Naken

Tog en vilodag igår igen. Det har blivit ganska många vilodagar det senaste sju dagarna men det kan nog kroppen behöva ibland. Idag gick det ju inte att motstå att ge sig ut när det helt plötsligt var strålande sol och närmare 10 grader varmt.

Innan jag kom iväg var det kris. Min garmin stängde av sig så fort jag satte på den, helt tom på batteri. Hm...hade problem med precis samma sak inför Premiärmilen men då upptäckte jag det i tid så jag hann ladda den tillräckligt mycket för att den skulle hålla under loppet. Jag som aldrig glömt att ladda klockan tidigare och nu har jag glömt det två gånger i rad och dessutom inför en tävling, inte bra.
Slutade med att jag sprang "naken" och med endast tidtagning, det var några år sedan sist. Inte läge för en ny runda med andra ord, gud förbjude att springa utan att veta hur långt det är...

Sprang tillsammans med sonen i joggingvagnen. Kändes bra och kände inte av några sviter från Premiärmilen men vagnen gör ju helt klart att det går lite tyngre att springa än annars. Försökte ändå trycka på lite med jämna mellanrum.

Känns som påsken kommer lägligt nu och förhoppningen är att kunna öka på mängden lite nu när kroppen har fått vila och det blir lite ledig tid att springa på.

13k @5:08

Nära skjuter ingen hare på premiärmilen

Vaknade och hörde regnet utanför fönstret. Började genast tänka på hur tung och kladdig premiärmilsbanan skulle bli av regnet? Vilka skor skulle jag nu skulle ha? Vilka kläder?

Inte speciellt varmt ute var det heller, runt 3-4 grader enligt min termometer. Tog beslutet att försöka komma till starten så sent som möjligt. Joggade iväg hemifrån en halvtimme innan start och körde uppjogg hela vägen ut till starten. Väl på plats hann jag inte så mycket mer än att lämna in överdragskläderna och jogga till starten.

Insåg ganska snart nackdelen med mitt val att komma sent till starten. Jag hamnade ganska långt bak i startfältet. Kan ju inte vara någon fara tänkte jag, i år startar jag ju i tävlingsklassen. Där borde det flesta springa mellan 35-45 minuter och jag som vill hamna på låga 40 minuter eller kanske under borde ju passa in ganska bra om jag står i mitten av startfältet.

Det gjorde jag inte. Passade in i mitten på startfältet alltså. Det var många som ville springa betydligt långsammare än vad jag hade tänkt mig. Första kilometern gick på 4:02 och det får nog anses vara en bragd. Ansträngningsnivån låg nog neråt 3:45-3:50. Sedan blev det lite bättre och bredare kilometer två och tiden stannade på 3:51.

Blev lite orolig att allt kryssande mellan människor tog för mycket på krafterna och kilometer tre valde jag medvetet att inte stressa allt för mycket och följa med strömmen en del, direkt så sjönk farten till 4:12.  Sedan blev det smalt och blött men inte lerigt eller kladdigt som jag varit rädd för. Som tur var började det bli lite mer plats nu och det började gå bättre att hålla egen fart.

Passerade 5 kilometer enligt den officiella tidtagningen på 20:14. Då det inte gått så fort hoppades jag att jag skulle extra mycket krafter kvar för en fartökning på andra varvet. Det hade jag, i alla fall i början. Kilometer sex och sju gick på 3:56 respektive 3:59 men sedan började jag tappa. Kilometer åtta, asfaltsbacken, där jag på första varvet hade min långsammaste kilometer på 4:12 gick nu trots att jag inte hade massa löpare i vägen på 4:09.

Börjar inse att sekunderna för att gå under 40 minuter börjar ticka iväg när jag passerar skylten för 8 kilometer på 32:24. 3:47 krävs på de två kvarvarande kilometrarna för att komma under den magiska gränsen. Börjar känna mig sliten och någon större fartökning känns just nu ganska avlägsen. Det visar sig också snabbt på kilometertiden som vid kilometer 9 visar 4:02.

Jag inser att göra sista kilometern på 3:30 inte är rimligt men jag har i alla fall bestämt mig för att avsluta så snyggt som möjligt. Trycker på så mycket jag vågar redan precis efter att jag passerat kilometermarkeringen, nu börjar det gå nerför och det går fint att hålla steget.  Ner för sista backen och hör Ultra-Mia vid Linnéaflaggan ropa att det bara är upploppet kvar. Runt svängen och sedan trycker jag på så hårt jag kan. Men var är målet? Fan det är ju långt bort, hur ska jag orka det här? Håller i farten så mycket jag kan och efter en sista kilometer på 3:40 går jag i mål på 40:08 (nettotid).

 Nej det är inte jag på bilden. Det är svårt att hinna ta kort på sig själv. 

Nöjd men ändå inte. Jag är nöjd med loppet och nöjd med genomförandet. Samtidigt hade jag ju gått under 40 minuter idag om jag varit lite tidigare ute och hamnat lite längre fram i starten. 

Jag blir tydligen tvungen att springa fler millopp innan jag når den magiska 40 minuters gränsen. Men det är nära nu...

10k @4:01 + Upp och nerjogg 7,6k

För dig som ska springa Premiärmilen

Här kommer min sista uppdatering av banan inför Premiärmilen på Söndag.

Kortfattat, det ser riktigt bra ut! Sedan finns det ju givetvis saker som kunde vara ännu bättre men man får vara glad för att större delen av banan i alla fall är fri från snö och is. Det är fortfarande ganska mycket snö vid sidan om banan så banan och bli ganska trång och det kommer vara väldigt svårt att springa om utanför de trånga gång och cykelvägarna för där är det oftast snövallar.

Upploppsrakan

De delar som består av asfalt är i princip helt fria från snö och is men det är väldigt mycket grus på dem, det skulle vara väldigt bra om det sopades innan loppet men det tvivlar jag på. Om det inte sopas kan jag säga att man får ta det riktigt lugnt i nerförsbacken innan varvning/upploppsrakan för där är det lätt att halka på rullgruset.

Backen innan man svänger in på upploppsrakan. 

På det delar där sträckan består av grusväg, där det förra året var väldigt kladdigt bitvis är det i år en del is kvar. Framförallt ett parti på 10-15 meter med glansis som vi får hoppas smälter eller hackas bort innan Söndag för annars lär vi få se en del vurpor där. Annars ser det ganska bra ut, blött och tungsprunget men inte speciellt mycket vatten eller kladdigt. 

En del is täcker grusvägen, lite längre fram kommer ett parti som täcker hela grusvägen, där är det HALT!

En fördel i år är nog att sjön på lägsta punkten fortfarande är frusen, det var väl det som gjorde att det blev översvämning förra året. Jag är ändå förvånad över hur pass bra banan ser ut och det är inte helt omöjligt att springa fort på den. Det var ju även det jag provade idag. 

Sjön är fortfarande frusen

Joggade ut för att köra ett varv i runt Premiärmilsbanan i snabbare tempo. Nu blev det ju nästan som långa intervaller eftersom jag stannade och fotade två gånger under rundan. 

Kändes helt ok idag men jag är ändå osäker på hur jag ska kunna öka farten ytterligare och dessutom springa ett varv till. Idag såg kilometertiderna ut så här 4:04, 4:00, 4:10, 4:08, 3:59 totalt 20:21. 

Får se om det blir något mer lättare pass innan söndag eller om jag vilar, känner mig lite seg i kroppen så några dagars vila kan nog göra gott!

12,5k @4:49

TSM - Vinterlångpass

Våren försvann lika snabbt som den tittade fram. Idag var det vinter igen. Snöfall nästan hela rundan idag men för att se positivt på det hela så var det några plusgrader i alla fall.

Samling på Östermalms IP idag. 

Lite osäker på vad kroppen ville i dag när jag vaknade. Kändes ändå ok när jag joggade mot Östermalms IP där vi samlades idag. Väl där tog jag beslutet, ungefär vid 09:58, att även idag springa med 3:15-gruppen. På schemat stod 29 kilometer lättdistans. Lättdistans med 3:15-gruppen betyder runt 5:00-fart.  Sträckan gick ut till Djursholm och tillbaka igen. Mycket asfalt men även en del snö och is gjorde att det periodvis var ganska tungt före.

Kändes ganska segt redan från start, inte förrän en bit efter att vi passerat den första milen kändes det som att jag började vakna till. Efter att jag vaknat till tog det inte många kilometer innan det började gå tungt igen, inte så att tempot kändes för allt för tufft utan snarare att kroppen tyckte det var långt att springa idag. Ganska ovanlig känsla för mig, det brukar vara farten och inte längden som är jobbig.

Ymnigt snöfall under nästan hela rundan, men det är bättre än regn.

Efter att vi passerat halvmaradistansen på ca 1:45 så började jag räkna ner varje kilometer upp mot 29. När vi efter ca 26 kilometer närmade oss Östermalms IP så fick vi välja på att springa raka vägen tillbaka eller en liten extra runda för att i så fall komma över 30 kilometer. Jag som redan kände mig sliten valde att att springa den korta sträckan men gjorde faktiskt en fartökning och kilometer 27 gick på 4:44.  Nu var jag rätt trött i huvudet och var i full fart på väg mot Stadion.

När jag är på väg förbi Östermalms IP kommer jag på att det ju var där vi samlades idag. Nöjd med att redan nu få slå av på takten tar jag leende trapporna ner till Östermalms IP för att köpa Marathon & Löpning innan jag i lugn jogg beger mig hemåt.

29k @4:58

Hornstull-Sollentuna, Sverigestafetten

Idag var det dags för en ny delsträcka i Sverigestafetten. Eller två delsträckor för att vara exakt, den första från Hornstull och vidare till Sergelstorg sedan påbörjade vi direkt en ny sträcka från Stockholm till Sollentuna.

Vi var någonstans mellan 28-30 personer som sprang från Hornstull till Sergelstorg, många av dem från IF Linnéa. På vägen passade vi på att runda Stadshuset innan vi sprang två varv runt Sergelstorgfontänen. Sträckan gick i lugnt tempo och landade på 6 kilometer. Jag trodde nog att ganska många skulle hoppa av efter den sträckan men vi var ett drygt tjugotal som sedan fortsatte mot Sollentuna.

Genom Hagaparken, förbi Rosendalsslott och vidare längs med vattnet mot Sollentuna. Underlaget var minst sagt skiftande och bjöd på Asfalt, lera, glansis och någon form av halvhård sockersnömodd.  Eftersom det senaste dagarna har gjort gatorna nästan helt isfria inne i stan så valde jag att lämna dubbskorna hemma idag, det skulle ju straffa sig. Lyckades slå på en riktigt snygg vurpa i slowmotion på något mellanting mellan glansis och lera. Gjorde mig inte illa men min nytvättade jacka är inte nytvättad längre.

Vi hade precis som mellan Södertälje - Hornstull kanonväder. Idag var det sol och 6*C, kallt blev det inte förrän jag var på väg hem och stod och väntade på bussen i snålblåsten, just då var inte våren på väg. Annars kändes det som att våren närmar sig med stora steg.

I morgon är det dags för TSM, den spännande frågan är, vilken grupp blir det? Jag bestämmer mig i morgon vid 09:58 tiden...

21k @6:11

Kort om tid

Hela veckan känns som att den hittills bara bestått av ganska korta löppass. Idag var inget undantag. Kort om tid hade jag och då får man försöka utnyttja tiden man har.  Inspirerad av Roadrunner var jag sugen på att springa fort, på löpband.

Tanken var att köra fem kilometer i högt tempo men jag var lite osäker på om jag skulle orka att köra fullt. Vilket på de långsamma löpband jag springer betyder 3:45 tempo. Började med en kilometer i 5:00 fart som uppvärmning sedan höjde jag farten till 3:45 med tanken att försöka hålla den farten följande fem kilometer. Min osäkerhet innan start var nog det som smittade av sig under löpning och jag vågade helt enkelt inte fortsätta att gå för fullt efter två kilometer, sänkte farten till 4:00 tempo i ungefär en kilometer innan jag höjde farten igen.

Passerade 5 kilometer på 19:05 och började plötsligt känna mig stark. Kändes trist att inte gå under 19 minuter så av någon anledning fortsatte jag upp till 20 minuter innan jag klev av.

Nästa gång vågar jag köra 3:45 hela vägen!

Imorgon bitti är det dags för lite längre löpning igen. Då är det på nytt dags för Sverigestafetten, den här gången från  Hornstull via Sergelstorg till Sollentuna.

6,25k @4:00

Simning?

Hade nog tänkt mig en födelsedagsjogg idag men det blev god mat istället.  Får ta igen det någon annan dag.

Det här är ju en löparblogg. Kan meddela att mitt ansiktsuttryck när jag öppnade en av mina presenter i morse nog var obetalbart. Ett egenhändigt ihopsnickrat presentkort från min sambo. Presentkortet gällde en anmälan till Vansbrosimningen! - Ska jag simma? Jag hatar kallt vatten och är inte någon stor simmare, man kan väl kortfattat säga att jag håller mig flytande...med våtdräkt. Helst vill jag ha en båt som drar mig fram i vattnet, inte ta mig fram själv.

Efter att den första förvåningen släppt fick jag en liten ledtråd att jag får välja att utnyttja detta presentkort någon gång inom de kommande fyra åren. Då inser jag ju att min kära sambo har kommit på en brilliant idé, där fyra års presenter och julklappar redan är räddade. Men jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar det eller om jag mest blir rädd.

Om jag har gissat rätt kommer jag de närmaste åren få liknande presentkort på Vasaloppet, Vätternrundan och Lidingöloppet för att när jag fyller 40 kunna genomföra En Svensk Klassiker.

Det här ger ju även otaliga julklappsmöjligheter eftersom jag kommer behöva skidor och rullskidor och allt som jag bara kan gissa att man behöver kring det. En cykel lär jag behöva om jag ska ta mig 30 mil runt Vättern och det har jag förstått, att är det något man kan lägga pengar på så är det cykelprylar. En ny våtdräkt lär jag också behöva för min lämpar sig inte att simma med. En helt ny värld med prylar öppnar sig helt enkelt. Och en helt ny värld av träning, nu måste jag tydligen börja träna på allvar.

Vi får väl se om det kanske smyger sig in annat än bara löpning här det kommande åren.

Sprintstafett

Tydligen lockar inte mina idrottsprestationer sonen något vidare. Han var inte alls sugen på att följa med mig ut och springa idag. Då får man vara lite smart och locka med andras idrottsprestationer istället. Nu kanske det inte direkt var prestationen som lockade utan att få se sådana där som åker skidor på tv i verkligheten.

Alltså begav vi oss springade, jag sprang sonen satt varmt nerbäddad i vagenen, till slottet för att titta på slottssprinten. Det var mycket uppskattat och väldigt ledsamt när båda finalerna var avklarade och de inte var några mer skidåkare som skulle åka. Tillslut var det i alla fall ok att springa hem igen, efter att vi tagit oss runt hela Gamla Stan för att se banan från alla håll (och för att jag i alla fall skulle få ihop mer än 3 kilometer). På frågan om sonen ville prova att åka skidor fick jag det oväntade svaret,  - Inte när jag är liten, jag kanske ramlar.

En kort runda är bättre än ingen alls, det får vara tanken för dagen.

5,68k @5:33

Tur att jag inte är så snabb

Vila igår, träning idag. Vet inte om det hade att göra med att jag blev ifrånsprungen i söndags eller om det var Staffans kommentar om att han tycker att jag tränat lite för bra sista tiden. I vilket fall som helst var jag ovanligt nog sugen på intervaller, jag som normalt bara springer lugnt och sakta.

Isen som fortfarande är kvar fläckvis (stora fläckar) i huvudstaden gjorde att jag för andra gången valde att köra ett intervallpass på löpbandet som jag faktiskt tycker är riktigt kul. Eller, nej kul är det inte men det är mindre tråkigt och riktigt skönt efteråt. Ett träningspass som jag hittade på marathon.se. Nu har inte mitt gym de där 100 000 kronors banden det står om i artikeln så det är tur att jag inte är så snabb. Maxfarten på banden är 16 km/h eller 3:45 min/km men det duger som sagt till mig, i alla fall tillsvidare.

Träningspasset går ut på att köra 500 meter med varierad fart på varannan repetition istället för vila. Så jag körde alltså varannan repetition på 3:45 respektive 4:17. Kändes riktigt bra idag, ungefär som att bandet är felkalibrerat och visar en snabbare hastighet än vad det i verkligheten är men jag springer alltid på samma band och har även upplevt den omvända känslan, att det nog går fortare än vad tiden visar så oavsett om det är felkalibrerat eller ej så hade jag en bra dag idag.

Efter detta pass som gav lite fartkänsla gav jag mig sedan ut i kylan och hämtade sonen med joggingvagnen för första gången sedan snön kom. Var inga problem att ta sig fram på isiga gator så bara det inte kommer mer snö kan jag börja ta med sonen ut på rundorna lite mer igen. Det är perfekt på återhämtningsrundorna då vagnen inte direkt inbjuder till tempopass. Tydligen var jag trött på slutet för jag pratade tydligen inte tillräckligt mycket för att hålla honom vaken.

5k @4:02 + 9,5k @5:44

TSM - Frånsprungen

Söndag och dags för TSM igen. Idag visste jag vilken grupp jag skulle springa med. Redan efter förra söndagen bestämde jag mig för att springa med 3:15-gruppen idag. Tydligen har jag inte helt lärt mig att jag ska vänta med att välja grupp till jag vaknar på söndagen. Vaknade och kände mig lite snorig men annars kändes det ganska bra i kroppen. Hoppades att kroppen skulle vakna till när vi väl började springa. Det gjorde den, en stund.

Idag stod det 25 kilometer medelhård distans på programmet, en liten sväng runt Djurgården sedan city och söder. Även om jag inte kände att jag hade den kraften i kroppen som jag hade hoppats på så hade jag inga problem att hänga med i tempot. Den första milen och några kilometer till låg vi runt 4:45 tempo på kilometrarna sedan sjönk tempot med 5-10 sekunder. Även om jag kände att jag fick slita efter en mil så kändes det ändå helt ok men efter 18-19 kilometer tog orken helt slut. Hängde i ytterligare några kilometer men när vi nådde Nybroplan och gruppen sprang en liten knix upp mot Stadion valde jag att släppa.

Slog av på farten och körde lite egen nerjogg hemåt istället. Antingen är jag inte bättre tränad just nu eller så har jag något skit i kroppen som påverkar orken, tycker att pulsen var lite högre än vad det borde vara i 4:50-tempo. Vi får väl se hur det känns i morgon! Undrar vilken grupp jag springer med nästa vecka...

25k @4:54 %167

Finlandsbåtsfoto

Tänkte inte skriva något inlägg om kvällens lugna återhämtningsjogg men så fick jag till en häftig bild när en av finlandsbåtarna var på väg ut från stockholm och den vill jag ju inte undanhålla er.

För er som undrar så försöker jag stanna någon gång under mina rundor och ta en bild som jag helst vill ska försöka förmedla det jag sett eller känt under rundan. På sommaren när det är shortsväder fuskar jag ibland och tar bilden innan eller efter att jag varit ute och sprungit då jag inte har någon ficka att ha kamera eller mobil i. Tyvärr så ger ju inte mobilen så bra kvalitet på bilderna men förhoppningsvis är motiven hyfsade även om kvaliteten är dålig.

Annars kan jag meddela att det var ganska isigt idag och det var även halt där det var asfalt då det hade hunnit frysa på innan jag hann ut ikväll. Känner mig lite sliten i kroppen efter de två snabbare passen i veckan, tror framförallt det är den snabbare farten på isigt underlag som ställer till det. Känns en del i höfterna. Får se om det kanske blir vila imorgon.

10k @5:37 %137

Jag är ingen ultralöpare

Redan förra året tjusades jag av att läsa om sådana som springer långt. Helst några dagar i sträck. Riktigt sugen blev jag när jag läste benen på ryggens blogg där han 2008 skulle springa från öst till väst, från Västervik till Näsbokrok under ett antal dagar.

Karta över mitt hittills enda ultraäventyr, Tylösand-Båstad

Jag själv har dock aldrig sett mig som en ultralöpare och kommer nog aldrig se mig som en heller. Det hindrar ju inte att jag tjusas av de som springer långt och ibland till och med försöker mig på det själv. Men ofta slutar det med tankar för egen del. Förra året hade jag en långt gången plan som jag till och med la ut som en "cliffhanger" här på bloggen. Jag avslutade med "vilket jag lovar att återkomma till..." eftersom projektet inte blev av återkom jag aldrig till det. Nu när projektet ligger i malpåse kan jag ju ändå låta er som snart väntat i ett år få svaret på vad det var jag tänkte göra. Tanken var att springa från Stockholm till Väddö, en sträcka på någonstans mellan 160-200 kilometer. Tanken var att utföra sträckan under 3-4 dagar. Jag är fortfarande sugen på att testa det men det får bli någon gång i framtiden.

Efter att jag hade funderat på det här hittade jag även en spännande tävling som skulle gå från Grisslehamn till Norrtälje, ca 68 kilometer, tävlingen hade det passande namnet Jättelångt. Förra året föll det på att tävlingen låg två veckor efter Stockholm Marathon, jag vågad helt enkelt inte tro att jag skulle hunnit återhämta mig tillräckligt.

 

Jättelångt kommer att arrangeras även i år men nu i motsatt riktning, från Norrtälje till Grisslehamn. Tävlingen går även i år två veckor efter Stockholm Marathon men i år vågar jag tro att jag ska ha återhämtat mig tillräckligt, kanske. Jag har inte helt bestämt mig ännu men det verkar onekligen spännande.

Imorgon går ju ett annat lopp för ultralöpare av stapeln, 6-timmars i Skövde, jag får passa på att önska alla som ska springa lycka till!

Jag är dock ingen ultralöpare, bara en löpare som gillar äventyr!

Jag längtar mer och mer

Var några veckor sedan jag sprang första varvet på Stockholm Marathon banan som kommer vara nu 2010.  Tyckte det var dags igen, nu när snön börjar försvinna.

Vy från Djurgårdsbron mot Nybroviken

Även om det är ganska mycket asfalt längs med Strandvägen nu (i alla fall om man håller sig på cykelbanan) så känns maraton i juni ganska avlägset när man tittar ut över isen på Nybroviken. 

Men det gick bra att springa och farten kom till mig automatiskt de första kilometrarna. Jag börjar dock bli lite orolig för maratonpasseringen vid Nybroplan och Norrmalmstorg, just nu är det kaos just här med uppgrävda gator och avspärrningar mest överallt. Jag hoppas verkligen det är klart till juni för annars kommer det blir en rejäl propp här på första varvet. Efter att ha slagits lite med bussarna när jag snodde lite plats mitt i gatan så flöt det på bra fram till Slussen. 

Norrmalmstorg, en byggarbetsplats

Passerade Slussen och 5 kilometer på 23:22. Sen kom Söder Mälarstrand. Sen kom is, snö, djupa vattenpölar och lite asfalt. Tappade rytmen men inte så mycket fart men det straffade sig när jag kom fram till Västerbron. Tappade drygt 30 sekunder på kilometer 8 som går i princip till krönet på bron, och då tog jag det inte medvetet lugnt. Sedan blev det hyfsat underlag igen och jag kunde hålla farten ganska bra utan att jag kände mig allt för sliten. Sedan kom den gata som jag mer och mer börjar känna är den jobbigaste på hela Stockholm Marathon, Torsgatan. Svagt uppför sliter mentalt och idag orkade jag inte besegra backen, kilometern gick på 5:11, den långsammaste kilometern på hela rundan om man bortser från första kilometern som även var uppvärmning. Efter det är det tungt att komma igång igen men som tur är får man hjälp av nerförsbacken efter Odenplan. Tappade lite motivation men höll i alla fall i med tider mellan 4:40-4:50 de sista kilometrarna. 

Jag börjar längta mer och mer till den 5 juni.

16k @4:42 %158

Träningstankar

Under senaste TSM-passet sprang jag bredvid Anders Szalkai under nerjoggen på väg till Stadion. Han frågade lite hur jag tränade och det fick mig att själv börja fundera på mina tankar kring min löpträning och varför jag tränar som jag gör.

Anders Szalkai gör sig hörd

Det finns ju två huvudträningssätt inom löpning och då pratar jag framförallt om maratonträning, mängd och kvalitet. Mängd handlar om att få så mycket mil och tid i benen som möjligt, kvalitet har fokus på att genom framförallt olika typer av snabba pass utveckla snabbhet, stryrka och syreupptagning. Den generella uppfattning är väl att genom att kombinera dessa två typer av träning når man bäst resultat.

Det är även min övertygelse. Men.

Jag tränar inte riktigt så, än. Jag har inte tränat tillräckligt länge för att min kropp ska tåla både mängd och kvalitet. Det gör att jag hittills måste välja, för om jag tränar den mängd jag vill orkar inte kroppen så många kvalitetspass och börjar jag träna mer kvalitet orkar inte kroppen med den mängd jag vill springa. För jag vill ju springa mycket, jag tycker ju att det är så roligt.

Mitt mål är givetvis att nå till det stadiet där min kropp är så pass tränad att den orkar med både mängd och kvalitet men jag har ingen stress dit. Det får ta den tid det tar. Alltså fortsätter jag att träna med huvudfokus på mängd och med så mycket kvalitetspass som kroppen vill och orkar.

Vad sa då Anders om detta? Jo, att de flesta motionärer inte har tålamodet och tiden att börja med att lägga några år på att bygga upp mängdträningen så därför är det vanligaste att man som tränare ofta använder sig av mer kvalitet direkt från träningsstart.  Men har man tiden och tålamodet är det en bra väg att gå för att nå maximala resultat i slutändan.  Han sa även det som jag själv också läst i någon artikel tidigare, att en löpare når normalt sin topp efter 7-10 år från träningsstart, lite oberoende av när man börjar träna (i alla fall om man börjar mellan 20-35 år). Det gör att jag har några år på mig!

Lite peppning ägnade han sig åt också och jag sög i mig som en svamp. Han trodde helt klart att det var möjligt för mig att gå under tre timmar inom ett år om jag får träna utan sjukdom och skador och springer ett lättlöpt maraton (mindre backar än Stockholm) i bra väder (kallare än Stockholm 09).

Behöver jag säga att det samtalet var en energikick?

Vackert men jobbigt

Sprang iväg strax innan klockan sex idag och förväntade mig en runda i mörker som det varit det senaste månaderna. Idag var det inte mörkt, det var vackert, skymning men ändå ljust hela rundan. 

När jag sprang iväg kändes benen ovanligt pigga. Det gjorde att jag drog på lite första kilometrarna. Men det tog ju inte mer än 3-4 kilometer så kändes benen inte ovanligt pigga längre. Men då hade jag ju redan hållt ett högre tempo de första kilometrarna, då ville jag ju inte slå av på tempot. Då hade ju det där första kilometrarna i högre tempo känts helt onödiga. Märkligt vad mycket konstiga tankar jag har som löpare.

Underlaget gjorde att andra halvan av rundan även blev tyngre än det första. Var tvungen att koncentrera mig väldigt mycket för att sätta fötterna rätt bland modd, is och snö med mina allt tröttare ben.

Nöjd kan jag konstatera att jag faktiskt lyckades hålla farten uppe trots det sämre underlaget på andra halvan och fick nästan till helt jämna 5 kilometerspasseringar, där första 5 gick på 22:32 och andra 5 på 22:35.

Om bara isen och snön försvinner nu kommer det bli fantastiskt att ge sig ut och springa i ett vårvackert Stockholm.

10k @4:30

Maxigrip utvärdering

Vid årsskiftet skruvade jag i dubbar i mina favoritskor. Med tveksamhet valde jag just de skorna men eftersom de redan hade passerat bäst före datum kändes det ändå bäst att använda just de som testexemplar. Fördelen med att jag valde just min favoritpar har varit att jag fått springa betydligt mer i dem än vad jag någonsin hade tänkt mig. Anledningen stavas vinter.  Det har varit gott om snö och is sedan årsskiftet vilket gjort att en stor del av mina träningspass har sprungits i de dubbade skorna.

Hur har det då fungerat? Totalt har jag sprungit ca 300 km med dubben iskruvad och jag måste säga att jag är nöjd så långt. Målet med dubben är uppnåt, det vill säga att jag kan springa mer avslappnat utan rädsla för att halka. Nu har jag ju inte sprungit mer än några kilometer på ren asfalt men så här långt har dubben hållit bra. Alla dubbar sitter kvar och de ser inte speciellt slitna ut.

Dubben efter 300 km, någon har rostat lite annars ser de ut som nya

Jag skruvade ju i dubben utan någon speciell tanke och en dubb har jag varit tvungen att flytta på. Den satt ganska mitt under framfoten där sulan är förhållandevis tunn och då kände jag av dubben genom skon. Det var dock inga problem att skruva ur dubben och välja en ny plats.

I övrigt kan man väl säga att det nog är en fördel att välja en sko med bra mönster i sulan. Mina skor var ganska slitna vilket märks om jag springer i snömodd, då blir fästet ganska dåligt för hjälpen från dubbarna är då marginell. Mest märks skillnaden med dubb på is. Då är det helt ok fäste när jag springer med dubb men väldigt halt utan.

Så har du ett par skor som är på väg att nå pensionsålder (eller nya det väljer du ju själv) till nästa vinter kan jag helt klart rekommendera att förse dem med dubbar!

TSM - Fartlek med TV4

Idag var det dags för TSM igen. Var inte helt säker på att jag skulle vara med. Var lite orolig för att benen skulle vara tröttare än normalt efter långpasset igår. Ganska stelt var det när jag vaknade men inte värre än att det nog skulle fungera att springa idag också. Som vanligt gick ju funderingarna på vilken grupp jag skulle springa med, speciellt idag då det stod fartlek på programmet och det alltså skulle gå lite fortare än normalt. 

Kan meddela att idag var nog lättaste gången hittills att välja grupp. Efter att ett TV-team från TV4 presenterat sig och meddelat att de skulle filma lite under dagens TSM träning inför en serie löparprogram som ska visas på TV4 Sport i vår så gjorde jag ju givetvis allt jag kunde för att synas i bild... Om jag kommer ihåg rätt ska serien heta Sverige Springer. Så tillsammans med Anders Szalkai och TV4 valde jag att springa med 3:30-gruppen. På plats för dagens TSM pass såg jag även Ken och Kalle som också var med och sprang igår. 

Efter att det först varit föreläsning om kost bar det sedan iväg ut mot Stora Skuggan där själva fartleken skulle springas. Ganska snabb jogg ut dit följt av löpskolning och jag kan meddela att jag var helt slut efter löpskolningen, började fundera på hur jag skulle ta mig igenom resten. Fartleken skulle springas med 3 min högre fart, lägre fart, 2 min högre fart, lägre fart och avsluta med 1 min högre fart. Detta skulle vi igenom två gånger. Gruppen sprang iväg och jag fick verkligen anstränga mig för att hänga med. Hur ska jag orka det här tänkte jag. Det är ju ansträngande att bara hålla vilofarten. Förstå min lycka när jag inser att vi faktiskt börjat med 3 minuter högre fart, det som jag trodde var vilofarten. 

Efter det gick faktiskt resten av fartleken riktigt bra, benen hade vaknat och jag kände mig till och med ganska stark. Vi avslutade med nerjogg tillbaka till Stadion innan det var dags för stretch i solskenet.

13,5k @5:19

Södertälje-Stockholm

Lite försenade eftersom pendeltåget inte kom över bron till Södertälje central samlades vi likt de nio i ringens brödraskap med en lång resa framför oss. Målet att ta oss från Södertälje till Stockholm springandes. 

Uppvärmning utanför Södertälje Central 

Från vänster: Mia (rosa), Helena (knäböj), Ken (grön), Karin (rygg), Johan och Jonas (om jag nu fick namnen rätt)

Ett fantastisk väder med klarblå himmel och en temperatur som hunnit stiga till ca -6*C gjorde förutsättningarna för vinterlöpning perfekta. Själv hade jag bunkrat upp med mesta möjliga vätska då jag redan på morgonen kände att förberedelserna inte varit det bästa och jag inte riktigt hade fått i mig tillräckligt med vätska kvällen innan. Eftersom vi skulle springa så pass långt tänkte jag också att det var ett perfekt tillfälle att vänja magen vid lite sportdryck och energi-gel. 

Barmark är riktigt fint att springa på, nästan så man glömt bort...Från vänster: Helena, Kalle, Johan, Mia, Jonas och Mikael

När vi väl kom iväg visade sig sträckan som Ken hade planerat och lagt ut på jogg.se vara väldigt bra att springa, stora delar av de första 20 kilometrarna bjöd faktiskt på barmark. I övrigt bestod underlaget av hårt packad snö blandat med is. När solen låg på och vinden blåste med oss var upplevelsen som en perfekt vårdag och det var läge att ta av sig vantar och knäppa upp jackan. 

I täten Ken, sedan från vänster Jonas, Mikael, Mia, Johan 

Efter 20-21 kilometer kom vi fram till mer tät bebyggelse igen och den pittoreska landsvägslöpning var slut. Lite synd men samtidigt skönt att få en förändring i omgivning, då kändes det lite som att man började springa på nytt. Från att kilometrarna tickat på i ganska rask takt tyckte jag dock att det började gå lite långsammare nu. Från början gjorde de det också eftersom jag glömde att starta klockan efter en kort drickapaus vid 20 kilometer. 

Från vänster: Jonas, Mia och Kalle

Efter 25 kilometer avvek Mia som hade en tid och passa och därför sprang iväg mot närmsta tunnelbana. Framåt 28 kilometer kände jag att magen inte var så van vid energi-gel som jag hade hoppats. Inte så att jag hade några problem att springa men det stör alltid lite när magen inte gillar det man stoppar i sig. Kroppen började kännas tung och kilometrarna kändes som de aldrig vill räkna upp. Jag vet inte hur många gånger jag dubbelkollade att jag verkligen hade klockan igång. 

Nästa gång jag passerar med bilen kommer jag ha helt nya bilder i huvudet!

Efter drygt 30 kilometer valde ytterligare några att springa hemåt eller till tunnelbana. Nu var vi fyra kvar som fortsatte. När vi hade någonstans runt 5 kilometer kvar började farten ökas lite, från att ha legat ganska stadigt runt 6-tempo gick nu farten ner mot 5:20-5:30 per kilometer. Jag började få lite svårt att hänga med. En konstig känsla i kroppen som att jag hade vant den vid att springa i 6-tempo och inte kunde öka farten. Jag hade inte problem att fortsätta i samma fart men att öka var tufft. När vi nådde Liljeholmsbron låg jag och sladdade 50 meter efter de andra tre men med så kort kvar vaknade kroppen till liv och jag var ikapp lagom till Hornstull. 

Från vänster: Jag, Mikael, Ken och Johan. 

Efter ett obligatoriskt foto begav jag mig till närmsta butik och köpte en Coca-Cola och en bulle och njöt av känslan att ha sprungit från Södertälje till Stockholm. Efter att ha suttit och vilat en stund funderade jag på hur jag skulle ta mig hem. På något konstigt sätt kom jag fram till den mycket märkliga idén att springa hem. Jag kan meddela att det var trögstartat och jag hann ångra mig både en och två gånger men efter två kilometer började mina ben i alla fall utföra något som möjligen kan kallas löpning. Strax efter maratondistanspassering slog hungern till på allvar och jag tog en rejäl matpaus på McDonald's. Sedan hade jag inte mycket mer än en kilometer kvar innan jag var hemma. 

Tack alla som var med för en riktigt bra dag!

Edit: Jag tror mig även ha förstått att ytterligare en av de nio tog sig hela vägen till Hornstull. Karin ska även hon ha nått målet även om hon tyvärr inte är med på slutbilden. 

44k @6:01

Ljusinspiration

Jag fortsätter att förlägga mina löprundor genom utställningen Djurgårdsljus. När suget efter att ge sig ut i det kalla kvällsmörkret inte är på topp hjälper det faktiskt ganska mycket att få springa och titta för att se om  jag hittar nya ljussatta platser.

Djurgårdsbron

Tor upplyst vid Djurgårdsbron

Allmänna gränd

Entrén till Gröna Lund

Tänkte springa lite fortare idag för att även genom fart hitta inspiration. Dagens snömoddiga underlag ville dock inte att jag skulle springa speciellt fort och det slutade med att jag gav upp försöken att trycka på. Lyckades dock hitta en cykelbana med riktigt bra fäste trots snö så där blev det en fartökning till strax under fyratempo i 500 meter. Hade ett tag funderingar på att ta cykelbanan fram och tillbaka några gånger men motivationen till det fanns inte riktigt idag. I morgon kanske?

8k @5:12

Sverigestafetten

På jogg.se finns någonting som kallas för Sverigestafetten. Där är tanken att jogg.se:are från hela Sverige ska föra en imaginär stafettpinne från Smygehuk till Treriksröset. Stafetten startade i november 2008 och nu har den snart nått Stockholm. Just nu befinner sig pinnen i Järna men ska på lördag befinna sig i Södertälje.

Då är det även bokat att pinnen ska förflytta sig från Södertälje till Stockholm.

Ett sådant tillfälle kan jag ju bara inte missa. Tänk att stafetten har passerat Stockholm utan att jag, som både är stjärnmedlem och medlem i IK Jogg.se, varit med och sprungit någon sträcka. Hemska tanke!

Alltså sätter jag mig på pendeln på lördag morgon och beger mig till Södertälje för att följa med andra jogg:se:are till Stockholm. Närmare fyra mil kommer sträckan att bli enligt den sträcka som är uppritad på jogg.se. Det var länge sedan jag sprang ett sådant långpass. Det ska bli riktigt kul!

Djurgårdsljus

Jag trodde att träningsvärken skulle ha släppt tills idag. Tji fick jag. Benen kändes fortfarande som lyktstolpar när jag gick hem från jobbet idag. Vila eller ett försök till återhämtningsjogg? Imorgon blir det ingen tid till träning alltså lite jogg idag istället. Löpband eller ute? Efter gårdagens sega löpbandsupplevelse kände jag att om det skulle bli löpband idag igen hade jag gett upp, då hade det fått bli vila istället. Alltså inget att välja på, skulle det bli någon träning idag var jag tvungen att ge mig ut i kylan.

Hela dagen har jag klagat på att vintern har kommit tillbaka. När det väl har blivit varmt och slask en gång vill jag inte ha mer vinter. Jag vill ha barmark nu! Kallt, isigt, halt, snöigt och allmänt otrevligt var mina tankar om dagens väder. Kanske skulle jag stanna hemma i soffan istället ändå?

Äh, bara att klä på sig och sluta tänka. Första kilometern var riktigt seg. Benen stapplade fram och jag frös och funderade på att vända. Sedan svängde jag höger ner på Narvavägen som lutar svagt nerför. Plötsligt började det vända lite, benen började kännas lite mjukare och det började bli varmt och behagligt innanför jackan. Kom ner till Djurgårdsbron och blev glad av att se all färg som de pyntat med i något som kallas för djurgårdsljus, så jag kan lugna Bureborn med att det inte är något besök från yttre rymden.

Sprang förbi Sjöhistoriska och började njuta av att känna de dalande snöflingorna i ansiktet. Ute vid Djurgårdsbrunn insåg jag att en av anledningarna till njutningen var att jag haft medvind. Lite kallare på vägen hem men då jag passerade Skansen började Djurgården åter lysas upp av färgprakt från Djurgårdsljus. Allt detta ljus följde mig sedan ända till Djurgårdsbron. Ska du springa i Stockholm på kvällen den här veckan, passa på att ta en tur ut på Djurgården, det är fint.

Från att nästan ha tvingat mig ut blev det en riktigt skön runda där jag även fick en ljusupplevelse som jag inte hade fått annars. Ibland är det inte helt fel att kämpa emot soffan. Men imorgon blir det vila!

10k @5:47

Återvinning

Riktig träningsvärk idag. Det var länge sedan jag fick så här mycket träningsvärk bara av att springa. Men tre halvhårda pass i rad har tydligen inte kroppen vant sig vid ännu. Istället för att bara ta en lugn återhämtningsjogg körde jag den lugna joggen på gymmet istället och avslutade med lite styrka för mage och rygg.

Jag har upptäckt att konditionsmaskinerna som finns på gymmet där jag går (som nog redan passerat bäst före datum) alla är kompatibla med Polar. Otur att jag har en Garminklocka då. Men jag har ju haft en Polar en gång i tiden som alltid mätte sträckan fel. Lyckades tillslut hitta min gamla Polar längst in i en byrålåda. Nu kommer den väl till pass, så jag återvinner den. För även om jag aldrig tyckte att den fungerade som den skulle så finns det faktiskt några fördelar jämfört min min Garminklocka. Det viktigaste för mig just nu, pulsbältet fungerar i vatten. Det gör att jag kan ha koll på pulsen när jag vattenlöper. Mindre viktigt men ganska smidigt, jag kan se pulsen direkt på löpbandet när jag springer.

Idag blev det fem riktigt sega kilometer på löpbandet i lugnt tempo, men av ren tristess kunde jag inte låta bli att öka farten lite de sista två kilometrarna.

5k @5:36