19*C och molnigt. Kunde väl inte vara bättre förutsättningar för maraton, även om det gärna får vara ännu varmare för min egen del. Vara ganska spänd innan loppet, insåg att det skulle bli tufft att springa fort. Efter att Anton och jag tillslut bestämt om det var t-shirt- eller linne-väder begav vi oss till starten (för mig var det t-shirtväder, för Anton linne-väder). Vi gick direkt in i startfållan för att få platser ganska långt fram. Allt kändes bra fram till 2 minuter innan start. Då blev jag kissnödig, igen! Hade ju inte gjort annat än att kissat kändes det som, och inte heller druckit något sedan 11-tiden. Det hjälpte tydligen inte. Hoppades att det skulle försvinna efter några kilometer.
Kom iväg bra i starten, lite för bra. Sprang helt på känsla och insåg att det gick fortare än planerat. Det kändes dock så bra att jag struntade i klockan och valde att bara fortsätta att springa istället. Hade en helt fantastisk kilometer på Strandvägen där jag och en annan kille sprang helt ensamma på högersidan. Kändes som vi hade ryckt och låg i täten. Efter 5 kilometer på 20:49 insåg jag att det här var en öppningsfart för att gå under 3-timmar. Efter att den 6:e kilometern gått på 3:54 fattade jag att det här höll på att bli riktigt dumdristigt och försökte anpassa mig efter klockan och sakta ner till 4:20-4:25 fart.
Anton startade starkt och låg på 5 minuter per kilometer fram till 21 kilometer. Sista halvan blev lite tyngre men han gick ändå in på 3:56 på sitt första maraton. Riktigt bra!
Bild från granlof.net
Kände mig fortfarande pigg och hade inga problem att hålla farten. Eftersom det hittills hade varit väldigt lättlöpt så insåg jag att det kanske var därför det gått så pass fort i starten. När Västerbron kom var jag därför väldigt försiktig och tog det lugnt uppför för att inte spränga mig redan efter 8 kilometer.
Passerade 10 kilometer på 42:39 och trots att jag fortfarande inte hade några problem med att hålla farten kändes det inte helt bra att känna sig ansträngd när loppet knappt har börjat. Jag var fortfarande kissnödig och det hjälpte inte heller den allmänna känslan. Att jag var kissnödig gjorde att jag inte var sugen på att dricka vilket gjorde att jag fick i mig dåligt med vätska vid vätskestationerna. Jag valde att hoppa över två stationer helt på första varvet.
Bild från granlof.net
Fortsatte att hålla jämn fart under andra milen som gick på 43:45. Började nu känna att jag fick mer och mer problem med att magen inte riktigt trivdes. Antingen kändes det som att det gick för fort eller att jag fick i mig fel saker. Förmodligen en kombination. När jag passerade halvmaratondistansen insåg jag att kissnödigheten och min mage gjorde mig tvungen att kissa. Att kissa fort är bland det svåraste som finns när man springer tävling, det är därför man ska ladda upp så man slipper kissa under loppet. Tyvärr lyckades jag inte med det den här gången. 40 sekunder tog det.
Bild från granlof.net
Ut på Djurgården och även om jag inte kände det så såg jag på klockan att jag började få svårt att hålla farten. Nu började kilometertiderna bli ojämna och det varierade mellan tänkta 4:20 till 4:30 och uppåt. En snabb och två långsamma verkar det som om tempot låg på. Insåg att det skulle bli tufft och 3:05 som mål började snabbt ticka iväg. Att börja tappa redan nu, det var minst 7-8 kilometer för tidigt.
Klar med djurgården och in mot stan igen. Nu väntade jag bara på 30-kilometerspasseringen för att känna hur trött jag skulle vara när loppet egentligen börjar. När jag passerade 30 kilometer på 2:11:01 inser jag att jag egentligen inte är så trött. Det är mer att jag inte kan hålla farten uppe. Magen gör framförallt att jag har svårt att trycka på. Jag har inget behov av att gå eller stanna, men kilometrarna går ändå betydligt långsammare än vad jag hade önskat. Jag har hela tiden ganska bra kontroll på min fart jämfört med sluttider och är redan vid 35 kilometer ganska säker på att gå under 3:10 även om jag inser att jag inte kommer ha någon marginal att ta av. Men jag har absolut inte gått in i någon vägg, det är bara det att det gå långsamt.
Strax efter Centralen känns det i och för sig som att jag har gått in i en vägg och står still för då kommer Espen som ett expresståg bakifrån och ropar "Nu kör vi Tobias". Jag funderar inte ens på att försöka följa efter, han springer på tok för fort för mig. Han öppnade förmodligen i en mer lämplig fart än vad jag själv gjorde.
Biter ihop och tänker att i år ska jag i alla fall försöka hålla ihop det så gott det går de sista kilometrarna in i mål. Förra året tappade jag mycket tid de sista 2 kilometrarna. Det går ganska bra och när jag svänger upp på Sturegatan och M står där med sonen och hejar på mig får jag ordentligt med kraft ända fram till Stadion. När jag springer in på Stadion lyckas jag öka farten och jag tar några placeringar på de sista 200 metrarna. Tur var väl det att jag ökade farten, för vad jag inte visste var att jag hade Staffan precis i hasorna och han gick i mål 19 sekunder efter mig.
Bild från granlof.net
I mål på 3:09:27 som officiell nettotid. Nöjd med tiden men inte helt nöjd med vare sig uppladdning eller genomförande. Halva loppet var en kamp och det hade det inte behövt vara om jag hade öppnat förståndigare. Men nu vet jag det, och jag vet att jag är långt ifrån tretimmarsgränsen just nu. 3:05 känns inte så långt bort på en lättare bana, med en jämnare öppning, utan magproblem och kisspaus.
Bild från granlof.net
Rejält sliten efteråt. Ont i magen ett par timmar efter loppet. Men så fort det släppt slank en pizza ner utan problem. Lite problem med baksidan av båda knäna efteråt också. Något som jag dragits med nu under våren. Annars är det mest normal träningsvärk. Idag har jag försökt få lite blodgenomströmmning genom en nationaldagspromenad. Det jag tar med mig från det här loppet är tiden och de första fantastiska 5 kilometer som jag verkligen nöjt fullt av. De övriga 37 kilometrarna får jag se till att göra bättre nästa gång!
