Simskola

I söndags började jag på simskola på GIH-Badet. När jag anmälde mig till simskolan i våras kunde jag inte ta ett enda crawltag. Alltså anmälde jag mig till en nybörjarklass. När semestern kom började jag träna på egen hand och nu tar jag ju mig fram utan att drunkna, även om det nog inte är så vackert. Jag var lite orolig att simskolan skulle vara för grundläggande i början. Men jag behövde inte oroa mig.

När jag kom dit bad de oss alla som skulle delta att simma fyra längder i bassängen. Två med valfritt simsätt och två med någon "fristilslikt" simsätt. Nu kunde jag ju simma alla fyra längderna på "fristilslikt" sätt. Efter denna uppvärmning delade de in oss i två grupper. En nybörjargrupp och en fortsättningsgrupp. Jag visste inte ens att dessa två grupper skulle simma samtidigt. Tur för mig i alla fall och nu blev jag placerad i fortsättningsgruppen.

Sedan gick vi genom lite teori hur armtagen ska gå till och hur andningen ska gå till och fick sedan träna på det i bassängen. Bland annat lyfter jag tydligen inte armbågen tillräckligt i mina simtag. Blir till att träna på, inte helt enkelt att få till.

Annars har jag legat på hårt med löpningen igår och idag, allt för att nå 200 kilometer på augusti månad. Igår blev det 25 kilometer fördelat på två pass och idag 18 kilometer. Det gjorde att jag klarade det med minsta möjliga marginal 200,6 kilometer blev det i augusti. Men samtidigt har jag nästan tränat dubbelt så många timmar som jag har sprungit. Totalt 30 timmar träning i augusti så en del simning och cykling har det också blivit.

Nu ska jag försöka jobba lite på sömnen också.

AXA Stockholm Triathlon - Sprint

Så är triathlondebuten på hemmaplan avklarad. Riktigt häftigt att få tävla i triathlon mitt i Stockholm city. Jag valde att köra sprintdistansen, det vill säga 750 meter simning, 20 kilometer cykel och 5 kilometer löpning.

Bild från granlof.net

Började redan igår kväll med att plocka ihop alla saker jag skulle ha med mig för att inte glömma något. Det är lite mer att tänka på än i löpning. Fast när jag väl börjar fundera på sakerna jag ska ha med mig så blir det inte så mycket, jag bara tror att det ska vara mycket.  Tri-tights och linne, Våtdräkt, simglasögon, cykelskor, cykel, hjälm och löparskor. Med det klarar man sig. Sedan kan man ju ha med sig massor av bra att ha grejer också, nummerlappsbälte till exempel.

Bild från granlof.net

Vaknade i morse och tittade ut. Inget regn, skönt. 12 grader men klockan var ju bara 8 än så länge. Var inte helt sugen på vädret de lovade tidigare i veckan med 12 grader och regn mitt på dagen. Gjorde mig klar och stoppade ner mina prylar i en ryggsäck och cyklade ner mot starten runt 9-tiden. Redan nu var ju flera av de tidigare startgrupperna som körde OS-distans igång. Helt klart inspirerande att stå där i växlingsområdet och förbereda sig samtidigt som man ser tävlande både komma upp från vattnet och växla till cykel och komma in från cyklingen och växla till löpning.

Bild från granlof.net

Passade på att följa en av simstarterna och långsamt jogga med simmarna bort längs med Djurgårdsbrunnsviken som uppvärmning. Tillbaka vid växlingsområdet 20 minuter innan start för att ta på mig våtdräkten och kolla att allt ligger rätt inför växlingen.  Tar mig ner till simstarten och checkar-in vid 10:30, 10 minuter kvar till start. 5 minuter innan start hoppar jag i det 16,5 grader kalla vattnet. Vänjer mig vid vattnet och simmar några längder fram och tillbaka innan det är dags för start. Starten går i vattnet och när jag ligger och väntar på startskottet känns det riktigt behagligt.

Bild från granlof.net

Starten går och alla kastar sig i väg. Jag har glad att jag har provat på två mindre tritathlon innan, det är helt klart speciellt att simma med så mycket folk runt omkring sig. Jag hittar en ganska bra rytm och ett som det känns, ett ok tempo. Flera gånger kommer det dock någon valross och simmar helt på tvärsen av banan vilket stör rytmen. Själv är jag glad att jag ägnat veckan åt att träna på att sikta för att simma rakt och har inga problem med att hålla rak kurs. Jag känner att jag inte riktigt klarar att hålla samma teknik som på träning efter som det är så mycket runt omkring som stör men jag behöver inte stanna och vila eller göra andra uppehåll i alla fall. Frisim hela vägen blir det också, inte ett enda bröstsimstag, bara det en seger.

Upp ur vattnet efter 17 minuter och försöker fokusera helt på växlingen som ska komma. Hade hoppats på lite bättre tid men är ändå mycket nöjd med simningen som helhet.  Hör min kära sambo ropa mitt namn men klarar inte att fokusera blicken och se något så jag lyfter på armen för att visa att jag hört hejandet. Försöker snabbt dra av våtdräkten över överkroppen och snabbt ta mig upp till cykeln.

Bild från granlof.net

Växlar på 1:49 och så iväg på cykeln. Försöker trycka på ordentligt redan från start, början med Strandvägen är ganska lättåkt och det gäller ju att åka fort där det är som bäst. Varje kilometer jag passerar lyckas jag hålla över 30 km/h men jag har dålig kolla på tiden som helhet, jag försöker bara trycka på så mycket det går utan att stumna.

Uppför Västerbron går betydligt lättare än på maran, för att inte tala om nerför. Nu börjar det bli gott om cyklister runt omkring och det är inte helt lätt att hålla 10 meterslucka hela tiden. Ser även en del cyklister som skiter helt i regeln och läggers sig tydligt på rulle. Själv försöker jag hålla avstånd så gott det går.  På väg uppför Västerbron på tillbakavägen cyklar jag om ett helt pärlband med cyklister. Lyckan är dock kortvarig och de är ikapp och förbi redan på Södermälarstrand. Hela detta pärlband håller sedan ihop hela vägen in till växling men jag bland det första av cykeln i alla fall. 20 kilometer gick på 34:43.

Bild från granlof.net

Växlar på goda 1:05 och sedan bär det iväg på två 2,5 kilometersvarv på Gärdets grusvägar. Känner mig stel i benen och har svårt att få upp farten tycker jag. Försöker hålla korta steg och högfrekvens men det går segt. Första kilometern på 4:09 och andra på 4:08, precis då tänker jag att det var ju trist när simningen och cykeln gått så bra att "min" gren skulle vara den som inte funkade idag. Benen känns som stockar.

Bild från granlof.net

Men det är ungefär här som det händer. Solen kommer fram, benen blir spänstiga och allt känns plötsligt så mycket bättre. Precis vid varvningen står MarathonMia och jag vinkar till henne när jag springer förbi. Hon hejar då så högt på mig att jag känner att jag inte vågar fortsätta springa så här sakta. Helt plötsligt vill benen springa igen. Det känns som de andra som springer omkring mig står stilla. Jag håller nu under 4 fart och när jag kommer in på målrakan har jag en löpare en bit framför mig. Honom ska jag bara om, nu finns det plötsligt hur mycket kraft som helst i benen och jag får med spurten till en sista kilometer på 3:37. Total löptid 18:24.

Bild från granlof.net

I mål trött men grymt nöjd. Slog alla mina förväntningar och gick in på den officiella tiden 1:13:37.  Jag som tänkt att jag i den bästa av världar kanske hade nått precis under 1:15...

Bild från granlof.net

Att jag sedan kom på 19 plats av 189 startande i min klass gör inte saken sämre, grymt nöjd helt enkelt!

Här kommer allt i siffror (T1&T2 är från egen klocka):
Simning 17:00 (59 plats)
T1 1:49
Cykel 34:43 (37 plats)
T2 1:05
Löpning 18:24 (13 plats)
Totaltid 1:13:37 (19 plats)

Tävling i nya kläder

På söndag är det dags för Stockholm Triathlon. Mitt första "riktiga" över sprintdistans. Mina två tidigare triathlontävlingar har varit över motionssprint-distans med 400 meter simning. På söndag är det 750 meter simning som gäller. Det ska bli riktigt spännande att se hur simningen fungerar. Jag simmar ju bättre på träning nu men vet samtidigt att träning inte är någonting jämfört med att simma med fullt av andra armar och ben runt omkring. Det är lätt att blir stressad och helt tappa sin egen simning.

Hur fort kommer det gå på söndag? Jag vet inte riktigt, på cyklingen får man ju inte drafta (ligga på rulle) utan det är tio meters lucka som gäller. Men målsättningen är att gå under 1:20. Över 1:20 så blir jag besviken, under 1:20 så är jag nöjd, under 1:15 så är jag fantastiskt nöjd. Men under 1:20 är nog det rimliga.

Lagom till tävlingen på söndag har jag även fått mina nybeställda triathlonkläder. Har hittat ett danskt märke som heter Fusion som jag tycker verkar riktigt bra. Att det sedan hade korta tights i rött och vitt var lite roligare än det vanliga svarta. Passade på att beställa två tvådelade set, ett rött och ett vitt.

Danska kläder, men jag valde ändå att beställa från Norge www.fusionsport.no. Väldigt bra service. De vita tightsen är sena i leveransen, då skickade de med två par strumpor med den första leveransen som kompensation för det. Det är vad jag kallar kundservice, det gillar jag! På söndag blir det premiär för kläderna.

Får återkomma med en utvärdering när jag använt dem lite.

Det flyter på

Rösjön, som vanligt sol och lugnt...

Var och simmande i Rösjön idag. Om man jämför med mina första försök i början på juli har det verkligen gått framåt. Då klarade jag inte att simma 50 meter utan att vila, idag simmande jag de första 500 metrarna utan någon vila och jag hade kunnat simma längre.

Efter 500 meter tog jag ändå en kort paus för att inte bli för trött och tappa tekniken på tillbakavägen. Nu gick det inte lika bra tillbaka. Jag kör just nu oftast med tvåtaktsandning vilket innebär att jag bara andas åt det ena hållet i taget. De första 500 metrarna hade jag andats åt höger vilket just nu fungerar väldigt bra. På vägen tillbaka tänkte jag så andas till vänster. Då hittade jag inte alls samma känsla. Lyckades till och med få flera kallsupar, något som nästan känns omöjligt att få när jag andas åt höger. Tänk vad olika det kan vara.

Jag är i alla fall grymt nöjd med att det går så bra som det gör. Nu är det bara börja träna på att andas åt vänster och så småningom gå över till tretakt, dvs andas på vart tredje armtag. Tre är ju ett udda nummer vilket betyder att man andas åt vartannat håll.

På söndag börjar jag simskola, det ska bli spännande och se hur mycket bättre jag blir när någon kan tala om alla fel jag gör...

I tempoställning till Gustavsberg

Ja, nu höll jag väl inte tempoställning hela vägen kanske. Men cyklade till Gustavsberg gjorde jag och det gick riktigt bra även de perioder då jag använde mig av min nya tri-bar eller aero-bar eller vad det nu kallas. Jag blev inte alls speciellt vinglig. Problemet var väl snarare att benen tog slut fortare,  förmodligen för att jag inte sitter helt optimalt. Sedan tog rygg och nacke betydligt mer stryk än när jag cyklar som vanligt, men det är nog mycket en vanesak. Det var ju ändå första gången.

Tänkte inte så mycket på det när jag cyklade iväg men efter att jag varit i hamnen i Gustavsberg och skulle börja cykla hemåt märkte jag det tydligt. Jag hade haft medvind på väg till Gustavsberg. Det innebar att det var motvind hem, det märktes. Att cykla i motvind på redan trötta ben är inte min starka sida, än.

En snittfart på 31 kilometer i timmen på väg till Gustavsberg då jag medvetet tog det lugnt vissa partier sjönk till 29 kilometer i timmen på hela sträckan efter att ha kämpat i motvinden hem, utan att vila vissa partier. Nu börjar i alla fall benen äntligen vänja sig vid att cykla så pass mycket att jag klarar att få upp pulsen lite. Idag hade jag en snittpuls på 148 slag i minuten och det är bland det högsta mina ben orkat med hittills när jag cyklar.

Trots att det är betydligt mer omständigt än att springa börjar jag gilla att cykla. Men jag är fortfarande en "fincyklist", regnar det låter jag cykeln stå kvar inomhus...

Oslo

Är i Oslo två dagar. Passade på att sammanstråla med Espen www.mosjonisten.com för en löptur. Tänk att få springa och prata med någon som är minst lika intresserad av löpning som jag! Riktigt kul!

En riktig triathlet?

Jag har verkligen blivit fångad av det här med triathlon, jag tycker det är grymt kul. För mig som gärna ser till att jag har rätt prylar för det jag ska göra innebär det dock att det finns oändligt med prylar att införskaffa. Inte prylar man nödvändigtvis måste ha för att träna triathlon men sådana som gör att det i alla fall ser ut som man vet vad man gör.

Många har ju som någon form av motto att det är häftigare att att vinna med sämre prylar mot någon som har bättre prylar. Det kanske jag också hade tyckt om så var fallet, men nu kommer det aldrig att hända mig så istället ser jag till att skaffa bättre prylar. Men jag har en lång väg kvar har jag förstått.

Jag har i alla fall insett att en cykel kan man lägga hur mycket pengar som helst på, det finns liksom ingen övre gräns. Och om inte det räcker med en obefintlig övre gräns så behöver man även två cyklar. En "vanlig" racercykel och en tempocykel. En vanlig för de tillfällen då man ska cykla vanliga cykellopp som t ex Vätternrundan och en tempocykel för triathlon där man oftast inte får ligga på rulle utan måste cykla själv och därför behöver en cykel med så lite vindmotstånd som möjligt. Och då har jag ännu inte börjat titta på alla olika typer av hjul man kan köpa, för träning, för tävling. för mycket vind, för lite vind, ja det går att handla i det oändliga.

Jag har ju redan funderingar på att uppgradera min cyclocross till någon form av renodlad racer. Men ska jag i så fall ha en "vanlig" linjecykel eller en tempocykel? Och köper jag en tempocykel måste jag ju även behålla den jag har så jag har en vanlig att cykla på också, eller!?

Mina nylevererade Profile Design T2+

Det är en djungel det här. För att komma vidare i funderingarna har jag i alla fall öppnat plånboken och för tillfället köpt så kallade clip-on aerobars, dvs ett tempostyre som jag kan sätta på ovanpå mitt vanliga styre på cyclocrossen. Vi får väl se hur vinglig jag blir med det i trafiken.

Det gick bra men ändå inte

Igår var det så dags för det sedan en vecka tillbaka planerade Roslagen Träningstriathlon. Vi var två deltagare, jag själv och så JC som jag skulle försöka övertala till att anmäla sig Stockholm Triathlon. Det gick inte så bra att övertala honom till det. En kombination av fortsatta knäproblem och en 30-årsfest på lördagen innan gjorde att JC redan innan vi startade Roslagen Träningstriathlon hade kastat in handduken till Stockholm Triathlon.

Knäproblemet var för honom för dagen till och med så stort att han bestämde sig för att stå över dagens löpsträcka.

Förväntansfull inför dagens träning

Vi började med 800 meters (870 för att vara exakt) simning. 20*C i vattnet och medvind första 200 meterna. JC, som kan simma, drog iväg i sitt eget tempo. Själv försökte jag hitta ett lagom tempo för att klara att simma utan att behöva ta så många pauser. För att vara mig gick simningen väldigt bra, jag klarade att simma hela sträckan med bara ett fåtal tillfällen då jag gick över till bröstsim och vilade lite. Farten gick dock ner extra mycket på de två motvindssträckorna av totalt 400 meter. Kom upp ur vattnet på 22:20, ungefär 3 minuter efter JC, och kände mig fortfarande ganska pigg. Lyckades växla hyfsat snabbt på 1:38 även om det inte var helt perfekt.

Cykeln genomgången och kollad inför rundan

Ropade till JC att han inte fick vila längre då vi redan innan bestämt att han skulle vänta in mig på cykelsträckan. Planen var att börja första milen hyfsat lugnt för att sedan trycka på. Den planen hade vi uppenbarligen helt glömt bort när vi väl satt på cyklarna för det var full fart nästan direkt och första milen höll vi en snittfart på upp emot 35 km/h vilket är fort för två otränade cyklister som oss. Sedan började det gå tyngre. JC hade två lår stela som timmerstockar och fick ta färre och färre dragpass. Jag gjorde vad jag kunde för att hålla farten uppe och efter ett tag kändes det ändå som jag kom in i någon form av andra andning och kunde hålla ett ganska jämnt flyt även om det inte gick så fort som jag ville. In mot växlingen undrade jag verkligen hur löpningen skulle gå, jag kände mig redan nu rätt seg i benen. Vi cyklade på 1:17 men då visade det sig att sträckan blev 40,8 km.

Växlade på 1:16, vilket var betydligt snabbare än jag trodde då sulan i vänster löparsko korvade sig två gånger innan jag tillslut fick i foten. Fick ett lycka till av JC när jag gav mig ut på de sista 10 kilometerna löpning. Han själv lade sig i en solstol och tog det lugnt i väntan på mig.

Försökte hålla ett bra tempo utan att gå ut för hårt. Benen kändes stumma men starka och trots att det kändes som att sadeln satt kvar mellan benen kunde jag hålla ett bra tempo. Passerade 5 kilometer på 20:45 och började fundera på om jag verkligen skulle kunna avsluta sista 5 i samma fart. Efter 7 kilometer började jag få ont på utsidan av vänster lilltå. Uppenbarligen något som skavde på den när jag sprang utan strumpor i skorna. Efter 8 kilometer gjorde det riktigt ont och jag försökte springa och samtidigt hålla in tån (det var inte så lätt). Efter 9 kilometer funderade jag på att kliva av, det var ju ändå bara träning. Men det hade ju gått så bra hittills och jag ville gärna ha med mig tiden på 10 kilometer, inte 9. Bet ihop och såg till att den sista kilometern blev det snabbaste på 3:59, vilket gjorde en löptid på 41:18 utan att ha tagit ut allt som fanns.

Nöjd, glad och trött.

Innan start diskuterade jag och JC om det skulle vara rimligt att ta sig under 2:30 på den sträcka vi skulle köra. Vi kom fram till att med lite mer träning och under tävling borde det inte vara några problem men i dagsläget och på träning skulle vi nog ligga en bra bit över. Känner mig därför grymt nöjd med en sluttid på 2:23:38.

Nu gäller det bara att fixa till JC's knä och hitta en ny tävling som passar som jag kan lura med honom på.

Inspiration

Att inspireras till träning är viktigt för mig. Det är anledningen till att jag skriver här. Det ger mig inspiration att få skriva ner och dela med mig av mina tränings och tävlingsupplevelser till andra. Precis om det ger mig inspiration att läsa om andras upplevelser.

För tillfället är det inte bara löpning som snurrar i mitt huvud. Utan även cykel och simning. Efter att ha prenumererat på Runners World och Aktiv Träning under några år kände jag att det efter ett tag var samma tidning som kom med nytt omslag. Alltså bytte jag i våras ut dessa två mot cykeltidningen Kadens istället. Det var ett bra byte men jag vill ju läsa om mer än bara cykel.

Nu när jag börjat intressera mig för triathlon vill jag ju läsa om det. Bli inspirerad. Läsa om både nybörjare och fantastiska proffs som talar om vilka misstag man ska undvika och exakt hur handen ska sättas i vattnet för att man ska bli snabbare på simsträckan och allt annat som går att gräva djupt i.

Det senaste inköpet, 192 kronor för två tidningar...

Det är dåligt med svenska triathlontidningar.

Som tur är finns det gott om engelska. I välsorterade tidningsaffärer finns det ofta någon av dessa engelska triathlontidningar importerade. Men då blir det dyrt. Priset ligger ofta mellan 80-100 kronor per tidning.

Det bästa är att det på flera av tidningarna går att prenumerera även från Sverige. Då blir det plötsligt riktigt billig, i alla fall om man jämför med de svenska träningstidningar som finns. Ofta ligger priset mellan 40-45 kronor per nummer, inklusive att få den skickad till brevlådan i Sverige. Det bästa av allt är att det kommer 13 nummer på ett år! Det är fördelen med att köpa en tidning från ett land där marknaden är så otroligt mycket större än här i Sverige.

Nackdelen är att man blir sugen på att åka över var och varannan helg och testa alla härliga triathlontävlingar som de skriver om och då var den där prenumerationen inte lika billig längre...

Förhoppningsvis kommer dessa båda tidningar i brevlådan under hösten.
220 Triathlon  Triathlon Plus

Bättre än ingen...

Hittade en bild som jag är med på från Åhlatriaden i sommras. Någon vänlig själ  med koppling till SPIF Triathlon hade tagit den i simstarten. SPIF Triathlon är för övrigt förmodligen den klubb jag skulle gå med i om jag någon gång tänker mig gå med i en triathlonklubb.

En bild är bättre än ingen.

Soppatorsk med ett leende

Tänk om träningen såg ut som idag alla dagar. Det började med att jag i morse cyklade till jobbet med en av mina bättre snitthastigheter på sträckan och det trots att jag inte tyckte att jag på något sätt gick för fullt. Jag nådde inte upp till 30km/h i snitt som ju blivit en vana att ligga över nu på semestern men jag har insett att ska man cykla genom stan så får man acceptera att snittfarten sjunker betänkligt.

Sedan sammanstrålade JC och jag efter jobbet och tog oss till Rösjön för ett simpass. Det blev totalt 1200 meter. Kändes riktigt bra idag, hittade ett bra flyt och kunde simma längre sträckor än tidigare utan vila. Ofta låg jag 100+ meter varje gång innan jag behövde vila några sekunder. JC var ju i en annan klass och har både tekniken och styrkan för att simma riktigt bra. Ska nog inte vara några svårigheter att övertala honom att anmäla sig till Stockholm Triathlon efter att vi kört vårt testlopp på söndag.

Efter simningen var det cykel hem igen. Helt otroligt seg i benen kände jag mig, hade ingen kraft alls i uppförsbackarna och jag tyckte bara det var uppförsbackar på hemvägen, märkligt. Väl hemma hann jag vila i en halvtimme innan det var dags att ge sig ut igen.

Avslutade det hela med en tänkt snabbdistans  på 5 kilometer. Det var då efter 2-3 km den slog till med full kraft. Energibristen, bristen på mat gjorde sig påmind, borde nog ha ätit ett mellanmål idag men det glömde jag bort så det blev soppatorsk helt enkelt.  Men idag tog jag det hela med ett leende, det är första gången jag får till sim, cykel och löpträning under en och samma dag i Stockholm, en arbetsdag dessutom.

Nu blir det vila.

Hemmaplan är väl obligatoriskt?

Var ska jag börja det här inlägget egentligen?

Internet är tillbaka, kors i taket, det tog bara fyra dagar efter att jag uppmärksammat dem vid två tillfällen på att internet inte fungerade hos mig. Att det i verkligheten legat nere sedan den 15 juli kan vi ju ta en annan gång.

Min form just nu känns fantastisk, undrar hur länge det ska hålla i sig. Idag sprang jag en runda med joggingvagnen, höll en snittfart på 4:42 under 13 km och då tittade jag inte på klockan. Det är nog rekordfart med vagnen framför mig.

Sedan till den konstiga rubriken. Jag har nu under semestern mest hela tiden haft perfekta förhållanden för triathlonträning. Både grenarna för sig, eller efter varandra när jag velat det. Nu när jag är hemma är det inte riktigt lika lätt. Har gått och sneglat lite på Stockholm Triathlon som går i slutet på augusti men på sprint-sträckan i Stockholm är simningen 750 meter lång och det har avskräckt lite.

Nu har jag kommit på bättre tankar och anmält mig. När det för en gång skull finns perfekta förhållanden för att träna (tävla) triathlon mitt i Stockholm, på hemmaplan, kan man ju helt enkelt inte missa det. Jag har även försökt övertala en kompis att han ska vara med, men han som aldrig testat triathlon tidigare vill inte börja med en tävling.

Vad gör man då? Jo man ser till att snabbt som katten anordna en träningstävling. Så på söndag bär det av till Roslagen för att köra en träningstävling tillsammans med kompisen. Planen är att vi ska köra den udda distansen 800 meter simning, 40 km cykel och 10 km löpning. För att få till en "riktig" triathlondistans skulle vi egentligen köra 1500 meter simning men då hinner jag nog sjunka så vi kortar ner det lite.

Imorgon passar vi på att träna lite simning tillsammans. Efter det hoppas jag att min kompis blir lite modigare och anmäler sig till Stockholm Triathlon!

Tillbaka till verkligheten

Semestern är slut, mina fantastiska möjligheter till triathlonträning inte lika nära, sommaren verkar också ha försvunnit.

Vad passar bättre än att koppla upp sig läsa lite bloggar och få träningsinspiration!? Nä just det min internetleverantör har supit bort min uppkoppling under semestern...

Det värsta är att de inte kan tala om när de ska lyckas fixa tillbaka den igen! Och jag blir inte ens förvånad längre, tragiskt.

Falkenbergs Stadslopp 2010

Så var det dags för loppet där jag bara skulle gå under 40 minuter på milen. Något annat fanns inte att välja på. Det gjorde väl kanske inte att jag var mindre nervös än normalt när jag satte mig i bilen för att ta mig till Falkenberg. Efter två dagar med lite ostadigt väder och en del regn var det nu uppehåll och runt 20 grader.

Eftersom jag sprang loppet förra året visste jag i år både var start och mål var någonstans. Det lugnade nerverna lite att ha koll på allt runt omkring. Tog mig till startområdet ungefär 40 minuter före start, efter det numera traditionsenliga toalettbesöket på Grand Hotell. Värmde upp ordentligt och försökte känna hur kroppen kändes men den gav inga direkta svar. Lite stelt här och var men det kändes ändå ganska bra efter att jag värmt upp.

Täten passerar några hundra meter efter starten

Jag hade redan innan loppet lagt upp taktiken. Den viktigaste ingrediensen var att inte öppna för hårt. Efter förra årets genomklappning visste jag att i Falkenberg går det extremt fort i början, alltså viktigt att inte dras med i det tempot. Sedan var tanken att försöka ligga precis under 4 minuter per kilometer fram till hälften av loppet och sedan förhoppningsvis ha krafter kvar och kunna öka hela vägen in i mål.

"På era platser" Pang! Tjurrusning iväg i starten, jag som stod bland de löpare som räknade med att springa under 40 minuter följde bara med strömmen till en början, när jag såg att klockan visade en fart på 3:30 per kilometer försökte jag hejda mig. Hela första kilometern fokuserade jag allt vad jag kunde på att inte springa för fort. Ändå gick den på 3:40.

Nu började fältet spridas ut lite och jag fokuserade på att hitta en jämn och "behalig" fart som skulle hushålla med krafterna till slutet. Fram till 4 kilometer kändes det oförskämt bra där tiderna låg på 3:50, 3:47 och 3:50.

Sedan började det komma lite seghet i benen, ungefär på samma ställe som förra året. Hittade snabbt en rygg som jag la mig tätt bakom. Den ryggen hjälpte mig i två kilometer och sprang otroligt jämt med 3:58 på den 5 och 6 kilometern. 5 kilometer passerade jag på 19:17 och det tillsammans med fartsänkningen räckte för att jag sedan skulle hitta nya krafter. I en lång svag uppförsbacke efter 6 kilometer passerade jag ryggen som hjälpt mig och ökade farten något till ett nytt jämnt tempo.

 

Nu började jag dock får slita ordentligt för att hålla farten uppe och min taktik med fartökning efter halva loppet kändes avlägsen. Sjunde kilometern på 3:53 och jag började känna mig varm. Solen hade kommit fram precis vid start och nu värmde den rejält. Tog varje tillfälle jag kunde att svalka mig med vatten över huvudet. Efter en ny kilometer på 3:53 passerade 8 kilometer på 31:05 och insåg att jag hade en liten möjlighet att gå under 39 minuter men då fick jag inte tappa någon fart överhuvudtaget.

Några hundra meter kvar till mål, grymt trött här.

Tryckte på ordentligt på näst sista kilometern men nu kändes det plötsligt inte som banan var så lätt längre. Asfalten var utbytt mot grus och jag tyckte det var en del små uppförsbackar. Trots mina ansträngningar och känslan av att det gick snabbare gick även den 9 kilometern på 3:53.

En kilometer kvar nu var det bara att ge allt, men det tyckte jag ju att jag redan hade gjort. Blev en riktigt tuff sista kilometer. Efter 3-400 meter slängde jag en snabb blick på klockan som talade om att farten låg en bit över 4 minuter. Ahhh då där rök chansen att gå under 39 minuter. Gjorde allt vad jag kunde de sista 500 meterna för att hålla farten uppe. Med ett underlag av gatsten och en rejäl backe precis på slutet är det en riktigt tuff avslutning. Över mållinjen och trycker av klockan. Håller nästan på att spy av trötthet. Sista kilometern är något av det jobbigaste jag gjort. Efter att ha pustat ut några minuter orkar jag så kolla på klockan. 38:55! Ja! Jag klarade det, sista kilometern på 3:52. Nu är det bara hoppas att den officiella tiden stämmer med min klocka.

 

Så här nöjd ser jag ut efter att jag noterat att även den officiella tiden sattes till sub39.

Efter att jag tagit på mig en överdragsjacka gick jag tillbaka till målområdet för att se om resultaten kommit upp och se det hade de. Med spänd förväntan ögnar jag igenom listan. 38:58, puh, det skilde några sekunder men jag var fortfarande på rätt sida!

Äntligen är jag under 40 minuter, och inte bara det jag passade på att gå under 39 minuter samtidigt!