Tro nu inte att jag anklagar honom för det här. Nä, det var ju jag som lät honom sitta vid datorn samtidigt som han fick ha farlig vätska i sin omedelbara närhet. Jag borde ha insett redan då att det var en dålig kombination men jag lär mig förhoppningsvis.
Själv känner jag mig sliten. Inte bara för att jag har torkat yoghurt utan jag känner mig lite stel och sliten i kroppen. Tendenser till ont lite här och var. Det släpper när jag sprungit ett tag men jag känner mig inte helt på topp i kroppen mellan passen och det tar lite tid att komma igång när jag väl ska springa. Jag vill känna mig på topp innan maran. Alltså har jag valt att ändra lite i mina tänkta veckor nu innan den 5:e juni. Tanken var att förra veckan skulle vara en mängdvecka och den här veckan skulle vara en fartvecka för att sedan gå in i vilovecka nästa vecka.
Förra veckan blev knappast en mängdvecka speciellt inte eftersom jag hoppade över långpasset igår. Det gjorde att förra veckan stannade på blygsamma 36 kilometer. Med fyra dagars löpvila och tre dagars helvila. Istället för fartvecka den här veckan blir det nog istället ganska mycket vila blandat med lugna pass till kroppen känns riktigt pigg igen. Kanske ett fartpass i slutet på veckan kombinerat med ordentligt med vila. Det gör även att jag har bestämt mig för att inte starta i morgondagens Milspår. Det är en tävling som är kul att springa då den går på hemmaplan men annars tycker jag inte den erbjuder mig så mycket och då är det lika bra att avstå. Sub40 får göras i Falkenberg 31 juli istället.
Jag vet sedan tidigare att jag oftast presterar bäst på tävling om jag känner mig riktigt pigg och har vilat ordentligt. Så jag är inte så orolig om jag inte får till det tänkta passen innan maran. Det är viktigare att kroppen är hel och att jag är riktigt sugen på att springa!
Idag var det därför dags för ett lugnt pass. Bara för njutningen av att springa och låta kroppen återhämta sig ordentligt fast aktivt. Alltså var tanken att springa med lågpuls. Men jag valde att springa helt utan att ta hjälp av klockan och sprang bara på känslan. Lyckades inte riktigt hamna under 140 slag per minut men 142 i snitt får anses godkänt när jag bara sprang med känslan som indikator, speciellt eftersom jag medvetet tryckte på lite sista två kilometrarna. Döm om min förvåning när tänkta 5:20-5:30 per kilometer visade sig vara 5:00 istället. Det känns bra, och är ett riktigt bra formbesked även om jag också gärna vill att kroppen ska kännas riktigt pigg när jag står på startlinjen den 5:e juni.
12k @5:00 %142
