Falkenbergs Stadslopp 2010

Så var det dags för loppet där jag bara skulle gå under 40 minuter på milen. Något annat fanns inte att välja på. Det gjorde väl kanske inte att jag var mindre nervös än normalt när jag satte mig i bilen för att ta mig till Falkenberg. Efter två dagar med lite ostadigt väder och en del regn var det nu uppehåll och runt 20 grader.

Eftersom jag sprang loppet förra året visste jag i år både var start och mål var någonstans. Det lugnade nerverna lite att ha koll på allt runt omkring. Tog mig till startområdet ungefär 40 minuter före start, efter det numera traditionsenliga toalettbesöket på Grand Hotell. Värmde upp ordentligt och försökte känna hur kroppen kändes men den gav inga direkta svar. Lite stelt här och var men det kändes ändå ganska bra efter att jag värmt upp.

Täten passerar några hundra meter efter starten

Jag hade redan innan loppet lagt upp taktiken. Den viktigaste ingrediensen var att inte öppna för hårt. Efter förra årets genomklappning visste jag att i Falkenberg går det extremt fort i början, alltså viktigt att inte dras med i det tempot. Sedan var tanken att försöka ligga precis under 4 minuter per kilometer fram till hälften av loppet och sedan förhoppningsvis ha krafter kvar och kunna öka hela vägen in i mål.

"På era platser" Pang! Tjurrusning iväg i starten, jag som stod bland de löpare som räknade med att springa under 40 minuter följde bara med strömmen till en början, när jag såg att klockan visade en fart på 3:30 per kilometer försökte jag hejda mig. Hela första kilometern fokuserade jag allt vad jag kunde på att inte springa för fort. Ändå gick den på 3:40.

Nu började fältet spridas ut lite och jag fokuserade på att hitta en jämn och "behalig" fart som skulle hushålla med krafterna till slutet. Fram till 4 kilometer kändes det oförskämt bra där tiderna låg på 3:50, 3:47 och 3:50.

Sedan började det komma lite seghet i benen, ungefär på samma ställe som förra året. Hittade snabbt en rygg som jag la mig tätt bakom. Den ryggen hjälpte mig i två kilometer och sprang otroligt jämt med 3:58 på den 5 och 6 kilometern. 5 kilometer passerade jag på 19:17 och det tillsammans med fartsänkningen räckte för att jag sedan skulle hitta nya krafter. I en lång svag uppförsbacke efter 6 kilometer passerade jag ryggen som hjälpt mig och ökade farten något till ett nytt jämnt tempo.

 

Nu började jag dock får slita ordentligt för att hålla farten uppe och min taktik med fartökning efter halva loppet kändes avlägsen. Sjunde kilometern på 3:53 och jag började känna mig varm. Solen hade kommit fram precis vid start och nu värmde den rejält. Tog varje tillfälle jag kunde att svalka mig med vatten över huvudet. Efter en ny kilometer på 3:53 passerade 8 kilometer på 31:05 och insåg att jag hade en liten möjlighet att gå under 39 minuter men då fick jag inte tappa någon fart överhuvudtaget.

Några hundra meter kvar till mål, grymt trött här.

Tryckte på ordentligt på näst sista kilometern men nu kändes det plötsligt inte som banan var så lätt längre. Asfalten var utbytt mot grus och jag tyckte det var en del små uppförsbackar. Trots mina ansträngningar och känslan av att det gick snabbare gick även den 9 kilometern på 3:53.

En kilometer kvar nu var det bara att ge allt, men det tyckte jag ju att jag redan hade gjort. Blev en riktigt tuff sista kilometer. Efter 3-400 meter slängde jag en snabb blick på klockan som talade om att farten låg en bit över 4 minuter. Ahhh då där rök chansen att gå under 39 minuter. Gjorde allt vad jag kunde de sista 500 meterna för att hålla farten uppe. Med ett underlag av gatsten och en rejäl backe precis på slutet är det en riktigt tuff avslutning. Över mållinjen och trycker av klockan. Håller nästan på att spy av trötthet. Sista kilometern är något av det jobbigaste jag gjort. Efter att ha pustat ut några minuter orkar jag så kolla på klockan. 38:55! Ja! Jag klarade det, sista kilometern på 3:52. Nu är det bara hoppas att den officiella tiden stämmer med min klocka.

 

Så här nöjd ser jag ut efter att jag noterat att även den officiella tiden sattes till sub39.

Efter att jag tagit på mig en överdragsjacka gick jag tillbaka till målområdet för att se om resultaten kommit upp och se det hade de. Med spänd förväntan ögnar jag igenom listan. 38:58, puh, det skilde några sekunder men jag var fortfarande på rätt sida!

Äntligen är jag under 40 minuter, och inte bara det jag passade på att gå under 39 minuter samtidigt!

En tung kropp

Uppladdningen veckan innan Falkenbergs Stadslopp blev inte riktigt som jag hade hoppats. Kroppen kändes sliten hela veckan så jag satsade på att vila så mycket som möjligt för att komma i form. Tog ett väldigt lätt träningspass på torsdagen bara för att få springa igenom kroppen innan loppet. Det gjorde mig inte direkt gladare för segare träningspass var det länge sedan jag upplevde.

Så när det blev lördag och dags för stadsloppet hade jag inga större förväntningar trots att kroppen faktiskt kändes ganska ok när jag vaknade. Eftersom dygnsrytmen blivit något annorlunda under semestern och starten gick klockan 14:00 var det nästan svårt att hinna med både frukost och lunch innan loppet och samtidigt inte äta för tätt inpå. Det fick bli en lättare hamburgare i bilen på väg till Falkenberg vid 11:30 tiden.

Väl framme i Falkenberg lämnade jag familjen på restaurang för en mer ordentlig lunch än den jag åt, medan jag gav mig iväg för att först, givetvis, uppsöka en toalett och sedan ägna mig åt en ordentlig uppvärmning för att vara säker på att få igång kroppen.

Efter att under uppvärmningen ha villat mer ner till Vallarnas Friluftsteater och fått lite Stefan & Krister känsla i kroppen började jag känna mig ganska laddat och tron på att gå under 40 minuter började svagt väckas till liv igen. Men medveten om hur veckan varit gjorde att tanken ändå var att försöka starta förhållandvis lugnt för att ha krafter kvar på slutet i loppet.

Då jag numera tillhör IK Jogg.se hade jag passat på och anmält mig till tävlingsklass och fick därför starta längst fram i startfältet. Därför flöt starten väldigt bra för mig när starskottet trycktes av vid 14:00. Trots min tanke om att starta lugnt gick första kilometern, som gick på gatsten, på 3:42. Följande 3 kilometrar gick väl mera i tänkt tempo på 3:55, 3:47 och 3:58.

Halva loppet passerades på 19:33 vilket tidsmässigt kändes bra men kroppsmässigt kändes det inte lika bra. Redan nu började jag få svårt att hålla kilometertiderna under 4:00 per kilometer och jag kände att kroppen inte orkade riktigt som jag hade hoppats.

De sista 5 kilometrarna låg alla en bit över 4 minuter och jag fick ändå slita för att inte tappa ännu mera. Tyckte att jag försökte trycka på sista kilometern i mot mål, som i och för sig innehåller en kort brant backe på slutet, men den gick inte
fortare än 4:09. Väl i mål var jag ändå nöjd med sluttiden på 40:41. Kroppen hade inte mer att ge den här dagen helt enkelt.

När jag skriver detta har det gått några dagar sedan loppet och kroppen har efteråt varit rejält sliten, betydlig mer än efter något tidigare lopp till och med maran, så jag befinner mig nog inte helt på topp.

Målet att gå under 40 minuter på 10 km kvarstår, men när jag väl klarat det vet jag inte hur många fler 10 km lopp det blir, för det är ingen njutning att springa dem kan jag meddela. Jag tror marathon är mer min grej.