Då var det dags! Jag och och kollegan Mats skulle springa Milspåret. Målet var att tillsammans öppna i en snittfart på eller strax under 4:10 per kilometer där mitt mål var att öka något på slutet och springa under 41:30. Efter att det varit mulet och ganska kallt hela dagen kom solen fram och värmde upp luften lite några timmar innan start. Så ett perfekt löparväder med sol och 15 grader gjorde förutsättningarna mycket bra när starten gick kl 19. Innan dess hade jag och Mats träffats och kört lite uppvärmningsjogg på vägen till Sjöhistoriska där start och mål var förlagd.
När starten gick var det rusning. Starten var uppdelad i tre led. Första ledet var elit, sedan studenter (eftersom loppet är någon form av student-sm) och sist motionärer. Rusningen bestod av att motionärerna formligen körde över studenterna i startgruppen framför. Efter 1-2 kilometer började fältet i alla fall tunnas ut något och det gick att hitta någon form av rytm.
Jag känner redan nu att min start nog är lite optimistisk med 4:02, 4:03 och 3:56 på de tre första kilometrarna. Tappat bort Mats har jag också gjort men jag misstänker att han ligger någon meter bakom mig. Det håller i 5 kilometer, får en officiell mellantid på 20:25, sedan går luften ur mig. Eller snarare är det att luften går i mig för jag har fullt med luft i magen och lite känsla av håll. I nerförsbacken efter 6 km rapar jag rejält och det känns genast bättre. Farten får jag trots detta slita med och de 3 kilometrarna efter varvning ligger alla några sekunder över 4:10. När backarna är slut och vi passerar Sirishov försöker jag mig på en farthöjning igen men det går segt trots att det bara är 2 km kvar nu. Har svårt att få upp farten men jag lyckas i alla fall pressa mig ner mot det tänkta snittet på 4:10.
Med 500 meter kvar står sambo med sonen och hejar det gör att jag får de lilla extra krafterna jag behöver för en sista fartökning så jag precis lyckas gå in under 41:30. Den officiella sluttiden hamnar på 41:28. Jag behöver inte vänta många sekunder på Mats som är i mål precis efter mig. Hade det varit 500 meter kortare till mål hade han hunnit ikapp, han berättade att han la in spurten lite för tidigt och stumnade de sista 300 metrarna.
Nöjd men sugen på förbättring kan det väl sammanfattas. Är riktigt nyfiken på vad jag skulle kunna göra formtoppad på en plan asfaltsbana. Hässelby i oktober kanske kan vara något?
Då var det dags! Jag och och kollegan Mats skulle springa Milspåret. Målet var att tillsammans öppna i en snittfart på eller strax under 4:10 per kilometer där mitt mål var att öka något på slutet och springa under 41:30. Efter att det varit mulet och ganska kallt hela dagen kom solen fram och värmde upp luften lite några timmar innan start. Så ett perfekt löparväder med sol och 15 grader gjorde förutsättningarna mycket bra när starten gick kl 19. Innan dess hade jag och Mats träffats och kört lite uppvärmningsjogg på vägen till Sjöhistoriska där start och mål var förlagd.
När starten gick var det rusning. Starten var uppdelad i tre led. Första ledet var elit, sedan studenter (eftersom loppet är någon form av student-sm) och sist motionärer. Rusningen bestod av att motionärerna formligen körde över studenterna i startgruppen framför. Efter 1-2 kilometer började fältet i alla fall tunnas ut något och det gick att hitta någon form av rytm.
Jag känner redan nu att min start nog är lite optimistisk med 4:02, 4:03 och 3:56 på de tre första kilometrarna. Tappat bort Mats har jag också gjort men jag misstänker att han ligger någon meter bakom mig. Det håller i 5 kilometer, får en officiell mellantid på 20:25, sedan går luften ur mig. Eller snarare är det att luften går i mig för jag har fullt med luft i magen och lite känsla av håll. I nerförsbacken efter 6 km rapar jag rejält och det känns genast bättre. Farten får jag trots detta slita med och de 3 kilometrarna efter varvning ligger alla några sekunder över 4:10. När backarna är slut och vi passerar Sirishov försöker jag mig på en farthöjning igen men det går segt trots att det bara är 2 km kvar nu. Har svårt att få upp farten men jag lyckas i alla fall pressa mig ner mot det tänkta snittet på 4:10.
Med 500 meter kvar står sambo med sonen och hejar det gör att jag får de lilla extra krafterna jag behöver för en sista fartökning så jag precis lyckas gå in under 41:30. Den officiella sluttiden hamnar på 41:28. Jag behöver inte vänta många sekunder på Mats som är i mål precis efter mig. Hade det varit 500 meter kortare till mål hade han hunnit ikapp, han berättade att han la in spurten lite för tidigt och stumnade de sista 300 metrarna.
Nöjd men sugen på förbättring kan det väl sammanfattas. Är riktigt nyfiken på vad jag skulle kunna göra formtoppad på en plan asfaltsbana. Hässelby i oktober kanske kan vara något?