Tävling i nya kläder

På söndag är det dags för Stockholm Triathlon. Mitt första "riktiga" över sprintdistans. Mina två tidigare triathlontävlingar har varit över motionssprint-distans med 400 meter simning. På söndag är det 750 meter simning som gäller. Det ska bli riktigt spännande att se hur simningen fungerar. Jag simmar ju bättre på träning nu men vet samtidigt att träning inte är någonting jämfört med att simma med fullt av andra armar och ben runt omkring. Det är lätt att blir stressad och helt tappa sin egen simning.

Hur fort kommer det gå på söndag? Jag vet inte riktigt, på cyklingen får man ju inte drafta (ligga på rulle) utan det är tio meters lucka som gäller. Men målsättningen är att gå under 1:20. Över 1:20 så blir jag besviken, under 1:20 så är jag nöjd, under 1:15 så är jag fantastiskt nöjd. Men under 1:20 är nog det rimliga.

Lagom till tävlingen på söndag har jag även fått mina nybeställda triathlonkläder. Har hittat ett danskt märke som heter Fusion som jag tycker verkar riktigt bra. Att det sedan hade korta tights i rött och vitt var lite roligare än det vanliga svarta. Passade på att beställa två tvådelade set, ett rött och ett vitt.

Danska kläder, men jag valde ändå att beställa från Norge www.fusionsport.no. Väldigt bra service. De vita tightsen är sena i leveransen, då skickade de med två par strumpor med den första leveransen som kompensation för det. Det är vad jag kallar kundservice, det gillar jag! På söndag blir det premiär för kläderna.

Får återkomma med en utvärdering när jag använt dem lite.

Det flyter på

Rösjön, som vanligt sol och lugnt...

Var och simmande i Rösjön idag. Om man jämför med mina första försök i början på juli har det verkligen gått framåt. Då klarade jag inte att simma 50 meter utan att vila, idag simmande jag de första 500 metrarna utan någon vila och jag hade kunnat simma längre.

Efter 500 meter tog jag ändå en kort paus för att inte bli för trött och tappa tekniken på tillbakavägen. Nu gick det inte lika bra tillbaka. Jag kör just nu oftast med tvåtaktsandning vilket innebär att jag bara andas åt det ena hållet i taget. De första 500 metrarna hade jag andats åt höger vilket just nu fungerar väldigt bra. På vägen tillbaka tänkte jag så andas till vänster. Då hittade jag inte alls samma känsla. Lyckades till och med få flera kallsupar, något som nästan känns omöjligt att få när jag andas åt höger. Tänk vad olika det kan vara.

Jag är i alla fall grymt nöjd med att det går så bra som det gör. Nu är det bara börja träna på att andas åt vänster och så småningom gå över till tretakt, dvs andas på vart tredje armtag. Tre är ju ett udda nummer vilket betyder att man andas åt vartannat håll.

På söndag börjar jag simskola, det ska bli spännande och se hur mycket bättre jag blir när någon kan tala om alla fel jag gör...

I tempoställning till Gustavsberg

Ja, nu höll jag väl inte tempoställning hela vägen kanske. Men cyklade till Gustavsberg gjorde jag och det gick riktigt bra även de perioder då jag använde mig av min nya tri-bar eller aero-bar eller vad det nu kallas. Jag blev inte alls speciellt vinglig. Problemet var väl snarare att benen tog slut fortare,  förmodligen för att jag inte sitter helt optimalt. Sedan tog rygg och nacke betydligt mer stryk än när jag cyklar som vanligt, men det är nog mycket en vanesak. Det var ju ändå första gången.

Tänkte inte så mycket på det när jag cyklade iväg men efter att jag varit i hamnen i Gustavsberg och skulle börja cykla hemåt märkte jag det tydligt. Jag hade haft medvind på väg till Gustavsberg. Det innebar att det var motvind hem, det märktes. Att cykla i motvind på redan trötta ben är inte min starka sida, än.

En snittfart på 31 kilometer i timmen på väg till Gustavsberg då jag medvetet tog det lugnt vissa partier sjönk till 29 kilometer i timmen på hela sträckan efter att ha kämpat i motvinden hem, utan att vila vissa partier. Nu börjar i alla fall benen äntligen vänja sig vid att cykla så pass mycket att jag klarar att få upp pulsen lite. Idag hade jag en snittpuls på 148 slag i minuten och det är bland det högsta mina ben orkat med hittills när jag cyklar.

Trots att det är betydligt mer omständigt än att springa börjar jag gilla att cykla. Men jag är fortfarande en "fincyklist", regnar det låter jag cykeln stå kvar inomhus...

Oslo

Är i Oslo två dagar. Passade på att sammanstråla med Espen www.mosjonisten.com för en löptur. Tänk att få springa och prata med någon som är minst lika intresserad av löpning som jag! Riktigt kul!

En riktig triathlet?

Jag har verkligen blivit fångad av det här med triathlon, jag tycker det är grymt kul. För mig som gärna ser till att jag har rätt prylar för det jag ska göra innebär det dock att det finns oändligt med prylar att införskaffa. Inte prylar man nödvändigtvis måste ha för att träna triathlon men sådana som gör att det i alla fall ser ut som man vet vad man gör.

Många har ju som någon form av motto att det är häftigare att att vinna med sämre prylar mot någon som har bättre prylar. Det kanske jag också hade tyckt om så var fallet, men nu kommer det aldrig att hända mig så istället ser jag till att skaffa bättre prylar. Men jag har en lång väg kvar har jag förstått.

Jag har i alla fall insett att en cykel kan man lägga hur mycket pengar som helst på, det finns liksom ingen övre gräns. Och om inte det räcker med en obefintlig övre gräns så behöver man även två cyklar. En "vanlig" racercykel och en tempocykel. En vanlig för de tillfällen då man ska cykla vanliga cykellopp som t ex Vätternrundan och en tempocykel för triathlon där man oftast inte får ligga på rulle utan måste cykla själv och därför behöver en cykel med så lite vindmotstånd som möjligt. Och då har jag ännu inte börjat titta på alla olika typer av hjul man kan köpa, för träning, för tävling. för mycket vind, för lite vind, ja det går att handla i det oändliga.

Jag har ju redan funderingar på att uppgradera min cyclocross till någon form av renodlad racer. Men ska jag i så fall ha en "vanlig" linjecykel eller en tempocykel? Och köper jag en tempocykel måste jag ju även behålla den jag har så jag har en vanlig att cykla på också, eller!?

Mina nylevererade Profile Design T2+

Det är en djungel det här. För att komma vidare i funderingarna har jag i alla fall öppnat plånboken och för tillfället köpt så kallade clip-on aerobars, dvs ett tempostyre som jag kan sätta på ovanpå mitt vanliga styre på cyclocrossen. Vi får väl se hur vinglig jag blir med det i trafiken.

Det gick bra men ändå inte

Igår var det så dags för det sedan en vecka tillbaka planerade Roslagen Träningstriathlon. Vi var två deltagare, jag själv och så JC som jag skulle försöka övertala till att anmäla sig Stockholm Triathlon. Det gick inte så bra att övertala honom till det. En kombination av fortsatta knäproblem och en 30-årsfest på lördagen innan gjorde att JC redan innan vi startade Roslagen Träningstriathlon hade kastat in handduken till Stockholm Triathlon.

Knäproblemet var för honom för dagen till och med så stort att han bestämde sig för att stå över dagens löpsträcka.

Förväntansfull inför dagens träning

Vi började med 800 meters (870 för att vara exakt) simning. 20*C i vattnet och medvind första 200 meterna. JC, som kan simma, drog iväg i sitt eget tempo. Själv försökte jag hitta ett lagom tempo för att klara att simma utan att behöva ta så många pauser. För att vara mig gick simningen väldigt bra, jag klarade att simma hela sträckan med bara ett fåtal tillfällen då jag gick över till bröstsim och vilade lite. Farten gick dock ner extra mycket på de två motvindssträckorna av totalt 400 meter. Kom upp ur vattnet på 22:20, ungefär 3 minuter efter JC, och kände mig fortfarande ganska pigg. Lyckades växla hyfsat snabbt på 1:38 även om det inte var helt perfekt.

Cykeln genomgången och kollad inför rundan

Ropade till JC att han inte fick vila längre då vi redan innan bestämt att han skulle vänta in mig på cykelsträckan. Planen var att börja första milen hyfsat lugnt för att sedan trycka på. Den planen hade vi uppenbarligen helt glömt bort när vi väl satt på cyklarna för det var full fart nästan direkt och första milen höll vi en snittfart på upp emot 35 km/h vilket är fort för två otränade cyklister som oss. Sedan började det gå tyngre. JC hade två lår stela som timmerstockar och fick ta färre och färre dragpass. Jag gjorde vad jag kunde för att hålla farten uppe och efter ett tag kändes det ändå som jag kom in i någon form av andra andning och kunde hålla ett ganska jämnt flyt även om det inte gick så fort som jag ville. In mot växlingen undrade jag verkligen hur löpningen skulle gå, jag kände mig redan nu rätt seg i benen. Vi cyklade på 1:17 men då visade det sig att sträckan blev 40,8 km.

Växlade på 1:16, vilket var betydligt snabbare än jag trodde då sulan i vänster löparsko korvade sig två gånger innan jag tillslut fick i foten. Fick ett lycka till av JC när jag gav mig ut på de sista 10 kilometerna löpning. Han själv lade sig i en solstol och tog det lugnt i väntan på mig.

Försökte hålla ett bra tempo utan att gå ut för hårt. Benen kändes stumma men starka och trots att det kändes som att sadeln satt kvar mellan benen kunde jag hålla ett bra tempo. Passerade 5 kilometer på 20:45 och började fundera på om jag verkligen skulle kunna avsluta sista 5 i samma fart. Efter 7 kilometer började jag få ont på utsidan av vänster lilltå. Uppenbarligen något som skavde på den när jag sprang utan strumpor i skorna. Efter 8 kilometer gjorde det riktigt ont och jag försökte springa och samtidigt hålla in tån (det var inte så lätt). Efter 9 kilometer funderade jag på att kliva av, det var ju ändå bara träning. Men det hade ju gått så bra hittills och jag ville gärna ha med mig tiden på 10 kilometer, inte 9. Bet ihop och såg till att den sista kilometern blev det snabbaste på 3:59, vilket gjorde en löptid på 41:18 utan att ha tagit ut allt som fanns.

Nöjd, glad och trött.

Innan start diskuterade jag och JC om det skulle vara rimligt att ta sig under 2:30 på den sträcka vi skulle köra. Vi kom fram till att med lite mer träning och under tävling borde det inte vara några problem men i dagsläget och på träning skulle vi nog ligga en bra bit över. Känner mig därför grymt nöjd med en sluttid på 2:23:38.

Nu gäller det bara att fixa till JC's knä och hitta en ny tävling som passar som jag kan lura med honom på.

Inspiration

Att inspireras till träning är viktigt för mig. Det är anledningen till att jag skriver här. Det ger mig inspiration att få skriva ner och dela med mig av mina tränings och tävlingsupplevelser till andra. Precis om det ger mig inspiration att läsa om andras upplevelser.

För tillfället är det inte bara löpning som snurrar i mitt huvud. Utan även cykel och simning. Efter att ha prenumererat på Runners World och Aktiv Träning under några år kände jag att det efter ett tag var samma tidning som kom med nytt omslag. Alltså bytte jag i våras ut dessa två mot cykeltidningen Kadens istället. Det var ett bra byte men jag vill ju läsa om mer än bara cykel.

Nu när jag börjat intressera mig för triathlon vill jag ju läsa om det. Bli inspirerad. Läsa om både nybörjare och fantastiska proffs som talar om vilka misstag man ska undvika och exakt hur handen ska sättas i vattnet för att man ska bli snabbare på simsträckan och allt annat som går att gräva djupt i.

Det senaste inköpet, 192 kronor för två tidningar...

Det är dåligt med svenska triathlontidningar.

Som tur är finns det gott om engelska. I välsorterade tidningsaffärer finns det ofta någon av dessa engelska triathlontidningar importerade. Men då blir det dyrt. Priset ligger ofta mellan 80-100 kronor per tidning.

Det bästa är att det på flera av tidningarna går att prenumerera även från Sverige. Då blir det plötsligt riktigt billig, i alla fall om man jämför med de svenska träningstidningar som finns. Ofta ligger priset mellan 40-45 kronor per nummer, inklusive att få den skickad till brevlådan i Sverige. Det bästa av allt är att det kommer 13 nummer på ett år! Det är fördelen med att köpa en tidning från ett land där marknaden är så otroligt mycket större än här i Sverige.

Nackdelen är att man blir sugen på att åka över var och varannan helg och testa alla härliga triathlontävlingar som de skriver om och då var den där prenumerationen inte lika billig längre...

Förhoppningsvis kommer dessa båda tidningar i brevlådan under hösten.
220 Triathlon  Triathlon Plus

Bättre än ingen...

Hittade en bild som jag är med på från Åhlatriaden i sommras. Någon vänlig själ  med koppling till SPIF Triathlon hade tagit den i simstarten. SPIF Triathlon är för övrigt förmodligen den klubb jag skulle gå med i om jag någon gång tänker mig gå med i en triathlonklubb.

En bild är bättre än ingen.

Soppatorsk med ett leende

Tänk om träningen såg ut som idag alla dagar. Det började med att jag i morse cyklade till jobbet med en av mina bättre snitthastigheter på sträckan och det trots att jag inte tyckte att jag på något sätt gick för fullt. Jag nådde inte upp till 30km/h i snitt som ju blivit en vana att ligga över nu på semestern men jag har insett att ska man cykla genom stan så får man acceptera att snittfarten sjunker betänkligt.

Sedan sammanstrålade JC och jag efter jobbet och tog oss till Rösjön för ett simpass. Det blev totalt 1200 meter. Kändes riktigt bra idag, hittade ett bra flyt och kunde simma längre sträckor än tidigare utan vila. Ofta låg jag 100+ meter varje gång innan jag behövde vila några sekunder. JC var ju i en annan klass och har både tekniken och styrkan för att simma riktigt bra. Ska nog inte vara några svårigheter att övertala honom att anmäla sig till Stockholm Triathlon efter att vi kört vårt testlopp på söndag.

Efter simningen var det cykel hem igen. Helt otroligt seg i benen kände jag mig, hade ingen kraft alls i uppförsbackarna och jag tyckte bara det var uppförsbackar på hemvägen, märkligt. Väl hemma hann jag vila i en halvtimme innan det var dags att ge sig ut igen.

Avslutade det hela med en tänkt snabbdistans  på 5 kilometer. Det var då efter 2-3 km den slog till med full kraft. Energibristen, bristen på mat gjorde sig påmind, borde nog ha ätit ett mellanmål idag men det glömde jag bort så det blev soppatorsk helt enkelt.  Men idag tog jag det hela med ett leende, det är första gången jag får till sim, cykel och löpträning under en och samma dag i Stockholm, en arbetsdag dessutom.

Nu blir det vila.

Hemmaplan är väl obligatoriskt?

Var ska jag börja det här inlägget egentligen?

Internet är tillbaka, kors i taket, det tog bara fyra dagar efter att jag uppmärksammat dem vid två tillfällen på att internet inte fungerade hos mig. Att det i verkligheten legat nere sedan den 15 juli kan vi ju ta en annan gång.

Min form just nu känns fantastisk, undrar hur länge det ska hålla i sig. Idag sprang jag en runda med joggingvagnen, höll en snittfart på 4:42 under 13 km och då tittade jag inte på klockan. Det är nog rekordfart med vagnen framför mig.

Sedan till den konstiga rubriken. Jag har nu under semestern mest hela tiden haft perfekta förhållanden för triathlonträning. Både grenarna för sig, eller efter varandra när jag velat det. Nu när jag är hemma är det inte riktigt lika lätt. Har gått och sneglat lite på Stockholm Triathlon som går i slutet på augusti men på sprint-sträckan i Stockholm är simningen 750 meter lång och det har avskräckt lite.

Nu har jag kommit på bättre tankar och anmält mig. När det för en gång skull finns perfekta förhållanden för att träna (tävla) triathlon mitt i Stockholm, på hemmaplan, kan man ju helt enkelt inte missa det. Jag har även försökt övertala en kompis att han ska vara med, men han som aldrig testat triathlon tidigare vill inte börja med en tävling.

Vad gör man då? Jo man ser till att snabbt som katten anordna en träningstävling. Så på söndag bär det av till Roslagen för att köra en träningstävling tillsammans med kompisen. Planen är att vi ska köra den udda distansen 800 meter simning, 40 km cykel och 10 km löpning. För att få till en "riktig" triathlondistans skulle vi egentligen köra 1500 meter simning men då hinner jag nog sjunka så vi kortar ner det lite.

Imorgon passar vi på att träna lite simning tillsammans. Efter det hoppas jag att min kompis blir lite modigare och anmäler sig till Stockholm Triathlon!

Tillbaka till verkligheten

Semestern är slut, mina fantastiska möjligheter till triathlonträning inte lika nära, sommaren verkar också ha försvunnit.

Vad passar bättre än att koppla upp sig läsa lite bloggar och få träningsinspiration!? Nä just det min internetleverantör har supit bort min uppkoppling under semestern...

Det värsta är att de inte kan tala om när de ska lyckas fixa tillbaka den igen! Och jag blir inte ens förvånad längre, tragiskt.

Falkenbergs Stadslopp 2010

Så var det dags för loppet där jag bara skulle gå under 40 minuter på milen. Något annat fanns inte att välja på. Det gjorde väl kanske inte att jag var mindre nervös än normalt när jag satte mig i bilen för att ta mig till Falkenberg. Efter två dagar med lite ostadigt väder och en del regn var det nu uppehåll och runt 20 grader.

Eftersom jag sprang loppet förra året visste jag i år både var start och mål var någonstans. Det lugnade nerverna lite att ha koll på allt runt omkring. Tog mig till startområdet ungefär 40 minuter före start, efter det numera traditionsenliga toalettbesöket på Grand Hotell. Värmde upp ordentligt och försökte känna hur kroppen kändes men den gav inga direkta svar. Lite stelt här och var men det kändes ändå ganska bra efter att jag värmt upp.

Täten passerar några hundra meter efter starten

Jag hade redan innan loppet lagt upp taktiken. Den viktigaste ingrediensen var att inte öppna för hårt. Efter förra årets genomklappning visste jag att i Falkenberg går det extremt fort i början, alltså viktigt att inte dras med i det tempot. Sedan var tanken att försöka ligga precis under 4 minuter per kilometer fram till hälften av loppet och sedan förhoppningsvis ha krafter kvar och kunna öka hela vägen in i mål.

"På era platser" Pang! Tjurrusning iväg i starten, jag som stod bland de löpare som räknade med att springa under 40 minuter följde bara med strömmen till en början, när jag såg att klockan visade en fart på 3:30 per kilometer försökte jag hejda mig. Hela första kilometern fokuserade jag allt vad jag kunde på att inte springa för fort. Ändå gick den på 3:40.

Nu började fältet spridas ut lite och jag fokuserade på att hitta en jämn och "behalig" fart som skulle hushålla med krafterna till slutet. Fram till 4 kilometer kändes det oförskämt bra där tiderna låg på 3:50, 3:47 och 3:50.

Sedan började det komma lite seghet i benen, ungefär på samma ställe som förra året. Hittade snabbt en rygg som jag la mig tätt bakom. Den ryggen hjälpte mig i två kilometer och sprang otroligt jämt med 3:58 på den 5 och 6 kilometern. 5 kilometer passerade jag på 19:17 och det tillsammans med fartsänkningen räckte för att jag sedan skulle hitta nya krafter. I en lång svag uppförsbacke efter 6 kilometer passerade jag ryggen som hjälpt mig och ökade farten något till ett nytt jämnt tempo.

 

Nu började jag dock får slita ordentligt för att hålla farten uppe och min taktik med fartökning efter halva loppet kändes avlägsen. Sjunde kilometern på 3:53 och jag började känna mig varm. Solen hade kommit fram precis vid start och nu värmde den rejält. Tog varje tillfälle jag kunde att svalka mig med vatten över huvudet. Efter en ny kilometer på 3:53 passerade 8 kilometer på 31:05 och insåg att jag hade en liten möjlighet att gå under 39 minuter men då fick jag inte tappa någon fart överhuvudtaget.

Några hundra meter kvar till mål, grymt trött här.

Tryckte på ordentligt på näst sista kilometern men nu kändes det plötsligt inte som banan var så lätt längre. Asfalten var utbytt mot grus och jag tyckte det var en del små uppförsbackar. Trots mina ansträngningar och känslan av att det gick snabbare gick även den 9 kilometern på 3:53.

En kilometer kvar nu var det bara att ge allt, men det tyckte jag ju att jag redan hade gjort. Blev en riktigt tuff sista kilometer. Efter 3-400 meter slängde jag en snabb blick på klockan som talade om att farten låg en bit över 4 minuter. Ahhh då där rök chansen att gå under 39 minuter. Gjorde allt vad jag kunde de sista 500 meterna för att hålla farten uppe. Med ett underlag av gatsten och en rejäl backe precis på slutet är det en riktigt tuff avslutning. Över mållinjen och trycker av klockan. Håller nästan på att spy av trötthet. Sista kilometern är något av det jobbigaste jag gjort. Efter att ha pustat ut några minuter orkar jag så kolla på klockan. 38:55! Ja! Jag klarade det, sista kilometern på 3:52. Nu är det bara hoppas att den officiella tiden stämmer med min klocka.

 

Så här nöjd ser jag ut efter att jag noterat att även den officiella tiden sattes till sub39.

Efter att jag tagit på mig en överdragsjacka gick jag tillbaka till målområdet för att se om resultaten kommit upp och se det hade de. Med spänd förväntan ögnar jag igenom listan. 38:58, puh, det skilde några sekunder men jag var fortfarande på rätt sida!

Äntligen är jag under 40 minuter, och inte bara det jag passade på att gå under 39 minuter samtidigt!

Sub40

Äntligen! Jag fick tydligen mitt turnummer för jag nådde mitt mål, att gå under 40 min. 38:55 enligt egen klocka. Så skönt!

Turnummer?

En timme kvar till starten på Falkenbergsstadslopp. Har fått mitt turnummer som startnummer, hoppas det är positivt! 20 grader och molnigt, så förhållandena verkar bli perfekta.

Att vara sist

Det mörka vattnet strömmar mot ansiktet, vid vartannat armtag försöker jag få till andningen men det känns mest som jag kippar efter luft. Jag hittar inget flyt, det känns som vattnet är en motståndare. Jag orkar inte mer än några meter innan jag måste gå över till bröstsim för att få tillräckligt med luft i lungorna. Redan efter första första varvet på den 200 meter långa rundan funderar jag på att ge upp. Jag hinner precis runda bojen och slipper bli varvad, det gör att jag fortsätter ett varv till. Försöker bli vän med vattnet och hitta flytet med det går dåligt. Blir flera omgångar med klumpigt bröstsim i min hellånga våtdräkt och jag känner hur de få jag hittills haft efter mig nu simmat om mig. Det är jag och en kille till som simmar bröstsim som är sist in mot bryggan. Han är först upp av oss. Jag är sist upp, av alla.

Hur hamnade jag här?

Helt frivilligt har jag tagit mig en bit förbi Simlångsdalen och söndagens tävling Åhlatriaden. Det är 13*C varmt, kraftig vind och regn. Mer än en gång har jag funderat på att vända. Speciellt som att det redan slutat regna i Tylösand, men efter att ha passerat Halmstad återkom regnet igen.

Efter att jag ställt in cykeln och löparskorna i växlingsområdet går det flesta tankarna kring vad jag ska ha på mig under cyklingen och löpningen. Ska jag bara ha triathlonlinne och tights eller ska jag ha någon form av regnjacka också? Jag lägger en regnjacka i växlingsområdet för att kunna bestämma mig när jag väl kommer upp ur vattnet.

Jag var alltså sist i tävlingen, det var ju inte uppmuntrande direkt. När jag tar mig upp på bryggan känner jag mig dock pigg i kroppen och tar mig lätt förbi den bröstsimmande killen som var före mig till bryggan. Tittar på klockan och blir förvånad när jag ser att simningen gått på 11:42, det är snabbt för att vara mig. Märkligt, med den känslan.

Slänger simmössan och springer mot växlingsområdet, det är en ganska lång sträcka med en kraftig uppförsbacke. Jag får springa mellan några av de få åskådarna som redan börjat bege sig från sjön. Väl uppe vid växlingen tar jag på mig cykelskor, hjälm och glasögon men jag hoppar över regnjackan. Springer ut med cykeln till vägen och upp och iväg. Växlingen gick på 2:38, tror det var helt ok med den långa sträckan det var från sjön.

Nästan direkt ut på cyklingen hittar jag ett bakhjul som håller bra tempo som jag lägger mig precis bakom. Det är en skön cykelsträcka och det går att hålla bra fart på mestadels fin asfalt. Jag får en förhållandevis behaglig resa i rygg på killen framför mig. Fryser inte speciellt mycket men blir lite stel i fingrar och fötter. Glömmer helt bort att dricka men kanske det beror på att jag har däcksprutet från bakdäcket framför mig rakt i munhöjd. På väg in mot växlingen gör jag som i Halmstad och tar loss fötterna ur skorna för att direkt kunna hoppa ur skorna och låta de sitta kvar på cykeln när jag springer mot bytet till löparskor. Cyklingen går bra och går in på 34:24.

Inser att jag måste göra en snabb växling om jag ska vara säker på att komma ut i rygg på killen jag haft framför mig under cyklingen. Tyvärr lyckas jag inte med det då det är svårt att knyta skor med stelfrusna fingrar. Jag grämer mig att jag inte hunnit skaffa någon form av snabbsnörning till mina skor ännu.  Jag kommer ut 50 meter efter den rygg jag hoppades att jag skulle haft efter mig. Detta trots att min växling ändå gick på 1:00.

Löpslingan börjar med att springa nerför den branta backen mot sjön, mina fötter är som isklumpar och jag vågar inte gå för fullt nerför rädd för att ramla och jag ser hur den rygg jag tänkt följa försvinner mer och mer. Jag får istället försöka inrikta mig på att hitta min egen fart så snabbt som möjligt. Jag hittar ett tempo som känns ganska bra ganska snabbt och passerar några långsammare löpare. Den första kilometern går på 4:14 och det känns bra i kroppen när jag kommer in i löpningen och jag kan successivt öka farten. Kilometer 2 går på 4:08, kilometer tre borde nog ha legat en bit under 4 minuter men tyvärr hade mina stelfrusna fingrar gjort ett dåligt jobb vid växlingen och jag var tvungen att knyta mitt vänstra skosnöre igen. Det gjorde att även kilometer 3 hamnade på 4:08. Nu var jag dock varm i kroppen och jag gjorde allt jag kunde för att öka farten sista två kilometrarna. Kilometer fyra på 3:48 och kilometer fem på 3:43 trots ett kort hjärnsläpp som höll på att bli en felspringning som jag säkert tappade minst 5 sekunder på. I mål på 19:31 på en bana som är tveksamt om den var exakt 5 km. Riktigt nöjd ändå, då det var en tung och svårsprungen bana med mycket jobbiga stenar, lerpölar och annat som gör det svårt att hålla farten uppe.

Riktigt nöjd i mål med en sluttid på 1:09:16 som officiellt blir satt till 1:09:32 (även om jag i det här fallet faktiskt litar mer på min egen tidtagning) och en 18 plats av 44 startande. Fantastiskt glad över att ha tagit mig under 1:10 även om jag är lite tveksam till att distanserna var riktigt så långa de skulle vara både på cykel och löpning. Oavsett längden på distanserna höll jag i alla fall ett bra tempo och äntligen fick jag avsluta med riktigt bra löpning.

Och jag kan väl erkänna att det var skönt att inte vara sist i mål också.

Nöjd men kall

Fy fan. Regn och kallt. Var sist upp ur vattnet på simningen men ändå nöjd i mål på 1:09:16 enligt egen klocka!

29

Tyvärr är det mitt startnummer och inte temperaturen. 13 grader och regn bjuds det på...

Ska jag förbättra tiderna på Söndag?

Nu är resultatlistan från Halmstadtri publicerad. Hittade även några bilder från simningen där jag syns.

Bild från halmstadtri.se

Mina tider blev enligt följande:

Simning (400 meter): 14:13

T1: Ingen uppgift

Cykel (20 km, inklusive T1): 37:28

T2: 1:05

Löpning (5km): 21:13

Totalt: 1:13:59

Jag slutade på 85 plats av 133 startande herrar och 119 plats totalt av 219 startande. Placeringen borde jag kunna förbättra på Söndag i Åhlatriaden, där det förmodligen blir runt 50 startande så bättre än 85:a borde jag bli bara jag tar mig i mål...

Bild från halmstadtri.se

Mitt första triathlon - Del 2

När jag står där på startlinjen med bara några få minuter kvar till start blir jag plötsligt oerhört kissnödig. Vad göra? Jag inser att jag inte kan hålla mig och att hinna få av mig våtdräkten och kissa är omöjligt. Finns bara ett val, gå ner i vattnet och kissa i dräkten.  Det blir varmt först sedan ljuder startskottet.

Jag tar det lugnt eftersom jag vet att jag inte är någon bra simmare. Jag kommer iväg bland de sista av de ca 200 startande. Försöker hålla mig längs vänsterkanten av Nissan för att både ha en kant att följa och för att de där verkar vara minst trängsel. För mig som aldrig simmat med massor av folk runt mig tidigare var det nog ganska smart att hålla mig ifrån den värsta hetsen. Nu blev simningen sådan att när jag kom ifatt bröstsimmarna så stannade jag och vilade lite, när de fått ett försprång igen simmade jag ikapp dem och så höll det på första 200 meterna. Sedan hittade jag lite mer fritt utrymme och kunde hålla lite mer min egen takt.

 Simsträckan i Nissan

När jag var framme vid uppstigningen var jag riktigt seg, trött i hela kroppen. Upp ur vattnet av med klockan och så ner med dragkjedan till våtdräkten. Kastade badmössan på angiven plats och fortsatte mot min växlingsplats samtidigt som jag drog ner våtdräkten till midjan. Framme vid växlingsplatsen sätter jag klockan på cykeln och inser att den inte har växlat tid från simning till växling (T1) börjar trycka lite på knapparna utan att det händer något. Ser sedan att det står "Keys locked" på klockan. Fan tänker jag som är statistik intresserad men inser att jag får ägna mig åt klockan senare. Tar av  mig våtdräkten, på med cykelskorna, glasögonen och cykelhjälmen sedan tar jag cykeln och springer snabbt ut ur växlingsområdet.

Växlingsplatsen

Upp på cykeln och iväg. Känner mig redan från start halvseg i benen mer försöker få upp farten så gott det går. Strulet med klockan stör mig fortfarande både för att jag inte fått några mellantider och för att det gjorde att T1 tog onödigt lång tid. Jag försöker låsa upp knapparna med jämna mellanrum när jag orkar fokusera på klockan och någonstans efter 4-5 kilometer lyckas jag tillslut få bort knapplåset. Nu kan jag äntligen börja fokusera ordentligt på cyklingen och även se vilken fart jag håller.

Möter de första cyklisterna som redan har varit och vänt och nu är på väg tillbaka. Plötsligt kommer en kille på mountainbike förbi mig i ett rasande tempo efter har han en liten kille på rulle, förmodligen sonen. Ouppmärksam som jag varit har jag inte en chans att hänga på. Jag grämer mig över mitt misstag men är nu mer på min vakt. Och se någon kilometer innan vändpunkten kommer en ny cyklist i bra fart upp jämsides och den här gången är jag beredd och lägger mig direkt efter honom. I många triathlonlopp är det inte tillåtet med drafting eller ligga på rulle som det oftast kallas men här var det tillåtet. Han håller en bra fart en bra bit över 30 km/h och jag får ta i för att hänga med. Hade aldrig klarat att hålla samma fart själv. Några få gånger hjälper jag till med draghjälpen men jag känner att jag nog egentligen inte orkar ge så mycket. Med några kilometer kvar av cykelsträckan är jag uppe och drar precis innan en uppförsbacke. Vi två har nu sedan några kilometer varit tre och när backen kommer finns det inget kvar i benen jag orkar inte längre ligga kvar på rullen. Kämpar själv så gott det går in mot växlingen.

Några hundra meter innan förbereder jag mig genom att knäppa upp skorna och ha fötterna lösa i skorna. Framme vid växlingen hoppar jag av cykeln och låter skorna sitta kvar i pedalerna samtidigt som jag springer mot min plats. I med cykeln i stället och på med löparskorna knyter så snabbt det går. När jag ska iväg hittar jag inte armbandet till klockan, river lite bland grejorna och funderar på att sticka utan det. Då tillslut trillar det ner på marken. Tar klockan i handen och rusar iväg. Trots lite strul även på andra växlingen är jag nöjd med tiden. T2 gick på 1:05 (och det med vanliga skosnören).

Ut på löprundan som ska springas tre varv. Efter några hundra meter märker jag att jag inte har mina solglasögon på mig längre. Måste tydligen ha tagit av mig dem vid växlingen. Försöker trycka på så gott det går men när adrenalinet efter växlingen lagt sig något känns benen oväntat sega. Första kilometer ligger på 4:20, när sedan andra och tredje kilometern ligger på 4:25 och 4:24 inser jag att löpningen inte blir alls vad jag väntat mig. Jag hade nog innerst inne hoppats att gå under 20:00 på dessa 5 kilometer men idag är det långt borta. Med två kilometer kvar lyckas jag i alla fall öka något och de går på 4:09 respektive 4:06. I mål på 21:13 på en banan som enligt min klocka bara blev 4,95 km. Kanske berodde på att det var en trappa som skulle passeras uppför på varje varv.

Totalt i mål på 1:13:58 enligt egen klocka och mycket nöjd. Målet var att gå under 1:15 och 5 kilometer in på cyklingen trodde jag nog aldrig att det skulle gå. Nu fick jag som tur var lite draghjälp och det underlättade jag saken betydligt.

Macka och yoghurt efter målgång

Förvånad över att löpningen inte gick bättre, den kändes bättre under båda mina träningstriathlon som jag gjorde i början på veckan men kanske påverkade det att jag körde backintervaller dagen innan. Då jag inte att en tanke om att jag skulle delta i Halmstadtri.

Det finns mycket att förbättra men det är otroligt kul med triathlon. Nu vet jag hur det känns när det är på riktigt och vet också lite bättre vad jag ska tänka på inför nästa tävling. Det går en till i närheten nästa söndag...

Mitt första triathlon - Del 1

Det var länge sedan jag tävlade i en helt ny idrott. Igår var det dags. För första gången skulle jag tävla i triathlon. För mig innebar det samtidigt att jag för första gången även skulla tävla i simning och cykel. Mycket nytt med andra ord.

Men tanke på allt det nya såg jag till att vara ute i god tid och jag kom till ett regnigt Halmstad redan en timme innan nummerlappsutdelningen skulle öppna. Gick ut i regnet och tog en liten promenad för att försäkra mig om att växlingsområdet var där jag trodde att det skulle vara. Sedan fördrev jag tiden fram till att jag skulle ställa in cykeln i växlingsområdet med att titta på hur funktionärerna förberedde för tävlingen och att leta toaletter för att lätt på trycket. Man blir kissnödig ofta när man är nervös.

Cykeln på plats i växlingsområdet

Sedan tog jag cykel, hjälm, cykelskor och löparskor och gick till växlingsområdet och ställde in det på en plats jag tyckte verkade lämplig, så jag lätt skulle hitta den. Lämpligt nog hade jag ställt bilen precis mitt över startplatsen i Nissan. Så jag lämnade simprylarna i bilen.
Gick sedan runt lite i växlingsområdet och tittade på hur alla förberedde sig.

Startområdet

När det var 30 minuter kvar till start gick jag tillbaka till bilen hämtade våtdräkten, simglasögonen och lämnade skorna. Sedan gick jag över till simstarten och tog på mig våtdräkten. Såg till att de prickade av mig innan jag gick ner och tog en kort tur i vattnet. Det var ganska skönt att ha känt på vattnet så jag visste hur det kändes och såg ut när startskottet väl gick.

Nu var det bara några få minuter kvar till start.

Nu ska jag ut i solen. Fortsättning följer...