Vy från Djurgårdsbron mot Nybroviken
Även om det är ganska mycket asfalt längs med Strandvägen nu (i alla fall om man håller sig på cykelbanan) så känns maraton i juni ganska avlägset när man tittar ut över isen på Nybroviken.
Men det gick bra att springa och farten kom till mig automatiskt de första kilometrarna. Jag börjar dock bli lite orolig för maratonpasseringen vid Nybroplan och Norrmalmstorg, just nu är det kaos just här med uppgrävda gator och avspärrningar mest överallt. Jag hoppas verkligen det är klart till juni för annars kommer det blir en rejäl propp här på första varvet. Efter att ha slagits lite med bussarna när jag snodde lite plats mitt i gatan så flöt det på bra fram till Slussen.
Norrmalmstorg, en byggarbetsplats
Passerade Slussen och 5 kilometer på 23:22. Sen kom Söder Mälarstrand. Sen kom is, snö, djupa vattenpölar och lite asfalt. Tappade rytmen men inte så mycket fart men det straffade sig när jag kom fram till Västerbron. Tappade drygt 30 sekunder på kilometer 8 som går i princip till krönet på bron, och då tog jag det inte medvetet lugnt. Sedan blev det hyfsat underlag igen och jag kunde hålla farten ganska bra utan att jag kände mig allt för sliten. Sedan kom den gata som jag mer och mer börjar känna är den jobbigaste på hela Stockholm Marathon, Torsgatan. Svagt uppför sliter mentalt och idag orkade jag inte besegra backen, kilometern gick på 5:11, den långsammaste kilometern på hela rundan om man bortser från första kilometern som även var uppvärmning. Efter det är det tungt att komma igång igen men som tur är får man hjälp av nerförsbacken efter Odenplan. Tappade lite motivation men höll i alla fall i med tider mellan 4:40-4:50 de sista kilometrarna.
Jag börjar längta mer och mer till den 5 juni.
16k @4:42 %158
