Lämnade bilen och sprang iväg. När jag kommit ungefär 4 kilometer och befann mig mitt i skogen (så mycket mitt i skogen man nu kan vara i Stockholm) långt från tunnelbana, bussar och bilar så ringde telefonen. - Hej, det är från dagis. Din son är sjuk, du måste nog komma och hämta honom. Inte mycket att göra, bara inse att det kvarvarande 3 kilometrarna innan jag var på jobbet istället blev 8 för att ta mig hem igen.
Hade jag inte sprungit hem igen hade jag inte fått se den här vyn...
Så nu blev det 12 kilometer idag ändå. Men jag behöver ju inte springa hem i eftermiddag i alla fall.
