söndag 17 januari 2010

Bättre - nja

Efter att förkylningen gjort det ganska enkelt att låta bli att springa i en vecka kände jag mig idag så pass bra att det var dags för en liten tur. I slutet på den här veckan har jag kännt mig riktigt bra i knät. Kunnat gå nerför trappor och gjort både knäböj och utfall utan att känna smärta i knät så jag var ganska positiv när jag gav mig iväg.


Tog det lugnt och det första kilometrarna kände jag ingenting i knät. Efter ungefär 4-5 kilometer började jag dock känna stelheten, som jag kände av veckan innan jag fick ont i knät, komma. Började misströsta och hade jag haft något att knapra på hade jag nog satt mig och tagit en paus. Nu stannade och stretchade innan jag fortsatte att min lugna jogg istället.

Här ute på Kastellholmen var jag sugen på att att sätta mig och vila...


Strax efter 7 kilometer började det smärta lite i knät och för att inte ta några onödiga risker valde jag att varva gång med löpning sista biten hem. Har inte ont i knät nu efteråt men det är stelt. Som vanligt får vi vänta till imorgon för att se hur knät egentligen klarade av dagens bravader.

8,5k @6:26 (inkl gång)

5 kommentarer:

hempa10 sa...

Avskyr knäskador. Helt klart den värsta sorten. Jag brukar satsa på dagliga styrkeövningar och stretching. Ruggigt ensam om den lösningen, jag vet :-)

bureborn sa...

Nej, så trist!
Men du är klok minsann, som varvar med gång när känningarna blir för stora. Hålller tummarna för att knät tar sitt förnuft till gånga nu när det blivit varmare ute, och det fått sig både styrka och stretch. För du fuskar väl inte? :-)

Petra sa...

Aj aj, knägrejor är inte att leka med :-( hoppas du blir bra snart, jag fick bukt med mitt löparknä med enveten stretching - ibland upp till 30 min/dag.

Miranda sa...

Trist att du tvingades gå, hoppas verkligen knät är bra imorn(eller idag blir det väl)!

Tobias sa...

Ja, det är trist med knäont.

Nästan så jag önskar att jag hade löparknä. Det är ju lättare med ett knäont man känner igen sedan tidigare :-)