Jag längtar mer och mer

Var några veckor sedan jag sprang första varvet på Stockholm Marathon banan som kommer vara nu 2010.  Tyckte det var dags igen, nu när snön börjar försvinna.

Vy från Djurgårdsbron mot Nybroviken

Även om det är ganska mycket asfalt längs med Strandvägen nu (i alla fall om man håller sig på cykelbanan) så känns maraton i juni ganska avlägset när man tittar ut över isen på Nybroviken. 

Men det gick bra att springa och farten kom till mig automatiskt de första kilometrarna. Jag börjar dock bli lite orolig för maratonpasseringen vid Nybroplan och Norrmalmstorg, just nu är det kaos just här med uppgrävda gator och avspärrningar mest överallt. Jag hoppas verkligen det är klart till juni för annars kommer det blir en rejäl propp här på första varvet. Efter att ha slagits lite med bussarna när jag snodde lite plats mitt i gatan så flöt det på bra fram till Slussen. 

Norrmalmstorg, en byggarbetsplats

Passerade Slussen och 5 kilometer på 23:22. Sen kom Söder Mälarstrand. Sen kom is, snö, djupa vattenpölar och lite asfalt. Tappade rytmen men inte så mycket fart men det straffade sig när jag kom fram till Västerbron. Tappade drygt 30 sekunder på kilometer 8 som går i princip till krönet på bron, och då tog jag det inte medvetet lugnt. Sedan blev det hyfsat underlag igen och jag kunde hålla farten ganska bra utan att jag kände mig allt för sliten. Sedan kom den gata som jag mer och mer börjar känna är den jobbigaste på hela Stockholm Marathon, Torsgatan. Svagt uppför sliter mentalt och idag orkade jag inte besegra backen, kilometern gick på 5:11, den långsammaste kilometern på hela rundan om man bortser från första kilometern som även var uppvärmning. Efter det är det tungt att komma igång igen men som tur är får man hjälp av nerförsbacken efter Odenplan. Tappade lite motivation men höll i alla fall i med tider mellan 4:40-4:50 de sista kilometrarna. 

Jag börjar längta mer och mer till den 5 juni.

16k @4:42 %158

Träningstankar

Under senaste TSM-passet sprang jag bredvid Anders Szalkai under nerjoggen på väg till Stadion. Han frågade lite hur jag tränade och det fick mig att själv börja fundera på mina tankar kring min löpträning och varför jag tränar som jag gör.

Anders Szalkai gör sig hörd

Det finns ju två huvudträningssätt inom löpning och då pratar jag framförallt om maratonträning, mängd och kvalitet. Mängd handlar om att få så mycket mil och tid i benen som möjligt, kvalitet har fokus på att genom framförallt olika typer av snabba pass utveckla snabbhet, stryrka och syreupptagning. Den generella uppfattning är väl att genom att kombinera dessa två typer av träning når man bäst resultat.

Det är även min övertygelse. Men.

Jag tränar inte riktigt så, än. Jag har inte tränat tillräckligt länge för att min kropp ska tåla både mängd och kvalitet. Det gör att jag hittills måste välja, för om jag tränar den mängd jag vill orkar inte kroppen så många kvalitetspass och börjar jag träna mer kvalitet orkar inte kroppen med den mängd jag vill springa. För jag vill ju springa mycket, jag tycker ju att det är så roligt.

Mitt mål är givetvis att nå till det stadiet där min kropp är så pass tränad att den orkar med både mängd och kvalitet men jag har ingen stress dit. Det får ta den tid det tar. Alltså fortsätter jag att träna med huvudfokus på mängd och med så mycket kvalitetspass som kroppen vill och orkar.

Vad sa då Anders om detta? Jo, att de flesta motionärer inte har tålamodet och tiden att börja med att lägga några år på att bygga upp mängdträningen så därför är det vanligaste att man som tränare ofta använder sig av mer kvalitet direkt från träningsstart.  Men har man tiden och tålamodet är det en bra väg att gå för att nå maximala resultat i slutändan.  Han sa även det som jag själv också läst i någon artikel tidigare, att en löpare når normalt sin topp efter 7-10 år från träningsstart, lite oberoende av när man börjar träna (i alla fall om man börjar mellan 20-35 år). Det gör att jag har några år på mig!

Lite peppning ägnade han sig åt också och jag sög i mig som en svamp. Han trodde helt klart att det var möjligt för mig att gå under tre timmar inom ett år om jag får träna utan sjukdom och skador och springer ett lättlöpt maraton (mindre backar än Stockholm) i bra väder (kallare än Stockholm 09).

Behöver jag säga att det samtalet var en energikick?

Vackert men jobbigt

Sprang iväg strax innan klockan sex idag och förväntade mig en runda i mörker som det varit det senaste månaderna. Idag var det inte mörkt, det var vackert, skymning men ändå ljust hela rundan. 

När jag sprang iväg kändes benen ovanligt pigga. Det gjorde att jag drog på lite första kilometrarna. Men det tog ju inte mer än 3-4 kilometer så kändes benen inte ovanligt pigga längre. Men då hade jag ju redan hållt ett högre tempo de första kilometrarna, då ville jag ju inte slå av på tempot. Då hade ju det där första kilometrarna i högre tempo känts helt onödiga. Märkligt vad mycket konstiga tankar jag har som löpare.

Underlaget gjorde att andra halvan av rundan även blev tyngre än det första. Var tvungen att koncentrera mig väldigt mycket för att sätta fötterna rätt bland modd, is och snö med mina allt tröttare ben.

Nöjd kan jag konstatera att jag faktiskt lyckades hålla farten uppe trots det sämre underlaget på andra halvan och fick nästan till helt jämna 5 kilometerspasseringar, där första 5 gick på 22:32 och andra 5 på 22:35.

Om bara isen och snön försvinner nu kommer det bli fantastiskt att ge sig ut och springa i ett vårvackert Stockholm.

10k @4:30

Maxigrip utvärdering

Vid årsskiftet skruvade jag i dubbar i mina favoritskor. Med tveksamhet valde jag just de skorna men eftersom de redan hade passerat bäst före datum kändes det ändå bäst att använda just de som testexemplar. Fördelen med att jag valde just min favoritpar har varit att jag fått springa betydligt mer i dem än vad jag någonsin hade tänkt mig. Anledningen stavas vinter.  Det har varit gott om snö och is sedan årsskiftet vilket gjort att en stor del av mina träningspass har sprungits i de dubbade skorna.

Hur har det då fungerat? Totalt har jag sprungit ca 300 km med dubben iskruvad och jag måste säga att jag är nöjd så långt. Målet med dubben är uppnåt, det vill säga att jag kan springa mer avslappnat utan rädsla för att halka. Nu har jag ju inte sprungit mer än några kilometer på ren asfalt men så här långt har dubben hållit bra. Alla dubbar sitter kvar och de ser inte speciellt slitna ut.

Dubben efter 300 km, någon har rostat lite annars ser de ut som nya

Jag skruvade ju i dubben utan någon speciell tanke och en dubb har jag varit tvungen att flytta på. Den satt ganska mitt under framfoten där sulan är förhållandevis tunn och då kände jag av dubben genom skon. Det var dock inga problem att skruva ur dubben och välja en ny plats.

I övrigt kan man väl säga att det nog är en fördel att välja en sko med bra mönster i sulan. Mina skor var ganska slitna vilket märks om jag springer i snömodd, då blir fästet ganska dåligt för hjälpen från dubbarna är då marginell. Mest märks skillnaden med dubb på is. Då är det helt ok fäste när jag springer med dubb men väldigt halt utan.

Så har du ett par skor som är på väg att nå pensionsålder (eller nya det väljer du ju själv) till nästa vinter kan jag helt klart rekommendera att förse dem med dubbar!

TSM - Fartlek med TV4

Idag var det dags för TSM igen. Var inte helt säker på att jag skulle vara med. Var lite orolig för att benen skulle vara tröttare än normalt efter långpasset igår. Ganska stelt var det när jag vaknade men inte värre än att det nog skulle fungera att springa idag också. Som vanligt gick ju funderingarna på vilken grupp jag skulle springa med, speciellt idag då det stod fartlek på programmet och det alltså skulle gå lite fortare än normalt. 

Kan meddela att idag var nog lättaste gången hittills att välja grupp. Efter att ett TV-team från TV4 presenterat sig och meddelat att de skulle filma lite under dagens TSM träning inför en serie löparprogram som ska visas på TV4 Sport i vår så gjorde jag ju givetvis allt jag kunde för att synas i bild... Om jag kommer ihåg rätt ska serien heta Sverige Springer. Så tillsammans med Anders Szalkai och TV4 valde jag att springa med 3:30-gruppen. På plats för dagens TSM pass såg jag även Ken och Kalle som också var med och sprang igår. 

Efter att det först varit föreläsning om kost bar det sedan iväg ut mot Stora Skuggan där själva fartleken skulle springas. Ganska snabb jogg ut dit följt av löpskolning och jag kan meddela att jag var helt slut efter löpskolningen, började fundera på hur jag skulle ta mig igenom resten. Fartleken skulle springas med 3 min högre fart, lägre fart, 2 min högre fart, lägre fart och avsluta med 1 min högre fart. Detta skulle vi igenom två gånger. Gruppen sprang iväg och jag fick verkligen anstränga mig för att hänga med. Hur ska jag orka det här tänkte jag. Det är ju ansträngande att bara hålla vilofarten. Förstå min lycka när jag inser att vi faktiskt börjat med 3 minuter högre fart, det som jag trodde var vilofarten. 

Efter det gick faktiskt resten av fartleken riktigt bra, benen hade vaknat och jag kände mig till och med ganska stark. Vi avslutade med nerjogg tillbaka till Stadion innan det var dags för stretch i solskenet.

13,5k @5:19