När jag står där på startlinjen med bara några få minuter kvar till start blir jag plötsligt oerhört kissnödig. Vad göra? Jag inser att jag inte kan hålla mig och att hinna få av mig våtdräkten och kissa är omöjligt. Finns bara ett val, gå ner i vattnet och kissa i dräkten. Det blir varmt först sedan ljuder startskottet.
Jag tar det lugnt eftersom jag vet att jag inte är någon bra simmare. Jag kommer iväg bland de sista av de ca 200 startande. Försöker hålla mig längs vänsterkanten av Nissan för att både ha en kant att följa och för att de där verkar vara minst trängsel. För mig som aldrig simmat med massor av folk runt mig tidigare var det nog ganska smart att hålla mig ifrån den värsta hetsen. Nu blev simningen sådan att när jag kom ifatt bröstsimmarna så stannade jag och vilade lite, när de fått ett försprång igen simmade jag ikapp dem och så höll det på första 200 meterna. Sedan hittade jag lite mer fritt utrymme och kunde hålla lite mer min egen takt.
Simsträckan i Nissan
När jag var framme vid uppstigningen var jag riktigt seg, trött i hela kroppen. Upp ur vattnet av med klockan och så ner med dragkjedan till våtdräkten. Kastade badmössan på angiven plats och fortsatte mot min växlingsplats samtidigt som jag drog ner våtdräkten till midjan. Framme vid växlingsplatsen sätter jag klockan på cykeln och inser att den inte har växlat tid från simning till växling (T1) börjar trycka lite på knapparna utan att det händer något. Ser sedan att det står "Keys locked" på klockan. Fan tänker jag som är statistik intresserad men inser att jag får ägna mig åt klockan senare. Tar av mig våtdräkten, på med cykelskorna, glasögonen och cykelhjälmen sedan tar jag cykeln och springer snabbt ut ur växlingsområdet.
Växlingsplatsen
Upp på cykeln och iväg. Känner mig redan från start halvseg i benen mer försöker få upp farten så gott det går. Strulet med klockan stör mig fortfarande både för att jag inte fått några mellantider och för att det gjorde att T1 tog onödigt lång tid. Jag försöker låsa upp knapparna med jämna mellanrum när jag orkar fokusera på klockan och någonstans efter 4-5 kilometer lyckas jag tillslut få bort knapplåset. Nu kan jag äntligen börja fokusera ordentligt på cyklingen och även se vilken fart jag håller.
Möter de första cyklisterna som redan har varit och vänt och nu är på väg tillbaka. Plötsligt kommer en kille på mountainbike förbi mig i ett rasande tempo efter har han en liten kille på rulle, förmodligen sonen. Ouppmärksam som jag varit har jag inte en chans att hänga på. Jag grämer mig över mitt misstag men är nu mer på min vakt. Och se någon kilometer innan vändpunkten kommer en ny cyklist i bra fart upp jämsides och den här gången är jag beredd och lägger mig direkt efter honom. I många triathlonlopp är det inte tillåtet med drafting eller ligga på rulle som det oftast kallas men här var det tillåtet. Han håller en bra fart en bra bit över 30 km/h och jag får ta i för att hänga med. Hade aldrig klarat att hålla samma fart själv. Några få gånger hjälper jag till med draghjälpen men jag känner att jag nog egentligen inte orkar ge så mycket. Med några kilometer kvar av cykelsträckan är jag uppe och drar precis innan en uppförsbacke. Vi två har nu sedan några kilometer varit tre och när backen kommer finns det inget kvar i benen jag orkar inte längre ligga kvar på rullen. Kämpar själv så gott det går in mot växlingen.
Några hundra meter innan förbereder jag mig genom att knäppa upp skorna och ha fötterna lösa i skorna. Framme vid växlingen hoppar jag av cykeln och låter skorna sitta kvar i pedalerna samtidigt som jag springer mot min plats. I med cykeln i stället och på med löparskorna knyter så snabbt det går. När jag ska iväg hittar jag inte armbandet till klockan, river lite bland grejorna och funderar på att sticka utan det. Då tillslut trillar det ner på marken. Tar klockan i handen och rusar iväg. Trots lite strul även på andra växlingen är jag nöjd med tiden. T2 gick på 1:05 (och det med vanliga skosnören).
Ut på löprundan som ska springas tre varv. Efter några hundra meter märker jag att jag inte har mina solglasögon på mig längre. Måste tydligen ha tagit av mig dem vid växlingen. Försöker trycka på så gott det går men när adrenalinet efter växlingen lagt sig något känns benen oväntat sega. Första kilometer ligger på 4:20, när sedan andra och tredje kilometern ligger på 4:25 och 4:24 inser jag att löpningen inte blir alls vad jag väntat mig. Jag hade nog innerst inne hoppats att gå under 20:00 på dessa 5 kilometer men idag är det långt borta. Med två kilometer kvar lyckas jag i alla fall öka något och de går på 4:09 respektive 4:06. I mål på 21:13 på en banan som enligt min klocka bara blev 4,95 km. Kanske berodde på att det var en trappa som skulle passeras uppför på varje varv.
Totalt i mål på 1:13:58 enligt egen klocka och mycket nöjd. Målet var att gå under 1:15 och 5 kilometer in på cyklingen trodde jag nog aldrig att det skulle gå. Nu fick jag som tur var lite draghjälp och det underlättade jag saken betydligt.
Macka och yoghurt efter målgång
Förvånad över att löpningen inte gick bättre, den kändes bättre under båda mina träningstriathlon som jag gjorde i början på veckan men kanske påverkade det att jag körde backintervaller dagen innan. Då jag inte att en tanke om att jag skulle delta i Halmstadtri.
Det finns mycket att förbättra men det är otroligt kul med triathlon. Nu vet jag hur det känns när det är på riktigt och vet också lite bättre vad jag ska tänka på inför nästa tävling. Det går en till i närheten nästa söndag...
