lördag 9 maj 2009

Kungsholmen Runt Halvmarathon 2009

Hur snabbt ska man springa? Om man inte springer för fullt på träning är det svårt att veta hur fort man kan springa när det är tävlingsdags. Just frågan hur snabbt ska jag, vågar jag, springa var den fråga som jag funderade mest kring innan start av Kungsholmen Runt .


Starten Kungsholmen Runt

Jag hade ju inte ens planerat att springa halvmaraton utan 10 km. Men eftersom jag fick tag på en plats till Stockholm Marathon i sista stund kändes halvmaraton som en bättre förberedelse. Det gjorde ju att Anton, som jag gett en start på 10 km i födelsedagspresent också blev tvungen att springa halvmarabanan.
Eftersom jag sprang Stockholm Halvmarathon precis under 1:45 i höstas (ok att jag var otränad men ändå) så var det den tiden jag utgick ifrån. Rimligt kändes att jag borde kunna gå under 1:40 nu med mer träning i benen. Samtidigt visste jag ju att för att seeda upp mig på Stockholm Marathon så var gränsen 1:35 så målet blev nog ändå 1:35 när jag ställde mig på startlinjen.

Jag och Anton i starten

När starten gick försökte jag mest hitta ett jämt och skönt tempo och följa med löparna runt omkring. Jag hade ju även kollegan som skulle springa 10 km att ta rygg på även om jag kände att det skulle bli för hårt att följa hans tempo de första 10. De första 3 kilometrarna gick på 4:15 i snitt. Då började jag bli nervös. Jag kommer gå helt in i väggen om jag fortsätter i det här tempot tänkte jag och lugnade mig något. Kilometer 4 gick på 4:21 och 5 på 4:24. Sedan blev jag irriterad på mig själv, varför sänka tempot om jag hittat en fart som känns bra? Låt det bära eller brista tänkte jag och försökte hitta rytmen igen.
Anton hängde med i rygg och jag såg kollegan som var ute på 10:an lite framför mig och det gjorde det lätt att låta benen fortsätta i min 4:15 rytm som jag nu hittat tillbaka till. Tog lite sportdryck vid första vätskekontrollen för att inte drabbas av energibrist i alla fall. Tappade fokus efter drickandet och kände tendenser till magont, det släppte dock efter någon kilometer. Nu när vi närmade oss Kristineberg gick den hittills helt platta banan över i en mer kuperad sådan. Det kändes direkt i benen och andhämtningen blev rejält tyngre när det gick uppför. Försökte hålla samma fart på benen uppför genom att minska steglängden. Sedan öka igen på krönet och släppa på när det väl gick utför. Vet inte om Anton är med i rygg längre, har han släppt i backarna kanske?

Jag på upploppet där fötterna suger fast i gräset

Ny vätskekontroll, nöjde mig med vatten den här gången. Hjälpte tydligen inte, kände mig som jag blev helt full med vatten och luft i magen. Försökte låta bli att tänka på det och fokusera på löpningen istället, hade ju kollegan på 10 km lite framför kanske kunde jag hålla jämna steg med honom första varvet ändå?
Äntligen rejält nerför och på väg in mot varvning, lyckas rapa upp luften som legat som en ballong i magen och kan äntligen släppa på ordentligt och den 9:e kilometern går på 3:51, hinner i fatt kollegan och ropar åt honom att öka nu när han bara har en kilometer kvar. Har känt mig grymt stark första 10 km, som avverkades på 42:17 enligt min klocka, så nu funderar jag bara på när kilometertiderna ska börja öka även fast jag försöker springa fort. Det ger dock lite självförtroende att jag vet att kommande 5-6 kilometrarna är det helt plant, då borde jag orka fram till backarna kommer, hur jag ska göra sen får jag fundera på då.
Vågar mig på lite sportdryck blandat med vatten vid den tredje vätskekontrollen, jag vill ju ha i mig energin men är lite rädd för att magen ska säga ifrån. Längs med Norr Mälarstrand och hela Karlbergskanalen på andra varvet hittar jag ganska bra draghjälp och resan är förvånansvärt behaglig. Jag känner mig fortfarande stark!

Anton i mål på den grymma tiden 1:36:03

När backarna kommer börjar det dock bli segt igen hamnar i ett vakuum utan löpare omkring mig och får försöka hålla farten själv. På väg mot Kristinebergs T-bana blåser det motvind och det börjar kännas benen jag känner mig inte lika stark längre. Försöker fokusera på att jag bara ska ta mig upp till Rålambsvägen och sen blir det utför. Jag börjar nu inse att det kanske även är möjlig att gå under 1:30. Jag kollar klockan allt oftare orolig över att tappa fart. Trycker på ordentligt nerför igen och den 20:e kilometern som ungefär borde motsvara den 9:e går även den på 3:51. Sedan är det bara bita ihop och köra sista kilometern allt för att gå in under 1:30. Det är segt och när jag kommer in på upploppet som är på gräsmattan i Rålambshovsparken känns det som att fötterna sugs fast i gräset. I mål på 1:29:15 och ett nytt prydligt personligt rekord. Otroligt nöjd!

Två trötta men nöjda löpare

När jag efteråt analyserar loppet och tiderna och ser att jag fått till en negativ split känns det nästan ännu bättre. Andra milen gick på 41:48 enligt min klocka.

2 kommentarer:

Espen sa...

Virkelig BRA racereport!
Helt utrolig at du løper sub 1:30 når du egentlig ikke har noen planer om det.

Har du LINK til Garmin Connect / Motion Based så jeg kan se på løpet og profilen på deres hjemmeside? Takk!

Tobias sa...

Kanske var för att jag inte visste hur fort jag skulle springa som det gick så bra ;-)

Här är länken till Motionbased
http://trail.motionbased.com/trail/activity/8175392