Blir man äckligare?

Jag har upptäckt att löpare har en benägenhet att göra saker som av många kan anse lite äckligt. Jag antar att detta sker för att det ofta helt enkelt är svårt att låta bli att göra dessa saker när man är ut och springer, man blir tvungen att välja helt enkelt. Vara äcklig eller sluta springa.

Då jag har forskat på detta område har jag framförallt sett till hur (en) löpare som står mig väldigt nära beter sig, så även om jag gjort ett grundligt jobb kan jag knappast med säkerhet hävda att studien verkligen stämmer överens på hela löparvärlden.

Näsdukar, inget för löpare?

Man kan ofta se löpare göra följande äckliga saker när de är ute och springer:

• Torka bort svett med träningskläderna som löparen har på sig
• När vätska ska drickas, hälla hälften utanför munnen och resten över utvalda delar av kroppen.
• Spotta, hosta och harkla upp saker ur halsen.
• Fräsa snor ur näsan
• Släppa ut diverse övertryck som uppstår genom att fisa och rapa. 

När sedan löpningen är över kan man se dem stå med svettiga kläder och kolla blåsor på fötterna, blodiga tånaglar eller andra blessyrer som det tydligen alltid ska pillas på.

(Utöver detta så finns det ju givetvis hardcorelöparna som gör rena toalettbesök medan de springer men det är lite överkurs och ingenting jag har studerat närmare.)

Nu till min fundering i ämnet. Blir man äckligare i det vardagliga livet som löpare? Är det så att om man springer tillräckligt mycket så vänjer man sig så vid att göra dessa äckliga löparsaker att man utan att tänka på det även utför dem när man är "civil"?

Vad är dina erfarenheter? Ska man genast sluta springa eller kan man tryggt fortsätta?

(Jag lärde mig skolan att man ska försöka undvika att skriva just man för det som menast oftast är jag. Här har jag helt medvetet skrivit man på en del ställen för att jag just där menar man och absolut inte jag. )