För tre veckor sedan startade dagis för sonen igen efter sommaren. Det har givit mig spring i benen. Kanske inte riktigt på väntat sätt men ändå. Har slitit lite med kroppen under sommaren, de flesta passen har varit rätt sega eller så har jag haft lite småont någonstans. Försökte vila bort det för två veckor sedan och något bättre blev det men fortfarande lite småont, trots alternativ styrka.
Men så kom dagisbacillerna! Och jag fick ont i halsen och blev även förkyld, ytterligare en veckas löpvila. Så igår när jag gav mig ut på en väldigt lugn lågpulsrunda så var helt plötsligt känslan i benen tillbaka och inte hade jag ont någonstans.
Jag börjar längta efter mörka höstkvällar (stadsmörka, alltså med vänligt löpljus) med lågpulsträning i ensamheten, jag som normalt hatar hösten.
