Simning?

Hade nog tänkt mig en födelsedagsjogg idag men det blev god mat istället.  Får ta igen det någon annan dag.

Det här är ju en löparblogg. Kan meddela att mitt ansiktsuttryck när jag öppnade en av mina presenter i morse nog var obetalbart. Ett egenhändigt ihopsnickrat presentkort från min sambo. Presentkortet gällde en anmälan till Vansbrosimningen! - Ska jag simma? Jag hatar kallt vatten och är inte någon stor simmare, man kan väl kortfattat säga att jag håller mig flytande...med våtdräkt. Helst vill jag ha en båt som drar mig fram i vattnet, inte ta mig fram själv.

Efter att den första förvåningen släppt fick jag en liten ledtråd att jag får välja att utnyttja detta presentkort någon gång inom de kommande fyra åren. Då inser jag ju att min kära sambo har kommit på en brilliant idé, där fyra års presenter och julklappar redan är räddade. Men jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar det eller om jag mest blir rädd.

Om jag har gissat rätt kommer jag de närmaste åren få liknande presentkort på Vasaloppet, Vätternrundan och Lidingöloppet för att när jag fyller 40 kunna genomföra En Svensk Klassiker.

Det här ger ju även otaliga julklappsmöjligheter eftersom jag kommer behöva skidor och rullskidor och allt som jag bara kan gissa att man behöver kring det. En cykel lär jag behöva om jag ska ta mig 30 mil runt Vättern och det har jag förstått, att är det något man kan lägga pengar på så är det cykelprylar. En ny våtdräkt lär jag också behöva för min lämpar sig inte att simma med. En helt ny värld med prylar öppnar sig helt enkelt. Och en helt ny värld av träning, nu måste jag tydligen börja träna på allvar.

Vi får väl se om det kanske smyger sig in annat än bara löpning här det kommande åren.

Sprintstafett

Tydligen lockar inte mina idrottsprestationer sonen något vidare. Han var inte alls sugen på att följa med mig ut och springa idag. Då får man vara lite smart och locka med andras idrottsprestationer istället. Nu kanske det inte direkt var prestationen som lockade utan att få se sådana där som åker skidor på tv i verkligheten.

Alltså begav vi oss springade, jag sprang sonen satt varmt nerbäddad i vagenen, till slottet för att titta på slottssprinten. Det var mycket uppskattat och väldigt ledsamt när båda finalerna var avklarade och de inte var några mer skidåkare som skulle åka. Tillslut var det i alla fall ok att springa hem igen, efter att vi tagit oss runt hela Gamla Stan för att se banan från alla håll (och för att jag i alla fall skulle få ihop mer än 3 kilometer). På frågan om sonen ville prova att åka skidor fick jag det oväntade svaret,  - Inte när jag är liten, jag kanske ramlar.

En kort runda är bättre än ingen alls, det får vara tanken för dagen.

5,68k @5:33

Tur att jag inte är så snabb

Vila igår, träning idag. Vet inte om det hade att göra med att jag blev ifrånsprungen i söndags eller om det var Staffans kommentar om att han tycker att jag tränat lite för bra sista tiden. I vilket fall som helst var jag ovanligt nog sugen på intervaller, jag som normalt bara springer lugnt och sakta.

Isen som fortfarande är kvar fläckvis (stora fläckar) i huvudstaden gjorde att jag för andra gången valde att köra ett intervallpass på löpbandet som jag faktiskt tycker är riktigt kul. Eller, nej kul är det inte men det är mindre tråkigt och riktigt skönt efteråt. Ett träningspass som jag hittade på marathon.se. Nu har inte mitt gym de där 100 000 kronors banden det står om i artikeln så det är tur att jag inte är så snabb. Maxfarten på banden är 16 km/h eller 3:45 min/km men det duger som sagt till mig, i alla fall tillsvidare.

Träningspasset går ut på att köra 500 meter med varierad fart på varannan repetition istället för vila. Så jag körde alltså varannan repetition på 3:45 respektive 4:17. Kändes riktigt bra idag, ungefär som att bandet är felkalibrerat och visar en snabbare hastighet än vad det i verkligheten är men jag springer alltid på samma band och har även upplevt den omvända känslan, att det nog går fortare än vad tiden visar så oavsett om det är felkalibrerat eller ej så hade jag en bra dag idag.

Efter detta pass som gav lite fartkänsla gav jag mig sedan ut i kylan och hämtade sonen med joggingvagnen för första gången sedan snön kom. Var inga problem att ta sig fram på isiga gator så bara det inte kommer mer snö kan jag börja ta med sonen ut på rundorna lite mer igen. Det är perfekt på återhämtningsrundorna då vagnen inte direkt inbjuder till tempopass. Tydligen var jag trött på slutet för jag pratade tydligen inte tillräckligt mycket för att hålla honom vaken.

5k @4:02 + 9,5k @5:44

TSM - Frånsprungen

Söndag och dags för TSM igen. Idag visste jag vilken grupp jag skulle springa med. Redan efter förra söndagen bestämde jag mig för att springa med 3:15-gruppen idag. Tydligen har jag inte helt lärt mig att jag ska vänta med att välja grupp till jag vaknar på söndagen. Vaknade och kände mig lite snorig men annars kändes det ganska bra i kroppen. Hoppades att kroppen skulle vakna till när vi väl började springa. Det gjorde den, en stund.

Idag stod det 25 kilometer medelhård distans på programmet, en liten sväng runt Djurgården sedan city och söder. Även om jag inte kände att jag hade den kraften i kroppen som jag hade hoppats på så hade jag inga problem att hänga med i tempot. Den första milen och några kilometer till låg vi runt 4:45 tempo på kilometrarna sedan sjönk tempot med 5-10 sekunder. Även om jag kände att jag fick slita efter en mil så kändes det ändå helt ok men efter 18-19 kilometer tog orken helt slut. Hängde i ytterligare några kilometer men när vi nådde Nybroplan och gruppen sprang en liten knix upp mot Stadion valde jag att släppa.

Slog av på farten och körde lite egen nerjogg hemåt istället. Antingen är jag inte bättre tränad just nu eller så har jag något skit i kroppen som påverkar orken, tycker att pulsen var lite högre än vad det borde vara i 4:50-tempo. Vi får väl se hur det känns i morgon! Undrar vilken grupp jag springer med nästa vecka...

25k @4:54 %167

Finlandsbåtsfoto

Tänkte inte skriva något inlägg om kvällens lugna återhämtningsjogg men så fick jag till en häftig bild när en av finlandsbåtarna var på väg ut från stockholm och den vill jag ju inte undanhålla er.

För er som undrar så försöker jag stanna någon gång under mina rundor och ta en bild som jag helst vill ska försöka förmedla det jag sett eller känt under rundan. På sommaren när det är shortsväder fuskar jag ibland och tar bilden innan eller efter att jag varit ute och sprungit då jag inte har någon ficka att ha kamera eller mobil i. Tyvärr så ger ju inte mobilen så bra kvalitet på bilderna men förhoppningsvis är motiven hyfsade även om kvaliteten är dålig.

Annars kan jag meddela att det var ganska isigt idag och det var även halt där det var asfalt då det hade hunnit frysa på innan jag hann ut ikväll. Känner mig lite sliten i kroppen efter de två snabbare passen i veckan, tror framförallt det är den snabbare farten på isigt underlag som ställer till det. Känns en del i höfterna. Får se om det kanske blir vila imorgon.

10k @5:37 %137

Jag är ingen ultralöpare

Redan förra året tjusades jag av att läsa om sådana som springer långt. Helst några dagar i sträck. Riktigt sugen blev jag när jag läste benen på ryggens blogg där han 2008 skulle springa från öst till väst, från Västervik till Näsbokrok under ett antal dagar.

Karta över mitt hittills enda ultraäventyr, Tylösand-Båstad

Jag själv har dock aldrig sett mig som en ultralöpare och kommer nog aldrig se mig som en heller. Det hindrar ju inte att jag tjusas av de som springer långt och ibland till och med försöker mig på det själv. Men ofta slutar det med tankar för egen del. Förra året hade jag en långt gången plan som jag till och med la ut som en "cliffhanger" här på bloggen. Jag avslutade med "vilket jag lovar att återkomma till..." eftersom projektet inte blev av återkom jag aldrig till det. Nu när projektet ligger i malpåse kan jag ju ändå låta er som snart väntat i ett år få svaret på vad det var jag tänkte göra. Tanken var att springa från Stockholm till Väddö, en sträcka på någonstans mellan 160-200 kilometer. Tanken var att utföra sträckan under 3-4 dagar. Jag är fortfarande sugen på att testa det men det får bli någon gång i framtiden.

Efter att jag hade funderat på det här hittade jag även en spännande tävling som skulle gå från Grisslehamn till Norrtälje, ca 68 kilometer, tävlingen hade det passande namnet Jättelångt. Förra året föll det på att tävlingen låg två veckor efter Stockholm Marathon, jag vågad helt enkelt inte tro att jag skulle hunnit återhämta mig tillräckligt.

 

Jättelångt kommer att arrangeras även i år men nu i motsatt riktning, från Norrtälje till Grisslehamn. Tävlingen går även i år två veckor efter Stockholm Marathon men i år vågar jag tro att jag ska ha återhämtat mig tillräckligt, kanske. Jag har inte helt bestämt mig ännu men det verkar onekligen spännande.

Imorgon går ju ett annat lopp för ultralöpare av stapeln, 6-timmars i Skövde, jag får passa på att önska alla som ska springa lycka till!

Jag är dock ingen ultralöpare, bara en löpare som gillar äventyr!