväg på cykeln. Försöker trycka på ordentligt redan från start, början med Strandvägen är ganska lättåkt och det gäller ju att åka fort där det är som bäst. Varje kilometer jag passerar lyckas jag hålla över 30 km/h men jag har dålig kolla på tiden som helhet, jag försöker bara trycka på så mycket det går utan att stumna.

Uppför Västerbron går betydligt lättare än på maran, för att inte tala om nerför. Nu börjar det bli gott om cyklister runt omkring och det är inte helt lätt att hålla 10 meterslucka hela tiden. Ser även en del cyklister som skiter helt i regeln och läggers sig tydligt på rulle. Själv försöker jag hålla avstånd så gott det går.  På väg uppför Västerbron på tillbakavägen cyklar jag om ett helt pärlband med cyklister. Lyckan är dock kortvarig och de är ikapp och förbi redan på Södermälarstrand. Hela detta pärlband håller sedan ihop hela vägen in till växling men jag bland det första av cykeln i alla fall. 20 kilometer gick på 34:43.

Bild från granlof.net

Växlar på goda 1:05 och sedan bär det iväg på två 2,5 kilometersvarv på Gärdets grusvägar. Känner mig stel i benen och har svårt att få upp farten tycker jag. Försöker hålla korta steg och högfrekvens men det går segt. Första kilometern på 4:09 och andra på 4:08, precis då tänker jag att det var ju trist när simningen och cykeln gått så bra att "min" gren skulle vara den som inte funkade idag. Benen känns som stockar.

Bild från granlof.net

Men det är ungefär här som det händer. Solen kommer fram, benen blir spänstiga och allt känns plötsligt så mycket bättre. Precis vid varvningen står MarathonMia och jag vinkar till henne när jag springer förbi. Hon hejar då så högt på mig att jag känner att jag inte vågar fortsätta springa så här sakta. Helt plötsligt vill benen springa igen. Det känns som de andra som springer omkring mig står stilla. Jag håller nu under 4 fart och när jag kommer in på målrakan har jag en löpare en bit framför mig. Honom ska jag bara om, nu finns det plötsligt hur mycket kraft som helst i benen och jag får med spurten till en sista kilometer på 3:37. Total löptid 18:24.

Bild från granlof.net

I mål trött men grymt nöjd. Slog alla mina förväntningar och gick in på den officiella tiden 1:13:37.  Jag som tänkt att jag i den bästa av världar kanske hade nått precis under 1:15...

Bild från granlof.net

Att jag sedan kom på 19 plats av 189 startande i min klass gör inte saken sämre, grymt nöjd helt enkelt!

Här kommer allt i siffror (T1&T2 är från egen klocka):
Simning 17:00 (59 plats)
T1 1:49
Cykel 34:43 (37 plats)
T2 1:05
Löpning 18:24 (13 plats)
Totaltid 1:13:37 (19 plats)

Tävling i nya kläder

På söndag är det dags för Stockholm Triathlon. Mitt första "riktiga" över sprintdistans. Mina två tidigare triathlontävlingar har varit över motionssprint-distans med 400 meter simning. På söndag är det 750 meter simning som gäller. Det ska bli riktigt spännande att se hur simningen fungerar. Jag simmar ju bättre på träning nu men vet samtidigt att träning inte är någonting jämfört med att simma med fullt av andra armar och ben runt omkring. Det är lätt att blir stressad och helt tappa sin egen simning.

Hur fort kommer det gå på söndag? Jag vet inte riktigt, på cyklingen får man ju inte drafta (ligga på rulle) utan det är tio meters lucka som gäller. Men målsättningen är att gå under 1:20. Över 1:20 så blir jag besviken, under 1:20 så är jag nöjd, under 1:15 så är jag fantastiskt nöjd. Men under 1:20 är nog det rimliga.

Lagom till tävlingen på söndag har jag även fått mina nybeställda triathlonkläder. Har hittat ett danskt märke som heter Fusion som jag tycker verkar riktigt bra. Att det sedan hade korta tights i rött och vitt var lite roligare än det vanliga svarta. Passade på att beställa två tvådelade set, ett rött och ett vitt.

Danska kläder, men jag valde ändå att beställa från Norge www.fusionsport.no. Väldigt bra service. De vita tightsen är sena i leveransen, då skickade de med två par strumpor med den första leveransen som kompensation för det. Det är vad jag kallar kundservice, det gillar jag! På söndag blir det premiär för kläderna.

Får återkomma med en utvärdering när jag använt dem lite.

Det gick bra men ändå inte

Igår var det så dags för det sedan en vecka tillbaka planerade Roslagen Träningstriathlon. Vi var två deltagare, jag själv och så JC som jag skulle försöka övertala till att anmäla sig Stockholm Triathlon. Det gick inte så bra att övertala honom till det. En kombination av fortsatta knäproblem och en 30-årsfest på lördagen innan gjorde att JC redan innan vi startade Roslagen Träningstriathlon hade kastat in handduken till Stockholm Triathlon.

Knäproblemet var för honom för dagen till och med så stort att han bestämde sig för att stå över dagens löpsträcka.

Förväntansfull inför dagens träning

Vi började med 800 meters (870 för att vara exakt) simning. 20*C i vattnet och medvind första 200 meterna. JC, som kan simma, drog iväg i sitt eget tempo. Själv försökte jag hitta ett lagom tempo för att klara att simma utan att behöva ta så många pauser. För att vara mig gick simningen väldigt bra, jag klarade att simma hela sträckan med bara ett fåtal tillfällen då jag gick över till bröstsim och vilade lite. Farten gick dock ner extra mycket på de två motvindssträckorna av totalt 400 meter. Kom upp ur vattnet på 22:20, ungefär 3 minuter efter JC, och kände mig fortfarande ganska pigg. Lyckades växla hyfsat snabbt på 1:38 även om det inte var helt perfekt.

Cykeln genomgången och kollad inför rundan

Ropade till JC att han inte fick vila längre då vi redan innan bestämt att han skulle vänta in mig på cykelsträckan. Planen var att börja första milen hyfsat lugnt för att sedan trycka på. Den planen hade vi uppenbarligen helt glömt bort när vi väl satt på cyklarna för det var full fart nästan direkt och första milen höll vi en snittfart på upp emot 35 km/h vilket är fort för två otränade cyklister som oss. Sedan började det gå tyngre. JC hade två lår stela som timmerstockar och fick ta färre och färre dragpass. Jag gjorde vad jag kunde för att hålla farten uppe och efter ett tag kändes det ändå som jag kom in i någon form av andra andning och kunde hålla ett ganska jämnt flyt även om det inte gick så fort som jag ville. In mot växlingen undrade jag verkligen hur löpningen skulle gå, jag kände mig redan nu rätt seg i benen. Vi cyklade på 1:17 men då visade det sig att sträckan blev 40,8 km.

Växlade på 1:16, vilket var betydligt snabbare än jag trodde då sulan i vänster löparsko korvade sig två gånger innan jag tillslut fick i foten. Fick ett lycka till av JC när jag gav mig ut på de sista 10 kilometerna löpning. Han själv lade sig i en solstol och tog det lugnt i väntan på mig.

Försökte hålla ett bra tempo utan att gå ut för hårt. Benen kändes stumma men starka och trots att det kändes som att sadeln satt kvar mellan benen kunde jag hålla ett bra tempo. Passerade 5 kilometer på 20:45 och började fundera på om jag verkligen skulle kunna avsluta sista 5 i samma fart. Efter 7 kilometer började jag få ont på utsidan av vänster lilltå. Uppenbarligen något som skavde på den när jag sprang utan strumpor i skorna. Efter 8 kilometer gjorde det riktigt ont och jag försökte springa och samtidigt hålla in tån (det var inte så lätt). Efter 9 kilometer funderade jag på att kliva av, det var ju ändå bara träning. Men det hade ju gått så bra hittills och jag ville gärna ha med mig tiden på 10 kilometer, inte 9. Bet ihop och såg till att den sista kilometern blev det snabbaste på 3:59, vilket gjorde en löptid på 41:18 utan att ha tagit ut allt som fanns.

Nöjd, glad och trött.

Innan start diskuterade jag och JC om det skulle vara rimligt att ta sig under 2:30 på den sträcka vi skulle köra. Vi kom fram till att med lite mer träning och under tävling borde det inte vara några problem men i dagsläget och på träning skulle vi nog ligga en bra bit över. Känner mig därför grymt nöjd med en sluttid på 2:23:38.

Nu gäller det bara att fixa till JC's knä och hitta en ny tävling som passar som jag kan lura med honom på.

Bättre än ingen...

Hittade en bild som jag är med på från Åhlatriaden i sommras. Någon vänlig själ  med koppling till SPIF Triathlon hade tagit den i simstarten. SPIF Triathlon är för övrigt förmodligen den klubb jag skulle gå med i om jag någon gång tänker mig gå med i en triathlonklubb.

En bild är bättre än ingen.

Hemmaplan är väl obligatoriskt?

Var ska jag börja det här inlägget egentligen?

Internet är tillbaka, kors i taket, det tog bara fyra dagar efter att jag uppmärksammat dem vid två tillfällen på att internet inte fungerade hos mig. Att det i verkligheten legat nere sedan den 15 juli kan vi ju ta en annan gång.

Min form just nu känns fantastisk, undrar hur länge det ska hålla i sig. Idag sprang jag en runda med joggingvagnen, höll en snittfart på 4:42 under 13 km och då tittade jag inte på klockan. Det är nog rekordfart med vagnen framför mig.

Sedan till den konstiga rubriken. Jag har nu under semestern mest hela tiden haft perfekta förhållanden för triathlonträning. Både grenarna för sig, eller efter varandra när jag velat det. Nu när jag är hemma är det inte riktigt lika lätt. Har gått och sneglat lite på Stockholm Triathlon som går i slutet på augusti men på sprint-sträckan i Stockholm är simningen 750 meter lång och det har avskräckt lite.

Nu har jag kommit på bättre tankar och anmält mig. När det för en gång skull finns perfekta förhållanden för att träna (tävla) triathlon mitt i Stockholm, på hemmaplan, kan man ju helt enkelt inte missa det. Jag har även försökt övertala en kompis att han ska vara med, men han som aldrig testat triathlon tidigare vill inte börja med en tävling.

Vad gör man då? Jo man ser till att snabbt som katten anordna en träningstävling. Så på söndag bär det av till Roslagen för att köra en träningstävling tillsammans med kompisen. Planen är att vi ska köra den udda distansen 800 meter simning, 40 km cykel och 10 km löpning. För att få till en "riktig" triathlondistans skulle vi egentligen köra 1500 meter simning men då hinner jag nog sjunka så vi kortar ner det lite.

Imorgon passar vi på att träna lite simning tillsammans. Efter det hoppas jag att min kompis blir lite modigare och anmäler sig till Stockholm Triathlon!

Att vara sist

Det mörka vattnet strömmar mot ansiktet, vid vartannat armtag försöker jag få till andningen men det känns mest som jag kippar efter luft. Jag hittar inget flyt, det känns som vattnet är en motståndare. Jag orkar inte mer än några meter innan jag måste gå över till bröstsim för att få tillräckligt med luft i lungorna. Redan efter första första varvet på den 200 meter långa rundan funderar jag på att ge upp. Jag hinner precis runda bojen och slipper bli varvad, det gör att jag fortsätter ett varv till. Försöker bli vän med vattnet och hitta flytet med det går dåligt. Blir flera omgångar med klumpigt bröstsim i min hellånga våtdräkt och jag känner hur de få jag hittills haft efter mig nu simmat om mig. Det är jag och en kille till som simmar bröstsim som är sist in mot bryggan. Han är först upp av oss. Jag är sist upp, av alla.

Hur hamnade jag här?

Helt frivilligt har jag tagit mig en bit förbi Simlångsdalen och söndagens tävling Åhlatriaden. Det är 13*C varmt, kraftig vind och regn. Mer än en gång har jag funderat på att vända. Speciellt som att det redan slutat regna i Tylösand, men efter att ha passerat Halmstad återkom regnet igen.

Efter att jag ställt in cykeln och löparskorna i växlingsområdet går det flesta tankarna kring vad jag ska ha på mig under cyklingen och löpningen. Ska jag bara ha triathlonlinne och tights eller ska jag ha någon form av regnjacka också? Jag lägger en regnjacka i växlingsområdet för att kunna bestämma mig när jag väl kommer upp ur vattnet.

Jag var alltså sist i tävlingen, det var ju inte uppmuntrande direkt. När jag tar mig upp på bryggan känner jag mig dock pigg i kroppen och tar mig lätt förbi den bröstsimmande killen som var före mig till bryggan. Tittar på klockan och blir förvånad när jag ser att simningen gått på 11:42, det är snabbt för att vara mig. Märkligt, med den känslan.

Slänger simmössan och springer mot växlingsområdet, det är en ganska lång sträcka med en kraftig uppförsbacke. Jag får springa mellan några av de få åskådarna som redan börjat bege sig från sjön. Väl uppe vid växlingen tar jag på mig cykelskor, hjälm och glasögon men jag hoppar över regnjackan. Springer ut med cykeln till vägen och upp och iväg. Växlingen gick på 2:38, tror det var helt ok med den långa sträckan det var från sjön.

Nästan direkt ut på cyklingen hittar jag ett bakhjul som håller bra tempo som jag lägger mig precis bakom. Det är en skön cykelsträcka och det går att hålla bra fart på mestadels fin asfalt. Jag får en förhållandevis behaglig resa i rygg på killen framför mig. Fryser inte speciellt mycket men blir lite stel i fingrar och fötter. Glömmer helt bort att dricka men kanske det beror på att jag har däcksprutet från bakdäcket framför mig rakt i munhöjd. På väg in mot växlingen gör jag som i Halmstad och tar loss fötterna ur skorna för att direkt kunna hoppa ur skorna och låta de sitta kvar på cykeln när jag springer mot bytet till löparskor. Cyklingen går bra och går in på 34:24.

Inser att jag måste göra en snabb växling om jag ska vara säker på att komma ut i rygg på killen jag haft framför mig under cyklingen. Tyvärr lyckas jag inte med det då det är svårt att knyta skor med stelfrusna fingrar. Jag grämer mig att jag inte hunnit skaffa någon form av snabbsnörning till mina skor ännu.  Jag kommer ut 50 meter efter den rygg jag hoppades att jag skulle haft efter mig. Detta trots att min växling ändå gick på 1:00.

Löpslingan börjar med att springa nerför den branta backen mot sjön, mina fötter är som isklumpar och jag vågar inte gå för fullt nerför rädd för att ramla och jag ser hur den rygg jag tänkt följa försvinner mer och mer. Jag får istället försöka inrikta mig på att hitta min egen fart så snabbt som möjligt. Jag hittar ett tempo som känns ganska bra ganska snabbt och passerar några långsammare löpare. Den första kilometern går på 4:14 och det känns bra i kroppen när jag kommer in i löpningen och jag kan successivt öka farten. Kilometer 2 går på 4:08, kilometer tre borde nog ha legat en bit under 4 minuter men tyvärr hade mina stelfrusna fingrar gjort ett dåligt jobb vid växlingen och jag var tvungen att knyta mitt vänstra skosnöre igen. Det gjorde att även kilometer 3 hamnade på 4:08. Nu var jag dock varm i kroppen och jag gjorde allt jag kunde för att öka farten sista två kilometrarna. Kilometer fyra på 3:48 och kilometer fem på 3:43 trots ett kort hjärnsläpp som höll på att bli en felspringning som jag säkert tappade minst 5 sekunder på. I mål på 19:31 på en bana som är tveksamt om den var exakt 5 km. Riktigt nöjd ändå, då det var en tung och svårsprungen bana med mycket jobbiga stenar, lerpölar och annat som gör det svårt att hålla farten uppe.

Riktigt nöjd i mål med en sluttid på 1:09:16 som officiellt blir satt till 1:09:32 (även om jag i det här fallet faktiskt litar mer på min egen tidtagning) och en 18 plats av 44 startande. Fantastiskt glad över att ha tagit mig under 1:10 även om jag är lite tveksam till att distanserna var riktigt så långa de skulle vara både på cykel och löpning. Oavsett längden på distanserna höll jag i alla fall ett bra tempo och äntligen fick jag avsluta med riktigt bra löpning.

Och jag kan väl erkänna att det var skönt att inte vara sist i mål också.

Ska jag förbättra tiderna på Söndag?

Nu är resultatlistan från Halmstadtri publicerad. Hittade även några bilder från simningen där jag syns.

Bild från halmstadtri.se

Mina tider blev enligt följande:

Simning (400 meter): 14:13

T1: Ingen uppgift

Cykel (20 km, inklusive T1): 37:28

T2: 1:05

Löpning (5km): 21:13

Totalt: 1:13:59

Jag slutade på 85 plats av 133 startande herrar och 119 plats totalt av 219 startande. Placeringen borde jag kunna förbättra på Söndag i Åhlatriaden, där det förmodligen blir runt 50 startande så bättre än 85:a borde jag bli bara jag tar mig i mål...

Bild från halmstadtri.se

Mitt första triathlon - Del 2

När jag står där på startlinjen med bara några få minuter kvar till start blir jag plötsligt oerhört kissnödig. Vad göra? Jag inser att jag inte kan hålla mig och att hinna få av mig våtdräkten och kissa är omöjligt. Finns bara ett val, gå ner i vattnet och kissa i dräkten.  Det blir varmt först sedan ljuder startskottet.

Jag tar det lugnt eftersom jag vet att jag inte är någon bra simmare. Jag kommer iväg bland de sista av de ca 200 startande. Försöker hålla mig längs vänsterkanten av Nissan för att både ha en kant att följa och för att de där verkar vara minst trängsel. För mig som aldrig simmat med massor av folk runt mig tidigare var det nog ganska smart att hålla mig ifrån den värsta hetsen. Nu blev simningen sådan att när jag kom ifatt bröstsimmarna så stannade jag och vilade lite, när de fått ett försprång igen simmade jag ikapp dem och så höll det på första 200 meterna. Sedan hittade jag lite mer fritt utrymme och kunde hålla lite mer min egen takt.

 Simsträckan i Nissan

När jag var framme vid uppstigningen var jag riktigt seg, trött i hela kroppen. Upp ur vattnet av med klockan och så ner med dragkjedan till våtdräkten. Kastade badmössan på angiven plats och fortsatte mot min växlingsplats samtidigt som jag drog ner våtdräkten till midjan. Framme vid växlingsplatsen sätter jag klockan på cykeln och inser att den inte har växlat tid från simning till växling (T1) börjar trycka lite på knapparna utan att det händer något. Ser sedan att det står "Keys locked" på klockan. Fan tänker jag som är statistik intresserad men inser att jag får ägna mig åt klockan senare. Tar av  mig våtdräkten, på med cykelskorna, glasögonen och cykelhjälmen sedan tar jag cykeln och springer snabbt ut ur växlingsområdet.

Växlingsplatsen

Upp på cykeln och iväg. Känner mig redan från start halvseg i benen mer försöker få upp farten så gott det går. Strulet med klockan stör mig fortfarande både för att jag inte fått några mellantider och för att det gjorde att T1 tog onödigt lång tid. Jag försöker låsa upp knapparna med jämna mellanrum när jag orkar fokusera på klockan och någonstans efter 4-5 kilometer lyckas jag tillslut få bort knapplåset. Nu kan jag äntligen börja fokusera ordentligt på cyklingen och även se vilken fart jag håller.

Möter de första cyklisterna som redan har varit och vänt och nu är på väg tillbaka. Plötsligt kommer en kille på mountainbike förbi mig i ett rasande tempo efter har han en liten kille på rulle, förmodligen sonen. Ouppmärksam som jag varit har jag inte en chans att hänga på. Jag grämer mig över mitt misstag men är nu mer på min vakt. Och se någon kilometer innan vändpunkten kommer en ny cyklist i bra fart upp jämsides och den här gången är jag beredd och lägger mig direkt efter honom. I många triathlonlopp är det inte tillåtet med drafting eller ligga på rulle som det oftast kallas men här var det tillåtet. Han håller en bra fart en bra bit över 30 km/h och jag får ta i för att hänga med. Hade aldrig klarat att hålla samma fart själv. Några få gånger hjälper jag till med draghjälpen men jag känner att jag nog egentligen inte orkar ge så mycket. Med några kilometer kvar av cykelsträckan är jag uppe och drar precis innan en uppförsbacke. Vi två har nu sedan några kilometer varit tre och när backen kommer finns det inget kvar i benen jag orkar inte längre ligga kvar på rullen. Kämpar själv så gott det går in mot växlingen.

Några hundra meter innan förbereder jag mig genom att knäppa upp skorna och ha fötterna lösa i skorna. Framme vid växlingen hoppar jag av cykeln och låter skorna sitta kvar i pedalerna samtidigt som jag springer mot min plats. I med cykeln i stället och på med löparskorna knyter så snabbt det går. När jag ska iväg hittar jag inte armbandet till klockan, river lite bland grejorna och funderar på att sticka utan det. Då tillslut trillar det ner på marken. Tar klockan i handen och rusar iväg. Trots lite strul även på andra växlingen är jag nöjd med tiden. T2 gick på 1:05 (och det med vanliga skosnören).

Ut på löprundan som ska springas tre varv. Efter några hundra meter märker jag att jag inte har mina solglasögon på mig längre. Måste tydligen ha tagit av mig dem vid växlingen. Försöker trycka på så gott det går men när adrenalinet efter växlingen lagt sig något känns benen oväntat sega. Första kilometer ligger på 4:20, när sedan andra och tredje kilometern ligger på 4:25 och 4:24 inser jag att löpningen inte blir alls vad jag väntat mig. Jag hade nog innerst inne hoppats att gå under 20:00 på dessa 5 kilometer men idag är det långt borta. Med två kilometer kvar lyckas jag i alla fall öka något och de går på 4:09 respektive 4:06. I mål på 21:13 på en banan som enligt min klocka bara blev 4,95 km. Kanske berodde på att det var en trappa som skulle passeras uppför på varje varv.

Totalt i mål på 1:13:58 enligt egen klocka och mycket nöjd. Målet var att gå under 1:15 och 5 kilometer in på cyklingen trodde jag nog aldrig att det skulle gå. Nu fick jag som tur var lite draghjälp och det underlättade jag saken betydligt.

Macka och yoghurt efter målgång

Förvånad över att löpningen inte gick bättre, den kändes bättre under båda mina träningstriathlon som jag gjorde i början på veckan men kanske påverkade det att jag körde backintervaller dagen innan. Då jag inte att en tanke om att jag skulle delta i Halmstadtri.

Det finns mycket att förbättra men det är otroligt kul med triathlon. Nu vet jag hur det känns när det är på riktigt och vet också lite bättre vad jag ska tänka på inför nästa tävling. Det går en till i närheten nästa söndag...

Mitt första triathlon - Del 1

Det var länge sedan jag tävlade i en helt ny idrott. Igår var det dags. För första gången skulle jag tävla i triathlon. För mig innebar det samtidigt att jag för första gången även skulla tävla i simning och cykel. Mycket nytt med andra ord.

Men tanke på allt det nya såg jag till att vara ute i god tid och jag kom till ett regnigt Halmstad redan en timme innan nummerlappsutdelningen skulle öppna. Gick ut i regnet och tog en liten promenad för att försäkra mig om att växlingsområdet var där jag trodde att det skulle vara. Sedan fördrev jag tiden fram till att jag skulle ställa in cykeln i växlingsområdet med att titta på hur funktionärerna förberedde för tävlingen och att leta toaletter för att lätt på trycket. Man blir kissnödig ofta när man är nervös.

Cykeln på plats i växlingsområdet

Sedan tog jag cykel, hjälm, cykelskor och löparskor och gick till växlingsområdet och ställde in det på en plats jag tyckte verkade lämplig, så jag lätt skulle hitta den. Lämpligt nog hade jag ställt bilen precis mitt över startplatsen i Nissan. Så jag lämnade simprylarna i bilen.
Gick sedan runt lite i växlingsområdet och tittade på hur alla förberedde sig.

Startområdet

När det var 30 minuter kvar till start gick jag tillbaka till bilen hämtade våtdräkten, simglasögonen och lämnade skorna. Sedan gick jag över till simstarten och tog på mig våtdräkten. Såg till att de prickade av mig innan jag gick ner och tog en kort tur i vattnet. Det var ganska skönt att ha känt på vattnet så jag visste hur det kändes och såg ut när startskottet väl gick.

Nu var det bara några få minuter kvar till start.

Nu ska jag ut i solen. Fortsättning följer...

Debut

Efter ett snabbt beslut ska det tydligen bli debut imorgon...

Det ska bli mycket spännande, och nervöst. Deltagandet i Halmstadtri 2010.

Passar på att visa en film på hur det ser ut när jag simmar, under de få sekunder jag inte behöver vila.

Simningen imorgon är tydligen uppströms. Jag tänker låta bli att räkna kallsuparna.

Gör om, gör rätt!

Hundra meter för kort. Det går ju inte. Alltså tog jag chansen igår igen och körde en ett nytt träningstriathlon. Sista dagen med samma förutsättningar innan vi idag lämnar Roslagen för Sydväst-Sverige.

För att inte simma för kort igen tog jag det säkra före det osäkra och mätte upp sträckan med roddbåten för att vara på säkra sidan. Hittade en bra enslinje över sjön som var 420 meter enligt GPS:en. Det här gången gick starten vid 17:30 på kvällen istället för på morgonen.

Som synes är bilden från ett tidigare simpass, med badmössa.

Det började inte som jag hade hoppats. Redan innan jag kom i vattnet gick badmössan sönder. Kris! Simma utan badmössa, går det? Inte mycket annat att göra, tänkte att då har jag något att skylla min långsamma simning på. Vet dock inte om jag kan skylla min dåliga navigering på avsaknaden av badmössa. Nu blev i alla fall inte distansen för kort. Lyckades simma 460 meter på 12:21 vilket innehöll ett antal vilopauser. Inte alls nöjd, simningen kändes tung. Kanske delvis beroende på allt badande under dagen.

Fullfart mot cykeln samtidigt som jag börjar ta av mig våtdräkten.

Upp ur vattnet och iväg mot växlingen. Stulade direkt, fick inte av mig klockan och tyckte det tog tid innan våtdräkten var av. På med cykelgrejorna och iväg. Kände så långt att jag hade börjat betydligt sämre än igår döm om min förvåning när jag ser att jag har växlat drygt 20 sekunder snabbare, 1:26 hamnade tiden för första växlingen (T1) på idag. 

Det gick så fort att bilden blev så här..

Känner mig seg på cykeln och jag har svårt att nå upp mot 30 km/h som jag så gärna vill ligga över. Kämpar mot en kraftig motvid och det gör det svårt att hålla farten uppe. Börjar känna att jag aldrig kommer kunna nå gårdagens tid men biter ihop så gott det går. Känner redan nu att det även är betydligt varmare så här på kvällen jämfört med förmiddagen igår. Använder vattnet på cykeln flitigt, både i munnen och över huvudet.

Efter 10 tunga kilometer vänder jag och jag får äntligen vinden i ryggen. Jag har redan gett upp hoppet att kunna ta igen det jag förlorat i motvinden men otroligt vad mycket lättae det går med vinden i ryggen. Hittar ett fantastiskt flyt och det blir otroligt kul igen. Hastigheten ligger nu mest hela tiden runt 35 km/h känns det som. In på grusvägen när det är en kilometer kvar och jag trycker på ordentligt och hoppas att jag ska slippa få något möte som ska tvinga ut mig i rullgruset på kanterna. Tar loss fötterna innan jag når slutet och börjar springa så fort jag är av cykeln. Trots att jag aldrig trodde det skulle gå har jag tagit igen det jag förlorat och det med råge, 39:20 drygt en minut snabbare än igår.

Växlar till löparskor och den här gången struntar jag i allt vad dubbelknutar och liknande heter. 1:25 stannar klockan på när jag är ute ur växlingen. Även om jag hade lite problem att få i mina våta fötter i skorna så mycket snabbare går det nog inte att få till utan att byta till någon form av snabbsnörning eller resårsnören på löparskorna.

Löpningen känns redan efter 200 meter tung då rabarberpajen som jag åt en kvart innan start kommer upp igen. Får dra ner något på tempot och försöka hitta en behaglig rytm. De första två kilometrarna som går på grus går på 4:20 och jag kan inte springa fortare, då säger kroppen ifrån. Sedan kommer jag ut på 2 kilometer asfalt och då har kroppen vant sig vid att springa och det blir lite lättare att öka. Tredje kilometern på 4:16, och plötsligt kännar jag att gårdagens tid på löpningen även är inom räckhåll. Ökar ytterligare på de två sista kilometrarna som går på 4:00 och 3:48 för att slå gårdagens löptid med 48 sekunder med 20:38.

Totalt stannade klockan på 1:15:10 och den här gången hade jag rätt distans i simningen i alla fall. Riktigt nöjd med genomförandet och riktigt biten på det här med triathlon, det är fruktansvärt roligt. Får se om jag hittar några fler tillfällen under semestern att triathlonträna. Simma, cykla och springa kommer jag i alla fall att göra.

Triathlon på träning

Från simning är ju inte inte steget längre så långt till triathlon då jag redan börjat cykla. Idag var det så dags för det första testet. Ett träningstriathlon i kortformat. Motionssprint  (i vanlig sprint simmar man lite längre) brukar distansen jag tänkte träna över kallas. Det börjar med 400 meter simning följt av 20 km cykel och avslutar med 5 km löpning.

Det som kändes mest spännande med dagen var hur växlingarna mellan de olika grenarna skulle fungera. I Roslagen där jag just nu tillbringar semesterdagarna har jag minst sagt perfekta förhållanden. 150 meter från vattnet till cykelstart och där emellan själva bytet från simutrustning till cykelutrustning. Enda plumpen i träningsförhållandena får väl vara att att första och sista kilometern av cyklingen går på gammal hederlig grusväg.

Kastade mig i vattnet 08:30 och påbörjade genomförandet av mitt träningstriathlon. Försökte komma in i en bra rytm i simningen men jag har fortfarande mycket kvar att lära mig så vid några tillfällen var jag tvungen att vila, vilket vid det här tillfället innebar att jag övergick till  lugnt bröstsim. Tittade på klockan och insåg att jag hade ett problem. I "multisport-mode" som jag använder på min Garmin 310xt för att automatiskt byta gren syntes ingen distans.

Just det! Den syns bara när jag gör ett nytt "lap", för det är då klockan beräknar simsträckan, och trycker jag lap nu så tror klockan att jag är färdig med simningen och byter gren. Inte mycket att göra jag fick simma lite på känsla. Eftersom jag än så länge är en oerhört dålig simmare så simmade jag helt enkelt tills jag var riktigt trött, det visade sig vara nästan 100 meter för kort. Jag får bättra mig till nästa gång.

Mina 310 meter simning gick på 7:35, tänk att man kan bli så trött på så kort tid. Upp ur vattnet, av med våtdräkten på med glasögon, hjälm, cykelskor och sedan iväg. Allt detta på den 150 meter långa sträckan tog 1:48, vilket jag är mycket nöjd med. Väl på cykeln kände jag direkt att jag inte hade det trycket i benen jag hade hoppats på. Det gick hyfsat men jag kände mig redan lite sliten, kan simningen göra så mycket?

Kom in i det efter ett tag och försökte hålla mig runt 30km/h, men jag tappade lite i uppförsbackarna. Såg till att dricka ordentligt eftersom det redan var upp mot 30*C ute och jag inte tänkte ta med mig dricka under mina kommande 5 kilometer löpning. Tillbaka på grusvägen och på väg in mot växlingen. Cyklingen gick på 40:30.

Försökte ta av mig cykelskorna redan på cykeln men det strulade lite och jag fick inte riktigt av mig högerskon. Den lossnade tillslut och jag sprang över gräset med cykeln och så på med löparskorna. Gillar inte att springa utan strumpor men idag tänkte jag testa det. Det var nog tur för det var tillräckligt fippligt att knyta skosnörena, tog onödigt lång tid. Andra växlingen gick på 1:40 vilket jag inte alls är nöjd med, borde vara minst 30 sekunder snabbare.

Ut på de sista 5 km löpning. Kände mig inte så stum i benen som jag normalt gör direkt efter cykling men jag kände mig redan varm. Under cyklingen blev jag svalkad av fartvinden den kändes direkt att jag inte blev det på samma sätt när jag sprang. Försökte hålla tempot uppe men det var svårt att få någon riktig fart i kroppen. Tanken var ju inte heller att köra slut på mig helt. Så ganska lugnt och kontrollerat avslutade jag de sista 5 km på 21:26.

Totalt genomförde jag hela träningen på 1:13:00. Mycket nöjd! Framförallt var det otroligt kul. Nästa gång ska jag se till att simma 400 meter så att det blir en "riktig" distans.

Inte avskräckt än...

Jag har nu äntligt provat på alla tre grenarna som ingår i triathlon. Jag har alltså tagit mig vatten över huvudet. Att lära sig simma är helt klart en utmaning. Jag kan ju ta mig fram i vatten utan att sjunka sedan tidigare men jag kan inte simma i betydelsen att använda det som träningsform. Till det har jag en bit kvar kan jag meddela, i alla fall så länge vi pratar frisim som simsätt.

Men jag har i alla fall varit i vattnet och provat på både igår och idag och helt avskräckt har jag inte blivit. Bara en sådan sak att jag tyckte att det gick bättre idag än igår ger ju motivationen en skjuts, fast det kan ju berott på att det var helt lugnt när jag simmade idag.

Jag har ingen som helst kunskap om frisim sedan tidigare utan har bara torrövat genom att läsa lite om hur tekniken går till. Som de flesta skriver är det svåra att hitta rätt med andningstekniken. Just nu orkar jag simma femtio meter, max! Oftast bara några futtiga meter innan jag måste stanna och vila helt utpumpad. Mest beroende på att jag har svårt att hitta rätt med andningen misstänker jag. Men jag kan redan nu känna vilken häftig känsla det måste vara när man behärskar det.

Idag klarade jag mig nästan helt utan kallsupar. Det kan jag väl inte säga att jag gjorde igår. Men huvudsaken är att det är roligt, och just nu när jag har perfekta förutsättningar för simträning så ska det väl bli minst ett pass om dagen. Det är ju knappast för mycket begärt, jag orkar ju ändå inte så länge...

Jag håller på att förändras

Jag har sedan jag började skriva här med en envis bestämdhet hävdat att det här är en löparblogg och att det jag skriver alltid ska vara förknippat med min löpning på något sätt. Sedan min födelsedag har dock mina tankar, som vanligtvis handlar om löpning, börjat innehålla betydligt mer funderingar kring andra träningsformer. 

Inte bara löparskor framöver?

En tanke att jag faktiskt ska genomföra En Svensk Klassiker börjar växa fram. Jag måste bara lära mig att simma, cykla och åka skidor först. Det här gör att ni i framtiden kanske även får läsa om mina tankar och min träning kring dessa sporter. Det här har ju gjort att jag helt plötsligt fått massor av nya mål i sikte. Tänka att få sätta upp målen att genomföra Vansbrosimningen, Vätternrundan och Vasaloppet. Spännande med samtidigt skrämmande, det är ju ingenting jag kan eller vet hur man gör. Att ställa upp i en ny löptävling kan också vara skrämmande om det t ex är något man inte gjort förut, som sprint eller springa längre än någonsin tidigare men jag vet ändå i grunden hur jag ska göra. Det här är helt klart en ännu större utmaning.

Sedan början även en riktigt gammal målsättning som jag aldrig tänkt mig förverkliga att vakna till liv. Att genomföra ett triathlon över Ironman-distans. Jag ryser bara jag tänker på att få vara med om hela den upplevelsen. Tänka att få gå i mål efter 3,8 km simning, 182 km cykel och 42,2 km löpning. Vilken känsla det måste vara!

Vi får se hur det går med allt det här men hur som helst kommer jag alltid att vara en löpare! Men kanske att det blir en cykeltur idag...