onsdag 24 november 2010

Vägval

Jag gjorde ett dåligt vägval idag. Valde att springa över Gärdet. Ett öppet fält med en decimeter snö över fältet och gångbanan som gick tvärs över fältet. Lägg till mörker, snöande och en kraftig vind och det var omöjligt att avgöra var gångbanan var. Det var bara blunda och springa. Om jag sprang på gångbanan? Ingen aning!
Trots detta inser jag att jag trivs betydligt bättre på vintern än på hösten. Trots ovanstående väderbeskrivning springer jag mycket hellre en kväll som denna än en mörk, rå och kall höstkväll. Snön ger mig glädje på löprundorna, det blir lite mer äventyr att springa. Det inbjuder kanske inte till några snabbare pass men det är perfekt för lugnt lågpulsande i snön. Det passar mig perfekt, i alla fall när det inte är tävlingssäsong. 

söndag 21 november 2010

Jagar känslan

Det är inte alltid en njutning att träna. Det har faktiskt varit ganska sega träningspass efter förkylningen. Inte mycket till njutning, mera slitsamt och med en känsla av måste. Otroligt nog är det enda jag tyckt varit riktigt kul senaste veckan simningen. Jag som aldrig i hela mitt liv tyckt att simma är speciellt kul. Eller rättare sagt, jag hade för några månader sedan aldrig tidigare i mitt liv simmat (inte som träning i alla fall).
Det var betydligt sämre väder än vad det ser ut att vara...
Idag på ett sent löppass i mörker, blåst och snöblandat regn kände jag den äntligen. Känslan! Inte så att det kom fram självmant och hjälpte mig på traven men jag kände att den fanns där. Att den är på väg. Bara jag fortsätter träna så kommer jag springa ikapp den snart. Och det är ju därför jag tränar. För att få njuta av känslan med löpningen. Det slitsamma jobbiga kan någon annan få ta över istället.

12,8k @5:23 %139

onsdag 17 november 2010

Ska jag vara besviken eller lättad?

Det här är tredje året i rad som jag är sjuk eller skadad en längre tid än en vecka på hösten. Den här hösten här jag delat upp det på två förkylningar, hittills.

Jag vet vara inte om jag ska vara besviken över att ha blivit förkyld eller om jag ska vara lättad över att det kommer nu när det ändå inte är säsong. Förmodligen ska jag vara det senare, speciellt eftersom jag omger mig med de dagisbaciller som sonen tar med hem.


Den här veckan har jag i alla fall börjat smyga igång träningen igen. Känns skönt att ha börjat träna lite igen men jag försöker börja lungt så att kroppen hinner vänja sig vid belastning igen.

Idag blev det simning i 20 minuter på lunchen och 60 minuter lågpulslöpning nu på kvällen. Än så länge känns det bättre än vad jag hade vågat hoppas på.

Hoppas det fortsätter så!



- Bloggat med BlogPress på iPad

tisdag 9 november 2010

Förkyld - tar igen året

Blev sjuk för några veckor sedan. Förkyld. Eftersom jag klarat mig från sjukdomar under året tänkte jag att det var väl dags nu. Men jag hann inte mer än bli frisk och hinna träna en full vecka så var det dags igen. Mer förkyld än någonsin. Tydligen vill kroppen ta igen att jag inte varit mer sjuk under våren...


Just nu är jag bara glad att jag inte skulle springa New York Marathon!

tisdag 2 november 2010

Namnsdagsträning

Idag har jag namnsdag. När man har namnsdag är det ju trevligt att bjuda sig själv på något. Som triathlet-wannabe var valet ganska enkelt vad jag skulle bjuda mig själv på idag. Givetvis lite simning, cykling och löpning. Då var det ju bara det där med att hitta tiden för det också.

Började med en lunchsimning. Det blev det tyngsta simpasset på väldigt länge. 1000 meter som tog 35 minuter inklusive oräkneliga vilopauser. Men det var gått om plats i simhallen idag i alla fall, trots höstlov, så jag kan inte skylla på att det var trångt.

Väl hemma efter jobbet insåg jag att jag inte hade så mycket tid på mig innan jag var tvungen att ge mig iväg med joggingvagnen och hämta sonen hos farmor men några minuter fanns det i alla fall. Upp på trainern och körde i 15 minuter så jag var lagom uppvärmd innan det var dags för löpningen.
Fram och tillbaka förbi slottet passerar jag när jag hämtar sonen

Kändes väldigt bra första 5 kilometerna och jag höll ganska hög fart för att springa med joggingvagnen. På vägen tillbaka gick det inte lika lätt. Vagnen var tyngre med sonen i den och jag var tröttare. Med en kilometer hem förbannade jag mig själv att jag inte tagit med mig pengar. Jag behövde socker! Löpningen hade gått lite för fort med lite för hög puls för att jag skulle klara mig på salladen jag åt till lunch.

Kom plötsligt på att jag fått några lussekatter av min mor i namnsdagspresent när jag hämtade sonen. Lycka! Fram med en lussekatt och sista kilometern hem gick som en dans!

Punkter

Jag har en benägenhet att bygga upp mina löprundor på punkter. Alltså punkter som jag ska springa till eller förbi. Igår bestod löprundan av Radiohuset, Blasieholmen, Stadshuset, Karlberg. Dessa punkter kan ju egentligen ge nästan vilken runda som helst, men för mig är det en bestämd sträcka. Fördelen med "punktupplägget" är att rundan blir uppdelad i mål. Varje gång jag når en av mina punkter har jag ju nått ett av delmålen.
Hittills har jag inte tänkt så mycket på det här utan bara automatsikt tänkt vilka olika sakerna jag ska springa förbi. Funderar på att börja utveckla det här för att göra löprundorna lite mer inspirerande. T ex välja ut några punkter och sedan välja att första punkten ska jag springa kortast möjliga väg till. Andra punkten måste jag springa motsols till. Tredje punkten måste ta xx-tid innan jag når (kan ju både var kort eller lång tid) och så vidare.

Om inte annat kan det ju inspirera till att springa på lite nya gator...