Vackert men jobbigt

Sprang iväg strax innan klockan sex idag och förväntade mig en runda i mörker som det varit det senaste månaderna. Idag var det inte mörkt, det var vackert, skymning men ändå ljust hela rundan. 

När jag sprang iväg kändes benen ovanligt pigga. Det gjorde att jag drog på lite första kilometrarna. Men det tog ju inte mer än 3-4 kilometer så kändes benen inte ovanligt pigga längre. Men då hade jag ju redan hållt ett högre tempo de första kilometrarna, då ville jag ju inte slå av på tempot. Då hade ju det där första kilometrarna i högre tempo känts helt onödiga. Märkligt vad mycket konstiga tankar jag har som löpare.

Underlaget gjorde att andra halvan av rundan även blev tyngre än det första. Var tvungen att koncentrera mig väldigt mycket för att sätta fötterna rätt bland modd, is och snö med mina allt tröttare ben.

Nöjd kan jag konstatera att jag faktiskt lyckades hålla farten uppe trots det sämre underlaget på andra halvan och fick nästan till helt jämna 5 kilometerspasseringar, där första 5 gick på 22:32 och andra 5 på 22:35.

Om bara isen och snön försvinner nu kommer det bli fantastiskt att ge sig ut och springa i ett vårvackert Stockholm.

10k @4:30