Soppatorsk med ett leende

Tänk om träningen såg ut som idag alla dagar. Det började med att jag i morse cyklade till jobbet med en av mina bättre snitthastigheter på sträckan och det trots att jag inte tyckte att jag på något sätt gick för fullt. Jag nådde inte upp till 30km/h i snitt som ju blivit en vana att ligga över nu på semestern men jag har insett att ska man cykla genom stan så får man acceptera att snittfarten sjunker betänkligt.

Sedan sammanstrålade JC och jag efter jobbet och tog oss till Rösjön för ett simpass. Det blev totalt 1200 meter. Kändes riktigt bra idag, hittade ett bra flyt och kunde simma längre sträckor än tidigare utan vila. Ofta låg jag 100+ meter varje gång innan jag behövde vila några sekunder. JC var ju i en annan klass och har både tekniken och styrkan för att simma riktigt bra. Ska nog inte vara några svårigheter att övertala honom att anmäla sig till Stockholm Triathlon efter att vi kört vårt testlopp på söndag.

Efter simningen var det cykel hem igen. Helt otroligt seg i benen kände jag mig, hade ingen kraft alls i uppförsbackarna och jag tyckte bara det var uppförsbackar på hemvägen, märkligt. Väl hemma hann jag vila i en halvtimme innan det var dags att ge sig ut igen.

Avslutade det hela med en tänkt snabbdistans  på 5 kilometer. Det var då efter 2-3 km den slog till med full kraft. Energibristen, bristen på mat gjorde sig påmind, borde nog ha ätit ett mellanmål idag men det glömde jag bort så det blev soppatorsk helt enkelt.  Men idag tog jag det hela med ett leende, det är första gången jag får till sim, cykel och löpträning under en och samma dag i Stockholm, en arbetsdag dessutom.

Nu blir det vila.