När jag springer mina längre pass snurrar ofta massor av tankar i huvudet. Ofta funderar jag på hur jag springer och hur min löpstil måste har förändrats genom åren och hur jag borde förändra den för att bli en bättre löpare.
Ett mycket starkt minne när det gäller just löpstil, eller löpsteg är en artikel som jag läste innan jag skulle springa mitt första Stockholm Marathon. Eftersom jag debuterade första året jag fick springa 1992, precis fyllda 18, så måste jag ha läst artikeln någonstans där 91-92. Jag kommer inte ihåg men jag antar att det var i tidningen Jogging jag läste.
Ett mycket starkt minne när det gäller just löpstil, eller löpsteg är en artikel som jag läste innan jag skulle springa mitt första Stockholm Marathon. Eftersom jag debuterade första året jag fick springa 1992, precis fyllda 18, så måste jag ha läst artikeln någonstans där 91-92. Jag kommer inte ihåg men jag antar att det var i tidningen Jogging jag läste.
En av det första bilderna som finns på mitt löpsteg, innan jag hade tänkt en tanke på hur jag sprang. Från Stockholm Minimarathon 1989
Det var en tjej som beskrev sitt första Stockholm Marathon. Hon skrev hur hon kom i samspråk med en kille en bit in i loppet och hur han talade om för henne hur hon skulle springa för att klara att ta sig i mål . Rulla på foten sa han till henne. Det var sedan en härlig artikel om hur det båda följdes åt resten av loppet och tog sig i mål tillsammans. Det som har följt mig är dock just det där orden, rulla på foten.
För det första kommer jag ihåg att jag var väldigt förvånad när jag läste artikeln att hon från början sprang på ett sådant sätt att hon inte skulle ta sig i mål om hon inte ändrade löpsteg under tävlingens gång. Nu tog hon sig ju i mål efter att ha ändrat sitt löpsteg så då måste det väl ha varit en sanning som killen sa till henne? För det andra vet jag med mig att jag själv under tidigt 90-tal och de två maror jag gjorde då ofta tänkte i huvudet och försökte rulla på foten.
Nu vet jag ju inte exakt hur denna teknik blev utlärd eller vad tanken med den var men för mig som läste artikeln var tanken alltid att rulla på hela foten genom att sätta i hälen först.
För det första kommer jag ihåg att jag var väldigt förvånad när jag läste artikeln att hon från början sprang på ett sådant sätt att hon inte skulle ta sig i mål om hon inte ändrade löpsteg under tävlingens gång. Nu tog hon sig ju i mål efter att ha ändrat sitt löpsteg så då måste det väl ha varit en sanning som killen sa till henne? För det andra vet jag med mig att jag själv under tidigt 90-tal och de två maror jag gjorde då ofta tänkte i huvudet och försökte rulla på foten.
Nu vet jag ju inte exakt hur denna teknik blev utlärd eller vad tanken med den var men för mig som läste artikeln var tanken alltid att rulla på hela foten genom att sätta i hälen först.
På de snart 20 år som gått sedan jag läste detta har det hänt ganska mycket med informationen och utlärningen av olika löptekniker. Det finns massor av olika teniker som Pose, Chi massor av olika mittfots- och framfotssteg och så givetvis hällöpningen. Även om det inte finns något facit och olika tekniker givetvis passar olika människor olika bra så börjar de flesta vara överens om att sätta ner ett sträckt ben en bit framför sig och landa med hälen först inte är optimalt vare sig ur skade synpunkt eller fart hänseende. Det var inte något som jag var det minsta medveten om på min väg mot 20-åring. Jag var mera upptagen av att om den här tjejen hade tagit sig i mål på maraton genom att ändra löpsteg under loppet så borde ju jag ha ett förstsprång om jag sprang med ett sådant steg som man skulle ha redan från början.
Uppenbarligen har det i alla fall hänt en del även med en så enkelt sport som långdistanslöpning på 20 år. Och jag har gått från att försöka rulla på foten med hälen först till att försöka landa mer mitt på foten. Men det gör inte att jag slutat tänka på artikeln som jag läste och den finns fortfarande med i mitt huvud på långdistanspassen.
Uppenbarligen har det i alla fall hänt en del även med en så enkelt sport som långdistanslöpning på 20 år. Och jag har gått från att försöka rulla på foten med hälen först till att försöka landa mer mitt på foten. Men det gör inte att jag slutat tänka på artikeln som jag läste och den finns fortfarande med i mitt huvud på långdistanspassen.
