Lisa & Malin bloggar

Jag har ju varit och provtränat med SUB40. Än har det dock inte blivit något deltagande eftersom de tyvärr tränar på "fel" dag. Jag hoppas få till det så att jag kan vara med och träna med dem någon gång efter årsskiftet.

För er som är nyfikna så har Lisa & Malin dock börjat blogga och skriver där en del om sitt arbete med SUB40 gruppen, en bra inspiration även om man själv inte kan vara med! Nackdelen är väl att jag bli ännu mer sugen på att vara med...men det är väl det som är meningen...

Höger eller vänster

Var precis inne på maxochnisse.se och såg att Masse snappat upp att det blir ny bansträckning i 2010 års Stockholm Marathon.

Tidigare har det funnits ett strategiskt val att göra i starten av Stockholm Marathon, vänster eller höger sida av Valhallavägen. Vänster har varit något närmare men den sidan har varit ganska trång då de flesta valt att springa där, höger sida har varit lite längre men utan trängsel.

Nu blir ju helt plötsligt höger sida närmare, eller i alla fall inte längre. Vilken sida kommer folk nu att välja? Jag som helt hade ställt in mig på att springa på höger sida för att få lite lugn och ro, vilken sida ska jag springa på nu? Jag har ungefär 7 månader på mig att bestämma mig, tiden känns knapp.

Hösten är här

I helgen ställde vi om klockan, om du inte har glömt det förstås men då var du förmodligen väldigt tidigt på jobbet idag.

Det är ju givetvis ett tecken på att hösten är här. Ett ännu säkrare tecken på det är att det nu har regnat på mina tre senaste rundor. Sådant där fantastiskt höstduggregn som omsluter en som en dimma samtidigt som man egentligen inte blir så blöt. Kan väl inte påstå att jag gillar att springa när det regnar men det här duggregnet bekommer mig inte, gör snarare att det känns lite friskt och skönt.

Idag blev det ett av det långsammaste passet på väldigt länge men jag var så sugen på att komma ut en sväng. Tog det väldigt lugnt för att hålla ner pulsen och inte drabbas av hosta som jag har lite problem med efter senaste förkylningen. Gick mycket bra, ingen hosta när jag sprang och väldigt lite hosta efteråt, mindre än vad jag hostade innan jag sprang iväg. Det är bra!

10k@ 6:13

TSM första gången

Idag var det så dags att vara med i Team Stockholm Marathon för första gången. Inledning med 45 minuters föreläsning för att sedan bli ca en timmes löpning och sedan lite löparmässa och så avsluta med ytterligare en föreläsning.

Så såg det dock inte ut för mig. För mig så det ut så att jag inledde med 25-30 minuters föreläsning sedan fanns det helt enkelt inte en möjlighet att sitta kvar för min del. Detta eftersom jag i morgonstressen lyckats bälga i mig massor av nytt te som heter Kick-start och som tydligen ska göra underverk och fungera bra istället för sportdryck (jag är skeptisk men dricker ju ändå te så kan ju lika gärna dricka det som något annat). Det är inte  optimalt att dricka en halvliter te utan att gå på toaletten efteråt. Efter 30 minuter i föreläsningssalen var helt enkelt bristningsgränsen nådd och jag blev tvingad ut på toalettjakt. Det löste sig ganska snabbt men så mycket mer föreläsning blev det sen inte för min del.

När det sedan var dags för löpning så valde jag efter att ha konfererat med 3:00-gruppen och 3:30-gruppen att springa med 3:15-gruppen. De skulle hålla ett tempo runt 5:00min/km med en lätt fartökning till marafart (4:37) på km 3 till 5. Kändes lagom för mig då hostan fortfarande inte riktigt vill släppa. Kändes skönt och kul att springa med lite människor istället för att springa själv,  tiden gick väldigt fort utan att jag tänkte på det.

Efter löpningen var det då dags för löparmässa med fantastiskt bra priser (enligt hon som läste upp agendan i alla fall) och en ny föreläsning men då smet jag. Hade gärna varit kvar, handla kan ju vara kul om inte annat men ibland är det andra saker som är viktigare. Idag var en tv-match viktigare, mycket viktigare.

10k@5:01

Ibland bestämmer skorna

Eftersom jag kände mig bra i kroppen efter mina 13 km i tisdags tänkte jag att jag skulle ut och njuta lite av kvällen igår också. Tanken var att få till ett lika lugnt pass som dagen innan för att inte riskera att snuva och hosta skulle bli värre.

Ibland bestämmer man inte själv, tydligen. Igår bestämde skorna!

Eftersom jag fortfarande har ont i min tå så ville jag prova hur det skulle fungera att springa med mina lite lättare och mjukare Saucony Fastwitch. Det gick bra för tån. Och jag förstår nu varför skorna heter som de heter, de lever verkligen upp till namnet. Jag styr tydligen inte över farten själv när jag har dem på mig utan skorna själva bestämmer hur fort det ska går. Igår gick det nog egentligen lite för fort, hade lite väl mycket hosta som skulle ut när jag var hemma igen men det var ingen större fara.

Kom inte iväg förrän vid niotiden så det blev en sen asfaltstur på Djurgården runt Kaknästornet och Manillaskolan.

10k@ 4:57%155

Äntligen

Så vågade jag mig då ut på en tur. Trots lite snuva och hosta fortfarande tänkte jag att en kort lugn runda kanske kunde fungera. Tog det mycket lugn och bara njöt av att få vara ute och springa. Sprang ut på Djurgården och rundade Rosendal och vände tillbaka in mot stan igen eftersom det skulle bli en kort runda. När jag passerade Beckholmen kunde jag dock inte hålla mig utan var tvungen att ta en lite tur ut på holmen för att se lite nya vyer. Sprang runt lite bland torrdockorna och tittade på båtarna i skymningen, en plats som gjord för en läskig filminspelning.

På väg över till Beckholmen

Sedan tänkte jag att det var dags att vända hemåt för att hamna på ca 8 km. När jag kom hem insåg jag dock snabbt att jag inte riktigt hade huvudet med mig när jag sprang iväg. Har helt enkelt lyckats att ta med mig fel nyckel och jag som dessutom var ensam hemma. Arrgh. Tur i oturen var att jag i alla fall hade mobilen med mig, som jag oftast brukar lämna hemma eftersom den bara brukar vara ivägen. Av två dåliga val väljer man ju givetvis det som innehåller löpning. Ja, löpning kan väl aldrig vara ett dåligt val i och för sig. Så istället för att vänta på att en nyckel skulle komma hem och öppna åt mig sprang jag istället ytterligare 5 km och hämtade den. Så av mitt tänkta korta pass blev det tillslut 13km, men väääldigt lugnt.

Eftersom det här var första passet som jag tänkte att jag skulle föra över direkt från min Garminklocka till jogg.se:s nya importfunktion så missade jag ju givetvis att starta klockan när jag sprang iväg. Ja jag säger ju det, det var för länge sedan jag sprang nu jag kommer inte ihåg hur man gör.

13k@6:01%142 (delvis uppskattat då jag inte startade klockan förrän efter ca 2 km)

Avundsjuk

Behövde bara gå utanför dörren ikväll för att avundsjukan skulle springa på mig. Innan jag hade gått 100 meter hade jag mött 2 joggare. Jag vill ju också! Det har gått på tok för många dagar sedan jag var ute och sprang nu. Fortfarande känner jag dock att mitt tunga huvud och min förkylningströtta kropp sätter stopp. Imorgon kanske?

Det är ju olidligt jobbigt att se löpare vara ute och låta fötterna trippa fram genom höstmörkret när jag själv inte kan springa. Därför föreslår jag att alla övriga löpare går över till att springa inomhus på löpband så länge jag är förkyld. Då behöver jag inte bli avundsjuk, för löpband är jag inte lika sugen på som att ge mig ut i höstmörkret. Sedan slipper jag ju se dem om de springer inomhus.

Inställt

Jag drömde i natt att mina Adios var helt utslitna och förstörda, med stora hål och och sulor som hade lossnat. Inte fanns det några nya att köpa heller för modellen fanns inte kvar. Katastrof!
Nu är de inte utslitna, än. Och inte lär det bli det den närmaste tiden heller för någon start i morgondagens Växjö Marathon blir det inte.

Eftersom jag inte kommer att befinna mig i Växjö imorgon så är det ju uppenbarligen lite svårt för mig att springa loppet. Nu är det väl tur att jag inte är i Växjö eftersom jag har blivit förkyld, så pass förkyld så att det inte hade varit aktuellt att springa ändå. Och lite ont i tån har jag ju också fortfarande. Allt var emot mig för att springa Växjö Marathon i morgon kan man sammanfatta det.

Det får bli nästa år istället.

Nu väntar jag annars på att den värsta förkylningen ska gå över så jag kan komma ut och njuta av hösten igen. I bästa fall blir det ett lättare pass imorgon. I värsta fall dröjer det till nästa vecka vilket innebär ett uppehåll sen senaste passet på mer än en vecka. Även om det varit lite väl mycket olika avbrott i träningen nu under hösten så får jag gå tillbaka ändå till Juni för att hitta en period utan löpning på mer än 7 dagar.

Run-Off

Fick idag agendan för TSM:s startdag den 25:e oktober. Ett spännande upplägg med föreläsning - löpning - föreläsning. Det står även i agendan "Kom ombytta då vi inte har så mycket tid efter föreläsningarna för att byta om." Frågan blir ju då hur tanken är med ombyte till föreläsning nummer två. Det kan ju bli riktigt spännande att sitta på den föreläsningen.

Bild från http://www.teamstockholmmarathon.se/

Agendan ser i korta drag ut enligt följande

• Föreläsning Mental Träning, Annie Fasth
• Löpning
• Servering med lättare förtäring och mässa där Löplabbet bl a visar upp aktuella skomodeller från Reebok
• Föreläsning Introduktion till Team Stockholm Marathon

Nu är det så många som kommer vara med så för hälften av deltagarna kommer föreläsningarna ligga tvärtom.

Har blivit dåligt med löpning sedan i söndags då jag trampade snett. Har mer och göra med dåliga prioriteringar och mindre att göra med ont i tån även om jag faktiskt har ont i tån fortfarande. Även idag blir nog löpningen bortprioriterad men imorgon hoppas jag att jag lyckas prioritera rätt. Om inte den här snuvan som är på gång i min näsa kryper ner i halsen förstås.

Smart eller dum?

Under långpass går det ofta mycket tankar i huvudet. Allt från världsproblem till dagliga funderingar och som alltid, en del beräkningar, oftast beräkningar av kilometertider men ibland även andra matematiska beräkningar.


Jag har alltid tyckt att jag kommer fram till väldigt bra lösningar på mycket just när jag är ute och springer. Och även om jag kanske inte löser några världsproblem så ser jag ibland lösningar på många problem under löprundan. Tyvärr är ofta lösningen borta när jag kommer hem om jag verkligen inte anstränger mig för att memorera den hela vägen tills jag sprungit klart.


Det talar ju för att man blir lite smartare av att springa eller i alla fall just när man springer.


Men tyvärr håller det inte hela vägen. För jag kan även ha stora problem med att tänka andra helt logiska saker när jag springer. Ett exempel var för någon vecka sedan när jag sprang en runda som jag sprungit fem sex gånger tidigare. Jag har en person som springer en bit framför mig och när vi kommer fram till ett vägskäl där jag ska springa vänster springer han höger. Då händer det mycket märkliga, jag måste stanna till en kort sekund för att komma på att jag ska svänga vänster. Liknade upplevelser har jag varit med om flera gånger när jag är ute och springer, hjärnan känns seg som sirap när jag ska försöka tänka logiskt men låter jag tankarna vandra helt fritt kommer det oväntade lösningar på alla möjliga problem.


Så frågan kvarstår, blir man smart eller dum när man springer?

Trevligt och otrevligt

Idag tänkte jag mig en runda som skulle gå på vägar där jag normalt inte springer. Det kommer jag nog försöka mig på fler gånger. Det är väldigt lätt att man tar någon av de normala rundorna av ren vana när man ska ut och springa. Men det ger en härlig känsla att bara springa på sightseeing och se nya saker även om det bara är i kvarteret bredvid.Dagens runda tog mig genom Frihamnen och ut mot Djurgården och så långt var det ett otroligt trevligt träningspass. Efter 7,5 kilometer förbyttes det snabbt till ett väldigt otrevligt träningspass. Plötsligt lyckades jag trampa lite snett med vänster fot vilket gjorde att jag satte ner min högra fot med den halvskadade tån olyckligt. Jag som inte hade känt av tån någonting dittills.

Nu hade jag helt plötsligt ont i båda fötterna och var på Hundudden längst ut på Djurgården. Det var ju bara att bita ihop och köra någon form av otroligt långsam klumpfotslöpning hem, men jag kan meddela att det blev raka vägen hem. Jag hade egentligen planerat ett längre träningspass men det får bli en annan dag.

12k@5.55

Planlöpning

Löpning på plant underlag fungerar! Svullnaden har gått ner men jag har fortfarande ont i tån när jag rör den. Är förmodligen en liten spricka. Som tur är det "ringtån" och den ligger ju lite skyddad mellan de andra tårna så det gör inte ont när jag går försiktigt längre.

Idag provade jag att springa och det gick helt ok så länge det var plant underlag, korta steg utan att sätta i tårna var tekniken. Riktigt skönt att komma ut och springa igen även om kroppen kändes ovanligt seg trots lugnt tempo.

12k@5:26

Ska jag eller ska jag inte?

Jag har haft tankar på att avsluta tävlingssäsongen med att springa Växjö Marathon. Efter Stockholm Halvmarathon kände jag dock att det nog fick bli den sista tävlingen i år och resten av året skulle ägnas åt återuppbyggnad och träning för att hitta form och motivation till nästa år.

Växjö Domkyrka

En vecka på Cypern gjorde dock gott och jag började fundera på om jag kanske skulle springa Växjö ändå. Mest som träning men kanske även försöka ett annorlunda taktiskt upplagt lopp, då loppet skulle vara just träning.

När jag sedan åkte hem från Cypern lyckades jag ju fixa till så att jag helst har undvikigt att ha foten i normala skor vilket gör att det säkert dröjer till i slutet på den här veckan innan jag kan springa. Återigen är jag alltså tveksam till start.

Som tur är kan jag efteranmäla mig till loppet samma dag om jag nu skulle bestämma mig för att springa. En förutsättning är ju också att jag måste vara i Växjö. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Farligt att resa

Det är farligt att resa. Efter en vecka i värmen med löpning där kroppen känts bättre och bättre så visade sig hemresan bjuda på det största motståndet. Eller snarare resväskan. Den gigantisk stora och tunga resväskan var nämligen motstånd mot min tå.

Jag lyckades alltså, när jag skulle ta väskan till receptionen, att sparka en barfota fot med något som får liknas vid full kraft (eller i alla fall fullt löpsteg) rakt i resväskan. Fråga mig inte hur det gick till. Hade jag varit hemma hade jag skrikit så högt att jag förmodligen fått hörselskador på kuppen. Nu hade jag precis anlänt receptionen som var full med folk alltså bet jag ihop allt vad jag kunde och var tyst.

Nu har jag alltså en tå som är dubbelt så stor som normalt och som skiftar i blått och lila. Tur att jag fått mina Reebok i lite för stor storlek, de kommer väl till pass nu.

Det är farligt att resa.

Hem till hösten?

Idag blev det sista rundan av totalt 5 st här i Ayia Napa. Riktigt trevligt att springa här på Cypern, breda och fina trottoarer och omväxlande natur. Nu är det väl hem till hösten som gäller, hade nog kunna tänkt mig en eller ett gäng veckor till i solen!

14,5k@5:30

Sand eller sand?

Att springa på stranden kan vara väldigt olika upplevelser. Oftast när jag spinger på en strand väljer jag att springa där sanden är som hårdast. Har jag tur finns det lite hårdare sand en bit upp på stranden där det även är plant. Har jag mindre tur blir det till att springa i vattenbrynet där det i och för sig ofta är lite hårdare sand men ofta lutar kraftigt så man blir sneare än
vanligt.

Idag frångick jag mitt normala val. Idag valde jag att springa de sträckor jag sprang på stranden där sanden var som mjukast. Det är givetvis jobbigt eftersom fötterna hela tiden försvinner ner i sanden men det samtidigt oerhört kul om man samtidigt tänker på löptekniken. Med ett kort snabbt steg hinner inte fötterna sjunka lika mycket och det blir plötsligt betydligt lättare att springa än om man låter fötterna sjunka djupt ner i sanden. Sedan är ju fördelen (eller nackdelen) att man behöver ju varken springa långt eller fort för att bli ordentligt trött.

Men jag kan säga att oavsett hur kort snabbt steg jag tog så hjälpte det inte mot sand i skorna, tror nog det var i alla fall sanden hade gjort dem två nummer för små när jag kom hem igen.

Idag, under den första löprundan på Cypern blev det 10 lugna kilometer där ungefär hälften av de hemvändande 5 kilometrarna sprangs på stranden.

10k@5:50

TSM

Träning i grupp, är det jag? Jag vet inte riktigt. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att vara med i Team Stockholm Marathon fram till nästa Stockholm Marathon. Det innebär gemensam träning på långpassen på söndagarna.

Det som ska bli mest spännande är att få träna tillsammans med så många personer som är betydligt snabbare än vad jag är. Det kan förhoppningsvis ge lite extra inspiration och motivation att nå de där minutrarna jag vill kapa på sluttiden.

Den 25:e oktober drar det igång.

Mer kompression

Mer kompression brukar ju göra att det går fortare men samtidigt, när det gäller motorer, är risken större att de går sönder.

Jag hoppas givetvis att mina nya kompressionsstrumpor gör att det går fortare men framför allt att risken att kroppen går sönder minskar. Och att återhämtningen går fortare.

Jag har ju varit väldigt nöjd med mina kompressionstights därför var valet ganska lätt när det kom till strumpor. Det blev ett par 2XU där också. Få väl se hur mycket jag använder dem, på vintern när man kan ha dem under långa tights går det ju bra. Men att springa med knähöga strumpor på sommaren är inte riktigt min grej. Än.

Sju dagar

När jag stack ut och sprang igår kväll var det sjunde dagen i rad. Har aldrig gjort det förut, sprungit sju dagar i rad. Alltså någon form av rekord men det är inte det som är det intressanta.

Det intressanta är känslan i kroppen, jag har under dessa sju träningspass sprungit med enbart låg puls. Det har med andra ord inte gått så fort men det har varit grymt skönt. Och min kropp har mått bra av det. Jag som haft ont lite här och var under sommaren har nu mindre och mindre ont även fast jag de senaste sju dagarna sprungit betydligt tätare och med mindre vila än vad jag gjort under sommaren.

Jag kan ju inte med säkerhet säga att det här enbart beror på lågpulsträningen men det är nog i alla fall en högst bidragande orsak.

Framförallt är det så otroligt skönt att springa när man känner sig hel!

Igår blev det 10,5k@5:20 %137

Pulsen på plats

Äntligen tog jag mig för att byta batteri i pulsbandet till min Forerunner 305. Har ganska länge tänkt att det nog är dags för batteribyte eftersom jag tycker pulsen inte riktigt stämt med känslan och framförallt har det verkat som den har låst sig lite länge på en viss puls innan den ändrat puls även om jag ökat eller minskat belastningen.

Vilket skillnad det blev. Nästan som en ny klocka. Nu känns det som att pulsen stämmer med verkligheten igen. Jag som sprungit omkring och tagit pulsvärdena med en nypa salt sista tiden. Det är inte lika roligt att köra lågpulspass då kan jag meddela, när man tycker att man springer i en lagom långsamt tempo men klockan hela tiden visar att det går på tok för fort. Nu har jag ju som sagt inte litat riktigt på vad klockan visat så jag har mera gått på känsla men det sätter sig ju ändå lite i huvudet. I dag var det roligare.

Nu stämde klockan överens med känslan, eller inte helt. Jag kunde faktiskt springa något fortare än vad känslan sa. Förmodligen beroende på att jag ändå tagit till mig de värden som klockan gett mig sista tiden och som varit ett antal slag för högt oftast.

12k@5:40 %138