Var ska jag börja det här inlägget egentligen?
Internet är tillbaka, kors i taket, det tog bara fyra dagar efter att jag uppmärksammat dem vid två tillfällen på att internet inte fungerade hos mig. Att det i verkligheten legat nere sedan den 15 juli kan vi ju ta en annan gång.
Min form just nu känns fantastisk, undrar hur länge det ska hålla i sig. Idag sprang jag en runda med joggingvagnen, höll en snittfart på 4:42 under 13 km och då tittade jag inte på klockan. Det är nog rekordfart med vagnen framför mig.
Sedan till den konstiga rubriken. Jag har nu under semestern mest hela tiden haft perfekta förhållanden för triathlonträning. Både grenarna för sig, eller efter varandra när jag velat det. Nu när jag är hemma är det inte riktigt lika lätt. Har gått och sneglat lite på Stockholm Triathlon som går i slutet på augusti men på sprint-sträckan i Stockholm är simningen 750 meter lång och det har avskräckt lite.
Nu har jag kommit på bättre tankar och anmält mig. När det för en gång skull finns perfekta förhållanden för att träna (tävla) triathlon mitt i Stockholm, på hemmaplan, kan man ju helt enkelt inte missa det. Jag har även försökt övertala en kompis att han ska vara med, men han som aldrig testat triathlon tidigare vill inte börja med en tävling.
Vad gör man då? Jo man ser till att snabbt som katten anordna en träningstävling. Så på söndag bär det av till Roslagen för att köra en träningstävling tillsammans med kompisen. Planen är att vi ska köra den udda distansen 800 meter simning, 40 km cykel och 10 km löpning. För att få till en "riktig" triathlondistans skulle vi egentligen köra 1500 meter simning men då hinner jag nog sjunka så vi kortar ner det lite.
Imorgon passar vi på att träna lite simning tillsammans. Efter det hoppas jag att min kompis blir lite modigare och anmäler sig till Stockholm Triathlon!
Det var jag, Gunder och Arne. . .
1 dag sedan