Hur är det med motivationen?

Ja, hur det är med motivationen är en fråga berättigad att ställa med tanke på att det gått nästan tre veckor sedan jag skrev mitt senaste inlägg. Så lång tid har det aldrig varit mellan inläggen här på bloggen.

Det märkliga svaret på frågan är dock att motivationen är bra. Trots att mina knäproblem från förra vintern kom tillbaka samtidigt som kylan och snön kan jag faktiskt inte klaga på motivationen.

Det är snarare prioriteten det varit fel på. Eller den har nog varit rätt men ur träningssynpunkt inte helt optimal. Ibland hinner man helt enkelt inte träna så mycket som man vill. Därav den något sömniga bloggen. Träningen har inte varit lika sovande. Jag har med andra ord prioriterat träning framför bloggskrivande och bloggläsande. Man kan säga att jag upplever ett bloggvakuum.  Delvis kan det förmodligen hänga samman med att jag inte har något speciellt intressant att skriva om tränings- eller tävlingsmässigt heller. Jag pulsar mest runt i snön i långsamt tempo och längtar till våren...

Vägval

Jag gjorde ett dåligt vägval idag. Valde att springa över Gärdet. Ett öppet fält med en decimeter snö över fältet och gångbanan som gick tvärs över fältet. Lägg till mörker, snöande och en kraftig vind och det var omöjligt att avgöra var gångbanan var. Det var bara blunda och springa. Om jag sprang på gångbanan? Ingen aning!

Trots detta inser jag att jag trivs betydligt bättre på vintern än på hösten. Trots ovanstående väderbeskrivning springer jag mycket hellre en kväll som denna än en mörk, rå och kall höstkväll. Snön ger mig glädje på löprundorna, det blir lite mer äventyr att springa. Det inbjuder kanske inte till några snabbare pass men det är perfekt för lugnt lågpulsande i snön. Det passar mig perfekt, i alla fall när det inte är tävlingssäsong. 

Jagar känslan

Det är inte alltid en njutning att träna. Det har faktiskt varit ganska sega träningspass efter förkylningen. Inte mycket till njutning, mera slitsamt och med en känsla av måste. Otroligt nog är det enda jag tyckt varit riktigt kul senaste veckan simningen. Jag som aldrig i hela mitt liv tyckt att simma är speciellt kul. Eller rättare sagt, jag hade för några månader sedan aldrig tidigare i mitt liv simmat (inte som träning i alla fall).

Det var betydligt sämre väder än vad det ser ut att vara...

Idag på ett sent löppass i mörker, blåst och snöblandat regn kände jag den äntligen. Känslan! Inte så att det kom fram självmant och hjälpte mig på traven men jag kände att den fanns där. Att den är på väg. Bara jag fortsätter träna så kommer jag springa ikapp den snart. Och det är ju därför jag tränar. För att få njuta av känslan med löpningen. Det slitsamma jobbiga kan någon annan få ta över istället.

12,8k @5:23 %139

Ska jag vara besviken eller lättad?

Det här är tredje året i rad som jag är sjuk eller skadad en längre tid än en vecka på hösten. Den här hösten här jag delat upp det på två förkylningar, hittills.

Jag vet vara inte om jag ska vara besviken över att ha blivit förkyld eller om jag ska vara lättad över att det kommer nu när det ändå inte är säsong. Förmodligen ska jag vara det senare, speciellt eftersom jag omger mig med de dagisbaciller som sonen tar med hem.


Den här veckan har jag i alla fall börjat smyga igång träningen igen. Känns skönt att ha börjat träna lite igen men jag försöker börja lungt så att kroppen hinner vänja sig vid belastning igen.

Idag blev det simning i 20 minuter på lunchen och 60 minuter lågpulslöpning nu på kvällen. Än så länge känns det bättre än vad jag hade vågat hoppas på.

Hoppas det fortsätter så!



- Bloggat med BlogPress på iPad

Namnsdagsträning

Idag har jag namnsdag. När man har namnsdag är det ju trevligt att bjuda sig själv på något. Som triathlet-wannabe var valet ganska enkelt vad jag skulle bjuda mig själv på idag. Givetvis lite simning, cykling och löpning. Då var det ju bara det där med att hitta tiden för det också.

Började med en lunchsimning. Det blev det tyngsta simpasset på väldigt länge. 1000 meter som tog 35 minuter inklusive oräkneliga vilopauser. Men det var gått om plats i simhallen idag i alla fall, trots höstlov, så jag kan inte skylla på att det var trångt.

Väl hemma efter jobbet insåg jag att jag inte hade så mycket tid på mig innan jag var tvungen att ge mig iväg med joggingvagnen och hämta sonen hos farmor men några minuter fanns det i alla fall. Upp på trainern och körde i 15 minuter så jag var lagom uppvärmd innan det var dags för löpningen.

Fram och tillbaka förbi slottet passerar jag när jag hämtar sonen

Kändes väldigt bra första 5 kilometerna och jag höll ganska hög fart för att springa med joggingvagnen. På vägen tillbaka gick det inte lika lätt. Vagnen var tyngre med sonen i den och jag var tröttare. Med en kilometer hem förbannade jag mig själv att jag inte tagit med mig pengar. Jag behövde socker! Löpningen hade gått lite för fort med lite för hög puls för att jag skulle klara mig på salladen jag åt till lunch.

Kom plötsligt på att jag fått några lussekatter av min mor i namnsdagspresent när jag hämtade sonen. Lycka! Fram med en lussekatt och sista kilometern hem gick som en dans!

Punkter

Jag har en benägenhet att bygga upp mina löprundor på punkter. Alltså punkter som jag ska springa till eller förbi. Igår bestod löprundan av Radiohuset, Blasieholmen, Stadshuset, Karlberg. Dessa punkter kan ju egentligen ge nästan vilken runda som helst, men för mig är det en bestämd sträcka. Fördelen med "punktupplägget" är att rundan blir uppdelad i mål. Varje gång jag når en av mina punkter har jag ju nått ett av delmålen.

Hittills har jag inte tänkt så mycket på det här utan bara automatsikt tänkt vilka olika sakerna jag ska springa förbi. Funderar på att börja utveckla det här för att göra löprundorna lite mer inspirerande. T ex välja ut några punkter och sedan välja att första punkten ska jag springa kortast möjliga väg till. Andra punkten måste jag springa motsols till. Tredje punkten måste ta xx-tid innan jag når (kan ju både var kort eller lång tid) och så vidare.

Om inte annat kan det ju inspirera till att springa på lite nya gator...

Skön kvällsjogg

Riktigt skönt väder att springa i idag. Vintern har försvunnit och hösten har kommit istället. Även om jag inte riktigt gillar hösten så är mörka höstkvällar en ganska skön upplevelse att få springa sig igenom.

Är riktigt imponerad av min kropp, har inte hunnit komma igång med löpningen riktig efter förkylningen men ändå klarar den av ett lågpulspass med en snittfart på 5:05. De farterna med den pulsen har jag hittills bara klarat av när jag varit i riktigt bra form. Formen känns inte så bra nu men kroppen säger något annat.

Kanske har jag nått en ny nivå?

12,7k @5:05 %139

Började inte som jag bestämt

Redan när jag klev utanför dörren idag kände jag att benen var riktigt sega. Planen var ett lugnt pass idag. Det började inte alls som jag bestämt. Efter 3-400 meter så kom jag ikapp en löpare som precis skulle börja sin löptur. Jag tävlar aldrig när jag tränar men det hindrar ju inte att jag blir nyfiken ibland. Blev nyfiken på hur fort det gick, det såg ut att gå så lätt. Så mina stela ben fick pinna på ner mot 4:30-fart för att hänga med.

Var lättad när vi skulle åt olika håll efter en kilometer så jag kunde slå av på tempot igen.  Sedan lyckades jag faktiskt hålla mig till ganska lugn och fin återhämtningsfart i kvällsolen.

12k @5:22 %133

I mellanmjölkens land

Kan börja med att meddela att vi för det mesta har mellanmjölk hemma även om mitt personliga val egentligen är lättmjölk. Men mellanmjölk är ju så där bra lagom så det är ett enkelt ickeval. 

När det gäller träning säger de flesta förståsigpåare och tränare att just lagompassen ska bort. Antingen ska det vara lugn lågpulsträning eller högintensivt. Precis som när det gäller mjölken så föredrar jag själv de lätta träningspassen. Ut och njuta lite utan att det blir för jobbigt.

Jag brukar därför vara ganska bra på att undvika mellanmjölksland. Oftast springer jag lugnt och lätt och ibland hårt. Men jag har märkt att det här inte stämmer efter ett uppehåll i träningen. Samma sak den här gången. Efter drygt tvåveckors förkylning med träningsuppehåll så hamnar jag direkt i halvhårda löppass när jag börjar träna igen. Det är som att jag inte vågar springa lugnt, kanske för att jag måste bevisa för mig själv att jag inte tappat för mycket under förkylningen? Samtidigt orkar jag inte springa riktigt hårt.

Igår, efter 3-4 kilometer i 4:55-fart, insåg jag att jag höll på att springa mitt tredje löppass efter förkylningen i samma fart och på tok för fort för att kallas lågpuls eller aerobt. Bestämde mig för att öka och efter att ha utmanat bekvämligheten i mig själv blev det tillslut 12 kilometer med en snittfart på 4:38.

Hoppas jag vågar springa långsammare nästa pass...

Länge sedan

Man ska inte ropa hej... Men nu känner jag mig äntligen lite friskare. Men faror väntar runt hörnet. Sonen, som var sjuk innan jag blev sjuk och frisk när jag var sjuk, har nu blivit sjuk igen. Så vi får väl se om det går i cirklar eller om jag klarar att fortsätta hålla mig frisk.

Igår var jag ute på den första löprundan på...länge. I alla fall med mina mått mätt. Jag har låtit bli att stressa igång träningen nu när jag varit förkyld. Har passat på att se det som lite träningsvila så här efter säsongen. Kände mig lite ringrostig efter mer än två veckors löpvila men det var inte så illa som jag befarade, så all kondition har inte hunnit försvinna i alla fall.

Det största problemet var väl snarare att jag mötte lite mentalt motstånd av att ge mig ut i mörker och regn. Huvudet ställer snabbt in sig på att det är skönare i soffan när man inte tränat på några veckor. Jag har tidigare kommit fram till att min magiska gräns går vid ca tre veckor, efter det är det nästan som att börja om på nytt med träningen rent mentalt. Nu var det ju inte fullt så jobbigt eftersom jag slapp passera treveckorsgränsen.

Motiverade mig igår med att ta med mig musik ut på rundan. Något jag sällan gör. Men igår var det skönt, gjorde att jag fick något annat att tänka på än löpningen. Problemet som uppstår för mig när jag springer och lyssnar på musik är att jag försöker ta lite danssteg samtidigt, eller köra flygplanet (ut med armarna och springa i s-slingor). Det är lite farligt när det är mörkt ute det är lätt att trampa snett, men jag klarade mig igår trots frekventa lågflygningar.

Kris inför långpass

Idag var det dags för första långpasset sedan Jättelångt helgen efter Stockholm Marathon. Det har inte blivit  så många långpass under sommaren med andra ord. Om jag ska springa Växjö Maraton i mitten på oktober så är det nog dags att lägga till något långpass i veckodosen.

Idag blev det snabbt kris när jag var på väg att ge mig ut på långpasset. Jag saknade en skruv, och det var inte i huvudet men nästan. Jag saknade en skruv i min Garmin. Innan sommaren köpte jag ett snabbfäste till min Garmin 310xt för att enkelt kunna flytta den mellan löpning och cykel. Snabbfästet gav även den fördelen att klockan skulle sitta säkrare vid t ex simning, detta då man skruvar fast ett fäste i armbandet istället för att använda sprintarna som följer med armbandet. Det ska tydligen ge en säkrare fastsättning. Vilket man gärna vill ha när man är ute och simmar i sjön och inte gärna vill att klockan ska hamna på botten.

Klockan sitter dock inte bättre om de skruvar som man skruvat fast armbandet med saknas. Jag är glad att jag såg att skruven saknades nu och inte insåg det när jag var ute och simmade. Blev lite osäker på hur jag skulle få med mig klockan på löpturen. Men lyckades få fast den tillräckligt för att använda den på land i alla fall. Nu gäller det bara att försöka få tag på en ny skruv!

Blev ett långpass där jag började med en lugn mil för att sedan öka tempot och det kändes riktigt bra, kunde öka tempot mer än vad jag hade hoppats på utan att bli allt för trött. Då mitt sår på höften efter cykelkraschen fortfarande stör mig kunde jag inte använda vätskebälte idag. När man springer i Stockholm gör det inte så mycket. Själv stannade jag vid en korvgubbe efter 20 km, köpte en halvliter vatten som jag svepte innan jag fortsatte rundan.

Den känsla jag hade på långpasset idag gör verkligen att jag tror att det finns en möjlighet att nå 3:05 i Växjö. Vi får se om det blir Växjö bara, det måste passa in i familjekalendern, men jag kommer försöka träna som om jag ska springa det.

Totalt blev det 26,9 kilometer med ett snittempo på 4:44 idag.

Nackdelen med transportlöpning...

Skulle lämna bilen på service idag. Perfekt tänkte jag, då kan jag springa från verkstaden till jobbet. Det blir inte lika långt som att springa hemifrån till jobbet vilket passar bra eftersom jag sprang lite längre igår.  Uppskattade distansen till ungefär 7 kilometer.

Lämnade bilen och sprang iväg. När jag kommit ungefär 4 kilometer och befann mig mitt i skogen (så mycket mitt i skogen man nu kan vara i Stockholm) långt från tunnelbana, bussar och bilar så ringde telefonen. - Hej, det är från dagis. Din son är sjuk, du måste nog komma och hämta honom. Inte mycket att göra, bara inse att det kvarvarande 3 kilometrarna innan jag var på jobbet istället blev 8 för att ta mig hem igen.

Hade jag inte sprungit hem igen hade jag inte fått se den här vyn...

Så nu blev det 12 kilometer idag ändå. Men jag behöver ju inte springa hem i eftermiddag i alla fall.

Simskola

I söndags började jag på simskola på GIH-Badet. När jag anmälde mig till simskolan i våras kunde jag inte ta ett enda crawltag. Alltså anmälde jag mig till en nybörjarklass. När semestern kom började jag träna på egen hand och nu tar jag ju mig fram utan att drunkna, även om det nog inte är så vackert. Jag var lite orolig att simskolan skulle vara för grundläggande i början. Men jag behövde inte oroa mig.

När jag kom dit bad de oss alla som skulle delta att simma fyra längder i bassängen. Två med valfritt simsätt och två med någon "fristilslikt" simsätt. Nu kunde jag ju simma alla fyra längderna på "fristilslikt" sätt. Efter denna uppvärmning delade de in oss i två grupper. En nybörjargrupp och en fortsättningsgrupp. Jag visste inte ens att dessa två grupper skulle simma samtidigt. Tur för mig i alla fall och nu blev jag placerad i fortsättningsgruppen.

Sedan gick vi genom lite teori hur armtagen ska gå till och hur andningen ska gå till och fick sedan träna på det i bassängen. Bland annat lyfter jag tydligen inte armbågen tillräckligt i mina simtag. Blir till att träna på, inte helt enkelt att få till.

Annars har jag legat på hårt med löpningen igår och idag, allt för att nå 200 kilometer på augusti månad. Igår blev det 25 kilometer fördelat på två pass och idag 18 kilometer. Det gjorde att jag klarade det med minsta möjliga marginal 200,6 kilometer blev det i augusti. Men samtidigt har jag nästan tränat dubbelt så många timmar som jag har sprungit. Totalt 30 timmar träning i augusti så en del simning och cykling har det också blivit.

Nu ska jag försöka jobba lite på sömnen också.

Det gick bra men ändå inte

Igår var det så dags för det sedan en vecka tillbaka planerade Roslagen Träningstriathlon. Vi var två deltagare, jag själv och så JC som jag skulle försöka övertala till att anmäla sig Stockholm Triathlon. Det gick inte så bra att övertala honom till det. En kombination av fortsatta knäproblem och en 30-årsfest på lördagen innan gjorde att JC redan innan vi startade Roslagen Träningstriathlon hade kastat in handduken till Stockholm Triathlon.

Knäproblemet var för honom för dagen till och med så stort att han bestämde sig för att stå över dagens löpsträcka.

Förväntansfull inför dagens träning

Vi började med 800 meters (870 för att vara exakt) simning. 20*C i vattnet och medvind första 200 meterna. JC, som kan simma, drog iväg i sitt eget tempo. Själv försökte jag hitta ett lagom tempo för att klara att simma utan att behöva ta så många pauser. För att vara mig gick simningen väldigt bra, jag klarade att simma hela sträckan med bara ett fåtal tillfällen då jag gick över till bröstsim och vilade lite. Farten gick dock ner extra mycket på de två motvindssträckorna av totalt 400 meter. Kom upp ur vattnet på 22:20, ungefär 3 minuter efter JC, och kände mig fortfarande ganska pigg. Lyckades växla hyfsat snabbt på 1:38 även om det inte var helt perfekt.

Cykeln genomgången och kollad inför rundan

Ropade till JC att han inte fick vila längre då vi redan innan bestämt att han skulle vänta in mig på cykelsträckan. Planen var att börja första milen hyfsat lugnt för att sedan trycka på. Den planen hade vi uppenbarligen helt glömt bort när vi väl satt på cyklarna för det var full fart nästan direkt och första milen höll vi en snittfart på upp emot 35 km/h vilket är fort för två otränade cyklister som oss. Sedan började det gå tyngre. JC hade två lår stela som timmerstockar och fick ta färre och färre dragpass. Jag gjorde vad jag kunde för att hålla farten uppe och efter ett tag kändes det ändå som jag kom in i någon form av andra andning och kunde hålla ett ganska jämnt flyt även om det inte gick så fort som jag ville. In mot växlingen undrade jag verkligen hur löpningen skulle gå, jag kände mig redan nu rätt seg i benen. Vi cyklade på 1:17 men då visade det sig att sträckan blev 40,8 km.

Växlade på 1:16, vilket var betydligt snabbare än jag trodde då sulan i vänster löparsko korvade sig två gånger innan jag tillslut fick i foten. Fick ett lycka till av JC när jag gav mig ut på de sista 10 kilometerna löpning. Han själv lade sig i en solstol och tog det lugnt i väntan på mig.

Försökte hålla ett bra tempo utan att gå ut för hårt. Benen kändes stumma men starka och trots att det kändes som att sadeln satt kvar mellan benen kunde jag hålla ett bra tempo. Passerade 5 kilometer på 20:45 och började fundera på om jag verkligen skulle kunna avsluta sista 5 i samma fart. Efter 7 kilometer började jag få ont på utsidan av vänster lilltå. Uppenbarligen något som skavde på den när jag sprang utan strumpor i skorna. Efter 8 kilometer gjorde det riktigt ont och jag försökte springa och samtidigt hålla in tån (det var inte så lätt). Efter 9 kilometer funderade jag på att kliva av, det var ju ändå bara träning. Men det hade ju gått så bra hittills och jag ville gärna ha med mig tiden på 10 kilometer, inte 9. Bet ihop och såg till att den sista kilometern blev det snabbaste på 3:59, vilket gjorde en löptid på 41:18 utan att ha tagit ut allt som fanns.

Nöjd, glad och trött.

Innan start diskuterade jag och JC om det skulle vara rimligt att ta sig under 2:30 på den sträcka vi skulle köra. Vi kom fram till att med lite mer träning och under tävling borde det inte vara några problem men i dagsläget och på träning skulle vi nog ligga en bra bit över. Känner mig därför grymt nöjd med en sluttid på 2:23:38.

Nu gäller det bara att fixa till JC's knä och hitta en ny tävling som passar som jag kan lura med honom på.

Soppatorsk med ett leende

Tänk om träningen såg ut som idag alla dagar. Det började med att jag i morse cyklade till jobbet med en av mina bättre snitthastigheter på sträckan och det trots att jag inte tyckte att jag på något sätt gick för fullt. Jag nådde inte upp till 30km/h i snitt som ju blivit en vana att ligga över nu på semestern men jag har insett att ska man cykla genom stan så får man acceptera att snittfarten sjunker betänkligt.

Sedan sammanstrålade JC och jag efter jobbet och tog oss till Rösjön för ett simpass. Det blev totalt 1200 meter. Kändes riktigt bra idag, hittade ett bra flyt och kunde simma längre sträckor än tidigare utan vila. Ofta låg jag 100+ meter varje gång innan jag behövde vila några sekunder. JC var ju i en annan klass och har både tekniken och styrkan för att simma riktigt bra. Ska nog inte vara några svårigheter att övertala honom att anmäla sig till Stockholm Triathlon efter att vi kört vårt testlopp på söndag.

Efter simningen var det cykel hem igen. Helt otroligt seg i benen kände jag mig, hade ingen kraft alls i uppförsbackarna och jag tyckte bara det var uppförsbackar på hemvägen, märkligt. Väl hemma hann jag vila i en halvtimme innan det var dags att ge sig ut igen.

Avslutade det hela med en tänkt snabbdistans  på 5 kilometer. Det var då efter 2-3 km den slog till med full kraft. Energibristen, bristen på mat gjorde sig påmind, borde nog ha ätit ett mellanmål idag men det glömde jag bort så det blev soppatorsk helt enkelt.  Men idag tog jag det hela med ett leende, det är första gången jag får till sim, cykel och löpträning under en och samma dag i Stockholm, en arbetsdag dessutom.

Nu blir det vila.

Gör om, gör rätt!

Hundra meter för kort. Det går ju inte. Alltså tog jag chansen igår igen och körde en ett nytt träningstriathlon. Sista dagen med samma förutsättningar innan vi idag lämnar Roslagen för Sydväst-Sverige.

För att inte simma för kort igen tog jag det säkra före det osäkra och mätte upp sträckan med roddbåten för att vara på säkra sidan. Hittade en bra enslinje över sjön som var 420 meter enligt GPS:en. Det här gången gick starten vid 17:30 på kvällen istället för på morgonen.

Som synes är bilden från ett tidigare simpass, med badmössa.

Det började inte som jag hade hoppats. Redan innan jag kom i vattnet gick badmössan sönder. Kris! Simma utan badmössa, går det? Inte mycket annat att göra, tänkte att då har jag något att skylla min långsamma simning på. Vet dock inte om jag kan skylla min dåliga navigering på avsaknaden av badmössa. Nu blev i alla fall inte distansen för kort. Lyckades simma 460 meter på 12:21 vilket innehöll ett antal vilopauser. Inte alls nöjd, simningen kändes tung. Kanske delvis beroende på allt badande under dagen.

Fullfart mot cykeln samtidigt som jag börjar ta av mig våtdräkten.

Upp ur vattnet och iväg mot växlingen. Stulade direkt, fick inte av mig klockan och tyckte det tog tid innan våtdräkten var av. På med cykelgrejorna och iväg. Kände så långt att jag hade börjat betydligt sämre än igår döm om min förvåning när jag ser att jag har växlat drygt 20 sekunder snabbare, 1:26 hamnade tiden för första växlingen (T1) på idag. 

Det gick så fort att bilden blev så här..

Känner mig seg på cykeln och jag har svårt att nå upp mot 30 km/h som jag så gärna vill ligga över. Kämpar mot en kraftig motvid och det gör det svårt att hålla farten uppe. Börjar känna att jag aldrig kommer kunna nå gårdagens tid men biter ihop så gott det går. Känner redan nu att det även är betydligt varmare så här på kvällen jämfört med förmiddagen igår. Använder vattnet på cykeln flitigt, både i munnen och över huvudet.

Efter 10 tunga kilometer vänder jag och jag får äntligen vinden i ryggen. Jag har redan gett upp hoppet att kunna ta igen det jag förlorat i motvinden men otroligt vad mycket lättae det går med vinden i ryggen. Hittar ett fantastiskt flyt och det blir otroligt kul igen. Hastigheten ligger nu mest hela tiden runt 35 km/h känns det som. In på grusvägen när det är en kilometer kvar och jag trycker på ordentligt och hoppas att jag ska slippa få något möte som ska tvinga ut mig i rullgruset på kanterna. Tar loss fötterna innan jag når slutet och börjar springa så fort jag är av cykeln. Trots att jag aldrig trodde det skulle gå har jag tagit igen det jag förlorat och det med råge, 39:20 drygt en minut snabbare än igår.

Växlar till löparskor och den här gången struntar jag i allt vad dubbelknutar och liknande heter. 1:25 stannar klockan på när jag är ute ur växlingen. Även om jag hade lite problem att få i mina våta fötter i skorna så mycket snabbare går det nog inte att få till utan att byta till någon form av snabbsnörning eller resårsnören på löparskorna.

Löpningen känns redan efter 200 meter tung då rabarberpajen som jag åt en kvart innan start kommer upp igen. Får dra ner något på tempot och försöka hitta en behaglig rytm. De första två kilometrarna som går på grus går på 4:20 och jag kan inte springa fortare, då säger kroppen ifrån. Sedan kommer jag ut på 2 kilometer asfalt och då har kroppen vant sig vid att springa och det blir lite lättare att öka. Tredje kilometern på 4:16, och plötsligt kännar jag att gårdagens tid på löpningen även är inom räckhåll. Ökar ytterligare på de två sista kilometrarna som går på 4:00 och 3:48 för att slå gårdagens löptid med 48 sekunder med 20:38.

Totalt stannade klockan på 1:15:10 och den här gången hade jag rätt distans i simningen i alla fall. Riktigt nöjd med genomförandet och riktigt biten på det här med triathlon, det är fruktansvärt roligt. Får se om jag hittar några fler tillfällen under semestern att triathlonträna. Simma, cykla och springa kommer jag i alla fall att göra.

Triathlon på träning

Från simning är ju inte inte steget längre så långt till triathlon då jag redan börjat cykla. Idag var det så dags för det första testet. Ett träningstriathlon i kortformat. Motionssprint  (i vanlig sprint simmar man lite längre) brukar distansen jag tänkte träna över kallas. Det börjar med 400 meter simning följt av 20 km cykel och avslutar med 5 km löpning.

Det som kändes mest spännande med dagen var hur växlingarna mellan de olika grenarna skulle fungera. I Roslagen där jag just nu tillbringar semesterdagarna har jag minst sagt perfekta förhållanden. 150 meter från vattnet till cykelstart och där emellan själva bytet från simutrustning till cykelutrustning. Enda plumpen i träningsförhållandena får väl vara att att första och sista kilometern av cyklingen går på gammal hederlig grusväg.

Kastade mig i vattnet 08:30 och påbörjade genomförandet av mitt träningstriathlon. Försökte komma in i en bra rytm i simningen men jag har fortfarande mycket kvar att lära mig så vid några tillfällen var jag tvungen att vila, vilket vid det här tillfället innebar att jag övergick till  lugnt bröstsim. Tittade på klockan och insåg att jag hade ett problem. I "multisport-mode" som jag använder på min Garmin 310xt för att automatiskt byta gren syntes ingen distans.

Just det! Den syns bara när jag gör ett nytt "lap", för det är då klockan beräknar simsträckan, och trycker jag lap nu så tror klockan att jag är färdig med simningen och byter gren. Inte mycket att göra jag fick simma lite på känsla. Eftersom jag än så länge är en oerhört dålig simmare så simmade jag helt enkelt tills jag var riktigt trött, det visade sig vara nästan 100 meter för kort. Jag får bättra mig till nästa gång.

Mina 310 meter simning gick på 7:35, tänk att man kan bli så trött på så kort tid. Upp ur vattnet, av med våtdräkten på med glasögon, hjälm, cykelskor och sedan iväg. Allt detta på den 150 meter långa sträckan tog 1:48, vilket jag är mycket nöjd med. Väl på cykeln kände jag direkt att jag inte hade det trycket i benen jag hade hoppats på. Det gick hyfsat men jag kände mig redan lite sliten, kan simningen göra så mycket?

Kom in i det efter ett tag och försökte hålla mig runt 30km/h, men jag tappade lite i uppförsbackarna. Såg till att dricka ordentligt eftersom det redan var upp mot 30*C ute och jag inte tänkte ta med mig dricka under mina kommande 5 kilometer löpning. Tillbaka på grusvägen och på väg in mot växlingen. Cyklingen gick på 40:30.

Försökte ta av mig cykelskorna redan på cykeln men det strulade lite och jag fick inte riktigt av mig högerskon. Den lossnade tillslut och jag sprang över gräset med cykeln och så på med löparskorna. Gillar inte att springa utan strumpor men idag tänkte jag testa det. Det var nog tur för det var tillräckligt fippligt att knyta skosnörena, tog onödigt lång tid. Andra växlingen gick på 1:40 vilket jag inte alls är nöjd med, borde vara minst 30 sekunder snabbare.

Ut på de sista 5 km löpning. Kände mig inte så stum i benen som jag normalt gör direkt efter cykling men jag kände mig redan varm. Under cyklingen blev jag svalkad av fartvinden den kändes direkt att jag inte blev det på samma sätt när jag sprang. Försökte hålla tempot uppe men det var svårt att få någon riktig fart i kroppen. Tanken var ju inte heller att köra slut på mig helt. Så ganska lugnt och kontrollerat avslutade jag de sista 5 km på 21:26.

Totalt genomförde jag hela träningen på 1:13:00. Mycket nöjd! Framförallt var det otroligt kul. Nästa gång ska jag se till att simma 400 meter så att det blir en "riktig" distans.

200+

Jag vill gärna nå 200 kilometers löpning varje månad. Det är inte ett mål jag har, det ligger istället på 100 kilometer per månad för att ha en chans att nå målet även vid sjukdom eller skada. Men 200 ger ändå en viss tillfredställelse att nå. Hittills i år har det gått bra förutom i januari då jag hade knäproblem och precis tog mig över 100 kilometer.

Nu i juni har det dock blivit tufft. Trots både Stockholm Marathon och Jättelångt, fast det är ju snarare beroende på dessa. Loppen har gjort att det blivit mindre löpträning än normalt både innan och efter tävlingarna. Har blivit en del cykel istället med det kan ju inte räknas till löpta kilometer.

När måndagens träning blev inställd på grund av en sjuk son som det inte var läge att ta med ut i joggingvagnen såg det mörkt ut. Men ett litet halmstrå fanns det ändå kvar för att försöka nå de knappa 40 kilometer som var kvar till 200 kilometer. Igår var det inte heller någon tid till träning egentligen så jag fick helt enkelt prioritera bort stora delar av Spanien-Portugal. Istället fick jag njuta av en härligt runda runt ett sommarvarmt Djurgården samtidigt som Allsången hördes från Skansen.

Efter gårdagens runda var det då 26 kilometer kvar för att nå 200. Att hinna med det under ett pass idag kändes tufft. Alltså fick dagen starta med en morgonrunda innan frukost idag. 12 lugna kilometer gjorde att det till kvällen bara var 14 kilometer kvar. Jag lyckades ta tag i halmstråt och det blev 200 km även i juni. Skönt!

Förhoppningen är att öka mängden lite i juli samt att avsluta med nytt PB på 10 km i Falkenberg, vi får se hur det går!

Cyklat

Jag har cyklat. Ganska mycket för att vara med mina mått mätt. Var ganska seg i kroppen efter Jättelångt men hade sedan tidigare besämt att den här veckan skulle det cyklas till och från jobbet. Kan lova att det var rätt segt i måndags morse.

Men efter den korta turen till jobbet på 30 minuter släppte det mesta av träningsvärken. Det slutade med att jag och JC även tog en cykelrunda tillsammans på måndagkvällen. Totalt blev det drygt 6 mil under måndagen. Det är mycket för att vara mig.

I tisdags hade jag monterat den nya fästet till min Garmin 310xt så jag kan växla mellan att ha den på cykeln och på armen. Fungerar riktigt bra. Det gjorde ju att jag bara måste prova att både cykla och springa. Cyklade hem från jobbet och sedan direkt på med löparskorna.

Fantastiskt roligt att springa direkt efter cykling, det första kilometrarna blir det någon form av "slugger" löpning då benen inte alls vill hålla något normalt löpsteg. Lagom till att löpsteget började komma tillbaka fick jag grym energibrist. Längst ute på Djurgården bara tokdog kroppen. Fick variera mellan att stå still, krypa, gå och springa med myrsteg hem.

Helt död hela kvällen efter det. Och träningsmässigt dagen efter också, cyklingen till och från jobbet igår var ingen vacker syn. Det gick inte fort. Idag avslutade jag med en sista sträcka till jobbet. Då var benen med igen och det kändes riktigt bra.

Med andra ord en varierande vecka. Att kombinera cykling och löpning efter varandra kan jag rekommendera, det är fantastiskt roligt och gör löpningen plötsligt till en ny sport. Men se till att ha ordentligt med energi i kroppen.

Progressiva 21k med säkerhetsstopp

Med hjälp av Hempa och Espen blev det idag ett lite längre pass med fartökning.  Tanken från början var 20 km och att första milen skulle gå i lågpulsfart för att därefter successivt fartöka sista milen. Valde redan från start att få lite maratonkänsla genom att i stort sett springa de sista 21 kilometerna av Stockholm Marathon-banan.  Kortfattat kan man nog säga att det var fel val. Har en svag känsla av att ett antal cyklister och fotgängare inte uppskattade min framfart på de folktrånga gatorna.

Det närmar sig!

Bestämde mig även för att springa i ett par av mina lätta skor, Saucony Fastwitch. Efter 1,5 kilometer var jag tvungen att stanna, då hade det fastnat stenar i lufthålen under skon. När jag skulle försöka få bort dem lyckades en sten åka in genom hålet och fastna på insidan i skon. Där sitter det nämligen ett nät för att stenar och liknande inte ska åka in i skon. Nu fastnade stenen under nätet. Även om jag gillar fastwitchen som sko så tycker jag nog den passar bäst på löpband. Och löpband springer jag ju nästan aldrig.  De kommer sällan till användning med andra ord.

Det blev ingen lågpulsfart första milen. Hade svårt att hålla igen på farten och beslutade mig istället för att ligga runt 4:45 fart fram till 15 kilometer och därefter fartöka till 4:20-fart sista 5-6 kilometrarna.  Det gick ganska bra och jag höll ungefär tänkt fart första milen, sedan lyckades jag på något konstigt sätt få till två kilometrar efter varandra runt 4:15. Då började jag bli lite orolig för att det gick lite väl fort. Vill inte riskera att bli allt för sliten igen. Närmade mig Västerbron och tog beslutet att gå uppför för att spara kroppen men samtidigt kunna hålla bra fart igen när jag väl var över bron. En liten bit efter Västerbron passerade jag 15 kilometer och gjorde den planerade fartökningen.

Den första kilometern blev lite långsammare än tänkt och låg på 4:27 men sedan låg jag runt 4:20. Efter att ha räknat efter insåg jag nu att rundan borde bli runt 21 kilometer och jag valde att efter 18 kilometer ta ett nytt säkerhetsstopp och gå några hundra meter för att inte bli allt för sliten. Sista tre kilometrarna kändes riktigt bra och jag avslutade med 4:05 och 4:04 på de två sista. Halvmaran passerades på 1:35:30 innan det blev några hundra meters nerjogg.

Kändes bra idag men att försöka hålla den farten som jag höll sista 6 kilometrarna i 42 kilometer kommer bli tufft. Jag inser att jag absolut inte kan stirra mig blind på klockan utan att jag måste lyssna på kroppen ordentligt annars finns det risk att jag går in i väggen.  Nu är det bara två eller kanske tre träningspass kvar innan årets stora examen.

21,5k @4:34