Visar inlägg med etikett Äventyr. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Äventyr. Visa alla inlägg

söndag 13 juni 2010

Nya mål, men inte om det duggar tätt

Har haft en lugn återhämtningsvecka efter maraton. Inte så mycket att skriva om. Men jag har redan börjat ladda för nästa mål. Jag anmälde mig faktiskt veckan innan Stockholm Marathon. Jag har bestämt mig för att springa Jättelångt!
Skärmdump från klart.se

Det har gjort att jag inte alls har känt det som att "säsongen" är över efter Stockholm Marathon, vilket jag lite kände förra året. Nu är ju inte Jättelångt någon tävling för mig eftersom jag inte är någon ultralöpare, utan mer en upplevelse. Just för att det ska vara en upplevelse som jag vill njuta av och med tanke på att jag egentligen är en asfaltslöpare har jag bestämt mig för att om det regnar mer än dugg så ställer jag nog in min medverkan.  Väderleksrapporterna för nästa lördag har gått från ordentligt med regn till mindre regn till att idag faktiskt visa uppehåll. Vi får se hur det blir.

Jag hoppas det blir bra väder för jag ser verkligen fram emot äventyret att springa Jättelångt!

fredag 12 mars 2010

Jag är ingen ultralöpare

Redan förra året tjusades jag av att läsa om sådana som springer långt. Helst några dagar i sträck. Riktigt sugen blev jag när jag läste benen på ryggens blogg där han 2008 skulle springa från öst till väst, från Västervik till Näsbokrok under ett antal dagar.

Karta över mitt hittills enda ultraäventyr, Tylösand-Båstad

Jag själv har dock aldrig sett mig som en ultralöpare och kommer nog aldrig se mig som en heller. Det hindrar ju inte att jag tjusas av de som springer långt och ibland till och med försöker mig på det själv. Men ofta slutar det med tankar för egen del. Förra året hade jag en långt gången plan som jag till och med la ut som en "cliffhanger" här på bloggen. Jag avslutade med "vilket jag lovar att återkomma till..." eftersom projektet inte blev av återkom jag aldrig till det. Nu när projektet ligger i malpåse kan jag ju ändå låta er som snart väntat i ett år få svaret på vad det var jag tänkte göra. Tanken var att springa från Stockholm till Väddö, en sträcka på någonstans mellan 160-200 kilometer. Tanken var att utföra sträckan under 3-4 dagar. Jag är fortfarande sugen på att testa det men det får bli någon gång i framtiden.

Efter att jag hade funderat på det här hittade jag även en spännande tävling som skulle gå från Grisslehamn till Norrtälje, ca 68 kilometer, tävlingen hade det passande namnet Jättelångt. Förra året föll det på att tävlingen låg två veckor efter Stockholm Marathon, jag vågad helt enkelt inte tro att jag skulle hunnit återhämta mig tillräckligt.
 
Jättelångt kommer att arrangeras även i år men nu i motsatt riktning, från Norrtälje till Grisslehamn. Tävlingen går även i år två veckor efter Stockholm Marathon men i år vågar jag tro att jag ska ha återhämtat mig tillräckligt, kanske. Jag har inte helt bestämt mig ännu men det verkar onekligen spännande.

Imorgon går ju ett annat lopp för ultralöpare av stapeln, 6-timmars i Skövde, jag får passa på att önska alla som ska springa lycka till!

Jag är dock ingen ultralöpare, bara en löpare som gillar äventyr!

lördag 6 mars 2010

Södertälje-Stockholm

Lite försenade eftersom pendeltåget inte kom över bron till Södertälje central samlades vi likt de nio i ringens brödraskap med en lång resa framför oss. Målet att ta oss från Södertälje till Stockholm springandes. 

Uppvärmning utanför Södertälje Central 
Från vänster: Mia (rosa), Helena (knäböj), Ken (grön), Karin (rygg), Johan och Jonas (om jag nu fick namnen rätt)
Ett fantastisk väder med klarblå himmel och en temperatur som hunnit stiga till ca -6*C gjorde förutsättningarna för vinterlöpning perfekta. Själv hade jag bunkrat upp med mesta möjliga vätska då jag redan på morgonen kände att förberedelserna inte varit det bästa och jag inte riktigt hade fått i mig tillräckligt med vätska kvällen innan. Eftersom vi skulle springa så pass långt tänkte jag också att det var ett perfekt tillfälle att vänja magen vid lite sportdryck och energi-gel. 
Barmark är riktigt fint att springa på, nästan så man glömt bort...Från vänster: Helena, Kalle, Johan, Mia, Jonas och Mikael
När vi väl kom iväg visade sig sträckan som Ken hade planerat och lagt ut på jogg.se vara väldigt bra att springa, stora delar av de första 20 kilometrarna bjöd faktiskt på barmark. I övrigt bestod underlaget av hårt packad snö blandat med is. När solen låg på och vinden blåste med oss var upplevelsen som en perfekt vårdag och det var läge att ta av sig vantar och knäppa upp jackan. 
I täten Ken, sedan från vänster Jonas, Mikael, Mia, Johan 

Efter 20-21 kilometer kom vi fram till mer tät bebyggelse igen och den pittoreska landsvägslöpning var slut. Lite synd men samtidigt skönt att få en förändring i omgivning, då kändes det lite som att man började springa på nytt. Från att kilometrarna tickat på i ganska rask takt tyckte jag dock att det började gå lite långsammare nu. Från början gjorde de det också eftersom jag glömde att starta klockan efter en kort drickapaus vid 20 kilometer. 
Från vänster: Jonas, Mia och Kalle

Efter 25 kilometer avvek Mia som hade en tid och passa och därför sprang iväg mot närmsta tunnelbana. Framåt 28 kilometer kände jag att magen inte var så van vid energi-gel som jag hade hoppats. Inte så att jag hade några problem att springa men det stör alltid lite när magen inte gillar det man stoppar i sig. Kroppen började kännas tung och kilometrarna kändes som de aldrig vill räkna upp. Jag vet inte hur många gånger jag dubbelkollade att jag verkligen hade klockan igång. 
Nästa gång jag passerar med bilen kommer jag ha helt nya bilder i huvudet!

Efter drygt 30 kilometer valde ytterligare några att springa hemåt eller till tunnelbana. Nu var vi fyra kvar som fortsatte. När vi hade någonstans runt 5 kilometer kvar började farten ökas lite, från att ha legat ganska stadigt runt 6-tempo gick nu farten ner mot 5:20-5:30 per kilometer. Jag började få lite svårt att hänga med. En konstig känsla i kroppen som att jag hade vant den vid att springa i 6-tempo och inte kunde öka farten. Jag hade inte problem att fortsätta i samma fart men att öka var tufft. När vi nådde Liljeholmsbron låg jag och sladdade 50 meter efter de andra tre men med så kort kvar vaknade kroppen till liv och jag var ikapp lagom till Hornstull. 
Från vänster: Jag, Mikael, Ken och Johan. 

Efter ett obligatoriskt foto begav jag mig till närmsta butik och köpte en Coca-Cola och en bulle och njöt av känslan att ha sprungit från Södertälje till Stockholm. Efter att ha suttit och vilat en stund funderade jag på hur jag skulle ta mig hem. På något konstigt sätt kom jag fram till den mycket märkliga idén att springa hem. Jag kan meddela att det var trögstartat och jag hann ångra mig både en och två gånger men efter två kilometer började mina ben i alla fall utföra något som möjligen kan kallas löpning. Strax efter maratondistanspassering slog hungern till på allvar och jag tog en rejäl matpaus på McDonald's. Sedan hade jag inte mycket mer än en kilometer kvar innan jag var hemma. 

Tack alla som var med för en riktigt bra dag!

Edit: Jag tror mig även ha förstått att ytterligare en av de nio tog sig hela vägen till Hornstull. Karin ska även hon ha nått målet även om hon tyvärr inte är med på slutbilden. 

44k @6:01

torsdag 4 mars 2010

Sverigestafetten

På jogg.se finns någonting som kallas för Sverigestafetten. Där är tanken att jogg.se:are från hela Sverige ska föra en imaginär stafettpinne från Smygehuk till Treriksröset. Stafetten startade i november 2008 och nu har den snart nått Stockholm. Just nu befinner sig pinnen i Järna men ska på lördag befinna sig i Södertälje.

Då är det även bokat att pinnen ska förflytta sig från Södertälje till Stockholm.
Ett sådant tillfälle kan jag ju bara inte missa. Tänk att stafetten har passerat Stockholm utan att jag, som både är stjärnmedlem och medlem i IK Jogg.se, varit med och sprungit någon sträcka. Hemska tanke!

Alltså sätter jag mig på pendeln på lördag morgon och beger mig till Södertälje för att följa med andra jogg:se:are till Stockholm. Närmare fyra mil kommer sträckan att bli enligt den sträcka som är uppritad på jogg.se. Det var länge sedan jag sprang ett sådant långpass. Det ska bli riktigt kul!

tisdag 14 juli 2009

15:40 55km Uppe på åsen


Det var 5 tunga kilometer uppför åsen men väl uppe kunde jag njuta av poolbad. Känns helt ok i kroppen efteråt även om jag är lite seg i benen. Det har varit en fantastisk dag och det var garanterat inte sista gången jag springer den här turen fast nu kanske det dröjer till nästa år.

14:50 50km Båstad


Äntligen framme i Båstad och precis passerat 50 km, ett ultrapass med andra ord. Nu återstår bara 4-5 helveteskilometrar uppför åsen innan jag är framme vid välförtjänt dusch. Först ska jag äta en stor hamburgare här på torget!

14:00 42,2km Mellbystrand


Sand sand sand, snart förbi Mellbystrand. Jag längtar efter asfalt!

42,2 km på 03:55:22 om jag fuskar och räknar bort foto och provianteringsstopp.

13:00 33km Proviant


Passar på att fylla på med glass, cola, vatten (som faktiskt precis var slut), powerade (ingen favorit men i brist på annan sportdryck får den duga) och det en gainomax. Nu är jag som en ny människa!

12:17 30km Stranden


Nu har solen gått i moln igen men det är fortfarande varmt. Nu har jag kommit nu på stranden och det blir en stor del strandlöpning framöver. Lite jobbigt då det antingen inte är något fäste eller lutar så hela kroppen blir sne. Annars känns det bra men jag börjar bli hungrig, energin jag har med mig går åt fortare nu.

11:40 26km halvvägs?


Förmodligen är jag ungefär halvvägs. Är skönt att springa, nu har solen kommit fram och det börjar bli varmt, är säkert 25 grader. Har kommit ner till havet igen så det fläktar lite i alla fall. Har gjort av med hälften av energi och vatten så det går enligt plan. Men det är tur jag har karta med mig måste nog lägga lite fler waypoints till nästa gång.

11:00 20km Trönninge


Cykelvägar över fälten för att ta mig förbi vattenhinder. Är snart är nere vid havet igen om allt går enligt plan. Än så länge fungerar det att följa rutten jag lagt in i klockan.

10:00 12km Halmstad


Prinsens stig är avverkad. Känns ok i revbenet så det borde inte ställa till problem. Känns bra att springa så långt trots både ryggsäck och vätskebälte. Håller 5:40 tempo när jag springer men har redan gått 1 km pga telefonsamtal. Molnigt men varmt och skönt hittills.

08:30 0km Tylösand


Gröten uppäten. Nu är det dags att börja springa mot Båstad. I söndags nös jag illa, så illa att jag har ont i revbenet igen. Det oroar lite. Annars känns det bra!

lördag 11 juli 2009

Första sommaräventyret

Nu börjar det närma sig det första sommaräventyret. Planen är att springa mellan Tylösand och Båstad eller tvärtom, dvs Båstad - Tylösand.
Nu gäller det bara att planera in en tid när det fungerar semester och logistikmässigt men det blir med största sannolikhet innan nästa helg. Har jag riktig tur blir det redan den här helgen. Sträckan har jag sedan tidigare uppmätt till ca 48 km men jag kan väl erkänna att 50 km lockar, så om sträckan är kortare än det blir det nog till att spring några meter för att spränga 50 km gränsen.

När jag väl är på väg kommer jag se till att uppdatera med inlägg via mobilen.

Hittills har veckan varit ganska sparsam med träning, i torsdags var t ex första dagen sedan årsskiftet som jag valde att inte springa på grund av vädret. Det regnade kan jag meddela, ordentligt. En gång per år kan det ju vara ok att ställa in ett pass på grund av väder, så nu har jag snart hela hösten framför mig utan möjlighet att klaga på vädret.

Igår blev det en sen runda efter en semesterdag i bilen. 10k@4:48

fredag 17 april 2009

Idéer

Efter påskhelgen i Tylösand har jag fått endel konstiga idéer i huvudet när det gäller löpningen. Jag funderar på att springa långt!Jag funderar på att vid nästa tillfälle jag är på västkusten springa mellan Båstad och Tylösand. En sträcka på ca 48 km. När jag började kolla kartor och fundera på sträckning så insåg jag att sträckan har genomförts som en del i Sverigestafetten på jogg.se. Även om de då stannade i Halmstad och inte fortsatte ut till Tylösand. Det gör det ju i alla fall enklare att hitta en sträckning som går att springa.

Denna idé väckte även en annan spännade tanke på att springa långt, som jag kanske till och med försöker genomföra innan Båstad-Tylösand, vilket jag lovar att återkomma till...

onsdag 25 mars 2009

Nano

Man kan prata om stora och små äventyr. Sedan är det ju svårt att definiera vad ett äventyr är för något men det är väl upp till den som utför det.

Sol och snö om än lite knagglig

Kanske svårt att kalla det äventyr men låt gå för ett nano äventyr då. Testade att springa hem från Kista igår och tillbaka i morse. Då jag inte hittar en del av sträckan så blev det ett nano äventyr. Efter att kollat google maps hade jag en bra koll på hur jag skulle springa tyckte jag.

Titta noga så ser du mina fotspår i snön bakom mig

Efter några hagelskurar gav jag mig iväg och lyckades få njuta av sol hela vägen. Om det berodde på att jag sprang så fort att jag hann undan fler hagelmoln eller så sakta att jag inte hann ikapp några låter jag vara osagt.

När man är i skogen och har dåligt med referenspunkter är det dock rätt svårt att navigera efter google maps, alla små vägar finns inte alltid med vilket gör det svårt att veta vilken väg det egentligen är man ser i verkligheten.

Äntligen hus!

Efter att ha sprungit fel några gånger kom jag iaf tillslut fram till civilisationen igen. Dock med fötter som inte var helt glada då underlaget var otroligt ojämnt med en blandning av snö, is och hästtrampand resp. lastbilskörd grusjordväg. Det var jobbigt för fötterna, i alla fallför mig som är van att springa på asfalt.

Skönt var det att springa i alla fall och det kommer helt klart bli fler gånger.