Hundra meter för kort. Det går ju inte. Alltså tog jag chansen igår igen och körde en ett nytt träningstriathlon. Sista dagen med samma förutsättningar innan vi idag lämnar Roslagen för Sydväst-Sverige.
För att inte simma för kort igen tog jag det säkra före det osäkra och mätte upp sträckan med roddbåten för att vara på säkra sidan. Hittade en bra enslinje över sjön som var 420 meter enligt GPS:en. Det här gången gick starten vid 17:30 på kvällen istället för på morgonen.
Som synes är bilden från ett tidigare simpass, med badmössa.
Det började inte som jag hade hoppats. Redan innan jag kom i vattnet gick badmössan sönder. Kris! Simma utan badmössa, går det? Inte mycket annat att göra, tänkte att då har jag något att skylla min långsamma simning på. Vet dock inte om jag kan skylla min dåliga navigering på avsaknaden av badmössa. Nu blev i alla fall inte distansen för kort. Lyckades simma 460 meter på 12:21 vilket innehöll ett antal vilopauser. Inte alls nöjd, simningen kändes tung. Kanske delvis beroende på allt badande under dagen.
Fullfart mot cykeln samtidigt som jag börjar ta av mig våtdräkten.
Upp ur vattnet och iväg mot växlingen. Stulade direkt, fick inte av mig klockan och tyckte det tog tid innan våtdräkten var av. På med cykelgrejorna och iväg. Kände så långt att jag hade börjat betydligt sämre än igår döm om min förvåning när jag ser att jag har växlat drygt 20 sekunder snabbare, 1:26 hamnade tiden för första växlingen (T1) på idag.
Det gick så fort att bilden blev så här..
Känner mig seg på cykeln och jag har svårt att nå upp mot 30 km/h som jag så gärna vill ligga över. Kämpar mot en kraftig motvid och det gör det svårt att hålla farten uppe. Börjar känna att jag aldrig kommer kunna nå gårdagens tid men biter ihop så gott det går. Känner redan nu att det även är betydligt varmare så här på kvällen jämfört med förmiddagen igår. Använder vattnet på cykeln flitigt, både i munnen och över huvudet. Efter 10 tunga kilometer vänder jag och jag får äntligen vinden i ryggen. Jag har redan gett upp hoppet att kunna ta igen det jag förlorat i motvinden men otroligt vad mycket lättae det går med vinden i ryggen. Hittar ett fantastiskt flyt och det blir otroligt kul igen. Hastigheten ligger nu mest hela tiden runt 35 km/h känns det som. In på grusvägen när det är en kilometer kvar och jag trycker på ordentligt och hoppas att jag ska slippa få något möte som ska tvinga ut mig i rullgruset på kanterna. Tar loss fötterna innan jag når slutet och börjar springa så fort jag är av cykeln. Trots att jag aldrig trodde det skulle gå har jag tagit igen det jag förlorat och det med råge, 39:20 drygt en minut snabbare än igår.
Växlar till löparskor och den här gången struntar jag i allt vad dubbelknutar och liknande heter. 1:25 stannar klockan på när jag är ute ur växlingen. Även om jag hade lite problem att få i mina våta fötter i skorna så mycket snabbare går det nog inte att få till utan att byta till någon form av snabbsnörning eller resårsnören på löparskorna.
Löpningen känns redan efter 200 meter tung då rabarberpajen som jag åt en kvart innan start kommer upp igen. Får dra ner något på tempot och försöka hitta en behaglig rytm. De första två kilometrarna som går på grus går på 4:20 och jag kan inte springa fortare, då säger kroppen ifrån. Sedan kommer jag ut på 2 kilometer asfalt och då har kroppen vant sig vid att springa och det blir lite lättare att öka. Tredje kilometern på 4:16, och plötsligt kännar jag att gårdagens tid på löpningen även är inom räckhåll. Ökar ytterligare på de två sista kilometrarna som går på 4:00 och 3:48 för att slå gårdagens löptid med 48 sekunder med 20:38.
Totalt stannade klockan på 1:15:10 och den här gången hade jag rätt distans i simningen i alla fall. Riktigt nöjd med genomförandet och riktigt biten på det här med triathlon, det är fruktansvärt roligt. Får se om jag hittar några fler tillfällen under semestern att triathlonträna. Simma, cykla och springa kommer jag i alla fall att göra.
