tisdag 1 september 2009

Kan jag lura mig själv?


Nu är det 12 dagar kvar till start i Stockholm Halvmarathon. Som jag skrivit tidigare tror jag att jag kommer få svårt att slå min tid från Kungsholmen Runt halvmaraton i våras. Jag brukar ha svårt att sätta upp andra mål än att slå PB. Det brukar med andra ord vara det som är målet och om jag vet med mig att jag inte klarar av att nå det så blir det inget mål alls.

Jag inser ju att jag måste försöka ändra detta beteende lite eftersom jag inte kommer vara i bästa form till varje tävling jag springer ibland kommer jag att vara lite småskadad innan en tävling och då blir det helt klart svårt att slå en tid som är satt när man är i sitt livs form.

Så till kommande halvmara funderar jag på att försöka lura mig själv genom att framförallt gå in för att förbättra mitt personbästa på just detta lopp. Har tidigare sprungit S:t Eriksloppet 2006 på 1:48:00 och förra året Stockholm Halvmarathon på 1:44:26. Att sätta målet till under 1:44:26 blir kanske inte tillräcklig motivation, men att slå tiden med 10 minuter kanske kan vara ett lagom tufft mål?

Frågan är bara om jag klarar att lura mig själv....

2 kommentarer:

Staffan sa...

Ack vad jag känner igen det där med att alltid sikta på PB. Det är ju egentligen helt orimligt om man som jag bara tävlar 2-3 gånger/år. det är ju så mycket som ska stämma!!

Jag försöker lura mig själv att vara nöjd om klockan stannar på något som är snabbare än 1:35 på Stockholm halvmarathon men innerst inne kommer jag säkert vara besviken om jag inte klarar sub90.

Tobias sa...

Det är ju det som är problemet för om man i huvudet har ett mål så hjälper det ju inte om man "uttalar" ett annat mål, då är det ju ändå det målet man har i huvudet som man går efter...

Får se om jag klarar att lura mig själv den här gången eller om jag ändå försöker gå för PB när jag står på startlinjen...