lördag 6 mars 2010

Södertälje-Stockholm

Lite försenade eftersom pendeltåget inte kom över bron till Södertälje central samlades vi likt de nio i ringens brödraskap med en lång resa framför oss. Målet att ta oss från Södertälje till Stockholm springandes. 

Uppvärmning utanför Södertälje Central 
Från vänster: Mia (rosa), Helena (knäböj), Ken (grön), Karin (rygg), Johan och Jonas (om jag nu fick namnen rätt)
Ett fantastisk väder med klarblå himmel och en temperatur som hunnit stiga till ca -6*C gjorde förutsättningarna för vinterlöpning perfekta. Själv hade jag bunkrat upp med mesta möjliga vätska då jag redan på morgonen kände att förberedelserna inte varit det bästa och jag inte riktigt hade fått i mig tillräckligt med vätska kvällen innan. Eftersom vi skulle springa så pass långt tänkte jag också att det var ett perfekt tillfälle att vänja magen vid lite sportdryck och energi-gel. 
Barmark är riktigt fint att springa på, nästan så man glömt bort...Från vänster: Helena, Kalle, Johan, Mia, Jonas och Mikael
När vi väl kom iväg visade sig sträckan som Ken hade planerat och lagt ut på jogg.se vara väldigt bra att springa, stora delar av de första 20 kilometrarna bjöd faktiskt på barmark. I övrigt bestod underlaget av hårt packad snö blandat med is. När solen låg på och vinden blåste med oss var upplevelsen som en perfekt vårdag och det var läge att ta av sig vantar och knäppa upp jackan. 
I täten Ken, sedan från vänster Jonas, Mikael, Mia, Johan 

Efter 20-21 kilometer kom vi fram till mer tät bebyggelse igen och den pittoreska landsvägslöpning var slut. Lite synd men samtidigt skönt att få en förändring i omgivning, då kändes det lite som att man började springa på nytt. Från att kilometrarna tickat på i ganska rask takt tyckte jag dock att det började gå lite långsammare nu. Från början gjorde de det också eftersom jag glömde att starta klockan efter en kort drickapaus vid 20 kilometer. 
Från vänster: Jonas, Mia och Kalle

Efter 25 kilometer avvek Mia som hade en tid och passa och därför sprang iväg mot närmsta tunnelbana. Framåt 28 kilometer kände jag att magen inte var så van vid energi-gel som jag hade hoppats. Inte så att jag hade några problem att springa men det stör alltid lite när magen inte gillar det man stoppar i sig. Kroppen började kännas tung och kilometrarna kändes som de aldrig vill räkna upp. Jag vet inte hur många gånger jag dubbelkollade att jag verkligen hade klockan igång. 
Nästa gång jag passerar med bilen kommer jag ha helt nya bilder i huvudet!

Efter drygt 30 kilometer valde ytterligare några att springa hemåt eller till tunnelbana. Nu var vi fyra kvar som fortsatte. När vi hade någonstans runt 5 kilometer kvar började farten ökas lite, från att ha legat ganska stadigt runt 6-tempo gick nu farten ner mot 5:20-5:30 per kilometer. Jag började få lite svårt att hänga med. En konstig känsla i kroppen som att jag hade vant den vid att springa i 6-tempo och inte kunde öka farten. Jag hade inte problem att fortsätta i samma fart men att öka var tufft. När vi nådde Liljeholmsbron låg jag och sladdade 50 meter efter de andra tre men med så kort kvar vaknade kroppen till liv och jag var ikapp lagom till Hornstull. 
Från vänster: Jag, Mikael, Ken och Johan. 

Efter ett obligatoriskt foto begav jag mig till närmsta butik och köpte en Coca-Cola och en bulle och njöt av känslan att ha sprungit från Södertälje till Stockholm. Efter att ha suttit och vilat en stund funderade jag på hur jag skulle ta mig hem. På något konstigt sätt kom jag fram till den mycket märkliga idén att springa hem. Jag kan meddela att det var trögstartat och jag hann ångra mig både en och två gånger men efter två kilometer började mina ben i alla fall utföra något som möjligen kan kallas löpning. Strax efter maratondistanspassering slog hungern till på allvar och jag tog en rejäl matpaus på McDonald's. Sedan hade jag inte mycket mer än en kilometer kvar innan jag var hemma. 

Tack alla som var med för en riktigt bra dag!

Edit: Jag tror mig även ha förstått att ytterligare en av de nio tog sig hela vägen till Hornstull. Karin ska även hon ha nått målet även om hon tyvärr inte är med på slutbilden. 

44k @6:01

5 kommentarer:

MarathonMia sa...

Shit vad bra! 44 kilometer :) Tack för trevlig pratstund! Sånna här äventyr är skoj när man träffar andra att lyssna till!

Sofie RW sa...

Wow! Grattis; det var lördagssysselsättning av rang!

Staffan sa...

Imponerande, särskilt att också springa hem, lite galet kanske också :-)

Ni verkar ju haft en toppendag, jag var inte så lite avundssjuk på er under dagen!!

Helena sa...

Haha ja det var galet att springa hem också, starkt av dig! Men vilken underbar dag, tack själv! Helena

Tobias sa...

Ultra-Mia: Tack. Ja det är riktigt kul!

Sofie: Tack, ja bättre lördag får man leta efter...

Staffan: Lite galen är man väl som löpare? Du skulle verkligen ha varit med det var riktigt kul. Men det är ju iofs inget som hindrar att vi gör det någon mer gång... :-)

Helena: Ja det var en riktigt bra dag. Hoppas ni hittade på slutet, Jag var så trött så hjärnan fungerade rätt dåligt, jag försökte bara ta rygg på Ken... :-)