Det finns många goda råd att ta till sig för den som ska springa ett marathon. Några av de vanligaste brukar vara:
-Spring inte sjuk eller skadad
-Använd väl insprugna kläder och skor. Det gäller framförallt skor.
-Gå inte ut för hårt, ett marathon är långt.
Vad händer då om man inte bryr sig om dessa råd? Om man bryter mot ett av råden eller gud förbjude, alla tre. Jo det visade sig att det går ganska bra. Ta dock inte detta som någon garanti för det kan nog lätt gå åt helvete också.
Jag gjorde alltså ett antal medvetna fel inför starten av Stockholm Marathon.
Fel 1
Till att börja med hade jag känt mig lite snuvig och tung i huvudet torsdagen och fredagen innan loppet och var lite orolig för en förkylning, hade som tur var varken feber eller halsont. När jag vaknade på lördagen var dock tungheten borta och bara lite snuva kvar alltså skulle det inte hindra mig för att stå på start i alla fall.
Fel 2
Helt medvetet valde jag även att springa i mina nyinköpta skor som jag bara provat ca 30 meter genom två varv hemma i lägenheten. Hur kunde jag då välja dessa? Helt enkelt genom uteslutningsmetoden. Jag provade genom mina olika skor ett antal gånger och varje gång föll valet på de nya. Helt enkelt för att det kändes bäst för uppgiften.
Adidas Rotterdam, de skor som jag från början tänkt springa i kändes när jag provade dem sista veckorna inte riktigt bra på foten och något små kring höger stortå – bortvalda.
Nike Structure Triax, även om de är väldämpade och sköna så är det för tunga när det kommer till tävling och farter under 5:00/km – bortvalda.
Saucony Grid Fastwitch, tunna och lätta. För mig känns det dock som att dessa är för tunna för att springa längre än en halvmara – bortvalda.
Då återstår två skor att välja på.
Nike Elite – mina fantastiskt sköna och hederliga träningsskor. Något tunga men med bra dämpning.
Adidas Adizero Adios – nyinköpta lättviktare med marathon kapacitet.
Jag provade dessa två skor mer än en gång kan jag erkänna och funderade fram och tillbaka. Jag beslutade mig genom att den nyinköpta Adios:en helt enkelt kändes fantastiskt skön på foten, i alla fall under de 30 meter jag studsade runt inne i lägenheten.
Att jag dessutom valde att springa linne, jag som aldrig i hela mitt liv använt linne och en helt ny keps behöver vi ju inte ens gå in närmare på.
Fel 3
Mitt huvudmål var att springa under 3:30. Mitt önskemål var att springa in under 3:20. Min ”game plan” var att försöka gå ut och hålla en fart kring 4:40-4:45/km. Jag höll mig inte till planen, istället låg jag på kilometertider på mellan 4:20-4:30. Om det var för att jag drogs med av alla löpare och åskådare eller om jag bara chansade på att springa fortare låter jag vara osagt.
Rätt
För mig visade det sig att alla dessa fel blev rätt i slutändan. Jag sprang in på en tid betydligt bättre än planerat och jag gick inte sönder mer än vad man kunde förvänta sig, en blå tå och träningsvärk får man nog räkna med hur bra man än förbereder sig.
