söndag 6 september 2009

Trumpinnepojken

Inte riktigt lika liten som den lille trumslagarpojken kände jag mig. Jag kände mig mera som den stela trumpinnepojken. Redan från start var mina ben, framförallt låren, riktigt stela. Jag tänkte att det borde släppa efter några kilometer, men icke! Jag stannade och provade att stretcha lite, det hjälpte för stunden men inte i längden. Benen ville helt enkelt vara stela idag oavsett vad jag försökte hitta på.

Mitt tänkta långpass blev med andra ord ganska segt och inte särdeles långt heller. Men jag slet så gått jag kunde och lyckades till slut knåpa ihop 18 tunga kilometer. Kände inte att det var någon idé att hålla på och stappla fram längre än så trots att tanken från början var ytterligare några kilometer.

Nu blir det ett eller två pass i veckan, beroende på hur kroppen känns, innan Stockholm Halvmarathon på lördag. Tanken från början var intervaller i halvmarafart på tisdag och lugn jogg på torsdag men det kan nog komma att ändras, allt för att försöka få rätt fart i benen.

18k@5:34

Inga kommentarer: