Asfaltskänning

Idag var jag inte det minsta sugen på att ge mig ut och springa. Massor av snö och plusgrader innebär slask, slask i mängder. Att det sedan var mulet och kraftig dimma, som om det låg en våt filt över hela Djurgården gjorde inte mig mer sugen direkt. Men som vanligt när man är inställd på det värsta så blir det ofta mycket bättre än man föreställt sig.

Var riktigt skönt att springa idag och jag fick till och med asfaltskänning vissa bitar. De övriga delarna bestod mest av riktigt blöt kramsnö så idag var det inga problem med fästet. Alltså gick det att hålla helt ok fart utan att behöva anstränga sig något extra.

Längst ut vid Blockhusudden var det ganska spöklikt. Tänk er att springa efter vattnet så helt plötsligt dyker det upp en båt ur dimman som varken hörs eller syns förrän det är tätt inpå och då är den större än ett höghus.

Ökade farten något efter 10 kilometer, ett kort tag trodde jag att jag hade ökat farten för mycket och börjat se syner men tydligen var det faktiskt någon som hade hängt upp färgglada bollar i ett träd precis innan Djurgårdsbron. Mer sådant vill jag ha sådana här gråa dagar! Det gjorde mig så färgglad att jag ökade farten ytterligare lite.

Nu är det snart ganska precis en månad kvar till min första tävling för säsongen. Premiärmilen. Så imorgon blir det nog att testspringa banan!

14k @5:10