måndag 16 augusti 2010

Det gick bra men ändå inte

Igår var det så dags för det sedan en vecka tillbaka planerade Roslagen Träningstriathlon. Vi var två deltagare, jag själv och så JC som jag skulle försöka övertala till att anmäla sig Stockholm Triathlon. Det gick inte så bra att övertala honom till det. En kombination av fortsatta knäproblem och en 30-årsfest på lördagen innan gjorde att JC redan innan vi startade Roslagen Träningstriathlon hade kastat in handduken till Stockholm Triathlon.

Knäproblemet var för honom för dagen till och med så stort att han bestämde sig för att stå över dagens löpsträcka.
Förväntansfull inför dagens träning
Vi började med 800 meters (870 för att vara exakt) simning. 20*C i vattnet och medvind första 200 meterna. JC, som kan simma, drog iväg i sitt eget tempo. Själv försökte jag hitta ett lagom tempo för att klara att simma utan att behöva ta så många pauser. För att vara mig gick simningen väldigt bra, jag klarade att simma hela sträckan med bara ett fåtal tillfällen då jag gick över till bröstsim och vilade lite. Farten gick dock ner extra mycket på de två motvindssträckorna av totalt 400 meter. Kom upp ur vattnet på 22:20, ungefär 3 minuter efter JC, och kände mig fortfarande ganska pigg. Lyckades växla hyfsat snabbt på 1:38 även om det inte var helt perfekt.
Cykeln genomgången och kollad inför rundan

Ropade till JC att han inte fick vila längre då vi redan innan bestämt att han skulle vänta in mig på cykelsträckan. Planen var att börja första milen hyfsat lugnt för att sedan trycka på. Den planen hade vi uppenbarligen helt glömt bort när vi väl satt på cyklarna för det var full fart nästan direkt och första milen höll vi en snittfart på upp emot 35 km/h vilket är fort för två otränade cyklister som oss. Sedan började det gå tyngre. JC hade två lår stela som timmerstockar och fick ta färre och färre dragpass. Jag gjorde vad jag kunde för att hålla farten uppe och efter ett tag kändes det ändå som jag kom in i någon form av andra andning och kunde hålla ett ganska jämnt flyt även om det inte gick så fort som jag ville. In mot växlingen undrade jag verkligen hur löpningen skulle gå, jag kände mig redan nu rätt seg i benen. Vi cyklade på 1:17 men då visade det sig att sträckan blev 40,8 km.

Växlade på 1:16, vilket var betydligt snabbare än jag trodde då sulan i vänster löparsko korvade sig två gånger innan jag tillslut fick i foten. Fick ett lycka till av JC när jag gav mig ut på de sista 10 kilometerna löpning. Han själv lade sig i en solstol och tog det lugnt i väntan på mig.

Försökte hålla ett bra tempo utan att gå ut för hårt. Benen kändes stumma men starka och trots att det kändes som att sadeln satt kvar mellan benen kunde jag hålla ett bra tempo. Passerade 5 kilometer på 20:45 och började fundera på om jag verkligen skulle kunna avsluta sista 5 i samma fart. Efter 7 kilometer började jag få ont på utsidan av vänster lilltå. Uppenbarligen något som skavde på den när jag sprang utan strumpor i skorna. Efter 8 kilometer gjorde det riktigt ont och jag försökte springa och samtidigt hålla in tån (det var inte så lätt). Efter 9 kilometer funderade jag på att kliva av, det var ju ändå bara träning. Men det hade ju gått så bra hittills och jag ville gärna ha med mig tiden på 10 kilometer, inte 9. Bet ihop och såg till att den sista kilometern blev det snabbaste på 3:59, vilket gjorde en löptid på 41:18 utan att ha tagit ut allt som fanns.
Nöjd, glad och trött.
Innan start diskuterade jag och JC om det skulle vara rimligt att ta sig under 2:30 på den sträcka vi skulle köra. Vi kom fram till att med lite mer träning och under tävling borde det inte vara några problem men i dagsläget och på träning skulle vi nog ligga en bra bit över. Känner mig därför grymt nöjd med en sluttid på 2:23:38.

Nu gäller det bara att fixa till JC's knä och hitta en ny tävling som passar som jag kan lura med honom på.

4 kommentarer:

Anders sa...

Vilket pass!

//Anders

Lars sa...

Galet bra! Enastående pass. Grattis.

Tobias sa...

Det var ett fantastikt träningspass, ett sådant som man kan leva hela vintern på i väntan på ett nytt likadant!

Masse sa...

Härligt!