Jag hade tänkte att njuta av årets andra cykelrunda med min nya racer som stått och väntat på mig i garaget hela vintern.
Men så blev det inte, nu sitter jag istället här med ett gipsat ben efter att ha blivit överkörd av en bil och Vätternrundan känns riktigt lång borta. Sex veckor i gips och endast nio veckor kvar. Kan bli lite tight att komma i form, och det var ju i år som vi skulle klara av Sub10 (30 mil på 10timmar), jag och lillbrorsan!
I Måndags var det premiär, första gången för säsongen att och köra ett träningspass på racern. Soligt, varmt och nysopade gator, kunde inte bli bättre! Det var verkligen en skön känsla att komma ut och rulla fram i 30km/h. Nästan ljudlöst i jämförelse med Mountainbiken och slippa spinningcykeln för en stund.
Under vintern och våren så har det svettats en hel del i spinningsalen. Nu till helgen såg jag fram emot att köra ett Maraton spinningpass på tre timmar för att vara i så bra form som möjligt till utesäsongen börjar. Men så blir det inte. Nu blir det att ta hand om sig själv, försöka hantera sitt tålamod och inse att det inte alltid blir som man tänkt sig. Det kommer inte vara lätt att släpa runt på ett stort gipspaket och sitta still i sex veckor då man är van att träna regelbundet...
Men jag längtar redan till att köra några hårda träningspass med min prylgalna kollega om några veckor...
