torsdag 21 oktober 2010

Länge sedan

Man ska inte ropa hej... Men nu känner jag mig äntligen lite friskare. Men faror väntar runt hörnet. Sonen, som var sjuk innan jag blev sjuk och frisk när jag var sjuk, har nu blivit sjuk igen. Så vi får väl se om det går i cirklar eller om jag klarar att fortsätta hålla mig frisk.

Igår var jag ute på den första löprundan på...länge. I alla fall med mina mått mätt. Jag har låtit bli att stressa igång träningen nu när jag varit förkyld. Har passat på att se det som lite träningsvila så här efter säsongen. Kände mig lite ringrostig efter mer än två veckors löpvila men det var inte så illa som jag befarade, så all kondition har inte hunnit försvinna i alla fall.

Det största problemet var väl snarare att jag mötte lite mentalt motstånd av att ge mig ut i mörker och regn. Huvudet ställer snabbt in sig på att det är skönare i soffan när man inte tränat på några veckor. Jag har tidigare kommit fram till att min magiska gräns går vid ca tre veckor, efter det är det nästan som att börja om på nytt med träningen rent mentalt. Nu var det ju inte fullt så jobbigt eftersom jag slapp passera treveckorsgränsen.

Motiverade mig igår med att ta med mig musik ut på rundan. Något jag sällan gör. Men igår var det skönt, gjorde att jag fick något annat att tänka på än löpningen. Problemet som uppstår för mig när jag springer och lyssnar på musik är att jag försöker ta lite danssteg samtidigt, eller köra flygplanet (ut med armarna och springa i s-slingor). Det är lite farligt när det är mörkt ute det är lätt att trampa snett, men jag klarade mig igår trots frekventa lågflygningar.

Inga kommentarer: