Hur fort ska jag springa på Stockholm Marathon? Det är en fråga som tar en del tid i anspråk så här 10 dagar innan start kan jag meddela.
Så fort jag orkar är ett ganska bra svar. Men det är inte alltid man vet hur fort man orkar springa och då tar man ofta höjd för att man ska orka ända in i mål och startar lite för långsamt. Det gäller ju att göra ett så jämnt lopp som möjligt för att prestera bästa möjliga tid. Alltså tänkte jag ta hjälp av klockan!
Det är inte helt enkelt att ta hjälp av klockan. För det första visar den lite fel. Jag har en Garmin GPS-klocka och den visar alltid lite längre distans än vad loppet i verkligheten är. Det beror till exempel på att jag inte springer den exakta vägen till mål. Så ska man använda klockans tid och distans, som jag väljer att göra, får man ta höjd för felvisningen. Förra året visade min klocka att jag hade ett kilometersnitt på 4:30 men i verkligheten låg det på 4:34. Alltså, klockan visar 4-5 sekunder snabbare tid än vad jag i verkligheten springer.
Sedan gäller det ju att bestämma sig för vilken kilometertid man ska försöka hålla. Det finns tusen olika beräkningar man kan göra med jämförelse från tidigare resultat. Beroende på vilken beräkning man använder kan man alltid få det resultat man vill ha, jag har räknat igenom alla flera gånger. Tillslut har jag valt att lägga mig någonstans mitt i mellan min drömtid och förra årets resultat. Drömmen är ju att gå under 3-timmar vilket motsvarar 4:16 per kilometer. Förra året sprang jag med 4:34 per kilmeter i snitt. I år blir alltså målet att springa runt 4:25 i snitt. Vilket gör en sluttid på 3:06-3:07 ungefär. Det borde kunna gå om jag har en bra dag.
Det som gör det här läskigt är att ska jag följa klockan måste jag alltså dra av ytterligare 4-5 sekunder för att få rätt tid i verkligheten. Det betyder att jag ska följa klockan på 4:20 per kilometer ungefär. Helt plötsligt känns det mycket fortare... Tänk vad psykologiskt det här med löpning egentligen är.
Men oavsett klockan så är det viktigaste att känna av kroppen. Beroende på hur det känns just den 5:e juni kanske jag kan öka eller måste sänka farten för att ta mig i mål. Men nu har jag i alla fall en tanke att följa i början.
Bilden till höger: Mina kilometertider från maran förra året enligt min klocka (jag låter alltså klockan ta km-tiderna och trycker inte själv av klockan vid kilometermarkeringarna).
Sista bilden: Sliten blir man oavsett hur fort man springer