Nere vid Båstad hamn, 5 kilometer uppförsbacke väntar...
Tanken under påsken var att jag och A skulle ta några rundor ihop eftersom han också tränar för Stockholm Marathon men inte riktigt kommit igång med långpassen ännu. Men långfredagen till trots började vi inte så långt utan lite lugnt med 5 kilometer uppför, efter att vi första sprungit 5 kilometer nerför. Start uppe på Hallandsås ner till Båstad och sedan tillbaka upp igen. Jag passade på och körde de 5 kilometrarna uppför i någon form av intervall. Riktigt sliten efteråt. 
A i spänd förväntan på de 5 kilometrarna som återstår.
Igår var det så dags för ett lite längre pass. Vi ställde in oss på en halvmara. Där den största diskussionen innan var om vi skulle börja med 2 kilometer uppför och avsluta rundan med ytterligare 3 eller om vi skulle ta alla 5 precis i början. Vi valde, framförallt efter A:s önskemål, att dela upp det. Vi tog det väldigt lugnt första 2-3 kilometrarna och därför blev den första stigningen på rundan inte så farlig. Sedan drog vi tillsammans omedvetet upp tempot och låg ofta runt 4:45-4:50 på kilometrarna. Det kändes bra och vi kom båda in i ett flyt i löpningen. Efter 15 kilometer var det så den tunga delen av rundan kvar som började med 3 kilometer ganska brant nerför. Det slet hårt på låren att hjälpligt försöka hålla emot nerför. Väl nere hann vi känna på några meter plan mark innan det var dags för att avsluta med uppförsbacke, i tre kilometer. Brant uppförsbacke. Den 20:e kilometern gick på 6:14 trots att vi tog i allt vi orkade. Trots att de 21 kilometrarna bestod av 5 kilometer kraftigt uppför lyckades vi passera halvmaran precis under 1:50.
Kan meddela att det under kvällen igår kändes som jag hade straffkört mina ben på gymmet. Grymt sliten i benen. Idag känns det som tur är bättre igen, vi får se om det finns tid för löpning idag också. Fast då tror jag att jag undviker backe...
