Namnsdagsträning

Idag har jag namnsdag. När man har namnsdag är det ju trevligt att bjuda sig själv på något. Som triathlet-wannabe var valet ganska enkelt vad jag skulle bjuda mig själv på idag. Givetvis lite simning, cykling och löpning. Då var det ju bara det där med att hitta tiden för det också.

Började med en lunchsimning. Det blev det tyngsta simpasset på väldigt länge. 1000 meter som tog 35 minuter inklusive oräkneliga vilopauser. Men det var gått om plats i simhallen idag i alla fall, trots höstlov, så jag kan inte skylla på att det var trångt.

Väl hemma efter jobbet insåg jag att jag inte hade så mycket tid på mig innan jag var tvungen att ge mig iväg med joggingvagnen och hämta sonen hos farmor men några minuter fanns det i alla fall. Upp på trainern och körde i 15 minuter så jag var lagom uppvärmd innan det var dags för löpningen.

Fram och tillbaka förbi slottet passerar jag när jag hämtar sonen

Kändes väldigt bra första 5 kilometerna och jag höll ganska hög fart för att springa med joggingvagnen. På vägen tillbaka gick det inte lika lätt. Vagnen var tyngre med sonen i den och jag var tröttare. Med en kilometer hem förbannade jag mig själv att jag inte tagit med mig pengar. Jag behövde socker! Löpningen hade gått lite för fort med lite för hög puls för att jag skulle klara mig på salladen jag åt till lunch.

Kom plötsligt på att jag fått några lussekatter av min mor i namnsdagspresent när jag hämtade sonen. Lycka! Fram med en lussekatt och sista kilometern hem gick som en dans!

Skön kvällsjogg

Riktigt skönt väder att springa i idag. Vintern har försvunnit och hösten har kommit istället. Även om jag inte riktigt gillar hösten så är mörka höstkvällar en ganska skön upplevelse att få springa sig igenom.

Är riktigt imponerad av min kropp, har inte hunnit komma igång med löpningen riktig efter förkylningen men ändå klarar den av ett lågpulspass med en snittfart på 5:05. De farterna med den pulsen har jag hittills bara klarat av när jag varit i riktigt bra form. Formen känns inte så bra nu men kroppen säger något annat.

Kanske har jag nått en ny nivå?

12,7k @5:05 %139

Började inte som jag bestämt

Redan när jag klev utanför dörren idag kände jag att benen var riktigt sega. Planen var ett lugnt pass idag. Det började inte alls som jag bestämt. Efter 3-400 meter så kom jag ikapp en löpare som precis skulle börja sin löptur. Jag tävlar aldrig när jag tränar men det hindrar ju inte att jag blir nyfiken ibland. Blev nyfiken på hur fort det gick, det såg ut att gå så lätt. Så mina stela ben fick pinna på ner mot 4:30-fart för att hänga med.

Var lättad när vi skulle åt olika håll efter en kilometer så jag kunde slå av på tempot igen.  Sedan lyckades jag faktiskt hålla mig till ganska lugn och fin återhämtningsfart i kvällsolen.

12k @5:22 %133

Kris inför långpass

Idag var det dags för första långpasset sedan Jättelångt helgen efter Stockholm Marathon. Det har inte blivit  så många långpass under sommaren med andra ord. Om jag ska springa Växjö Maraton i mitten på oktober så är det nog dags att lägga till något långpass i veckodosen.

Idag blev det snabbt kris när jag var på väg att ge mig ut på långpasset. Jag saknade en skruv, och det var inte i huvudet men nästan. Jag saknade en skruv i min Garmin. Innan sommaren köpte jag ett snabbfäste till min Garmin 310xt för att enkelt kunna flytta den mellan löpning och cykel. Snabbfästet gav även den fördelen att klockan skulle sitta säkrare vid t ex simning, detta då man skruvar fast ett fäste i armbandet istället för att använda sprintarna som följer med armbandet. Det ska tydligen ge en säkrare fastsättning. Vilket man gärna vill ha när man är ute och simmar i sjön och inte gärna vill att klockan ska hamna på botten.

Klockan sitter dock inte bättre om de skruvar som man skruvat fast armbandet med saknas. Jag är glad att jag såg att skruven saknades nu och inte insåg det när jag var ute och simmade. Blev lite osäker på hur jag skulle få med mig klockan på löpturen. Men lyckades få fast den tillräckligt för att använda den på land i alla fall. Nu gäller det bara att försöka få tag på en ny skruv!

Blev ett långpass där jag började med en lugn mil för att sedan öka tempot och det kändes riktigt bra, kunde öka tempot mer än vad jag hade hoppats på utan att bli allt för trött. Då mitt sår på höften efter cykelkraschen fortfarande stör mig kunde jag inte använda vätskebälte idag. När man springer i Stockholm gör det inte så mycket. Själv stannade jag vid en korvgubbe efter 20 km, köpte en halvliter vatten som jag svepte innan jag fortsatte rundan.

Den känsla jag hade på långpasset idag gör verkligen att jag tror att det finns en möjlighet att nå 3:05 i Växjö. Vi får se om det blir Växjö bara, det måste passa in i familjekalendern, men jag kommer försöka träna som om jag ska springa det.

Totalt blev det 26,9 kilometer med ett snittempo på 4:44 idag.

Stockholm Halvmarathon 2010

Mindre uppladdning inför ett lopp får man leta efter. Nästan som att jag förträngt att jag skulle springa idag. Var ute på stan och kollade möbler och åt lunch som uppladdning. När jag väl kom hem för att förbereda mig inför loppet hade jag fått ett sms från Staffan som sprungit E18-loppet. Han hade satt nytt personbästa med 1:26:50, 8 sekunder bättre än mitt personliga rekord. Gjorde mig ju helt klart sugen på att putsa mitt personliga rekord med minst 9 sekunder...

Jag var ju inte riktigt säker på hur kroppen skulle trivas med att springa efter gårdagens krasch men om det nu funkade utan problem så hade jag en plan. Första milen skulle gå på 41 minuter och sedan skulle jag försöka öka farten lite och om jag hade så mycket krafter kvar som jag hoppades kanske jag till och med skulle kunna gå under 1:26.

Joggade upp ordentligt för att bli varm och för att känna hur kroppen kändes. Det sved ordentligt i såren men jag kände ingen inre smärta när jag sprang. Kanske kunde det fungera utan problem? På väg till starten träffade jag Sofie som önskade mig lycka till i loppet. Jag gjorde detsamma innan jag stressade vidare mot slottet, nu började nervositeten faktiskt komma.

I startfållan träffade jag Morgan och pratade lite om förväntningar på loppet och New York Marathon som han ska springa i år. När väl startskottet gick var det riktigt trångt och mycket folk. Första kilometrarna var det svårt att hålla sin egen fart, trots det gick första 5 på 20:19, ungefär enligt plan med andra ord.

Nu märkte jag att jag omedvetet började öka farten och höll hela tiden ett öga på klockan för att inte öppna för hårt. Jag ville inte få slita sista halvan idag, jag ville ha ordentligt med krafter kvar. Lyckades få till riktigt jämna kilometrar och andra 5:an gick precis enligt plan 20:32 innebar att jag passerade milen på 40:51. Det var nu det var dags att öka farten.

Precis när jag passerar slottet på nytt, efter ca 12 kilometer hör jag speakern ropa, här kommer Espen Ringom från Norge. Aha, han är i närheten tänker jag. Eftersom jag inte vet exakt var speakern står vet jag inte om han är före eller efter mig, jag misstänker att han är före mig. Efter några hundra meter ser jag att jag haft rätt, då jag kommer ikapp honom. Det går tungt idag meddelar han och säger åt mig att bara köra. Jag orkar faktiskt inte säga något mer ger tummen upp och fortsätter i min något högre fart. Skönt att för en gång skull vara den som springer om...

Även om det inte var med mycket så tyckte jag nog själv att jag ökade farten något, att jag fick ner kilometertiderna lite jämfört med första milen. Nu när jag efteråt kan analysera min tider så ser jag att så inte var fallet. Jag tappade lite istället för att öka. Den tredje 5:an gick på 20:42 och trots att jag tyckte att jag gjorde allt jag kunde för att öka farten sista kilometrarna så gick sista 5:an på 20:46. Tydligen var det bara de sista 1098 metrarna som jag ökade farten för då hade jag en snittfart på 3:43. Inte så konstigt kanske, då hade jag koll på klockan och 1:26:50 ringandes i bakhuvudet.

Drog upp farten rejält redan när jag svängde in på Norrbro och när jag svängde ner förbi Operan tryckte jag på allt jag hade för att inte missa tidsmålet med någon lite försmädlig sekund. I mål på 1:26:24 och väldigt nöjd trots att jag inte gick under 1:26, det får bli nästa gång. Det blev ändå ett nytt personbästa med 34 sekunder.

Efter loppet träffade jag Odda som hade gjort ett stabilt lopp en bra bit under 1:30. Idag var det ett grymt skönt lopp, inga större svackor även om jag inte vågade trycka på mer sista halvan bland annat för att magen protesterade lite. Det är helt klart skönare att springa ett lopp med jämna tider än att gå ut för hårt och försöka kämpa sig i mål. Fast jag undrar ju hur det hade gått om jag hade öppnat lite hårdare...

Det som inte var skönt idag var duschen efter loppet, jävlar vad det svider... Och det svider fortfarande! Men det kan jag leva med idag!

Förbättring utan träning...

Jag behöver inte träna. Jag blir bättre ändå! Nu har jag faktiskt klättrat upp på topp-20 i förra helgens triathlon.

Nu är jag på plats 19!

Idag har jag tränat på mina två svagaste grenar för att kunna förbättra mig till nästa år. Topp-10 då kanske?

Började med att cykla Gustavsberg tur och retur. En riktigt trevlig sträcka och inte blir det sämre när det är en fantastisk morgon med vindstilla och klarblått. 12*C vid start gjorde att jag för första gången sedan sommaren fick dra på mig benvärmarna. 

Benen var dock inte riktigt med mig, kände mig riktigt seg i benen. Kändes inte som att jag hade så mycket att trycka på med helt enkelt. Det finns en del att träna på!

Ikväll avslutade jag med simskola, andra tillfället. Fick en del tips på vad jag ska göra för att få till tekniken bättre. Bland annat är jag dålig på att sätta ner händerna i vattnet på rätt sätt. Jag liksom lägger handflatan rakt på vattenytan istället för att sticka ner handen med 45 graders vinkel i vattnet. Det finns en del att träna på!

AXA Stockholm Triathlon - Sprint

Så är triathlondebuten på hemmaplan avklarad. Riktigt häftigt att få tävla i triathlon mitt i Stockholm city. Jag valde att köra sprintdistansen, det vill säga 750 meter simning, 20 kilometer cykel och 5 kilometer löpning.

Bild från granlof.net

Började redan igår kväll med att plocka ihop alla saker jag skulle ha med mig för att inte glömma något. Det är lite mer att tänka på än i löpning. Fast när jag väl börjar fundera på sakerna jag ska ha med mig så blir det inte så mycket, jag bara tror att det ska vara mycket.  Tri-tights och linne, Våtdräkt, simglasögon, cykelskor, cykel, hjälm och löparskor. Med det klarar man sig. Sedan kan man ju ha med sig massor av bra att ha grejer också, nummerlappsbälte till exempel.

Bild från granlof.net

Vaknade i morse och tittade ut. Inget regn, skönt. 12 grader men klockan var ju bara 8 än så länge. Var inte helt sugen på vädret de lovade tidigare i veckan med 12 grader och regn mitt på dagen. Gjorde mig klar och stoppade ner mina prylar i en ryggsäck och cyklade ner mot starten runt 9-tiden. Redan nu var ju flera av de tidigare startgrupperna som körde OS-distans igång. Helt klart inspirerande att stå där i växlingsområdet och förbereda sig samtidigt som man ser tävlande både komma upp från vattnet och växla till cykel och komma in från cyklingen och växla till löpning.

Bild från granlof.net

Passade på att följa en av simstarterna och långsamt jogga med simmarna bort längs med Djurgårdsbrunnsviken som uppvärmning. Tillbaka vid växlingsområdet 20 minuter innan start för att ta på mig våtdräkten och kolla att allt ligger rätt inför växlingen.  Tar mig ner till simstarten och checkar-in vid 10:30, 10 minuter kvar till start. 5 minuter innan start hoppar jag i det 16,5 grader kalla vattnet. Vänjer mig vid vattnet och simmar några längder fram och tillbaka innan det är dags för start. Starten går i vattnet och när jag ligger och väntar på startskottet känns det riktigt behagligt.

Bild från granlof.net

Starten går och alla kastar sig i väg. Jag har glad att jag har provat på två mindre tritathlon innan, det är helt klart speciellt att simma med så mycket folk runt omkring sig. Jag hittar en ganska bra rytm och ett som det känns, ett ok tempo. Flera gånger kommer det dock någon valross och simmar helt på tvärsen av banan vilket stör rytmen. Själv är jag glad att jag ägnat veckan åt att träna på att sikta för att simma rakt och har inga problem med att hålla rak kurs. Jag känner att jag inte riktigt klarar att hålla samma teknik som på träning efter som det är så mycket runt omkring som stör men jag behöver inte stanna och vila eller göra andra uppehåll i alla fall. Frisim hela vägen blir det också, inte ett enda bröstsimstag, bara det en seger.

Upp ur vattnet efter 17 minuter och försöker fokusera helt på växlingen som ska komma. Hade hoppats på lite bättre tid men är ändå mycket nöjd med simningen som helhet.  Hör min kära sambo ropa mitt namn men klarar inte att fokusera blicken och se något så jag lyfter på armen för att visa att jag hört hejandet. Försöker snabbt dra av våtdräkten över överkroppen och snabbt ta mig upp till cykeln.

Bild från granlof.net

Växlar på 1:49 och så iväg på cykeln. Försöker trycka på ordentligt redan från start, början med Strandvägen är ganska lättåkt och det gäller ju att åka fort där det är som bäst. Varje kilometer jag passerar lyckas jag hålla över 30 km/h men jag har dålig kolla på tiden som helhet, jag försöker bara trycka på så mycket det går utan att stumna.

Uppför Västerbron går betydligt lättare än på maran, för att inte tala om nerför. Nu börjar det bli gott om cyklister runt omkring och det är inte helt lätt att hålla 10 meterslucka hela tiden. Ser även en del cyklister som skiter helt i regeln och läggers sig tydligt på rulle. Själv försöker jag hålla avstånd så gott det går.  På väg uppför Västerbron på tillbakavägen cyklar jag om ett helt pärlband med cyklister. Lyckan är dock kortvarig och de är ikapp och förbi redan på Södermälarstrand. Hela detta pärlband håller sedan ihop hela vägen in till växling men jag bland det första av cykeln i alla fall. 20 kilometer gick på 34:43.

Bild från granlof.net

Växlar på goda 1:05 och sedan bär det iväg på två 2,5 kilometersvarv på Gärdets grusvägar. Känner mig stel i benen och har svårt att få upp farten tycker jag. Försöker hålla korta steg och högfrekvens men det går segt. Första kilometern på 4:09 och andra på 4:08, precis då tänker jag att det var ju trist när simningen och cykeln gått så bra att "min" gren skulle vara den som inte funkade idag. Benen känns som stockar.

Bild från granlof.net

Men det är ungefär här som det händer. Solen kommer fram, benen blir spänstiga och allt känns plötsligt så mycket bättre. Precis vid varvningen står MarathonMia och jag vinkar till henne när jag springer förbi. Hon hejar då så högt på mig att jag känner att jag inte vågar fortsätta springa så här sakta. Helt plötsligt vill benen springa igen. Det känns som de andra som springer omkring mig står stilla. Jag håller nu under 4 fart och när jag kommer in på målrakan har jag en löpare en bit framför mig. Honom ska jag bara om, nu finns det plötsligt hur mycket kraft som helst i benen och jag får med spurten till en sista kilometer på 3:37. Total löptid 18:24.

Bild från granlof.net

I mål trött men grymt nöjd. Slog alla mina förväntningar och gick in på den officiella tiden 1:13:37.  Jag som tänkt att jag i den bästa av världar kanske hade nått precis under 1:15...

Bild från granlof.net

Att jag sedan kom på 19 plats av 189 startande i min klass gör inte saken sämre, grymt nöjd helt enkelt!

Här kommer allt i siffror (T1&T2 är från egen klocka):
Simning 17:00 (59 plats)
T1 1:49
Cykel 34:43 (37 plats)
T2 1:05
Löpning 18:24 (13 plats)
Totaltid 1:13:37 (19 plats)

Stockholm Maraton 2010

19*C och molnigt. Kunde väl inte vara bättre förutsättningar för maraton, även om det gärna får vara ännu varmare för min egen del. Vara ganska spänd innan loppet, insåg att det skulle bli tufft att springa fort. Efter att Anton och jag tillslut bestämt om det var t-shirt- eller linne-väder begav vi oss till starten (för mig var det t-shirtväder, för Anton linne-väder). Vi gick direkt in i startfållan för att få platser ganska långt fram. Allt kändes bra fram till 2 minuter innan start. Då blev jag kissnödig, igen! Hade ju inte gjort annat än att kissat kändes det som, och inte heller druckit något sedan 11-tiden. Det hjälpte tydligen inte. Hoppades att det skulle försvinna efter några kilometer. 

Kom iväg bra i starten, lite för bra. Sprang helt på känsla och insåg att det gick fortare än planerat. Det kändes dock så bra att jag struntade i klockan och valde att bara fortsätta att springa istället. Hade en helt fantastisk kilometer på Strandvägen där jag och en annan kille sprang helt ensamma på högersidan. Kändes som vi hade ryckt och låg i täten.  Efter 5 kilometer på 20:49 insåg jag att det här var en öppningsfart för att gå under 3-timmar. Efter att den 6:e kilometern gått på 3:54 fattade jag att det här höll på att bli riktigt dumdristigt och försökte anpassa mig efter klockan och sakta ner till 4:20-4:25 fart. 

Anton startade starkt och låg på 5 minuter per kilometer fram till 21 kilometer. Sista halvan blev lite tyngre men han gick ändå in på 3:56 på sitt första maraton. Riktigt bra!

Bild från granlof.net

Kände mig fortfarande pigg och hade inga problem att hålla farten. Eftersom det hittills hade varit väldigt lättlöpt så insåg jag att det kanske var därför det gått så pass fort i starten. När Västerbron kom var jag därför väldigt försiktig och tog det lugnt uppför för att inte spränga mig redan efter 8 kilometer. 

Passerade 10 kilometer på 42:39 och trots att jag fortfarande inte hade några problem med att hålla farten kändes det inte helt bra att känna sig ansträngd när loppet knappt har börjat. Jag var fortfarande kissnödig och det hjälpte inte heller den allmänna känslan. Att jag var kissnödig gjorde att jag inte var sugen på att dricka vilket gjorde att jag fick i mig dåligt med vätska vid vätskestationerna. Jag valde att hoppa över två stationer helt på första varvet. 

Bild från granlof.net

Fortsatte att hålla jämn fart under andra milen som gick på 43:45. Började nu känna att jag fick mer och mer problem med att magen inte riktigt trivdes. Antingen kändes det som att det gick för fort eller att jag fick i mig fel saker. Förmodligen en kombination. När jag passerade halvmaratondistansen insåg jag att kissnödigheten och min mage gjorde mig tvungen att kissa. Att kissa fort är bland det svåraste som finns när man springer tävling, det är därför man ska ladda upp så man slipper kissa under loppet. Tyvärr lyckades jag inte med det den här gången. 40 sekunder tog det. 

Bild från granlof.net

Ut på Djurgården och även om jag inte kände det så såg jag på klockan att jag började få svårt att hålla farten. Nu började kilometertiderna bli ojämna och det varierade mellan tänkta 4:20 till 4:30 och uppåt.  En snabb och två långsamma verkar det som om tempot låg på. Insåg att det skulle bli tufft och 3:05 som mål började snabbt ticka iväg. Att börja tappa redan nu, det var minst 7-8 kilometer för tidigt. 

Klar med djurgården och in mot stan igen. Nu väntade jag bara på 30-kilometerspasseringen för att känna hur trött jag skulle vara när loppet egentligen börjar.  När jag passerade 30 kilometer på 2:11:01 inser jag att jag egentligen inte är så trött. Det är mer att jag inte kan hålla farten uppe. Magen gör framförallt att jag har svårt att trycka på. Jag har inget behov av att gå eller stanna, men kilometrarna går ändå betydligt långsammare än vad jag hade önskat. Jag har hela tiden ganska bra kontroll på min fart jämfört med sluttider och är redan vid 35 kilometer ganska säker på att gå under 3:10 även om jag inser att jag inte kommer ha någon marginal att ta av. Men jag har absolut inte gått in i någon vägg, det är bara det att det gå långsamt. 

Strax efter Centralen känns det i och för sig som att jag har gått in i en vägg och står still för då kommer Espen som ett expresståg bakifrån och ropar "Nu kör vi Tobias".  Jag funderar inte ens på att försöka följa efter, han springer på tok för fort för mig.  Han öppnade förmodligen i en mer lämplig fart än vad jag själv gjorde. 

Biter ihop och tänker att i år ska jag i alla fall försöka hålla ihop det så gott det går de sista kilometrarna in i mål. Förra året tappade jag mycket tid de sista 2 kilometrarna.  Det går ganska bra och när jag svänger upp på Sturegatan och M står där med sonen och hejar på mig får jag ordentligt med kraft ända fram till Stadion. När jag springer in på Stadion lyckas jag öka farten och jag tar några placeringar på de sista 200 metrarna. Tur var väl det att jag ökade farten, för vad jag inte visste var att jag hade Staffan precis i hasorna och han gick i mål 19 sekunder efter mig. 

Bild från granlof.net

I mål på 3:09:27 som officiell nettotid. Nöjd med tiden men inte helt nöjd med vare sig uppladdning eller genomförande. Halva loppet var en kamp och det hade det inte behövt vara om jag hade öppnat förståndigare. Men nu vet jag det, och jag vet att jag är långt ifrån tretimmarsgränsen just nu. 3:05 känns inte så långt bort på en lättare bana, med en jämnare öppning, utan magproblem och kisspaus. 

Bild från granlof.net

Rejält sliten efteråt. Ont i magen ett par timmar efter loppet. Men så fort det släppt slank en pizza ner utan problem. Lite problem med baksidan av båda knäna efteråt också. Något som jag dragits med nu under våren. Annars är det mest normal träningsvärk. Idag har jag försökt få lite blodgenomströmmning genom en nationaldagspromenad.

Det jag tar med mig från det här loppet är tiden och de första fantastiska 5 kilometer som jag verkligen nöjt fullt av. De övriga 37 kilometrarna får jag se till att göra bättre nästa gång!

Progressiva 21k med säkerhetsstopp

Med hjälp av Hempa och Espen blev det idag ett lite längre pass med fartökning.  Tanken från början var 20 km och att första milen skulle gå i lågpulsfart för att därefter successivt fartöka sista milen. Valde redan från start att få lite maratonkänsla genom att i stort sett springa de sista 21 kilometerna av Stockholm Marathon-banan.  Kortfattat kan man nog säga att det var fel val. Har en svag känsla av att ett antal cyklister och fotgängare inte uppskattade min framfart på de folktrånga gatorna.

Det närmar sig!

Bestämde mig även för att springa i ett par av mina lätta skor, Saucony Fastwitch. Efter 1,5 kilometer var jag tvungen att stanna, då hade det fastnat stenar i lufthålen under skon. När jag skulle försöka få bort dem lyckades en sten åka in genom hålet och fastna på insidan i skon. Där sitter det nämligen ett nät för att stenar och liknande inte ska åka in i skon. Nu fastnade stenen under nätet. Även om jag gillar fastwitchen som sko så tycker jag nog den passar bäst på löpband. Och löpband springer jag ju nästan aldrig.  De kommer sällan till användning med andra ord.

Det blev ingen lågpulsfart första milen. Hade svårt att hålla igen på farten och beslutade mig istället för att ligga runt 4:45 fart fram till 15 kilometer och därefter fartöka till 4:20-fart sista 5-6 kilometrarna.  Det gick ganska bra och jag höll ungefär tänkt fart första milen, sedan lyckades jag på något konstigt sätt få till två kilometrar efter varandra runt 4:15. Då började jag bli lite orolig för att det gick lite väl fort. Vill inte riskera att bli allt för sliten igen. Närmade mig Västerbron och tog beslutet att gå uppför för att spara kroppen men samtidigt kunna hålla bra fart igen när jag väl var över bron. En liten bit efter Västerbron passerade jag 15 kilometer och gjorde den planerade fartökningen.

Den första kilometern blev lite långsammare än tänkt och låg på 4:27 men sedan låg jag runt 4:20. Efter att ha räknat efter insåg jag nu att rundan borde bli runt 21 kilometer och jag valde att efter 18 kilometer ta ett nytt säkerhetsstopp och gå några hundra meter för att inte bli allt för sliten. Sista tre kilometrarna kändes riktigt bra och jag avslutade med 4:05 och 4:04 på de två sista. Halvmaran passerades på 1:35:30 innan det blev några hundra meters nerjogg.

Kändes bra idag men att försöka hålla den farten som jag höll sista 6 kilometrarna i 42 kilometer kommer bli tufft. Jag inser att jag absolut inte kan stirra mig blind på klockan utan att jag måste lyssna på kroppen ordentligt annars finns det risk att jag går in i väggen.  Nu är det bara två eller kanske tre träningspass kvar innan årets stora examen.

21,5k @4:34

Sliten

Ni ska vara glada att jag kan skriva det här inlägget. Fel. Jag ska vara glad att jag kan skriva det här inlägget, det är ju för mig själv jag skriver på det här sidan. Sonen har nämligen lånat datorn samtidigt som han fick en flaska med drickyoghurt. Hallon. Den första flaskan smakade tydligen bra för han ville ha en till. Den drack han inte upp, den slog han ut över tangentbordet. På min, ett par månader, nya Mac. Men än så länge verkar den fungera även om några av knapparna blivit lite trögare...

Tro nu inte att jag anklagar honom för det här. Nä, det var ju jag som lät honom sitta vid datorn samtidigt som han fick ha farlig vätska i sin omedelbara närhet. Jag borde ha insett redan då att det var en dålig kombination men jag lär mig förhoppningsvis.

Själv känner jag mig sliten. Inte bara för att jag har torkat yoghurt utan jag känner mig lite stel och sliten i kroppen. Tendenser till ont lite här och var. Det släpper när jag sprungit ett tag men jag känner mig inte helt på topp i kroppen mellan passen och det tar lite tid att komma igång när jag väl ska springa. Jag vill känna mig på topp innan maran. Alltså har jag valt att ändra lite i mina tänkta veckor nu innan den 5:e juni. Tanken var att förra veckan skulle vara en mängdvecka och den här veckan skulle vara en fartvecka för att sedan gå in i vilovecka nästa vecka.

Förra veckan blev knappast en mängdvecka speciellt inte eftersom jag hoppade över långpasset igår. Det gjorde att förra veckan stannade på blygsamma 36 kilometer. Med fyra dagars löpvila och tre dagars helvila. Istället för fartvecka den här veckan blir det nog istället ganska mycket vila blandat med lugna pass till kroppen känns riktigt pigg igen. Kanske ett fartpass i slutet på veckan kombinerat med ordentligt med vila. Det gör även att jag har bestämt mig för att inte starta i morgondagens Milspår. Det är en tävling som är kul att springa då den går på hemmaplan men annars tycker jag inte den erbjuder mig så mycket och då är det lika bra att avstå. Sub40 får göras i Falkenberg 31 juli istället.

Jag vet sedan tidigare att jag oftast presterar bäst på tävling om jag känner mig riktigt pigg och har vilat ordentligt. Så jag är inte så orolig om jag inte får till det tänkta passen innan maran. Det är viktigare att kroppen är hel och att jag är riktigt sugen på att springa!

Idag var det därför dags för ett lugnt pass. Bara för njutningen av att springa och låta kroppen återhämta sig ordentligt fast aktivt. Alltså var tanken att springa med lågpuls. Men jag valde att springa helt utan att ta hjälp av klockan och sprang bara på känslan. Lyckades inte riktigt hamna under 140 slag per minut men 142 i snitt får anses godkänt när jag bara sprang med känslan som indikator, speciellt eftersom jag medvetet tryckte på lite sista två kilometrarna. Döm om min förvåning när tänkta 5:20-5:30 per kilometer visade sig vara 5:00 istället. Det känns bra, och är ett riktigt bra formbesked även om jag också gärna vill att kroppen ska kännas riktigt pigg när jag står på startlinjen den 5:e juni.

12k @5:00 %142

Aldrig får man vara riktigt nöjd

Har känt av min vänsterhöft lite och därför vilat lite onsdag och torsdag. Idag tyckte jag att det kändes så pass bra att jag kunde ta en lätt runda och få lite genomströmning i kroppen. Började med två lugna kilometer. Det kändes så bra under dessa att jag istället för ett lugnt pass bestämde mig för att köra intervaller.

Jag hade sedan tidigare tankar på att försöka få till några intervallpass i slutet på den här veckan och under nästa vecka men min något onda höft har fått mig att först och främst tänka på att kroppen ska kännas bra, sedan får det bli intervaller.

Alltså hade jag redan tankar på att jag skulle köra 1000-metersintervaller med inte allt för högt tempo utan försöka ligga precis under 4:00 per kilometer. Jag körde igång och insåg min vana trogen att jag startade alldeles för hårt. Idag var jag så smart så jag insåg det redan efter 500 meter och slog då av på tempot lite. Sedan gick det bättre, alla repetitioner hamnade mellan 3:50 och 3:59, nästan.

Viking Line tog mig när jag vilade...

Redan efter 5 repetitioner kände jag att jag behövde mer vila. Då övergick jag att gå istället för att jogga de 60 sekunder som jag vilade mellan varje kilometer, det gjorde att jag orkade fortsätta utan att öka på vilotiden.

Efter 8 repetitioner var jag färdig och redo att ge upp. Men jag hade ju i huvudet tänkt mig att köra 10 repetitioner och tänk, när jag hade fått gå i 60 sekunder efter den åttonde repetitionen hittade jag lite ny kraft. När jag bara hade den sista repetitionen kvar för att nå 10 var jag grymt nöjd med mig själv. Alla repetitioner under 3:59 och den sista skulle jag bara klara under fyra hur trött jag än var.

Och trött var jag. Insåg att den sista sträckan skulle bli tuff då jag startade den ungefär vid Vasamuseet och skulle springa förbi Junibacken längs den smala gruskajen. Där är det läge att ha kontroll på löpningen och svängarna så man inte hamnar i vattnet. Fort med kontroll var det som gällde på sista sträckan.

Runt hörnet och utanför uteserveringen är löpvägen, när man springer känns det smalt. Bild från eniro.se

Precis när jag svänger runt hörnet på Junibacken och kommer in på den smala kajkanten får jag givetvis möte, ett par med hund som går i bredd. Blir tvungen att sakta ner till stillastående. Hur mycket jag än försöker få mina trötta ben att pinna på orkar jag aldrig hämta in den missen och sista repetitionen hamnar på 4:02. Aldrig får man vara riktigt nöjd.

15k @4:46

18-18

Jag var 18 år när jag sprang mitt första maraton. Det var 18 år sedan, nämligen den 30 maj 1992 när jag stod på startlinjen i Stockholm Marathon. Man var tvungen att ha fyllt 18 för att få starta och därför hade jag väntat ett helt år på att få springa. Som 17-åring hade jag istället provat på att springa långt genom Lidingöloppet hösten innan, när långloppssuget blev för stort.

Mitt första maraton gick mest ut på att ta mig runt. Jag sprang tillsammans med min träningskompis och jag minns att vi startade väldigt lugnt med stor respekt för distansen. Värmen, med 28*C vid start gjorde nog att försiktigheten var extra stor. Det jag med stor tydlighet minns är att jag kände mig ganska pigg fram till 30 km. Ett Lidingölopp rent längdmässigt utan större smärta var ju en framgång trodde jag. Det var väl där någonstans jag blev något övermodig. Det sista kilometrarna var grymt tuffa och träningskompisen började dra iväg, precis som han hade gjort på slutet av Lidingöloppet året innan. Trots prestigen i det hela kunde jag inte svara. När vi väl var inne på Stadion såg jag att det fortfarande inte var så stort avstånd mellan oss och med en mäktig avslutning lyckades jag otroligt nog se till att vi hamnade på exakt samma sluttid, 4:10:16.

Nu är det den 18 maj och 18 dagar kvar till mitt 4:e maraton. 18 år efter mitt första. Nu vet jag att maraton börjar efter 30 km och jag hoppas att jag inte blir övermodig. Men givetvis hoppas jag på en mäktig avslutning även om jag inte har någon träningskompis att jaga ikapp.

P.S Observera att det här inlägget postades 18:18...

TSM - Självförtroendepass

Dags för TSM idag, som vanligt på söndagarna. Var inte helt säker på att jag skulle springa med TSM idag. Det stod medelhårt distanspass på schemat och mitt stukade självförtroende efter de senaste löppassen gjorde att jag funderade på att ta en runda själv i eget tempo istället.

Tillslut valde jag ändå att bege mig till Stadion, tänkte att jag skulle springa med 3:30-gruppen som skulle ligga strax över 5-tempo i 28 kilometer idag. Kanske kunde passa mig?

Jag i ljusgrön tröja. Då jag själv inte hade kamera med mig har jag fått tillåtelse att låna några bilder från Micke Sjöblom som är ledare i TSM, du hittar fler av hans TSM-bilder på http://www.mx-foto.se/

Väl på plats insåg jag att alla grupper idag skulle springa samma sträcka då alla skulle springa andra varvet på Stockholm Marathon. Äh, då hänger jag med 3:15-gruppen så länge det håller tänkte jag, behöver jag byta kommer ju 3:30-gruppen strax efter.
För 3:15-gruppen stod det 30 kilometer i 4:45-fart på schemat. Under det första fem kilometerna undrade när uppjoggen skulle ta slut och farten öka till det utlovade 4:45. Då tittade jag på klockan och insåg att vi redan höll planerad fart. Då insåg jag att det nog skulle bli en bra dag idag.

Foto: Micke Sjöblom

Halvägs på Söder Mälarstrand var det utställt en bemannad TSM vätskekontroll med sportdryck. Jag tog två glas innan vi fortsatte bort mot Västerbron. Själv hade jag med mig två energi-gel som jag tog vid 20 och 25 kilometer. Jag tror detta energiintag gjorde att det kändes extra lätt idag.

Efter 25-26 passerade vi Stadion och tog en liten runda i Lill-jans skogen innan vi tillbaka på Stadion övade målgångar under tre varv för att få ihop exakt 30 km. Själv fick jag ihop lite till med jogg till och från Stadion.

Målgångsträning. Foto: Micke Sjöblom

Ett riktigt självförtroendepass idag då det kändes lätt hela vägen och jag både hade kunnat öka och springa längre. Kanske att jag faktiskt kan vara i ok form till maran?

31,5k @4:43

Motivationsbrist halvvägs?

Har inte blivit så många löppass hittills den här veckan. Idag tänkte jag råda bot på det hela med ett lite längre pass runt 20 km.

Tydligen  ville inte min kropp detsamma som mitt huvud och sedan smittade det av sig på huvudet. Det började väldigt bra och jag kände mig pigg och lätt i benen det första kilometrarna. Öppnade förmodligen lite för fort men tittade inte på klockan utan sprang på känsla och det skulle jag nog inte ha gjort idag. Är nog inte helt återhämtad efter Kungsholmen Runt. Efter 5 km började det gå tyngre och efter 7 km kom någon form av motivationsbrist över mig som ett hällregn. Jag orkade helt enkelt inte motivera mig att fortsätta springa.

Skönt att sommaren är på väg i alla fall...

Valde att stänga av klockan och gå en knapp kilometer innan jag kände att jag orkade börja jogga igen. Avskrev planen på 20 km och sprang hem istället.

I huvudet är jag sugen på att ge mig ut och springa igen men nästa gång börjar jag lite lugnt för att se hur det är med motivationen efter några kilometer...

Tror det är lite posttävlingssyndrom, har upplevt känslan tidigare så det är inget som oroar mig.

11,5k @4:52

Kungsholmen Runt 2010

Dags för årets första halvmaraton. Blev glad när jag vaknade och såg att det var uppehåll. Var lite rädd för att det skulle hällregna när jag vaknade. Nu var det bara hålla tummarna för att regnet höll sig borta tills loppet var klart!

Espen, Anton och jag innan start

Tog mig till blivande maratonlöparen Anton på väg till starten och vi värmde upp tillsammans. Framme vid Rålambshovsparken sprang vi direkt på Espen. En bloggare som det känns som jag känner fast vi aldrig har träffats tidigare. Efter att han i Berlin slagit till med 1:25:25 på halvmaraton hade jag redan starka planer på att försöka följa hans rygg för att på så sätt själv kunna sätta ett nytt personbästa. Sprang även på Staffan innan start och önskade honom lycka till med målet att gå under 1:30.

Espen och jag i startledet. Foto hämtat från www.granlof.net/bildgalleri

Målet för dagen var att slå mitt personbästa på 1:29:15 från samma lopp förra året. Men jag var ju givetvis sugen på att förbättra personbästa ordentligt. Tanken var alltså att under första milen gå ut i 4-tempo och försöka passera milen på 40 minuter och sedan hoppas på att orka hålla farten så bra som möjligt in i mål.

Starten, jag syns i mitten

Planen fungerade sjukt bra första varvet. Första kilometern var den långsammaste på 4:10 då det faktiskt var lite trångt i starten trots startgrupp 1. Sedan gick det lite fortare och 5 kilometer passerades på 20:16 enligt egen klocka (alla mellantider enligt egen klocka). Kändes bra och jag gick upp framför Espen och drog. Kände mig riktigt stark och började fundera på om jag skulle vara under eller över 40 minuter vid milpasseringen. På väg in mot varvning kom en 10-km löpare ikapp mig men han såg otroligt sliten ut. Det här håller inte för honom tänkte jag, han kommer gå precis över 40 minuter. Jag försökte peppa honom och hjälpa honom att öka farten in i mål. Kanske brände jag lite onödig energi av det hela, men det var roligt. Tyvärr tror jag ändå att han hamnade precis över 40 minuter. Men jag är inte säker. Själv passerade jag 10 km på 40:14. Helt enligt planen! Nu såg jag också att Espen hade släppt och jag fick fortsätta själv.

Jag precis efter varvning

Ut längs med Norr Mälarstrand och ett nytt varv. Helt plötsligt tycker jag det känns som det är väldigt många som springer om mig. Tittar på klockan, så mycket har jag inte tappat jag ligger fortfarande runt 4-tempo, springer den 11 kilometern på 4:05. Folk fortsätter att passera, antingen är det startgrupper längre bak som har kommit ikapp mig eller så har de sparat sig till andra varvet. Kilometer 12 går på 4:07 och det börjar bli tungt. Hade ju hoppats att ligga under 4 per minut här där det är platt.

Tar en gel och lite vatten vid vätskekontrollen. Hoppas att det ska hjälpa. Känner mig lite som i ett vakuum, hittar inga bra ryggar som jag orka följa med och det går segt samtidigt som jag inte känner att jag går för fullt. Det är nog huvudet som spelar mig ett spratt.

Vid kilometer 14 tappar jag rejält och den går på 4:19, nu börjar jag känna att jag nog kan glömma en "grym" tid även om jag fortfarande måste stå still för att jag inte ska klara mitt pers. Sedan blir kilometertiderna väldigt varierande i backarna. Varannan snabb och varannan långsam.  Exempel, kilometer 16 på 4:17, kilometer 17 på 3:55 och kilometer 18 på 4:21. Jag får slita för att hålla ihop det här nu.  Någon fartökning på de sista kilometrarna finns tyvärr inte att ta ut.

Spurten

Inte förrän jag kommer in på upploppet finns det krafter för en spurt och sista hundra metrarna går i 3:40-fart. Retligt stannar jag ändå klockan på 1:27:06. Grymt nöjd men givetvis hade det varit roligt att gå under 1:27. Men hoppet är det sista som överger en. Eftersom jag startade klockan vid startskottet borde de finnas några sekunder i nettotid att tjäna, frågan är om det är tillräckligt många?

Staffan, Tomas, jag och Espen står och diskuterar tider efter loppet

Yes! Officiell nettotid blir registrerat som 1:26:58! Ett nytt personbästa under 1:27, ännu nöjdare än tidigare.

Anton, Espen och jag. Alla tre nöjda med att loppet är över...

21,1k @4:07, 1:26:58 + Upp och nerjogg 6k @6:10