Jag har nu äntligt provat på alla tre grenarna som ingår i triathlon. Jag har alltså tagit mig vatten över huvudet. Att lära sig simma är helt klart en utmaning. Jag kan ju ta mig fram i vatten utan att sjunka sedan tidigare men jag kan inte simma i betydelsen att använda det som träningsform. Till det har jag en bit kvar kan jag meddela, i alla fall så länge vi pratar frisim som simsätt.
Men jag har i alla fall varit i vattnet och provat på både igår och idag och helt avskräckt har jag inte blivit. Bara en sådan sak att jag tyckte att det gick bättre idag än igår ger ju motivationen en skjuts, fast det kan ju berott på att det var helt lugnt när jag simmade idag.
Jag har ingen som helst kunskap om frisim sedan tidigare utan har bara torrövat genom att läsa lite om hur tekniken går till. Som de flesta skriver är det svåra att hitta rätt med andningstekniken. Just nu orkar jag simma femtio meter, max! Oftast bara några futtiga meter innan jag måste stanna och vila helt utpumpad. Mest beroende på att jag har svårt att hitta rätt med andningen misstänker jag. Men jag kan redan nu känna vilken häftig känsla det måste vara när man behärskar det.
Idag klarade jag mig nästan helt utan kallsupar. Det kan jag väl inte säga att jag gjorde igår. Men huvudsaken är att det är roligt, och just nu när jag har perfekta förutsättningar för simträning så ska det väl bli minst ett pass om dagen. Det är ju knappast för mycket begärt, jag orkar ju ändå inte så länge...
