Jag längtar tills man får beträda gräset igen...
Igår var även en väldigt speciell dag eftersom jag faktiskt tränade på morgonen. Morgontrött som jag är blev det dock inte mycket gjort. Sex mycket lugna kilometrar på löpbandet var det enda min kropp och hjärna klarade av så tidigt. Sedan kändes det heller inte som om jag hade tränat, det var som om jag helt glömt bort det där morgontidiga kilometrarna.
Alltså fick det bli lite löpband på kvällen också. Då kändes det betydligt bättre i kroppen. Efter två lugna uppvärmingskilometrar i 5-tempo ökade jag farten till 4:17/km. Löpband är ju inte speciellt kul att springa på så det jag roade mig med medan jag sprang var att fundera ut vad jag skulle höja eller sänka farten till vid nästa kilometerpassering. Fantastiskt rolig blir den vetskapen eftersom jag höll 4:17/km fram till sjukilometerspasseringen innan jag lugnade ner och körde nerjogg de sista tre kilometrarna i 5-tempo på nytt.
Nästa löppass måste bli utomhus, oavsett snö!
6k @6:00 + 10k @4:40
