tisdag 13 oktober 2009

Smart eller dum?

Under långpass går det ofta mycket tankar i huvudet. Allt från världsproblem till dagliga funderingar och som alltid, en del beräkningar, oftast beräkningar av kilometertider men ibland även andra matematiska beräkningar.


Jag har alltid tyckt att jag kommer fram till väldigt bra lösningar på mycket just när jag är ute och springer. Och även om jag kanske inte löser några världsproblem så ser jag ibland lösningar på många problem under löprundan. Tyvärr är ofta lösningen borta när jag kommer hem om jag verkligen inte anstränger mig för att memorera den hela vägen tills jag sprungit klart.


Det talar ju för att man blir lite smartare av att springa eller i alla fall just när man springer.


Men tyvärr håller det inte hela vägen. För jag kan även ha stora problem med att tänka andra helt logiska saker när jag springer. Ett exempel var för någon vecka sedan när jag sprang en runda som jag sprungit fem sex gånger tidigare. Jag har en person som springer en bit framför mig och när vi kommer fram till ett vägskäl där jag ska springa vänster springer han höger. Då händer det mycket märkliga, jag måste stanna till en kort sekund för att komma på att jag ska svänga vänster. Liknade upplevelser har jag varit med om flera gånger när jag är ute och springer, hjärnan känns seg som sirap när jag ska försöka tänka logiskt men låter jag tankarna vandra helt fritt kommer det oväntade lösningar på alla möjliga problem.


Så frågan kvarstår, blir man smart eller dum när man springer?

4 kommentarer:

Espen - www.mosjonisten.com sa...

man blir DUM!!
Jeg er ikke i tvil engang...

Men det er det jeg synes er så fantastisk med løping. Man får tømt hodet for alle tanker.. Har du prøvd å regne matematikk mens du springer? Det går inte. Man blir dum.. Jag blir dum ivertfall.. veldig dum!

På jobbet så merker vi hvem som hadde langpass dagen forut.. Dom er extra slow..

Vår teori er at man blir dum av att løpa .. Ivertfall der og da.Men kanskje dette bare gjelder norrbägger :)

Staffan sa...

Bra fråga och jag tänker att svaren är olika beroende på vilken tidsaspekt vi pratar om.

I det långa loppet vill jag absolut tro att vi blir smartare, vi låter pumpen jobba och vi tillför mera syre, socker och näringsämnen till hjärnan. Oftast brukar också löpare inta mindre mängd fett, nikotin/tjära och alkohol jämfört med icke-löpare, vilket också gynnar oss.

I det korta loppet blir det annorlunda, man kan ha många smarta tankar och idéer när man är ute men de brukar försvinna i det efterföljande endorfinruset. De gånger jag sprungit de 15 km till jobbet i höst så tillbringas förmiddagen med ett dumflin på läpparna. Fördelen med det är att många I-landsproblem som folk har på jobbet helt plötsligt framstår som totalt oviktiga, vilket man också då kan passa på att uttrycka, på ett någorlunda mjukt sätt.

Mina tankar runt detta!

Tobias sa...

Espen: Så bra att du klartlagt det hela, då vet vi det och behöver inte fundera. Man blir dum! ;-)

Staffan: Äh, du ser ju vad Espen skrev ovan, man blir dum!

Sedan kan vi ju försöka lura oss själva hur mycket vi vill att vi blir smartare. Men det gör vi ju ändå bara för att få springa. :-D

Espen sa...

hehe! Nörrbagger blir ivertfall det :)

Neida, men jeg synes egentlig det er deilig at hodet tømmer seg.. Så slipper man å tenke på alt mulig rart. Det er en befriende opplevelse synes jeg.

Men på sikt kan det jo hende man blir "smart" , men jeg har ivertfall aldri opplevd å bli noe annet enn dum etter et hardt løp :)

Det er sikkert veldig individuelt- but I love it :)