
Då tog jag det lugnt och höll ungefär planerad fart i en kilometer innan farten började öka igen. Det blev dock ett väldigt skönt pass av det hela. Kanske lite för hårt med tanke på att jag planerar lite längre distans redan imorgon förmiddag. Börjar mer och mer kännas som att jag vågar träna kroppen lite hårdare igen även om jag fortfarande känner att hälsenorna är lite stela ibland. De excentriska tåhävningarna fortsätter jag med dagligen (även om det är förbannat tråkigt).
Att jag om en vecka ska klara att springa 21 km med en snittfart som är 40 sekunder snabbare per kilometer (för att slå personbästa) känns dock väldigt avlägset. Jag måste nog hitta ett bra sätt att lura mig själv med andra ord.
12k@4:50