Uppfinningsrikedom

Igår tog jag bilen till jobbet. Jag hade bestämt mig för att lämna bilen där och sedan cykla till och från jobbet några dagar den här veckan. Tanken var alltså att igår springa hem. Eftersom maratonvärmen äntligen har kommit var tanken att springa i korta tights och kortärmad tröja.

När jag hade bytt om och gjort mig klar för att springa hem insåg jag ett litet problem. Jag hade inte tänkt till riktigt uppenbarligen för ryggsäcken låg hemma. Nu hade jag nycklar, korthållare och mobiltelefon som jag var tvungen att få med mig hem men inga fickor.

Men då kom jag på att allt går att lösa med silvertejp. Nu hade jag tyvärr inte heller någon silvertejp, men då får man helt enkelt ta det som står till buds, i det här fallet ett mellanting mellan kontorstejp och packtejp.

Telefonen fasttejpad runt armen.

Alltså tejpade jag fast telefonen runt armen, tejpade fast korthållare på höften och sedan hittade jag en liten nyckelficka (tänkt för en väldigt liten nyckel) på tightsen där jag pressade ner min nyckelknippa. Sedan kunde jag springa hem utan att behöva ha händerna fulla med prylar.

Senare på kvällen såg jag också till att jag verkligen inte vill hålla något i händerna den kommande veckan då jag återigen gav mig ut för en runda på inlines med stavar. Den här gången glömde jag att ta på mig handskarna. Det var dumt. Men är man dum i huvudet så gör det ont.

Det känns mer än det ser ut...

 Men jag ser det som att det är bättre att ha ont i händerna än fötterna såhär inför maran.