Jag har alltid tyckt att jag kommer fram till väldigt bra lösningar på mycket just när jag är ute och springer. Och även om jag kanske inte löser några världsproblem så ser jag ibland lösningar på många problem under löprundan. Tyvärr är ofta lösningen borta när jag kommer hem om jag verkligen inte anstränger mig för att memorera den hela vägen tills jag sprungit klart.Det talar ju för att man blir lite smartare av att springa eller i alla fall just när man springer.
Men tyvärr håller det inte hela vägen. För jag kan även ha stora problem med att tänka andra helt logiska saker när jag springer. Ett exempel var för någon vecka sedan när jag sprang en runda som jag sprungit fem sex gånger tidigare. Jag har en person som springer en bit framför mig och när vi kommer fram till ett vägskäl där jag ska springa vänster springer han höger. Då händer det mycket märkliga, jag måste stanna till en kort sekund för att komma på att jag ska svänga vänster. Liknade upplevelser har jag varit med om flera gånger när jag är ute och springer, hjärnan känns seg som sirap när jag ska försöka tänka logiskt men låter jag tankarna vandra helt fritt kommer det oväntade lösningar på alla möjliga problem.
Så frågan kvarstår, blir man smart eller dum när man springer?
