TSM - Vattenlöpning

Idag var det dags för ett nytt härligt söndagspass med TSM. Kan väl erkänna att jag var måttligt sugen när jag vaknade i morse. Tittade ut och såg att en grå och slaskig förmiddag verkade vänta. Rörde lite på mig och kände att kroppen var trött och stel efter fredagens och lördagens rundor. Att ligga kvar i sängen hade inte varit helt fel. Men det är en av fördelarna med TSM, jag behöver inte tänka sådana tankar. Jag behöver bara bege mig till Stadion så vet jag att det blir ett bra pass utan att jag behöver fundera så mycket. 

Eftersom det enligt schemat stod medelhårt distanspass på programmet var jag som vanligt lite fundersam  på vilken grupp jag skulle välja. Min trötta och stela kropp gjorde att jag funderade en extra gång. Men efter att ha konsulterat 3:30-gruppen och hört att farten inte skulle bli så mycket snabbare än på de lugna passen eftersom underlaget var lite jobbigt idag så valde jag att springa med 3:30-gruppen idag. 

Tydligen stod det vattenlöpning runt Södermalm på menyn idag. Tyvärr hade jag glömt att ta med mig flytbältet. Det var riktigt blött idag. Det var som små pooler längs med hela rundan vi sprang vilket gjorde att tempot var ganska lågt då de flesta inte ville kasta sig rakt ut i vattnet utan istället försökte ta sig runt på kanterna. Så idag var det dåligt med flyt i löpningen...

Min sega kropp vaknade till efter 5-6 kilometer och sedan flöt det på ganska bra. Lite trött i benen var jag givetvis men jag hade inga problem att följa med i tempot, som i och för sig var betydligt långsammare än normalt, istället fick man ju anstränga sig genom att försöka undvika de värsta vattenpölarna. Ibland blev det lite hinderlöpning också som på bilden nedan, där vi försöker fly från en vattenfylld gångbana.

Totalt sprang TSM 3:30 ungefär 22 kilometer idag. Själv valde jag att avsluta med ytterligare 2 kilometer med en liten fartökning. Kändes bra och jag hade gott om krafter kvar efter avslutat pass. Vi får hoppas att det fortsätter att vara varmt nu för om det fryser nu kommer det inte bli roligt att ge sig ut, idag var det ändå ganska bra fäste även om det var blött. Jag kan meddela att även om många skor var vita i början på dagen så hade i alla fall färgen på mina skor ändrats när jag kom hem.

24k @5:27

Premiärmilstest

En månad kvar till Premiärmilen. Hög tid att testa banan med andra ord. Jag sammanstrålade med löparkompis Mats vid Roslagstull innan vi gemensamt joggade ut till starten för Premiärmilen. Rundan jag sprang igår gjorde att jag hade lite förhoppningar om att det skulle vara ganska bra underlag att springa på även idag. De förhoppningarna försvann ganska snabbt.

Upploppsrakan på Premiärmilen

Den  korta versionen är att det hade gått minst lika bra att åka skidor hela Premiärmilsrundan. Vi såg asfalt vid några tillfällen men mest såg vi snö, snö, snö och så lite modd. Tanken var att börja med att springa första varvet lite långsammare för att vara säkra på att vi hittade rätt innan vi ökade farten lite på andra varvet. Det gick väl sådär. Vi hittade nämligen inte rätt. Första varvet blev därför en dryg kilometer längre än vad det skulle ha varit men det var inte lätt att hitta rätt bland alla snöstigar.

Lägg märke till skidspåret, det följde nästan hela rundan

Andra varvet hittade vi i alla fall rätt men det där med att öka farten är inte det lättaste när man springer på smala snöstigar där minsta felsteg gör att man sjunker ner i snöhål med snö långt upp på vaderna. Blött var det också. Blötare lär det bli när all snö smälter. Tror nog man får räkna med att det kommer vara riktigt blött när loppet går. Tvivlar starkt på att det hinner torka upp efter att all snö har smält, om den ens hinner smälta vill säga.

Efter en premiärmilstest som blev 11 kilometer istället för 10 avslutade vi med att springa in till stan igen. Förhoppningsvis hinner vi med att testa banan ytterligare någon gång innan loppet, ska bli spännande att se hur snömängderna utefter banan utvecklar sig.

11k @4:58 + Upp/Nerjogg 8,5k @5:25 www.traningskompisen.se

Asfaltskänning

Idag var jag inte det minsta sugen på att ge mig ut och springa. Massor av snö och plusgrader innebär slask, slask i mängder. Att det sedan var mulet och kraftig dimma, som om det låg en våt filt över hela Djurgården gjorde inte mig mer sugen direkt. Men som vanligt när man är inställd på det värsta så blir det ofta mycket bättre än man föreställt sig.

Var riktigt skönt att springa idag och jag fick till och med asfaltskänning vissa bitar. De övriga delarna bestod mest av riktigt blöt kramsnö så idag var det inga problem med fästet. Alltså gick det att hålla helt ok fart utan att behöva anstränga sig något extra.

Längst ut vid Blockhusudden var det ganska spöklikt. Tänk er att springa efter vattnet så helt plötsligt dyker det upp en båt ur dimman som varken hörs eller syns förrän det är tätt inpå och då är den större än ett höghus.

Ökade farten något efter 10 kilometer, ett kort tag trodde jag att jag hade ökat farten för mycket och börjat se syner men tydligen var det faktiskt någon som hade hängt upp färgglada bollar i ett träd precis innan Djurgårdsbron. Mer sådant vill jag ha sådana här gråa dagar! Det gjorde mig så färgglad att jag ökade farten ytterligare lite.

Nu är det snart ganska precis en månad kvar till min första tävling för säsongen. Premiärmilen. Så imorgon blir det nog att testspringa banan!

14k @5:10

Ingen mera snödust idag

Efter två dagars träningsvila där en var planerad och en oplanerad blev det träning idag igen. Den oplanerade träningsvilan igår skyller jag på norrmännen. Flyg från Gardemoen har ju en tendens att komma iväg senare än planerat. Men efter dagens stafett kan jag leva med det.

Efter två vilodagar kändes kroppen väldigt pigg vilket gjorde mig sugen på att köra någon form av tempopass vilket var väldigt länge sedan jag körde. Efter att ha ägnat totalt 2 timmar av dagens timmar till att försöka skotta fram bilen var jag inte jättesugen på att ta en ny dust med snön så jag valde löpbandet istället.

Fördelen med inomhuslöpning just nu är ju också att man minimerar risken att få en istapp i huvudet.

Tanken var att köra 10 kilometer i ganska högt tempo och med lite ökande fart för varje kilometer.  Började första kilometern lugnt på 5:00 för att sedan öka farten något för varje kilometer. Bäst kändes det helt klart i kroppen när jag låg runt 4:20-tempo. När jag efter 8 kilometer tryckte upp farten till 4:00/km började det kännas riktigt segt. Började nästan direkt tappa rytmen och magen kändes som den tog upp en väldigt stor del av kroppen. Vid passering av 9 kilometer kände jag att det skulle bli tufft att öka ytterligare så jag valde att ligga kvar på 4:00-tempo men efter ytterligare 500 meter sa magen att det inte var läge att springa längre. Jag valde att kliva av lite i förtid men är ändå nöjd med passet.  Skönt att ha genomfört ett träningspass i lite högre fart. Det kommer behövas lite mer sådant nu när våren förhoppningsvis snart börjar närma sig om jag ska hitta farten till Stockholm Marathon.

9,5k @4:25 %164

Vad har du i vattenflaskan?

Det här med dryck säger alla att det är viktigt att ha med sig när man springer långt. Frågan är ju vad man ska ha i vattenflaskan. Vatten föreslår ju de flesta. Och det är säkert ett mycket bra alternativ, i många fall det bästa men jag vill gärna ha något annat än bara vatten med mig.

Jag har provat olika sportdrycker, lite olika saft sorter, Oboy, och Nyponsoppa. Nu har jag dock hittat en ny favorit. Te! Jag är en ganska stor tedrickare i vanliga livet, det blir några koppar per dag, kanske för att jag inte dricker kaffe. Men jag har tidigare aldrig druckit te när jag varit fysiskt aktiv.

Jag kommer väldigt väl ihåg när jag var nere i Alperna och gick uppför ett berg tillsammans med en bergsguide för att sedan åka utför i orörd snö. Vi gick med stighudar uppför och höll på i ca 5 timmar innan vi hade nått toppen. Vid flera tillfällen på vägen uppför stannade vi för kortare pauser och den österrikiska bergsguiden tog varje gång fram en termos med varmt te som han själv drack av och givetvis bjöd mig på. Jag tackade nej varje gång och hade svårt att förstå hur man kunde dricka varmt te när man var dödstrött av ansträngning. Nu var det väl bara jag som var dödstrött för honom var det väl mera en söndagspromenad så det kanske förklarar en del av det olika synsättet men själv höll jag mig till vatten den gången.

Nu ser jag dock helt annorlunda på det och njuter verkligen av att öppna en av mina vattenflaskor och låta några klunkar varmt te rinna ner i halsen. Om det sedan beror på att mina långpass numera känns som en söndagspromenad är väl tveksamt men det är ju målet i alla fall.

Vad har du själv i vattenflaskorna?

TSM - En härlig vinterdag

Har sedan i fredags varit lite osäker på om skulle kunna springa med TSM idag. Har varit lite orolig att en infektion är på gång, speciellt efter passet i fredags som jag kände mig riktigt seg efter. Inte somnade jag speciellt tidigt igår heller, OS ställde till det lite. Var grymt upp i varv och det dröjde ett tag innan jag kunde gå och lägga mig. Men när jag vaknade till en fantastisk vinterdag med strålande sol och kroppen kändes ganska pigg var valet lätt, klart jag skulle springa med TSM.

Efter varje TSM-pass de senaste veckorna har jag hela tiden pratat om att byta grupp till veckan efter, antingen till en snabbare eller ibland till en långsammare. Men det är mycket prat, inte så mycket som händer. Så även idag sprang jag med 3:45-gruppen. Ett givet val eftersom Anders Szalkai också valde att springa med 3:45-gruppen idag.

Även idag kändes det väldigt bra och det var ju en fantastiskt härlig vinterdag att springa runt ute på Djurgården. Vid några få tillfällen när vinden kom rakt i ansiktet kände jag väl att jag längtade in till värmen annars njöt jag i stora drag av vinterlöpningen idag.

Idolbild: Ryggen på Szalkai i blå jacka och 2&2-väst mitt i bilden. 

Trots min nyfunna sportdryck som jag använt de senaste långpassen nu i vinter så var den nästan is i vattenflaskorna på slutet. Jag använder mig numera av te, varmt te, i vattenflaskorna. Varmt te med lite honung i, riktigt gott att dricka när det är kallt ute.

När TSM var tillbaka vid Stadion efter 22 km valde jag att springa några kilometer till med fartökning innan jag avslutade passet, tyvärr lyckades jag strula lite med vattenflaskorna just då och fick stanna och plocka upp totalt tre stycken inom loppet av en minut så farten blev kanske inte så mycket högre, men ansträngningen blev i alla fall högre och pulsen gick upp. Annars låg jag idag nästan hela rundan i mitt lågpulsområde runt 140 slag per minut, totalt blev det 25 km med en snittpuls på 142.

Trots ett riktigt skönt pass kan jag erkänna att jag är ganska stel och öm i en del muskler. Styrketräning igår och långpass idag sätter tydligen sina spår.

25k @5:40 %142

Sjöhistoriska i ljust mörker

Idag skippade jag löpbandet och gav mig ut i snön igen. Precis när det har snöat och är kallt är det som bäst underlag, varken halt eller moddigt och jag valde att springa utan både dubbar och dobbar. Och trots att jag gav mig iväg vid 17:20-tiden så var det fortfarande lite ljust ute. Sprang ut mot Djurgården och valde att springa förbi Sjöhistoriska och tydligen var det så ljust att gatubelysningen inte var tänd ännu men trots det ljusa mörkret var det inga problem att se tillräckligt bra för att springa.

Sjöhistoriska Museet

Däremot var det problem att springa. Kroppen kändes inte alls som den borde. Typiskt nog hade jag ju lyckats glömma pulsbandet idag också, när jag som bäst behövde det. Att jag har en infektion på gång i kroppen känns inte helt främmande efter dagens pass vi får se hur det känns imorgon.

11k @5:43

Fantastiskt roligt

Igår var det dags för träning igen efter vilan i tisdags. Snöandet gjorde mig mindre sugen på att ge mig ut och halka omkring och när jag nu har tillgång till både bassäng och löpband var valet ganska lätt. Men nu får det här snöandet ta och sluta, det ska ju bli vår snart!

Jag längtar tills man får beträda gräset igen...

Igår var även en väldigt speciell dag eftersom jag faktiskt tränade på morgonen. Morgontrött som jag är blev det dock inte mycket gjort. Sex mycket lugna kilometrar på löpbandet var det enda min kropp och hjärna klarade av så tidigt. Sedan kändes det heller inte som om jag hade tränat, det var som om jag helt glömt bort det där morgontidiga kilometrarna.

Alltså fick det bli lite löpband på kvällen också. Då kändes det betydligt bättre i kroppen. Efter två lugna uppvärmingskilometrar i 5-tempo ökade jag farten till 4:17/km. Löpband är ju inte speciellt kul att springa på så det jag roade mig med medan jag sprang var att fundera ut vad jag skulle höja eller sänka farten till vid nästa kilometerpassering. Fantastiskt rolig blir den vetskapen eftersom jag höll 4:17/km fram till sjukilometerspasseringen innan jag lugnade ner och körde nerjogg de sista tre kilometrarna i 5-tempo på nytt.

Nästa löppass måste bli utomhus, oavsett snö!

6k @6:00 + 10k @4:40

Vila tisdagen

Idag är det den vita tisdagen a.k.a fettisdagen. Jag väljer istället att kalla den för vila tisdagen. Idag, för första gången på länge, tänkte jag nämligen vila från träning helt frivilligt. Vad jag menar är alltså att kroppen är hel, jag känner inte av något knä eller andra skador och jag skulle kunna/orka träna idag. Jag behöver inte heller vila för att jag ska förbereda mig för något lopp eller någon annan utmaning. Jag kan alltså helt själv fritt välja att låta kroppen återhämta sig ordentligt genom vila och semmelätning.

Det känns väldigt skönt att själv få välja att jag ska vila. De senaste månaderna har jag mera kört en form av påtvingad vila eftersom kroppen inte har klarat mer träning. Har det inte varit knät som satt stopp så har det varit förkylning eller andra otyg. Det har ju givetvis gjort att jag hela tiden fått ordentligt med träningsvila men det är ju inte så jag vill ha det. Jag vill själv kunna välja mina vilodagar!

Jag hoppas genom att jag väljer en vilodag idag att jag ska kunna fortsätta att ha det så bra hela våren, att jag själv får välja mina vilodagar!

Det blev inte 10

Idag hade jag egentligen tänkt mig lite vattenlöpning. Men eftersom det var en del spännande sport på tv när bassängen var tillgänglig så fick det bli ändrade planer. Så trots långpass igår så körde jag lite löpband idag. Kändes dock helt ok i knät, annars hade jag ju inte sprungit.

Började med lite uppvärmning på cykel för att få igång benen. Sedan klev jag på löpbandet med planen på någon form av intervaller. Började lite långsammare första kilometern sedan drog jag upp farten till 3:45/km med tanken att hålla det i just en kilometer. Kände mig riktigt seg efter bara en repetition och insåg att det kommer aldrig hålla till fler intervaller. Detta plus att jag tycker det är jobbigt att köra intervaller på löpband då det tar lite för lång tid att höja och sänka farten gjorde att jag beslutade mig för att köra lite mer snabbdistans/fartlek upp till fem kilometer. Sluttiden på fem kilometer hamnade på 21:26.

Riktigt trött valde jag att kliva av bandet i 5 minuter och stretcha ordentligt innan jag avslutade med fyra kilometer lugn distanslöpning, Först hade jag bara tänkt att springa 2 km nerjogg men plötsligt var jag på 3 kilometer så då tänkte jag att jag lika gärna kunde köra 10, men när jag så nådde fyra kilometer slog löpbandstristessen till med full kraft och jag tryckte snabbt på stoppknappen och klev av.

Ganska stor skillnad mot i lördags då jag med en väldigt lätt känsla började träningspasset med 5 km snabbdistans på 20:26 för att sedan avsluta med 60 minuter vattenlöpning. Det märks stor skillnad på farten när man är pigg i benen.

Det blev ändå ett skönt pass med hög konditionskänsla men inte allt för tufft för benen.

9k @4:39

TSM - Lätt, som det borde vara

Idag var det TSM-dags igen. Efter fredagens sköna runda började jag fundera på om jag skulle prova på att springa med 3:15-gruppen igen. Men gårdagens snöande och den modd som kom med det fick mig på andra tankar. Jag vill inte riskera mitt knä, bättre att ta det lugnt och säkert. Så precis som förra veckan sprang jag idag med 3:45-gruppen.

TSM 3:45 passerar Kungsträdgården. Taget med en blöt mobilkamera. 

Och äntligen, trots modd, kändes det lätt. Rundan bestod av 18 km lugn distanslöpning med fartökning i 10 minuter efter en timmes löpning. Känslan var lätt och pulsen var mestadels ganska låg. Idag kändes passet så som jag hade hoppats att det skulle kännas att springa med 3:45-gruppen redan i november. Nästa vecka går jag nog upp en grupp, eller två. Vi får se hur underlaget ser ut.

Eftersom TSM 3:45 "bara" sprang 18 km  idag passade jag på att lägga till 2,5 kilometer innehållande ros-inköp och semmel-inköp. Jag menar, har man nu sprungit 18 km kan man ju lika gärna springa två till så att man kommer över två mil.

Semlor ska ätas med mjölk

Att sedan stretcha lite när man kommer hem, ta en varm dusch och sedan sätta sig och äta en semla är känsla. En fantastiskt skön känsla!

20,5k @5:48

November igen

Mitt sista träningspass jag sprang innan jag fick influensan i början på november var första varvet på Stockholm Marathon sträckningen för 2010, ca 16,6 kilometer. Idag sprang jag samma runda igen för att se hur formen är jämfört med då. Och jag vågar nog påstå att jag nu är tillbaka i samma form.

Bild mot Söder Mälarstrand tagen från Norr Mälarstrand

Även om det givetvis inte är helt jämförbart bland annat då det nu är halt och en del snö och is ute så ger siffrorna i alla fall en ungefärlig bild. Och även om det var snö och is nu så var nog vädret i övrigt rätt likt. I november sprang jag rundan på 5:09/km med en snittpuls på 150. Idag sprang jag på 5:12/km med en snittpuls på 152. Känslan i kroppen börjar också komma tillbaka och trots att knät inte är helt bra så tycker jag det är riktigt kul att springa! Och även om jag kanske saknar uthålligheten i högre farter så finns det i alla fall hela tiden en växel till att lägga i.

Den beryktade Västerbron i vintermörker

Skönt att få träningspasset avklarat. Planerna på vattenlöpning igår fick ställas in då en sjuk son gjorde att tiden rann iväg och poolen hann stänga. Ändrade direkt planen till vanlig löpning men när jag insåg att klockan skulle hinna bli över 21:30 innan jag kom ut så valde jag helt enkelt att ställa in träningpasset. Speciellt eftersom jag hade en liten förhoppning om att få till två träningspass idag. Ett lunchpass på löpband tillsammans med kollega och en runda utomhus efter jobbet. Tyvärr blev även lunchpasset inställt så med två inställda pass i rad var det skönt att få kvällens runda avklarad.  Om tid finns blir det vattenlöpning imorgon.

16,5k @5:12

Jag har hittat tvåan

Jag har ganska länge sprungit på ettans växel. Idag hittade jag äntligen ytterligare en växel. Någonstans där långt inne i kroppen finns den. Farten.

Trots att jag fick håll relativt tidigt, det var nog maten precis innan passet som bidrog till det, så lyckades jag hålla farten uppe hyfsat. Hade några kilometrar som låg på 4:30 men totalt så hamnade jag på en snittfart på 4:48. Det var länge sedan jag hade en snittfart under 5 minuter per kilometer på en runda över 10 km.

Skönt för självförtroendet om inte annat. Att veta att farten finns där någonstans, det gäller bara att få till lite mer träning så jag orkar plocka fram den.

Nya jackan

Kanske berodde farten på att jag fick springa i min nya jacka? Efter en runda är jag riktigt nöjd med jackan men jag hade aldrig betalat ordinare pris för den, då finns det bättre jackor. Men jag tyckte inte att den fasta luvan störde mig speciellt. Dock var ventilationen inte jättebra när alla dragkedjor var stängda, man ska nog öppna dragkedjorna under armarna för att få bra ventilation. Återkommer med mera känslor kring jackan när jag sprungit lite mer i den.

Nya skorna får dock vänta tills barmarken kommer innan de får prova på en tur utomhus.

13k @4:48

Tour-96

Jag har uppdaterat min Stockholm Marathon anmälan med klubbtillhörighet, vilket jag glömde bort i stressen när jag anmälde mig vid nummerlappsutdelningen förra året.

När jag var inne och kollade på stockholmmarathon.se för att se om uppdatering gått igenom såg jag som vanligt de två lopp som jag varit anmäld till men inte gått i mål på. De ligger där som en nagel i ögat. 2006 stod jag faktiskt på startlinjen men då jag exakt en vecka tidigare kommit hem magsjuk från Thailand så var jag kanske lite överoptimistisk när jag trodde att jag skulle ta mig runt maran. Efter att ha sprungit några 100 meter kom ett magknip som sedan aldrig släppte. Eftersom jag hade överdragskläder på Stadion tyckte jag det var onödigt att bryta för långt bort så jag tvingade mig runt ett varv innan jag dubbelvikt klev av efter 2 mil. Revanchsugen anmälde jag mig snabbt till året efter men efter att ha blivit pappa ett halvår innan starten blev träningen nästintill obefintlig och jag var inte ens på plats när starten gick.

Det spännande jag såg den här gången var en anmälan som jag tydligen gjort men helt förträngt och som inte legat där tidigare. Jag har tydligen anmält mig till 1996 års upplaga av Stockholm Marathon och då angett Förening/Ort Tour-96. Jag har inget som helst minne av detta. Först var jag helt säker på att det var fel, att någon annans anmälan hamnat på mig. Men när jag tänkt i några minuter insåg jag att det är min anmälan. Namnet Tour-96 baserade sig på en alpresa som utspelade sig främst i Österrikiska alperna under 6 veckor det nämda året. Uppenbarligen hade jag tänkt att springa Stockholm Marathon en månad senare efter hemkomsten i början på maj. Vad jag minns föregicks ingen löpträning överhuvudtaget under denna alpvistelse utan endast skidåkning, utför. Det närmaste träning jag kom var väl knäböj på telemarksskidorna. Jag har alltså full förståelse för att jag tydligen inte tog mig i mål detta år heller. Eftersom jag inte ens har minsta minne av det här stod jag nog inte ens på startlinjen utan hade nog förträngt anmälan långt innan starten gick.

På väg utför i S:t Anton 1996

Helt plötsligt blir alltså årets lopp ännu viktigare. Det handlar om att vinna eller förlora. Nu är det ”olidligt spännande” och helt lika med 3 anmälningar utan målgång (DNF) och 3 målgångar. Årets lopp blir den sjunde anmälan där frågan är om målgångarna ska ta ledningen med 4-3 eller om DNF ska lyckas ta ytterligare en bortaseger. I år är det alltså inte bara tiden som är viktig, det är minst lika viktigt att inte gå i väggen och bryta. Jag måste ta mig i mål i år!

Tvungen att testa

Idag var planen att köra lite vattenjogg igen. Blåsan från igår gjorde att vanlig löpning egentligen inte var att tänka på. Fast, om man har fått leverans av de nya skorna är det ju svårt att låta bli.

Alltså lyckades jag snöra på mig det nya skorna trots blåsa och förära dem med en premiärtur på löpbandet på 3 kilometer. Kan väl inte direkt säga hur de kändes, kände mest av blåsan om jag ska vara ärlig.

Sedan blev det 33 minuters vattenjogg. Kändes inte lika långtråkigt idag så jag kanske vänjer mig. Hade gärna fortsatt ett tag till men det var dags för stängning så jag fick snällt ta mig upp ur poolen.  Men jag får nog öva på tekniken. Känner inte att jag är tillräckligt rak i hållningen när jag springer. Får lite ont i nacken. Är inte helt överens med Aqua Jogger-bältet än heller, det sitter inte alltid kvar där jag vill att det ska sitta.

33 min vattenlöpning + 3k @5:30

Tack TSM

Idag sprang jag med TSM igen. Det var några veckor sedan nu. Fortsätter med att byta ner mig i grupp. Idag blev det 3:45-gruppen. Lagom till maran lär jag väl springa med 6-timmarsgruppen.

Kände mig riktigt seg i kroppen redan när jag vaknade. Både vattenlöpningen och styrkan igår hade satt sig fint i kroppen. Framförallt de mängder av utfallssteg jag gjorde igår, tyckte tydligen det var extra kul igår, hade satt sig rejält i ändan. Var inte alls speciellt sugen på att ge mig ut och springa två mil, ville mycket hellre ligga och såsa hemma i soffan idag. Då är det tur att TSM finns. TSM gör att sådana långpass som man egentligen inte är så sugen på att göra blir genomförda. Men jag kan lova att jag torts 3:45-gruppen känner mig lagom mör i kroppen nu efteråt. Eftersom vi sprang runt Årstaviken kan nog en del riktigt moddiga backar ha bidragit att jag inte känner mig upplagd för några fler fysiska aktiviteter idag.

Kändes ganska ok i knät idag men hade lite ont när det var riktigt ojämnt och jobbigt underlag. Däremot drabbades jag av en blodblåsa under högerfoten. Tyvärr kan jag inte skylla på något utan det är helt mitt eget fel. Jag gjorde som jag brukar göra. Tänkte att äh, det funkar nog. Trots att ortopeden sagt åt mig att springa kortare pass ett tag för att vänja mig vid fotbäddarna började jag med 8,5 km, för att dagen efter köra 4 km på löpband (det var ju kort i alla fall) och sedan dag tre klämma i med 20,7 km. Kanske inte helt enligt rekommendationerna så jag får helt enkelt skylla mig själv.

Tur att det finns Compeed.

20,7k @5:40

Vattenlöpning

Jag har bestämt mig. Jag kommer försöka kombinera min vanliga löpning nu under våren med vattenlöpning. Eftersom jag har svårt att komma upp i den mängd träning jag vill då knät inte riktigt vill springa lika mycket som jag vill så blir det vattenlöpning som alternativ träning.

Idag var första passet. 40 minuter vattenlöpning med lite olika intensitet, lite fartlek liknande. Ganska långtråkigt för att vara ärlig. Jag springer normalt aldrig med musik men vid den här typen av träning hade det nog underlättat. Helt ensam i bassängen och bara springa runt runt, tiden går långsamt kan jag meddela. Men det känns väldigt effektivt, 40 minuter gjorde att jag var helt slut i benen när jag klev upp ur vattnet. En ganska märklig känsla eftersom jag inte alls kände hur trött jag var i benen så länge jag var i vattnet.

Efter vattenlöpningen körde jag lite benstyrka och avslutade med 20 minuter på löpbandet bara för att känna på lite vanlig löpning. Svårt att välja vilket som är tråkigast men det blir nog löpbandet eftersom vattenlöpningen ändå har lite av nyhetens behag över sig just nu. Tråkigt eller inte, bra träning blir det i alla fall. Förhoppningen är att kunna köra vattenlöpning 1-2 gånger och vanlig löpning 3-4 gånger i veckan så länge knät inte tillåter mer vanlig löpning.

Vattenlöpning 40 min + 4k löpband @4:59

Lättpåverkad

Ja, jag gillar att köpa nya löparprylar! Är det då så konstigt att man blir lättpåverkad när det har varit riktigt vinter för första gången på flera år och det varnas för snöstorm mer eller mindre varje dag?

Klart jag behöver en ny riktigt bra löparjacka! Vad passar bättre än den som precis fått bäst i test i senaste nummret av Aktiv Träning?

Av de löparkläder jag köpt hittills uppskattar jag mina dyrare plagg betydligt mer än de billigare. De billigare uppfyller oftast samma funktion men känslan i de dyrare plaggen är oftare en annan. Men den här jackan tyckte jag kändes något (jävligt) dyr så därför började jag leta lite var jag kunde tänkas hitta den lite billigare. I USA hittade jag 2009 års modell på rea, då var det ju bara att slå till. Men om man handlar från USA tillkommer frakt, alltså måste man köpa fler saker så man kan slå ut frakten på alla saker man köpt (givetvis tillkommer tull och moms också men det tillkommer oavsett hur mycket man köper).

Alltså fick det bli ett par nya skor också. Hade inte det minsta svårt att välja vad jag skulle köpa eftersom Nike LunarElite+ precis släppts, ja möjligen svårt att välja färg då. Efter att ha tittat ut genom fönstret en sista gång kastade jag med ett par löparhandskar också. Mina stickade HM-vantar fungerar bra men sonen råkar få med dem till dagis ibland och då är det kallt att springa.

Nu är det bara att försöka vänta tålmodigt på att leveransen ska flygas över Atlanten.

Backintervaller

Kunde inte hålla mig. Var tvungen att testa iläggen. Svårt att känna på en runda vad det verkliga skillnaden är, om jag nu någonsin kommer känna det. Men gick från att kännas rätt obekvämt i början till helt ok på slutet. Kan nog påstå att de nya sulorna är betydligt varmare än de som normalt finns i skorna. Vi får se hur det fungerar i sommar.

Kaknästornet

Tänkte köra ett lugnt pass på 6-7 km för att inte belasta knät för mycket och för att bara springa in sulorna. Efter 3,5 km ändrade jag mig och körde istället improviserade backintervaller. Egentligen i en backe som jag inte tycker passar speciellt bra för intervaller, den är något för kort och ojämn i sin lutning men den fick duga idag.

Det blev 6 repetitioner om ca 150 meter på någonstans runt 4:50/km tid med fokus på tekniken. Kändes riktigt bra, varför var det så länge sedan jag körde backe? Det blir snart igen!

Backen vid Lido

Den biten jag sprang idag var ganska jämn och fin snömässigt. Annars var det väldigt isigt ute idag men fortsätter det att vara mellan nollan och plusgrader ute så finns det nog snart gott om barmark att springa på.  Det ser jag fram emot!

Tankarna kring att börja springa på löpband har nu mera gått över till tankar om vattenlöpning. Det skulle ju om inte annat vara en riktigt bra och skonsam återhämtnings/rehabträning.

8,5k @5:45

Nya sulor

Idag har jag varit och hämtat mina nya fotbäddar. Förhoppningsvis kan det påverka mitt knä positivt. Jag trampade ganska tydligt igenom mina Nike Zoom Elite+ 4 som hittills gått ca 30 mil. Man kan med andra ord påstå att jag sliter mina skor ganska hårt med mitt nuvarande löpsteg. Kanske sliter det lika mycket på käna?

Med mitt nya inlägg så ska jag inte behöva belasta skorna lika hårt och de kommer förhoppningsvis hålla längre. Om det även kan göra så mina knän håller längre så är ju det ovärderligt.

Annars känner jag fortfarande av knät idag sedan onsdagens träningspass. Inte så att det gör ont utan mera genom att jag funderar på om det blir värre om jag springer idag. Är ju sugen på att testa att springa med iläggen. Enligt ortopeden ska jag bara börja med kortare sträcker med iläggen för att vänja mig, inga 10 km. 5 km tyckte han var lagom de första 2-3 gångerna. Vi får väl se om det blir någon löpning idag, och hur långt.

Jämn snö eller snö jämt?

Kände att det skulle blir riktigt kul att ge mig ut och springa idag. Trots snöfall och rejält med nyfallen snö på trottoarer och vägar. Eller kanske just därför. När det är vinter med snö och modd så tycker jag nog ändå att det är som roligast att springa när det är rejält med snö, då slipper man den lösa modden och det känns lite mer som ett äventyr att ge sig ut på träningspassen. Som att man inte riktigt vet vad som väntar.

Snöfall ute på Djurgården

Idag kändes det bra i kroppen fram till 4 km. Efter 3,5 km kom jag förresten ikapp en man som också var ute och trotsade vädret. Vi pratade lite skor, dubbar och maxigrip innan han vek av vid min 4 km markering. Efter 4 km blev underlaget sämre, det var fortfarande lika mycket snö men under snön var nu underlaget ganska ojämnt. Direkt känns det i knät, speciellt känns det som att det påverkar knät om jag ökar farten lite. Alltså, ingen fartökning utan lugnt och behagligt istället. 

Idag blev jag mer blöt än snöig.

Nu är ju snarare frågan, hur länge ska vi ha snö den här vintern egentligen? Jag som normalt inte springer på löpband och inte ens är medlem på något gym börjar faktiskt fundera på olika löpbandsalternativ.

11k @5:56

Sthlm Marathon-väder

Vad passar bättre än att prata väder en snöstormdag som denna?  Själv sitter jag och försöker tänka bort snön och drömmer istället om Stockholm Marathon i början på juni.

Stockholm Marathon började springas i början på juni 1982, tidigare gick loppet i augusti. Då var datumet närmare bestämt samma som i år, den 5 juni. Andra gången loppet sprangs exakt samma datum var samma år som jag sprang mitt andra Stockholm Marathon, året var 1993.  Båda dessa 5 juni var det ganska varmt, 1982 var det rekordvarmt med 31˚C, 1993 lite bättre med 22˚C vid starten. Den tredje gången som loppet startat den 5 juni var 2004, då sjönk temperaturen under 20 och hamnade på 18˚C.

Det här säger ju ingenting om hur varmt det kommer bli i år men jag kan bli lite facinerad när jag sitter och kollar denna typ av statistik.

Trots att jag bara sprungit Stockholm Marathon tre gånger så har jag en klar uppfattning av att det är ett lopp då det ska vara varmt. De tre gånger jag sprungit har temperaturen varit 28˚C (1992), 22˚C (1993) och 26˚C (2009). Det här stämmer ju dock inte riktigt med verkligheten för om man kollar på de loppen som har sprungits någon gång runt slutet på maj början av juni så har lite mer än hälften haft en temperatur under 20˚C vid start. Kallast var det den 30 maj 1987 då det var 7˚C och regn.

Så sannolikheten kanske är större att det blir under 20˚C än över? Men eftersom Stockholm Marathon för mig ska vara varmt så hoppas jag på att det den 5 juni i år är en fantastiskt försommardag där temperaturen kryper upp mot 25˚C när det är dags för start.

Skönt att sätta sig i soffan

Idag visste jag inte riktigt vad jag ville. Jag var sugen på att ut och springa samtidigt som jag inte var sugen på vinter, snömodd, kyla och sega ben. Efter att ha tagit lika lång tid på mig att förbereda mig som inför gårdagens långpass så hade jag tillslut kommit fram till att en liten runda skulle det bli. 

Sprang iväg lite planlöst och förbannade snömodden som låg på varje gata jag valde. När jag efter 2 km sprang förbi Djurgårdsbron tog jag ett snabbt beslut att springa ut på Djurgården vilket jag inte hade tänkt att göra. Snön såg inte ut att vara lika moddig på andra sidan bron. 

Djurgårdsbron en vinterkväll i början på februari

Mycket riktigt så var snön betydligt bättre på andra sidan bron. Ordentligt med fäste och jag ökade medvetet farten. Trodde jag. Efter att ha konsulterat pulsklockan kändes det mest som att pulsen ökade medan farten fortfarande var lika låg som tidigare. Nedslående! Men jag kan ju inte förvänta mig att kroppen ska vilja springa fort utan att jag har tränat den.

 

Vy från Djurgårdsbron  

Självklart sitter ju långpasset från igår kvar i kroppen också. Det märktes om inte annat när jag kom hem efter 8 km och det kändes som jag varit ute på långpass igen. Men det är grymt skönt att sätta sig i soffan med vetskapen att man har "gjort" dagens träningspass. Även om det "bara" är ett lugnt pass på några kilometer. 

8k @5:59

I sista stund

Blockhusudden

Under gårdagens pass, hade jag när jag tog bilden ovan kommit en bit över 5 kilometer. Det var först då jag verkligen vågade tro på att en av mina målsättningar för året inte skulle spricka redan första månaden. Eftersom kortaste vägen hem från bilden är lika lång som vägen är att ta sig dit så visste jag att jag skulle komma 10 kilometer hur jag än gjorde och 10 kilometer var precis vad jag behövde för att nå 100 kilometer för januari månad.

Nu är ju givetvis inte målsättningen på blodigt allvar, speciellt inte när skadeproblem gjort att löpningen blivit lidande men det är ju kul så länge målen lever. Totalt blev det nu 113,8 km i januari månad,  resterande 11 månader hoppas jag på att jag ska ha kommit långt över 100 kilometer redan när månaden är halvvägs, speciellt eftersom knät känns ganska bra idag.