När man simmar i bassäng tar det där rakt fram slut hela tiden och man måste vända för att simma åt andra hållet. Det gör att jag tappar känslan för simningen och istället för att vända direkt stannar jag ofta och tar en micropaus vid väggen innan jag fortsätter simma. Så kan jag ju inte hålla på! Speciellt inte nu när det börjar bli kallt att simma ute. Kallt i alla fall för mig, en av det största badkrukorna i världen!
Alltså måste jag lära mig vända på riktigt. En voltvändning!
Alla bilder lånade från BBC
Allt det här hade jag kommit fram till när jag gick till simskolan i söndags. Jag framförde mina synpunkter, men läraren tyckte vi elever hade annat att slipa på i tekniken än att börja lära oss voltvändning redan nu. Efter lektionen provade jag själv 3-4 gånger, jag kom runt men orienteringen var väl inte den bästa. Vågade inte heller prova på att voltvända i den grunda delen, var lite rädd för att mitt huvud skulle göra en hård bekantskap med botten...
Idag när jag var och simmade på morgonen så var det ganska folktomt. Började med 200 meter där jag gjorde min vanliga hänga vid kanten-vändning. Sedan bestämde jag mig, nu kör jag voltvändning oavsett hur illa det går. Tillslut lär jag mig väl. Mina sista 800 meter simmade jag alltså med voltvändning (eller något liknande) vid varje vändning. Även i den grunda delen av bassängen (utan huvudskador). Nöjd!
Trots dålig teknik och lite mer problem med andningen efter voltvändningarna så kände jag ändå att jag fick en mycket bättre känsla i simningen. Helt plötsligt känns inte varje längd som en separat enhet utan det känns om att alla längder hör ihop.
Nu är det bara fortsätta att slipa på tekniken. Tänk om en av de största badkrukorna i världen kan bli en riktig simmare? Fantastisk tanke!
