söndag 27 mars 2011

2 år

3,5 månad. Så lång tid har passerat sedan jag skrev mitt senaste blogginlägg. Ungefär då slog den till, kanske egentligen någon månad tidigare, bloggtorkan. Helt plötsligt blev bloggen en belastning istället för en motivator. Eftersom jag först och främst bloggar för mig själv för att motivera mig att träna var det ganska naturligt att dra ner på inläggen. Det innebar samtidigt att jag slutade läsa andras bloggar också. Att det sedan innebar att det var mitt sista inlägg på flera månader visste jag ju inte då.
I år blir ett av huvudmålen Vansbro Triathlon över 1/2 ironmandistans

Det som inträffat är att jag bubblar av träningsmotivation utan bloggen och utan att läsa bloggar. Den motivationen vill jag inte riskera genom att "tvingas" blogga. Under dessa 3,5 månad har jag då och då funderat på om jag ska eller inte ska fortsätta blogga. Det jag har kommit fram till är att just nu belastar bloggen mig mer än vad den bidrar. Alltså låter jag den vila. För alltid eller tillfället återstår att se.

Kanske återkommer jag sporadiskt med det som jag alltid tyckt är det roligaste att skriva, tävlingsrapporterna!

Om någon är intresserad så kommer jag fortsätta registrera min träning på jogg.se så där kan ni följa mig och numera även kommentera träningspass.

Tack för all motivation ni som följt och kommenterat på bloggen har gett mig under dessa drygt två år!

måndag 13 december 2010

Hur är det med motivationen?

Ja, hur det är med motivationen är en fråga berättigad att ställa med tanke på att det gått nästan tre veckor sedan jag skrev mitt senaste inlägg. Så lång tid har det aldrig varit mellan inläggen här på bloggen.

Det märkliga svaret på frågan är dock att motivationen är bra. Trots att mina knäproblem från förra vintern kom tillbaka samtidigt som kylan och snön kan jag faktiskt inte klaga på motivationen.

Det är snarare prioriteten det varit fel på. Eller den har nog varit rätt men ur träningssynpunkt inte helt optimal. Ibland hinner man helt enkelt inte träna så mycket som man vill. Därav den något sömniga bloggen. Träningen har inte varit lika sovande. Jag har med andra ord prioriterat träning framför bloggskrivande och bloggläsande. Man kan säga att jag upplever ett bloggvakuum.  Delvis kan det förmodligen hänga samman med att jag inte har något speciellt intressant att skriva om tränings- eller tävlingsmässigt heller. Jag pulsar mest runt i snön i långsamt tempo och längtar till våren...

onsdag 24 november 2010

Vägval

Jag gjorde ett dåligt vägval idag. Valde att springa över Gärdet. Ett öppet fält med en decimeter snö över fältet och gångbanan som gick tvärs över fältet. Lägg till mörker, snöande och en kraftig vind och det var omöjligt att avgöra var gångbanan var. Det var bara blunda och springa. Om jag sprang på gångbanan? Ingen aning!
Trots detta inser jag att jag trivs betydligt bättre på vintern än på hösten. Trots ovanstående väderbeskrivning springer jag mycket hellre en kväll som denna än en mörk, rå och kall höstkväll. Snön ger mig glädje på löprundorna, det blir lite mer äventyr att springa. Det inbjuder kanske inte till några snabbare pass men det är perfekt för lugnt lågpulsande i snön. Det passar mig perfekt, i alla fall när det inte är tävlingssäsong. 

söndag 21 november 2010

Jagar känslan

Det är inte alltid en njutning att träna. Det har faktiskt varit ganska sega träningspass efter förkylningen. Inte mycket till njutning, mera slitsamt och med en känsla av måste. Otroligt nog är det enda jag tyckt varit riktigt kul senaste veckan simningen. Jag som aldrig i hela mitt liv tyckt att simma är speciellt kul. Eller rättare sagt, jag hade för några månader sedan aldrig tidigare i mitt liv simmat (inte som träning i alla fall).
Det var betydligt sämre väder än vad det ser ut att vara...
Idag på ett sent löppass i mörker, blåst och snöblandat regn kände jag den äntligen. Känslan! Inte så att det kom fram självmant och hjälpte mig på traven men jag kände att den fanns där. Att den är på väg. Bara jag fortsätter träna så kommer jag springa ikapp den snart. Och det är ju därför jag tränar. För att få njuta av känslan med löpningen. Det slitsamma jobbiga kan någon annan få ta över istället.

12,8k @5:23 %139

onsdag 17 november 2010

Ska jag vara besviken eller lättad?

Det här är tredje året i rad som jag är sjuk eller skadad en längre tid än en vecka på hösten. Den här hösten här jag delat upp det på två förkylningar, hittills.

Jag vet vara inte om jag ska vara besviken över att ha blivit förkyld eller om jag ska vara lättad över att det kommer nu när det ändå inte är säsong. Förmodligen ska jag vara det senare, speciellt eftersom jag omger mig med de dagisbaciller som sonen tar med hem.


Den här veckan har jag i alla fall börjat smyga igång träningen igen. Känns skönt att ha börjat träna lite igen men jag försöker börja lungt så att kroppen hinner vänja sig vid belastning igen.

Idag blev det simning i 20 minuter på lunchen och 60 minuter lågpulslöpning nu på kvällen. Än så länge känns det bättre än vad jag hade vågat hoppas på.

Hoppas det fortsätter så!



- Bloggat med BlogPress på iPad