Att vara sjuk påminner en del om att springa. Även om jag faktiskt kan erkänna att tankarna på löpning senaste veckan har varit väldigt få. Det närmaste jag kommer var väl funderingen på om jag skulle be sambon fylla vätskeblåsan med vatten så jag kunde ha den bredvid mig i sängen och på så sätt slippa resa mig för att dricka. Men jag insåg det omöjliga uppdraget att orka säga så många ord så det fick vara.
Annars är det väl just intag av vätska och energi som påminner lite om löpningen. Jag tycker det är jobbigt att dricka när jag är sjuk, låter gärna bli men det är ju inte helt optimalt så jag får tvinga i mig, ungefär som när springer (i alla fall tävling). Energin, om jag nu får i mig någon när jag har feber (mår ju grymt illa), består mest av lättsmälta saker som går fort att äta och inte utsätter magen för onödiga påfrestrningar, så som jag vill ha det när jag springer också. Men det ska erkännas, jag har inte ätit energi-gel eller druckigt sportdryck. Det har mera varit vatten och nyponsoppa. Motviljan att stoppa i mig mat har annars gjort att jag tappat 4 kilo på en vecka och då har jag nu vägt mig när jag är välvätskad. Lite kanske vätskan påverkar fortfarande ändå men inte så mycket. Tyvärr är det väl då muskler som försvunnit istället. Men jag börjar nå min tänkta matchvikt som löpare!
Efter att legat med ganska hög feber några dagar fick jag tillslut nog och tänkte att nu får det ta slut. Det verkar ju bara fortsätta om jag ligger kvar här. Så jag gick till Herr Doktor. Ironiskt nog belägen precis mellan Stadion och Östermalms IP. Han lyssnade, tittade och tog en del prover, bl a EKG. Han kunde konstatera att jag hade influensa. Och den hade även satts sig på hjärtmuskeln enligt honom. Skarpa restriktioner. Ingen träningen efter att jag blivit frisk. Träning kan tidigast bli aktuellt om 30 dagar och det efter att jag gjort ett återbesök där han kollat att den inte finns någon inflammation kvar i hjärtmuskeln.
Inte träna på en månad? Fan!
