Likheter

Den här hösten börjar mer och mer likna förra hösten, jag som hade hoppats på en bättre höst i år.

Förra året blev grundträningsperioden under hösten avbruten av sjukdomar och skador. Det började med att jag i början av oktober blev förkyld och fick öroninflammation. Det gjorde att hela oktober försvann utan träning. När jag sedan blev frisk och skulle börja träna igen började jag givetvis lite för optimistiskt och fick problem med löparknä vilket gjorde att även i november blev det sporadiskt med träning. Det var först i december jag var tillbaka i träning igen.

Hittills den här hösten ligger jag en månad efter förra året. Jag kunde träna i nästan hela oktober innan jag i år blev sjuk precis i slutet på oktober. I år var det influensa och lunginflammation.  Jag har efter 14 dagars penicillin nu blivit frisk från lugninflammationen men antibiotika är ju ganska bra på att slå ut immunförsvaret så det har nu övergått i en rejäl förkylning. Jag hoppas bara att jag när jag väl kan börja träna igen inte drabbas av problem med att kroppen inte vill det hjärnan vill som förra året.  Ska nog försöka börja träningen lugnt och försiktigt om jag nu blir frisk någon gång.

Om man nu ska se något positivt med det här så hade jag ju förra säsongen efter att jag väl kom igång med träningen i december en väldigt bra träningsperiod hela vägen fram till Stockholm Marathon, så det är väl det jag får hoppas på nu igen!

Bäst under säsongen

Och bästalistan ser ut enligt följande:

 Utom tävlan utser jag mina Adidas Adios till bästa skor under 2009.

3. Tylösand - Båstad (ultraträning)
Mitt första ultrapass. Fantastiskt roligt! Känslan av äventyret då jag aldrig sprungit sträckan tidigare och att vara ute en hel dag (kändes det som i alla fall) var en helt ny upplevelse. Det blir helt klart fler gånger. Det som tilltalade mig mest var nog känslan att ta mig från A till B för egen maskin så rundbanor är nog tveksamt om jag någonsin kommer bedriva mina ultrapass på.

2. Kungsholmen Runt Halvmarathon (tävling)
Då jag stod på startlinjen för Kunsholmen Runt var jag väldigt osäker hur snabbt jag skulle kunna springa. Målet var satt till 1:35. Jag kände mig dock oförskämt stark hela loppet igenom, fler sådana lopp vill jag uppleva. Döm om min förvåning när jag ser att jag till och med kommer lyckas ta mig under 1.30. Kan ju inte vara annat än otroligt nöjd med ett lopp där allt stämmer.

1. Stockholm Marathon (tävling)
Hade egentligen inte tänkt springa Stockholm Marathon 2009. Var inte ens anmäld. Men så släppte de 75 extraplatser i april. Målet från början var ju att springa under 3:30 2010 men då jag kände att träningen gått väldigt bra under våren vågade jag sätta 3:30 som mål redan i år. Just på maratondagen kände jag mig inte helt i form men tänkte att det får gå som det går. Känns det skit en bit in i loppet får jag väl kliva av, det är ju nästa år det gäller på riktigt. Sprang helt på känsla utan att titta på tid eller puls. Efter 35 km började tröttheten komma men med lite vilja orkade jag ändå göra en hyfsad avslutning. Med en tid över all förväntan på 3:13 är ju förstaplatsen på den här listan självklar! Men det ställer ju också nya krav till nästa år...

Bäst och sämst under säsongen

Vad har varit bäst och vad har varit sämst under säsongen?

Här kommer topp 3 i kategorin sämst!

3. Stockholm Halvmarathon (tävling)
Kände mig inte helt i form innan tävlingen och hade en del problem med mina hälsenor tiden innan vilket gjorde att träningen blev lidande. Det märktes under loppet kan man väl säga. Startade i ett tempo som skulle kunna innebära PB om det höll hela vägen. Det gjorde det inte. Jag fick slita rejält sista halvan av loppet vilket gjorde att tiden inte blev vad jag hade hoppats på.

2. Premiärmilen (tävling)
Med en halvrisig känsla i kroppen och en ond fot som gjorde att jag bara kunde springa på tå så var väl inte förutsättningarna det bästa. När sedan själva banan mest består av lervälling och vatten så är ju platsen på den här listan ganska klar. Inte så mycket mer att säga, loppet genomfördes helt ok med tanke på förutsättningarna men så speciellt kul var det inte. Hoppas på bättre förutsättningar 2010.

1. Stukad fot (skada)
Den enda skadan som platsar på listan men den tar ju också första platsen. Det var i slutet på februari och det var mörkt ute. Efter två kilometers löpning så valde jag att springa på cykelvägen på Strandvägen då jag tyckte det var minst snö och mest ljus där. Dåligt val. Tog inte mer än 200 meter efter att jag sprungit upp på cykelvägen innan jag lyckades trampa vänsterfoten i ett hål som jag inte såg i mörkret. Jag hade precis växlat upp farten och det knakade rejält i foten, det gjorde riktigt ont! Jag har vrickat foten förut, det gör ont ett tag men sedan kan man oftast springa lite lätt på den och sedan gör det ont när man kommer hem och blivit kall. Den här gången var det annorlunda. Var tvungen att stå still i 5 minuter (och det var kallt ute) och vänta ut smärtan. Sedan fick jag hoppa hem, kunde inte gå på foten. Det tog 40 minuter att ta mig 1,5 kilometer hem i tregradig kyla. Inte så svårt att hitta förstaplatsen på sämsta listan för 2009!

Bubblare
Influensa och lunginflammation (sjukdom)
Influensan och lunginflammation i november får väl hamna som bubblare på sämstalistan. Sjukdom kvalificerar ju inte helt in på listan om den inte är direkt relaterad till löpningen men när 3 veckors träning försvinner ger det i alla fall en plats som bubblare.

Sjukt skönt - eller?

Om du inte läst mitt tidigare inlägg sjuk vs springa gör det först, i alla fall det sista stycket. Det här är fortsättningen.

Herr Doktor gav mig även en remiss för att röntga lungorna dagen efter. Så på torsdag förmiddag tog jag mig och röntgade lungorna. Helt slut efteråt givetvis. Sängliggande med hög feber väntade jag bara på att få kasta i mig en ny dos Alvedon för att få lite vila från febern. Klockan tre var det dags, två nya tabletter.

Jag och influensan hade nu ganska bra koll på hur lång tid det tog innan de febernedsättande gav effekt. Efter 1,5 timme började den minska och efter 2 timmar var febern nere så mycket Alvedonen lyckades dämpa den och sedan började den öka igen efter ca 5-5,5 timmar.

När nu klockan är 18 och febern fortfarande 39,5 utan någon tendens att minska börjar jag blir lite orolig. Är rätt yr i huvudet och har inte stenkoll men läser noga innantill både på Alvedon förpackningen och Voltaren förpackningen. Kommer fram till att de innehåller helt olika ämnen och därför borde gå att kombinera. Chansar och tar Voltaren också. Sedan har jag kontakt med Vårdguiden och de tycker att jag bör uppsöka läkare igen. Eftersom jag i det tillstånd jag befinner mig inte tar mig någonstans och för tillfället är ensam hemma blir det ambulans. Har bara åkt ambulans en gång tidigare, det var efter en skidåkarfadäs i Italien. Känner väl inte riktigt att jag är så sjuk att jag ska åka ambulans men jag inser också att jag inte har så mycket val om jag ska ta mig till en läkare igen.

Väl på sjukhuset hinner det gå några timmar innan jag blir undersökt och till min lycka verkar Voltaren:en ha gett sig på febern. Så när det tar febern på mig på sjukhuset har den äntligen gått ner till 37,6. Efter undersökningar av både kropp och blod, bland annat ett nytt EKG, kan läkaren med säkerhet säga att influensan inte har satt sig på hjärtmuskeln. Däremot har influensaviruset nu även övergått till en bakteriell infektion och möjlig lunginflammation. Därför får jag nu även med mig en 14-dagarskur antibiotika hem.

När jag sedan efter helgen får svar på lungröntgen så är status att jag har fått lunginflammation. Så status är, ingen hjärtmuskelinflammation men väl en lunginflammation. Om man nu kan lita på doktorer och läkare som alla säger olika saker...

Det blir oavsett lugnt hela antibiotikakuren ut så får vi se hur kroppen känns efter det. Just nu bli jag anfådd bara av att tänka på löpning.

Sjuk vs Springa

Att vara sjuk påminner en del om att springa. Även om jag faktiskt kan erkänna att tankarna på löpning senaste veckan har varit väldigt få. Det närmaste jag kommer var väl funderingen på om jag skulle be sambon fylla vätskeblåsan med vatten så jag kunde ha den bredvid mig i sängen och på så sätt slippa resa mig för att dricka. Men jag insåg det omöjliga uppdraget att orka säga så många ord så det fick vara.

Annars är det väl just intag av vätska och energi som påminner lite om löpningen. Jag tycker det är jobbigt att dricka när jag är sjuk, låter gärna bli men det är ju inte helt optimalt så jag får tvinga i mig, ungefär som när springer (i alla fall tävling). Energin, om jag nu får i mig någon när jag har feber (mår ju grymt illa), består mest av lättsmälta saker som går fort att äta och inte utsätter magen för onödiga påfrestrningar, så som jag vill ha det när jag springer också. Men det ska erkännas, jag har inte ätit energi-gel eller druckigt sportdryck. Det har mera varit vatten och nyponsoppa. Motviljan att stoppa i mig mat har annars gjort att jag tappat 4 kilo på en vecka och då har jag nu vägt mig när jag är välvätskad. Lite kanske vätskan påverkar fortfarande ändå men inte så mycket. Tyvärr är det väl då muskler som försvunnit istället. Men jag börjar nå min tänkta matchvikt som löpare!

Efter att legat med ganska hög feber några dagar fick jag tillslut nog och tänkte att nu får det ta slut. Det verkar ju bara fortsätta om jag ligger kvar här. Så jag gick till Herr Doktor. Ironiskt nog belägen precis mellan Stadion och Östermalms IP. Han lyssnade, tittade och tog en del prover, bl a EKG. Han kunde konstatera att jag hade influensa. Och den hade även satts sig på hjärtmuskeln enligt honom. Skarpa restriktioner. Ingen träningen efter att jag blivit frisk. Träning kan tidigast bli aktuellt om 30 dagar och det efter att jag gjort ett återbesök där han kollat att den inte finns någon inflammation kvar i hjärtmuskeln.

Inte träna på en månad? Fan!

Sjukt sjuk

Jag har fått besök i veckan. Eller redan förra lördagen för att vara exakt. Ni vet hur det är med vänner som tränger sig på man lär sig aldrig riktigt gilla dem. Vi har varit väldigt nära varandra hela veckan och lärt känna varandra väl men jag kan bara konstatera. Jag gillar inte influensan och jag hoppas jag slipper träffa den igen!

När jag stod över TSM förra veckan hoppades jag på ett lika snabbt tillfrisknande som jag blivit sjuk. Man kan väl säga att det blivit motsatsen. Och inget annat var kanske att förvänta. Sjukdom som kommer fort är ofta värre än sådan som man känner på sig flera dagar i förväg.

Mina närmsta vänner senaste veckan.

Har jag haft den beryktade influensan? Ingen vet. Ingen har velat testa mig. Är väl inte så konstigt då ett test givetvis kostar pengar och vaccin har de ju redan beställt till hela svenska folket så oavsett är det ju billigare att jag går och vaccinerar mig när jag är frisk än att kolla om den är den influensan jag har haft.

Jag är fortfarande sjuk, men för första gången sedan söndag lunch orkar jag titta på en tv, lyssna på en radio eller sitta lite vid en dator.  I veckan har jag bara lämnat sängen (och då är det sänglänge med täcket upp till näsan och ögonen i taket som gällt) vid läkarbesök, och då med kraftansrängning och hjälp.

Jag återkommer.

TS...juk

Idag var det dags för TSM igen. Sju kilometer snabbdistans eller testlopp som de också har kallat det. Jag var inte med. Trist.

Hade varit kul att springa ett testlopp och se vilken fart jag har i kroppen nu när jag inte sprungit fort på länge. Men man får ju inte alltid som man vill. Speciellt inte på hösten när dagisbakterierna frodas.

Blev helt enkelt grymt förkyld igår, igen. Näsan rinner och huvudet känns några nummer större än normalt. Ingen feber, än i alla fall. Förhoppningen är att det kan gå över ganska fort. När det slår till fort borde det ju kunna försvinna lika fort tycker jag.

Det blir inget springande idag i alla fall.

Mentalt väder?

Idag förberedde jag mig på att ge mig ut på en riktig helvetesrunda. Inte rent träningsmässigt jag tänkte bara köra ett lugnt distanspass. Utan vädermässigt. När jag tog mig hem från jobbet idag så var det kallt, mörkt och ösregn.

 Det var i alla fall så mörkt att jag behövde använda min reflexväst

De timmar jag var hemma innan jag skulle ge mig ut och springa ställde jag alltså in mig på att jag skulle ut och springa i detta kalla mörka ösregn. Kan inte påstå att jag såg fram emot det men tänkte att det i alla fall skulle bli varmt och skönt när jag var hemma igen.

Döm om min förvåning när jag kommer ut strax efter åtta och det inte alls är som jag har förväntat mig. Det är inte alls speciellt kallt, inte så mörkt som jag hade trott och till och med uppehåll. Känns helt fantastiskt att vara ute och springa i detta fantastiska väder tänker jag. Men vädret är ju bara bra för att jag hade ställt in mig på att det skulle vara riktigt riktigt dåligt.

Tänk vad lite det krävs för att man ska tycka att vädret är bra, det är bara att först föreställa sig att det ska vara mycket värre...

Sprang 1:a varvet på nästa års Stockholm Marathon idag. Börjar gillar rundan även om jag fortfarande hoppas att jag ska ha sprungit en halvmara när jag kommit ett varv, tyvärr saknas det ju 4,5 km.

16,5k @5:09 %150

Mål - 2:55

Det här med mål är alltid olika för olika personer. Vissa personer vill inte ha mål, andra personer vill ha små mål hela tiden eller stora mål då och då för att kunna få ut max av sin träning.

Själv trivs jag med att ha långsiktiga mål inom löpningen, som det kan ta lång tid att nå men där träningen till målet egentligen är det som är själva målet.

Därför har jag satt upp ett mål som är väldigt långsiktigt men som jag kan nå ganska fort genom tur istället för träning, låter det konstigt? Jag ska förklara.

Ett av mina långsiktiga mål är att springa ING NYC Marathon för att det för mig känns som ett av det häftigaste maraton att springa, ett lopp man bara måste ha sprungit någon gång i livet. Det är dock väldigt många som vill springa just detta maraton och alla får inte plats. I år var det över 100 000 som anmälde intresse att springa och det får plats strax över 40 000 löpare. Därför har NY Marathon seedingstider som man ska uppnå för att vara garanterad en plats i loppet (ja, det finns en del andra sätt också). Så ett av mina långsiktiga mål är att klara denna tid för att på så sätt få en plats i loppet.

Tiderna är inget som jag snyter ut näsan direkt. Det krävs 2:55 på maraton för att seeda in sig till NY Marathon. 1:21 på halvmaran om jag minns rätt. Så jag måste bli rejält mycket snabbare för att nå det, men det är ju det som är mitt långsiktiga mål.

Vad var det här med tur då? Jo NY Marathon lottar även ut ett antal platser varje år om du är med i deras lottdragning om en plats. Så har jag tur får jag springa även innan jag nått 2:55 på maraton.

Målet att seeda in sig till NY Marathon kommer dock inte att försvinna för det, det är ju just att få en plats genom seedningen som jag vill uppnå, det är själva målet. Men tänk om jag inte någonsin kan springa så fort som 2:55 på maraton då? Självklart har jag en backup-plan. Efter 40 blir tiderna nämligen lite snällare så om jag inte når 2:55 inom 4 år så borde jag i alla fall klara seedningstiderna efter jag fyllt 40 (om jag kommer ihåg rätt krävs det då 3:10 på maraton).

2000 km

Ett av mina mål för året är uppnått. Jag har sprungit över 2000 kilometer i år. Helt otroligt nog var det igår jag gick över 2000, utan att jag märkte det!  Jag får väl fira idag istället, kan ju fira att jag gick över årstalet 2009 idag!

Känns bra att ha nått 2000 kilometer när det nästan är 2 månader kvar på året. Borde hinna med några (hundra)kilometer till tycker jag.

Frågan är nu vad jag ska sätta för mängdmål till nästa år. 3000 kilometer? Blir det för tufft? Då måste jag snitta nästan 6 mil i veckan, tveksamt om jag klarar det. Ja, jag har ju två månader på mig att fundera.

Vad passar bättre än att stanna och titta på hur långt de kommit på julgranen på skeppsbron när man är på joggingtur med sonen. (ja, det är fortfarande min mobilkamera som ger den här fantastiskt fina kvalitén)

Idag blev det annars en ny lugn jogg. Hämtade sonen från farmor med joggingvagnen.

11k @5:43

Namnsdagsjogg

Var lite stel i vaderna idag efter gårdagen. Valde ändå att ge mig ut på ett lugnt lågpulspass för att återhämta mig snabbare, kroppen ska ju tydligen fungera så att den återhämtar sig bättre med lite blodgenomströmning i musklerna.

Karlberg slott. 
Även om Karlberg var upplyst och fint när jag sprang förbi så var det lite mörkare idag än på bilden. Eftersom jag inte heller hade någon kamera med mig så har jag lånat bilden från Stockholm med mera.

Tog på mig kompressionsstrumporna eftersom det kändes som vaderna kunde behöva det idag. Kan meddela att det är sådana här dagar som de är fantastiskt skönt att använda dem. Rekommenderas att användas just vid olika former av återhämtning.

Blev nästan 13 kilometer i lugnt tempo idag. Riktigt skönt löparväder även om jag inte kom iväg förrän sent på kvällen. Vad kan passa bättre en namnsdag än att vara ute och lunka runt och njuta i sin egen takt?

13k @5:41 %138

Fantastiskt - Vi är överallt!

TSM 3:00 lättdistans

 Östermalms IP

Idag var det dags för TSM igen. Andra gången. Idag var samlingen på Östermalms IP istället för Stadion, förmodligen eftersom det spelas fotboll på Stadion i eftermiddag.

Eftersom passet igår kändes så pass bra så valde jag idag att springa med 3:00-gruppen. Det var ju lättdistans på programmet. Om det sedan kan kallas just LÄTTdistans för mig vet jag väl inte riktigt.

Samling på Östermalms IP

Började med några kilometers uppjogg och sedan körde vi löpskolning. Det var skip, höga skip, hälkickar, hjulet, mångsteg och massa andra spännande övningar. Just sådana här saker är jag ju väldigt dålig på att göra när jag är ute och springer själv så det är förhoppningsvis en av sakerna som är bra med TSM och som kan göra mig till en bättre löpare.

Löpskolning 3:00-gruppen

Sedan var det då dags för lättdistansen, blev ungefär samma runda som igår kväll, förbi Manillaskolan och sedan runt Waldemarsudde. Såg helt annorlunda ut idag i dagsljus kan jag meddela, och idag var det ju även massvis av löpare ute då alla TSM-grupperna befanns sig runt omkring.

Blev totalt 13,5 kilometer med en snittfart på 4:37 enligt min klocka. Då var det även inlagt en fartökning på ca 800 meter efter 9,5.  Inga problem att hänga med och inga problem med hosta så det var en riktigt skönt pass. Frågan är dock hur det känns när samma pass är 30 kilometer, i samma fart. Då blir det nog tufft!