Fantastiska prylar

Ingen som läser det jag skriver här kan väl ha undgått att jag ibland köper någon ny pryl? Bara sådant som är absolut nödvändig givetvis men en del prylar blir det då och då. Allt för att kunna träna effektivare givetvis.

Ibland blir jag förvånad, prylarna överraskar mig. Nu är jag förvånad! Väldigt förvånad.

Eftersom jag inte är någon riktig cyklist ännu så är det ju sällan jag tar ut cykeln i regn, eller mörker, eller minusgrader eller allmänt dåligt väder. Alltså har jag insett att det kommer bli ganska dåligt med cykelmil för mig under vintern om jag inte gör något åt detta. Insåg snabbt att det blev billigare att köpa en så kallad trainer så jag kan cykla på cykeln inomhus istället för att köpa regnkläder, lampor och vinterkläder. Jag misstänkte i och för sig redan innan köpet att cykla på en trainer skulle vara minst lika tråkigt som att springa på löpband men det vägdes upp av möjligheten att kunna träna hemma.

Ska jag kunna träna hemma får det dock inte låta så mycket att det stör övriga familjen och jag vill gärna ha möjligheten att själv fördriva tiden med att t ex titta på tv och då får oljudet inte vara allt för högt.

I en djungel av utbud där det står att alla märken och modeller av trainers är tysta köpte jag en av de billigare modellerna för att inte känna att det var helt bortkastade pengar om användningstillfällena skulle bli få.

Jag har nu hunnit testa den några gånger nu och ljudet är som jag förväntade mig. Stänger jag en dörr om mig klagar inte familjen och skruvar jag upp ljudet på tv så går det att höra vad som sägs.

En lång utläggning för att komma till vad som förvånar mig. Samtidigt som jag köpte trainern köpte jag även ett speciellt trainer-däck. Onödiga pengar tänkte jag först men eftersom jag läst att vanliga däck slits ut väldigt fort i trainer tänkte jag att det kanske kunde vara värt de hundrafemtiokronor extra som däcket kostade. I helgen hade jag tid att byta till det nya däcket på cykeln. När jag provcyklade på trainern efter bytet trodde jag inte mina öron. Knäpptyst! Kunde inte höra det minsta däckljud längre, bara det svaga ljudet av kedjan som rullar över kransarna. Att det kan vara så otrolig skillnad gör mig förvånad. Däcket jag hade innan var ett helt vanligt slätt racerdäck, tänk att det kan avge så mycket ljud.

Så har du en trainer hemma och kör med vanliga däck säger jag bara, investera hundrafemtiokronor i ett trainer-däck och du kommer bli förvånad! Nu behöver jag inte ens höja ljudet på tv'n för att höra vad som sägs!

Kris inför långpass

Idag var det dags för första långpasset sedan Jättelångt helgen efter Stockholm Marathon. Det har inte blivit  så många långpass under sommaren med andra ord. Om jag ska springa Växjö Maraton i mitten på oktober så är det nog dags att lägga till något långpass i veckodosen.

Idag blev det snabbt kris när jag var på väg att ge mig ut på långpasset. Jag saknade en skruv, och det var inte i huvudet men nästan. Jag saknade en skruv i min Garmin. Innan sommaren köpte jag ett snabbfäste till min Garmin 310xt för att enkelt kunna flytta den mellan löpning och cykel. Snabbfästet gav även den fördelen att klockan skulle sitta säkrare vid t ex simning, detta då man skruvar fast ett fäste i armbandet istället för att använda sprintarna som följer med armbandet. Det ska tydligen ge en säkrare fastsättning. Vilket man gärna vill ha när man är ute och simmar i sjön och inte gärna vill att klockan ska hamna på botten.

Klockan sitter dock inte bättre om de skruvar som man skruvat fast armbandet med saknas. Jag är glad att jag såg att skruven saknades nu och inte insåg det när jag var ute och simmade. Blev lite osäker på hur jag skulle få med mig klockan på löpturen. Men lyckades få fast den tillräckligt för att använda den på land i alla fall. Nu gäller det bara att försöka få tag på en ny skruv!

Blev ett långpass där jag började med en lugn mil för att sedan öka tempot och det kändes riktigt bra, kunde öka tempot mer än vad jag hade hoppats på utan att bli allt för trött. Då mitt sår på höften efter cykelkraschen fortfarande stör mig kunde jag inte använda vätskebälte idag. När man springer i Stockholm gör det inte så mycket. Själv stannade jag vid en korvgubbe efter 20 km, köpte en halvliter vatten som jag svepte innan jag fortsatte rundan.

Den känsla jag hade på långpasset idag gör verkligen att jag tror att det finns en möjlighet att nå 3:05 i Växjö. Vi får se om det blir Växjö bara, det måste passa in i familjekalendern, men jag kommer försöka träna som om jag ska springa det.

Totalt blev det 26,9 kilometer med ett snittempo på 4:44 idag.

Triathloncykel

Efter mycket fundering fram och tillbaka så är den ändå här. En ny cykel. Tänkt för triathlon. Efter att ha fått ett riktigt bra höstpris slog jag till även om jag hade tänkt att en ny cykel hade kunnat vänta något år eller två...

Snygg blev den också, 2011 års modeller är inte alls lika snygga i mitt tycke. Jag håller mig till amerikanska cyklar, denna gång blev det en Felt. Felt B2 av 2010 års modell.

Så här ser den ut:

Snabbare

Nu har den kommit! Undrar om jag blir snabbare?

Tävling i nya kläder

På söndag är det dags för Stockholm Triathlon. Mitt första "riktiga" över sprintdistans. Mina två tidigare triathlontävlingar har varit över motionssprint-distans med 400 meter simning. På söndag är det 750 meter simning som gäller. Det ska bli riktigt spännande att se hur simningen fungerar. Jag simmar ju bättre på träning nu men vet samtidigt att träning inte är någonting jämfört med att simma med fullt av andra armar och ben runt omkring. Det är lätt att blir stressad och helt tappa sin egen simning.

Hur fort kommer det gå på söndag? Jag vet inte riktigt, på cyklingen får man ju inte drafta (ligga på rulle) utan det är tio meters lucka som gäller. Men målsättningen är att gå under 1:20. Över 1:20 så blir jag besviken, under 1:20 så är jag nöjd, under 1:15 så är jag fantastiskt nöjd. Men under 1:20 är nog det rimliga.

Lagom till tävlingen på söndag har jag även fått mina nybeställda triathlonkläder. Har hittat ett danskt märke som heter Fusion som jag tycker verkar riktigt bra. Att det sedan hade korta tights i rött och vitt var lite roligare än det vanliga svarta. Passade på att beställa två tvådelade set, ett rött och ett vitt.

Danska kläder, men jag valde ändå att beställa från Norge www.fusionsport.no. Väldigt bra service. De vita tightsen är sena i leveransen, då skickade de med två par strumpor med den första leveransen som kompensation för det. Det är vad jag kallar kundservice, det gillar jag! På söndag blir det premiär för kläderna.

Får återkomma med en utvärdering när jag använt dem lite.

En riktig triathlet?

Jag har verkligen blivit fångad av det här med triathlon, jag tycker det är grymt kul. För mig som gärna ser till att jag har rätt prylar för det jag ska göra innebär det dock att det finns oändligt med prylar att införskaffa. Inte prylar man nödvändigtvis måste ha för att träna triathlon men sådana som gör att det i alla fall ser ut som man vet vad man gör.

Många har ju som någon form av motto att det är häftigare att att vinna med sämre prylar mot någon som har bättre prylar. Det kanske jag också hade tyckt om så var fallet, men nu kommer det aldrig att hända mig så istället ser jag till att skaffa bättre prylar. Men jag har en lång väg kvar har jag förstått.

Jag har i alla fall insett att en cykel kan man lägga hur mycket pengar som helst på, det finns liksom ingen övre gräns. Och om inte det räcker med en obefintlig övre gräns så behöver man även två cyklar. En "vanlig" racercykel och en tempocykel. En vanlig för de tillfällen då man ska cykla vanliga cykellopp som t ex Vätternrundan och en tempocykel för triathlon där man oftast inte får ligga på rulle utan måste cykla själv och därför behöver en cykel med så lite vindmotstånd som möjligt. Och då har jag ännu inte börjat titta på alla olika typer av hjul man kan köpa, för träning, för tävling. för mycket vind, för lite vind, ja det går att handla i det oändliga.

Jag har ju redan funderingar på att uppgradera min cyclocross till någon form av renodlad racer. Men ska jag i så fall ha en "vanlig" linjecykel eller en tempocykel? Och köper jag en tempocykel måste jag ju även behålla den jag har så jag har en vanlig att cykla på också, eller!?

Mina nylevererade Profile Design T2+

Det är en djungel det här. För att komma vidare i funderingarna har jag i alla fall öppnat plånboken och för tillfället köpt så kallade clip-on aerobars, dvs ett tempostyre som jag kan sätta på ovanpå mitt vanliga styre på cyclocrossen. Vi får väl se hur vinglig jag blir med det i trafiken.

Rätt tröja

För mig är det viktigt med rätt kläder när jag tränar. Det gör mig mer motiverad att ge mig ut på träningspassen om jag får ha kläder som jag tycker är sköna och roliga att ta på mig. Oftast går det ut på att jag vill att de ska vara snygga.

Nu har jag dock hittat den optimala cykeltröjan för mig! Jag som egentligen tränar för att kunna äta mer skräpmat än vad jag skulle kunna göra annars. Jag som gärna mellanlandar på McDonald's under ett långpass.

Förra årets replica-tröja från Amore & Vita stallet. Passar ju mig perfekt! I sammanhanget kan även nämnas att jag under mina träningsrundor i början på 90-talet sprang runt i en tröja från McDonald's där det stod på framsidan "I'm not jogging" och på baksidan "I'm running for a Big Mac", så nu är cirkeln sluten.

Belöningen

Ska man få en belöning när man nått ett av sina mål? Inte vet jag. Jag brukar inte köra med uttalade belöningssystem. Jag gör oftare tvärtom. Tar belöningen först och når målet efteråt.

Tanken var att göra likadant den här gången. På Stockholm Marathon. Jag skulle belöna mig själv med att uppgradera min Garmin 305 till en 310xt. Sedan skulle jag med belöningen på armen se till att jag nådde mitt mål, att springa under 3:10.  Jag tänkte att om jag ser belöningen varje gång jag kollar av tiden så borde ju det vara den bästa motivationen.

Tyvärr hann inte klockan fram i tid. Jag fick alltså för en gång skull försöka nå målet utan att redan fått belöningen. Det var tufft, men det gick ju tillslut som tur var. Så nu får jag i efterhand njuta belöningen av prestationen i lördags!

Varför jag uppgraderar till en 310:a? Jag vet inte, men ett gott skäl är att en blivande maratonkollega får möjlighet att köpa min gamla 305:a!

Cykelköp

Eftersom jag har skrivit minst lika mycket om cyklar här som om löpning den senaste tiden så har det väl knappast undgått någon att jag har gått och köpt mig en cykel.

Det här med cykel är inte lätt. Det finns otroligt många val att göra och det går att göra av med otroligt mycket pengar. Både på cykeln och på alla saker man behöver för att kunna cykla.

Hur tänkte jag då när jag köpte cykel? Primärt vill jag träna på cykeln. Förhoppningsvis kan en del av denna träning göras till och från jobbet vilket inte bara innebär asfalt om jag ska cykla närmaste vägen. Jag vet även med mig att jag har svårt att låta bli grusvägar här och var. Boende i lägenhet och budget gör att jag helst bara vill ha en cykel på inköpslistan. Även om jag redan från början insåg att jag egentligen ville ha både en racer, en moutainbike och en TT/Tri-cykel. Alltså bli det inte så många val kvar än att kompromissa. För min del slutade kompromissen med en cyclocross. Bra eller dåligt? Det får väl framtiden utvisa.

Sedan finns det ju tusen olika märken att välja på också. Men där var det inte lika svårt. Jag har sedan länge vetat att om jag någon gång ska lägga pengar på en cykel ska det vara en Cannondale. Varför? Ingen aning men kanske hade någon som var tuff en Cannondale när jag var liten? Eller så är det för att det låter häftigt? En Cannondale cyclocross fick det bli helt enkelt. Kan väl erkänna att lite tur hade jag allt, för jag hittade precis den cykel jag ville ha som en lätt begagnad årsmodell 2010. Annars hade det nog blivit något annat, lite billigare.

Det närmaste en röd sportbil jag kommer...

Sedan tillkommer alla prylar som man måste ha.

Pedaler! Det får man inte med när man köper en cykel för 10.000 och uppåt, nä då får man köpa till det extra. Tänk om det varit en bil där pedlerna inte ingick. Speciella skor till pedalerna som gör det livsfarligt att stanna eftersom man sitter fast med fötterna måste man också ha.  Sedan är det bra om man lägger några tusen på speciella cykelbyxor eftersom det gör så ont att sitta på sadeln så man måste ha speciella byxor med vaddering i. Så här fortsätter det i oändlighet. Så vet du med dig att du gillar prylar, börja aldrig att cykla.

Idag väljer jag nog att springa istället...

Maxigrip utvärdering

Vid årsskiftet skruvade jag i dubbar i mina favoritskor. Med tveksamhet valde jag just de skorna men eftersom de redan hade passerat bäst före datum kändes det ändå bäst att använda just de som testexemplar. Fördelen med att jag valde just min favoritpar har varit att jag fått springa betydligt mer i dem än vad jag någonsin hade tänkt mig. Anledningen stavas vinter.  Det har varit gott om snö och is sedan årsskiftet vilket gjort att en stor del av mina träningspass har sprungits i de dubbade skorna.

Hur har det då fungerat? Totalt har jag sprungit ca 300 km med dubben iskruvad och jag måste säga att jag är nöjd så långt. Målet med dubben är uppnåt, det vill säga att jag kan springa mer avslappnat utan rädsla för att halka. Nu har jag ju inte sprungit mer än några kilometer på ren asfalt men så här långt har dubben hållit bra. Alla dubbar sitter kvar och de ser inte speciellt slitna ut.

Dubben efter 300 km, någon har rostat lite annars ser de ut som nya

Jag skruvade ju i dubben utan någon speciell tanke och en dubb har jag varit tvungen att flytta på. Den satt ganska mitt under framfoten där sulan är förhållandevis tunn och då kände jag av dubben genom skon. Det var dock inga problem att skruva ur dubben och välja en ny plats.

I övrigt kan man väl säga att det nog är en fördel att välja en sko med bra mönster i sulan. Mina skor var ganska slitna vilket märks om jag springer i snömodd, då blir fästet ganska dåligt för hjälpen från dubbarna är då marginell. Mest märks skillnaden med dubb på is. Då är det helt ok fäste när jag springer med dubb men väldigt halt utan.

Så har du ett par skor som är på väg att nå pensionsålder (eller nya det väljer du ju själv) till nästa vinter kan jag helt klart rekommendera att förse dem med dubbar!

Vad har du i vattenflaskan?

Det här med dryck säger alla att det är viktigt att ha med sig när man springer långt. Frågan är ju vad man ska ha i vattenflaskan. Vatten föreslår ju de flesta. Och det är säkert ett mycket bra alternativ, i många fall det bästa men jag vill gärna ha något annat än bara vatten med mig.

Jag har provat olika sportdrycker, lite olika saft sorter, Oboy, och Nyponsoppa. Nu har jag dock hittat en ny favorit. Te! Jag är en ganska stor tedrickare i vanliga livet, det blir några koppar per dag, kanske för att jag inte dricker kaffe. Men jag har tidigare aldrig druckit te när jag varit fysiskt aktiv.

Jag kommer väldigt väl ihåg när jag var nere i Alperna och gick uppför ett berg tillsammans med en bergsguide för att sedan åka utför i orörd snö. Vi gick med stighudar uppför och höll på i ca 5 timmar innan vi hade nått toppen. Vid flera tillfällen på vägen uppför stannade vi för kortare pauser och den österrikiska bergsguiden tog varje gång fram en termos med varmt te som han själv drack av och givetvis bjöd mig på. Jag tackade nej varje gång och hade svårt att förstå hur man kunde dricka varmt te när man var dödstrött av ansträngning. Nu var det väl bara jag som var dödstrött för honom var det väl mera en söndagspromenad så det kanske förklarar en del av det olika synsättet men själv höll jag mig till vatten den gången.

Nu ser jag dock helt annorlunda på det och njuter verkligen av att öppna en av mina vattenflaskor och låta några klunkar varmt te rinna ner i halsen. Om det sedan beror på att mina långpass numera känns som en söndagspromenad är väl tveksamt men det är ju målet i alla fall.

Vad har du själv i vattenflaskorna?

Jag har hittat tvåan

Jag har ganska länge sprungit på ettans växel. Idag hittade jag äntligen ytterligare en växel. Någonstans där långt inne i kroppen finns den. Farten.

Trots att jag fick håll relativt tidigt, det var nog maten precis innan passet som bidrog till det, så lyckades jag hålla farten uppe hyfsat. Hade några kilometrar som låg på 4:30 men totalt så hamnade jag på en snittfart på 4:48. Det var länge sedan jag hade en snittfart under 5 minuter per kilometer på en runda över 10 km.

Skönt för självförtroendet om inte annat. Att veta att farten finns där någonstans, det gäller bara att få till lite mer träning så jag orkar plocka fram den.

Nya jackan

Kanske berodde farten på att jag fick springa i min nya jacka? Efter en runda är jag riktigt nöjd med jackan men jag hade aldrig betalat ordinare pris för den, då finns det bättre jackor. Men jag tyckte inte att den fasta luvan störde mig speciellt. Dock var ventilationen inte jättebra när alla dragkedjor var stängda, man ska nog öppna dragkedjorna under armarna för att få bra ventilation. Återkommer med mera känslor kring jackan när jag sprungit lite mer i den.

Nya skorna får dock vänta tills barmarken kommer innan de får prova på en tur utomhus.

13k @4:48

Tvungen att testa

Idag var planen att köra lite vattenjogg igen. Blåsan från igår gjorde att vanlig löpning egentligen inte var att tänka på. Fast, om man har fått leverans av de nya skorna är det ju svårt att låta bli.

Alltså lyckades jag snöra på mig det nya skorna trots blåsa och förära dem med en premiärtur på löpbandet på 3 kilometer. Kan väl inte direkt säga hur de kändes, kände mest av blåsan om jag ska vara ärlig.

Sedan blev det 33 minuters vattenjogg. Kändes inte lika långtråkigt idag så jag kanske vänjer mig. Hade gärna fortsatt ett tag till men det var dags för stängning så jag fick snällt ta mig upp ur poolen.  Men jag får nog öva på tekniken. Känner inte att jag är tillräckligt rak i hållningen när jag springer. Får lite ont i nacken. Är inte helt överens med Aqua Jogger-bältet än heller, det sitter inte alltid kvar där jag vill att det ska sitta.

33 min vattenlöpning + 3k @5:30

Lättpåverkad

Ja, jag gillar att köpa nya löparprylar! Är det då så konstigt att man blir lättpåverkad när det har varit riktigt vinter för första gången på flera år och det varnas för snöstorm mer eller mindre varje dag?

Klart jag behöver en ny riktigt bra löparjacka! Vad passar bättre än den som precis fått bäst i test i senaste nummret av Aktiv Träning?

Av de löparkläder jag köpt hittills uppskattar jag mina dyrare plagg betydligt mer än de billigare. De billigare uppfyller oftast samma funktion men känslan i de dyrare plaggen är oftare en annan. Men den här jackan tyckte jag kändes något (jävligt) dyr så därför började jag leta lite var jag kunde tänkas hitta den lite billigare. I USA hittade jag 2009 års modell på rea, då var det ju bara att slå till. Men om man handlar från USA tillkommer frakt, alltså måste man köpa fler saker så man kan slå ut frakten på alla saker man köpt (givetvis tillkommer tull och moms också men det tillkommer oavsett hur mycket man köper).

Alltså fick det bli ett par nya skor också. Hade inte det minsta svårt att välja vad jag skulle köpa eftersom Nike LunarElite+ precis släppts, ja möjligen svårt att välja färg då. Efter att ha tittat ut genom fönstret en sista gång kastade jag med ett par löparhandskar också. Mina stickade HM-vantar fungerar bra men sonen råkar få med dem till dagis ibland och då är det kallt att springa.

Nu är det bara att försöka vänta tålmodigt på att leveransen ska flygas över Atlanten.

Nya sulor

Idag har jag varit och hämtat mina nya fotbäddar. Förhoppningsvis kan det påverka mitt knä positivt. Jag trampade ganska tydligt igenom mina Nike Zoom Elite+ 4 som hittills gått ca 30 mil. Man kan med andra ord påstå att jag sliter mina skor ganska hårt med mitt nuvarande löpsteg. Kanske sliter det lika mycket på käna?

Med mitt nya inlägg så ska jag inte behöva belasta skorna lika hårt och de kommer förhoppningsvis hålla längre. Om det även kan göra så mina knän håller längre så är ju det ovärderligt.

Annars känner jag fortfarande av knät idag sedan onsdagens träningspass. Inte så att det gör ont utan mera genom att jag funderar på om det blir värre om jag springer idag. Är ju sugen på att testa att springa med iläggen. Enligt ortopeden ska jag bara börja med kortare sträcker med iläggen för att vänja mig, inga 10 km. 5 km tyckte han var lagom de första 2-3 gångerna. Vi får väl se om det blir någon löpning idag, och hur långt.

Givetvis

Jag tycker ofta jag har svårt att hitta en löparsko som jag verkligen tycker om och som passar mig. En sko som är så skön från början att jag bara vill ut springa mil efter mil i den och som efter varje sprungen mil bara blir skönare och skönare. Dessa skor växer inte på träd. Man får vara glad när man hittar dem och hålla fast hårt i dem.

Nike Air Zoom Elite+ 4

Sedan har ju tyvärr skotillverkarna en benägenhet att ändra på skor. De kommer nya årsmodeller av skorna med mer eller mindre förändringar. Har man otur gör även en mindre förändring att skon inte alls är i klass med den förra årsmodellen.

Själv har jag hittat min favoritsko för mängdträning. Den heter Nike Air Zoom Elite+ 4. Nu har det blivit är 2010 och givetvis kommer det en ny modell. Men inte är den någon liten förändring på skon den här gången. Den försvinner helt enkelt ur sortimentet. Typiskt!

Nike LunarElite+

Att den försvinner betyder samtidigt att den ersätts av en ny sko. Nike LunarElite+. Den innebär dock ganska stora förändringar även om målgruppen är tänkt att vara densamma. Skon går bland annat från 318gr till 275gr och behöver inte längre vara det svarta fåret i lättviktssegmentet av träningsskor. Det viktigaste frågan är ju givetvis, kommer jag gilla den nya modellen lika mycket?

Är det i foten det sitter?

Kan det vara så att mitt knäonda kommer från foten? Att jag pronerar har jag vetat länge men jag har ju inte upplevt att jag haft några speciella problem av det. Det kanske jag inte har nu heller men man vet ju aldrig. Bäst att ta det säkra före det osäkra så idag besökte jag en ortoped för att göra ett par fotbäddar.

Bild från ortolab.se

Tanken med fotbäddar är att de ska se till så att foten inte sjunker ihop för mycket. Om foten sjunker ihop får övriga delar av kroppen försöka kompensera detta vilket lätt leder till överbelastning.

Nu vet jag ju inte om det här kommer hjälpa mitt knäonda men eftersom det med största sannolikhet är en överbelastningsskada så kan nog nästan vilken förändring som helst hjälpa kroppen att sluta överbelasta de delarna. Och finns det något sätt att köpa sig fri från en skada är ju inte jag svårövertalad.

Naprapatbesök imorgon kanske ger bättre besked. Enligt ordination från naprapaten blir det då löpning ikväll. Vad passar då bättre än att det är Löpningens dag idag!

Värme för knäna

Jag har haft lite problem med mina knän i det här kalla vädret. Så pass mycket problem att jag tillslut fick ont i ett av knäna. Beror säkert inte bara på kylan men det är nog en bidragande orsak.

Jag har i 20-års tid använt mig av knäskydd vid olika tillfällen för att jag varit skadad eller för att förebygga skador.  Nu kände jag dock att de två knäskydd jag hade hemma inte fungerade att använda, de satt för tajt och det kändes som det gjorde ondare med knäskydd på det skadade knät än utan. Men jag samtidigt ville jag ju åt värmen. Började fundera på att klippa i en gammal våtdräkt men när jag insåg att objektet jag tänkt dissekera befann sig i Roslagen 15 mil bort föll den idén bort.

Gick förbi Stadium för att kolla om de kunde tänkas ha något som jag kunde använda som knävärmare. Och tänka sig, det fanns ju precis vad jag letade efter. Ett 3 mm tunnt Rehband knäskydd i neopren. Köpte det i storlek XL då jag inte vill ha något stöd av det utan endast värme.  Helt perfekt till vad jag ska ha det. Något dyr lösning kanske (199 kr) men det är ju en pryl till om inte annat!

När jag köpt knäskyddet insåg jag att jag har tre decennium av knäskydd hemma. Det första två köpte jag 1990 efter att jag haft problem med knäna för första gången. Det yttrade sig genom att jag alltid fick problem med knäna när jag började springa efter en veckas utförsåkning. De pågick under flera år och jag var hos olika idrottsläkare men ingen kunde säga vad problemet var, mitt knä såg bra ut. Tillslut märkte jag att om jag fortsatte att springa under skidveckan så uppstod inte problemen. Jag har nu 15-20 år senare förstått att det var löparknä jag drabbades av.

Efter att ha lyckats slarva bort ett knäskydd köpte jag ett nytt år 2000 när det var dags för skidsemester och knäna inte riktigt var på humör. Nu har jag då köpt min tredje generation knäskydd år 2010.

Från vänster 1990, 2000 och 2010

Montering

När jag kom hem idag låg mina beställda dubbar i brevlådan som utlovat. Inte någon idé att spilla någon tid. Bara ta fram skruvdragaren och försöka få fast dubben på ett par skor.

Jag beställde skovarianten av dubben eftersom jag inte använder traktordäck när jag springer, även om min flickvän hävdar det. Det följer med 24 dubbar (det var 25 i min box) och ett monteringsverktyg som passar perfekt att använda med en skruvdragare. Det finns även ett spår i änden på samma verktyg så man kan använda en vanlig skruvmejsel om man föredrar det. 

Sedan var det ju den svåra frågan, vilka skor ska jag sätta dubben i? Valde mellan mina Nike Structure och Nike Elite. Structure:n har ju en ganska bra grov sula med bra "klackar" att sätta dubben i medan mina Elite inte har riktigt grov sula och dessutom är ganska slitna. Eliten är ju däremot nära pension vilket innebär att det inte gör så mycket om det skulle funka dåligt att få i dubbar i dem och jag måste kassera dem. Samtidigt är Eliten så grymt skön att springa i.

 Eliten överst och Structure:n underst

Jag funderade 5 minuter. Sedan bestämde jag mig att Eliten skulle få fira sin 1000:e sprungna mil med dubbar i sulan.

Sedan över till själva monteringen av dubbarna. Var det svårt? Nej att skruva i dem var väldigt enkelt. Det svåra var väl snarare att bestämma var dubbarna ska sitta. Jag gick lite på känsla. Använde dessutom bara 10 dubbar per sko. Så jag fyra (fem om jag vill ha en extra i en sko) till att skruva i om jag vill.

Jag tror dock att det är en stor fördel att använda skruvdragare. Jag hade nog svurit mer än en gång om jag skulle ha skruvat i dem med vanlig skruvmejsel. Om skon går sönder av det här eller om man kan fortsätta använda skon som vanligt om man tar ur dubbarna vet jag inte ännu. Jag får väl återkomma angående det när våren närmar sig.

Så var då dubbarna på plats. Lite lagom utspridda och utan någon som helst struktur. Perfekt helt enkelt! Nu får vi se hur det fungerar att springa med dubbar i skon. Om det blir någon skillnad eller om isen och snön hinner smälta bort innan jag hunnit testa dem nu kanske?

Maxigrip

Det är tö i stockholm idag. Plus 2-3 grader. Livsfarligt att röra sig ute, istappar och taksnö faller likt bomber till marken runt omkring när jag går på trottoaren.

Redan igår såg jag på vädret att plusgraderna idag skulle bytas ut mot en riktigt köldknäpp imorgon och även hålla i sig resten av veckan. Tö följt av kyla innebär is på gatorna. Jag har inga skor som fungerar att springa på is med, än.

Ok då gäller det att fixa det, snabbt. Vill ju inte att veckans träning ska bli lidande av att mina skor inte passar för väglaget. Funderade en kort sekund på att springa iväg och köpa någon form av halkskydd att sätta på skorna. Icebug och liknande redan dubbförsedda skor har jag hittills ratat då de oftast verkar vara ganska tunga pjäser.Tillslut föll valet på att försöka fixa riktiga dubbar i ett par av mina befintliga skor. Hittade Maxigrip på nätet som egentligen är framtaget för att dubba traktordäck och liknande med men det finns en variant som ska passa vanliga skor också. Fördelen jämfört med redan dubbförsedda skor är ju att jag kan fortsätta använda mina favoritskor. Man ska även kunna ta ur dubben igen om flytta dem till andra skor om man skulle vilja det.

Ska bli spännande att se hur det fungerar! Gjorde beställningen i morse och har blivit lovad leverans redan innan nyår. Återkommer så fort jag fått dem med ett inlägg om montering och test av hur bra det sedan fungerar.

Annars är jag lite seg i benen idag efter gårdagens pass. Idag blir det helt enkelt vila från löpningen. Kanske lite coreövningar istället.