April är bra

Mycket träning i April verkar bli en tradition. Förra året var april den månaden då jag sprang mest och den hittills enda månaden då jag nått över 300 kilometer. I år slår jag ett nytt rekord i april men denna gång är det i antal träningstimmar. 300 kilometer når jag inte upp i, delvis beror det på en höft som gjort att jag inte vågat springa fullt antal tänkta kilometer och delvis beror det på det nya nöjet att cykla.

Om morgondagens träning blir som planerat hamnar aprils träningsmängd någonstans på 30-31 timmar. Fler timmar än så har jag aldrig nått upp till tidigare. Så trots att det inte blivit så mycket löpning som jag hade hoppats (eftersom jag hade hoppats att ge april 2009 en match) känner jag mig riktigt nöjd med april i år igen.

Ulf kunde stå still när han höll koll på oss. På bilder coachar han Musse på cykel. 

Gårdagens intervaller med jogg.se's formtoppa var grymt sega. Tyvärr har jag inte heller några bilder från intervallerna eftersom fickan i min löparjacka gick sönder under löpskolningen och telefonen sedan befann sig i delar. Jag hade inte tid att sätta ihop den förrän efter intervallerna så därför inga bilder. Men det var ett kul event som jogg.se hade anordnat med föreläsning av Ulf Friberg och sedan intervallträning där densamma höll koll på tiderna.

Benen är tunga just nu. Idag blir det ingen löpning utan jag nöjer mig med transportcykling till och från jobbet. Benen blir tillräcklig trötta av det, jag lovar. Imorgon blir det 12 kilometer distans innan det är dags för vilodag på lördag. Var länge sedan jag verkligen längtade efter en vilodag. Det ska bli skönt!

Jag har fått tillbaka en kompis

Ja det är väl mitt fel att jag tappade honom från början. Vi sprang tillsammans och jag misstänker att det var jag som fick honom att öka mängden mer än rekommenderat och så kom ett löparknä som på beställning. Efter det har vi inte tränat ihop på ett år. Han har försökt få med mig till gymet men det har inte tilltalat mig.

Men det har varit tråkigt att inte kunna träna ihop. Idag bestämde vi över en lunch att det var dags att cykla ihop. Fast först skulle jag springa hem. Tänkte att jag fick ta det riktigt lugnt eftersom jag redan innan kände mig lite seg i benen och om jag även skulle cykla efter ville jag ha lite kraft kvar.

Precis när jag gav mig iväg från jobbet ringde JC och klagade lite över ont i ett knä (dock inte löparknä) och förtydligade att det fick bli en lugn runda om vi skulle cykla idag. Givetvis sa jag och ökade genast farten då jag kände att om cyklingen skulle bli lugn kunde jag ju springa lite fortare istället. Höll ett skönt tempo utan att titta på klockan och tävlade med cyklisterna i uppförsbackarna. Kändes riktigt bra och hade inte alls ont i höften även om jag kände att den fanns där. Lagom seg i benen när jag kom hem bytte jag snabbt kläder och kastade mig ut på cykeln.

JC drar på (det är därför det blir suddigt)

Efter att ha cyklat en liten runda inne i stan och fyllt på luft i JC:s cykel gav vi oss iväg norrut med en tanke att ta en varv runt Djursholm. Jag kände redan när vi passerade Roslagstull att det skulle bli en tuff runda. Mina ben var redan sega och JC tog det inte direkt lugnt, inte med mina mått mätt i alla fall. Jag höll mig på rulle mest hela rundan och slet hårt för att hänga med i hans tempo. Och då hade han dessutom trasiga pedaler...

JC provcyklar min cykel och mina skor. Utan hjälm, FY!

Han tröstade mig efter en provtur på min cykel med att våra olika däck (jag har lite grövre cyclocrossdäck på min cykel) gjorde stor skillnad. Jag inser med andra ord att det blir till att beställa racerdäck till de rundor jag ska cykla tillsammans med JC och det illa kvickt. Det här med cykel är en riktig prylsport!

Nu är det strax dag för Sverige Springer på TV4 Sport. Kanske syns jag några sekunder...

TSM - Tufft idag

Eftersom jag inte kände något i höften när jag sprang till Stadion idag så valde jag att springa med 3:15-gruppen igen. Det gick hyfsat. Lugn distans med fartökning stod på programmet. Sedan kan ju lugn distans vara olika saker. Idag var det olika.

Började och körde första 21 kilometrarna i 4:47 tempo, det var alltså den lugna distansen. Sedan var det fartökning till 4:20-4:30 i 5 kilometer innan det var nerjogg. Jag hade det riktigt tufft i uppförsbackarna idag för efter några kilometer så insåg jag att höften var med mig idag också, speciellt i uppförsbackarna. Efter att dessutom ha tryckt på under fartökningen på slutet ville inte höften vara med alls längre. Så när nerjoggen tillbaka till Stadion efter 26 kilometer började tog jag det säkra före det osäkra och gick i alla uppförsbackar.

Oavsett min höfts gnäll var det ett tufft pass idag. Kändes ordentligt i kroppen både under passet och efter. Sådana här långpass sprang jag aldrig förra våren, vi får se om det gör någon skillnad på årets Stockholm Marathon.

29k @4:46

Samma fast annorlunda

Det här med att cykla är som att springa, fast annorlunda. Jag får samma typ av upplevelse fast i snabbspolningsformat. Det är en väldigt rolig omväxling och det känns bra för benen att få bli trötta utan att känna sig slitna av för mycket löpning. Men det är otroligt vad trött jag blir i benen. Det känns som jag har mjölksyra kvar i benen i flera timmar efter att jag kommit hem till skillnad mot när jag sprungit, då släpper direkt efter jag kommit in genom dörren. 

Eftersom det var kanonväder idag så jag passade på att ta den första rundan på över en timme. Har bestämt mig för att börja lite lugnt så jag inte ska få ont någonstans (läs ändan) i onödan. Det blev strax över 30 km på drygt 1:10.  Men jag har svårt att hålla farten uppe, blir lätt att jag tappar tempo med jämna mellanrum. Idag hade jag i och för sig "håll" under en stor del av rundan så det gjorde väl sitt till tempo sänkningarna. Har inte riktigt vant mig vid att andas med böjd överkropp och med lite mat strax innan kom "hållet" som på beställning.

Imorgon är det dags för TSM igen, och väljer jag att springa med 3:15-gruppen är det väl ingen avancerad gissning att det blir ungefär samma runda som jag cyklade idag... Men vi får se, det kändes rätt bra att springa med 3:30 förra söndagen.

30k @25,7km/h

Från och till

Jag åker normalt bil till jobbet. När jag bestämmer mig för att springa till eller från jobbet så blir det alltid en del logistiska problem med kläder, skor, bil osv. Igår hade jag egentligen tänkt att åka bil hem och sedan cykla till och från jobbet idag. Alltså hade jag tagit med mig en väska med kläder till jobbet igår att kunna använda idag.

Igår ändrade jag mig snabbt när jag insåg att i väskan fanns nästan alla saker jag behövde för att springa hem. Igår var det även en återkomst för vintern så det jag saknade var vantar. Det löste jag med ett par strumpor på händerna istället. Till skillnad mot i tisdags då löprundan jag tog var något av det jobbigaste på länge kändes det bra igår. I tisdags var det så jobbigt att jag inte ens orkade skriva om det. Att middagen kom upp halvvägs räcker nog som beskrivning på den rundan...

Sedan var ju frågan hur jag skulle göra i morse, springa eller cykla till jobbet. Eftersom jag som vanligt hade lite svårt att ta mig upp på morgonen så gjorde tidsbristen att jag inte hade något val, det fick bli cykel. Riktigt jobbigt att cykla var det idag. Kändes som att det var uppför hela vägen och farten blev därefter.

Nu har jag dock ett problem, nu är både cykeln och bilen på jobbet...

Cykelköp

Eftersom jag har skrivit minst lika mycket om cyklar här som om löpning den senaste tiden så har det väl knappast undgått någon att jag har gått och köpt mig en cykel.

Det här med cykel är inte lätt. Det finns otroligt många val att göra och det går att göra av med otroligt mycket pengar. Både på cykeln och på alla saker man behöver för att kunna cykla.

Hur tänkte jag då när jag köpte cykel? Primärt vill jag träna på cykeln. Förhoppningsvis kan en del av denna träning göras till och från jobbet vilket inte bara innebär asfalt om jag ska cykla närmaste vägen. Jag vet även med mig att jag har svårt att låta bli grusvägar här och var. Boende i lägenhet och budget gör att jag helst bara vill ha en cykel på inköpslistan. Även om jag redan från början insåg att jag egentligen ville ha både en racer, en moutainbike och en TT/Tri-cykel. Alltså bli det inte så många val kvar än att kompromissa. För min del slutade kompromissen med en cyclocross. Bra eller dåligt? Det får väl framtiden utvisa.

Sedan finns det ju tusen olika märken att välja på också. Men där var det inte lika svårt. Jag har sedan länge vetat att om jag någon gång ska lägga pengar på en cykel ska det vara en Cannondale. Varför? Ingen aning men kanske hade någon som var tuff en Cannondale när jag var liten? Eller så är det för att det låter häftigt? En Cannondale cyclocross fick det bli helt enkelt. Kan väl erkänna att lite tur hade jag allt, för jag hittade precis den cykel jag ville ha som en lätt begagnad årsmodell 2010. Annars hade det nog blivit något annat, lite billigare.

Det närmaste en röd sportbil jag kommer...

Sedan tillkommer alla prylar som man måste ha.

Pedaler! Det får man inte med när man köper en cykel för 10.000 och uppåt, nä då får man köpa till det extra. Tänk om det varit en bil där pedlerna inte ingick. Speciella skor till pedalerna som gör det livsfarligt att stanna eftersom man sitter fast med fötterna måste man också ha.  Sedan är det bra om man lägger några tusen på speciella cykelbyxor eftersom det gör så ont att sitta på sadeln så man måste ha speciella byxor med vaddering i. Så här fortsätter det i oändlighet. Så vet du med dig att du gillar prylar, börja aldrig att cykla.

Idag väljer jag nog att springa istället...

Paradoxal cykel

Kände mig oförskämt pigg i kroppen idag trots gårdagens långpass. Bara höften som inte kändes helt ny. Trots den senaste tidens farligheter som utspelat sig på cyklar var jag sugen på att testa mitt tredje träningspass på  cykel även om jag var sugen på att springa också. Jag kanske hinner både och tänkte jag förhoppningsfullt? 

Skyndade mig upp på cykeln och körde mot södra Djurgården där jag cyklade två rundor på nästan helt biltomma gator. Riktigt skönt var det och paradoxalt nog kände jag ingenting i höften. Den sport som gjorde att jag fick ont i höften från början är nu den sport jag kan utföra utan att få ont...

Två varv på södra Djurgården med lite kringelkrokar blir drygt 20 kilometer. Insåg på slutet att jag nog borde ha någon form av ljus på cykeln om jag ska vara ute när det börjar bli mörkt. Men det var ljust när jag började och jag hade ju i alla fall reflexer, på jackan. Eller i alla fall en liten reflexrand på ryggen, tror jag. Det är silvrigt i alla fall.

Väl hemma var tanken att jag skulle ge mig ut på en löptur också men idag drog tv:n för mycket, hamnade framför fotbollskväll istället. Löpningen får bli någon annan dag.

TSM - Uppför går utför

Får väl börja med att förtydliga alla cykelvändningar den här bloggen har tagit. Jag har som jag skrev tidigare skaffat cykel. Samtidigt som jag skrev ett inlägg (som jag inte publicerade förrän morgonen efter dock fortfarande ovetande om min kollegas öde) om att jag ville att min kollega skulle inspirera mig till stordåd på cykeln genom gästinlägg här på min blogg blev han påkörd när han var ute och just cyklade. Tragiskt! Nu blir det jag som får försöka inspirera honom under sex veckor med gipsat ben.

För att förvilla er ännu mer så har jag ju även antytt att det är farligt att cykla. Det beror på att jag faktiskt har hunnit med att ramla på cykeln. Jag blev som tur var inte påkörd och klarade mig mycket bättre men har ändå en höft som inte riktigt mår som den gjorde innan jag ramlade.

Nog om cykelskador i detta inlägg.

Idag var det dags för TSM igen. Visste redan på förhand att 3:15-gruppen skulle få klara sig utan mig. Min onda höft gör att jag inte kan trycka på med kraft när jag springer. Den har blivit bättre för varje dag som går men är fortfarande inte helt bra. Tänkte först springa med 3:45 men det var så väldigt många så tillslut valde jag att springa med 3:30 idag.

Vi var ganska många i 3:30-gruppen också...

Rent konditionsmässigt kändes det som jag verkligen var ute och söndagssprang, lugnt och fint. Väldigt irriterande då att benen inte riktigt kan följa med. Speciellt uppför hade jag svårt, då sa höft ifrån hela tiden. Svagt nerför kunde jag springa hur fort som helst.

Offroad ingick i dagens sträckning!

När vi efter en lång uppförsbacke nådde 24 kilometer gick det utför, med löpningen alltså. Höften gjorde ont och jag vågade inte springa vidare. Valde att kliva av och stanna och stretcha. Efter lite stretch kändes det bättre och att sedan springa hem var inga problem. Har inte haft ont i höften efteråt heller. Nu hoppas jag bara att jag snart kan springa helt utan problem igen!

29k @5:20

Igår var olyckan framme! - Gästinlägg

Jag hade tänkte att njuta av årets andra cykelrunda med min nya racer som stått och väntat på mig i garaget hela vintern.

Men så blev det inte, nu sitter jag istället här med ett gipsat ben efter att ha blivit överkörd av en bil och Vätternrundan känns riktigt lång borta. Sex veckor i gips och endast nio veckor kvar. Kan bli lite tight att komma i form, och det var ju i år som vi skulle klara av Sub10 (30 mil på 10timmar), jag och lillbrorsan!

I Måndags var det premiär, första gången för säsongen att och köra ett träningspass på racern. Soligt, varmt och nysopade gator, kunde inte bli bättre! Det var verkligen en skön känsla att komma ut och rulla fram i 30km/h. Nästan ljudlöst i jämförelse med Mountainbiken och slippa spinningcykeln för en stund.

Under vintern och våren så har det svettats en hel del i spinningsalen. Nu till helgen såg jag fram emot att köra ett Maraton spinningpass på tre timmar för att vara i så bra form som möjligt till utesäsongen börjar. Men så blir det inte. Nu blir det att ta hand om sig själv, försöka hantera sitt tålamod och inse att det inte alltid blir som man tänkt sig. Det kommer inte vara lätt att släpa runt på ett stort gipspaket och sitta still i sex veckor då man är van att träna regelbundet...

Men jag längtar redan till att köra några hårda träningspass med min prylgalna kollega om några veckor...

Ha en riktig skön cykelvår.

Att cykla

Jag har börjt cykla. Eller, jag har i alla fall köpt en cykel. Allt detta för att jag helt plötsligt fått för mig att jag ska genomföra En svensk klassiker. Men det dröjer nog ett tag till själva genomförandet. Nu ska jag börja med att lära mig cykla. Jag har efter två korta provturer insett att det är något helt annat än att springa.

Jag tycker mig vara i ganska bra form rent generellt. Det gäller uppenbarligen inte när jag sätter mig på cykeln. Det är ju helt nya muskler som jag tydligen aldrig har tränat som ska användas. Har varit skadefri när det gäller löpträningen flera veckor nu, alltså är det ju kanon att börja cykla så man kan dra på sig lite skador igen. När man cyklar behöver det inte ens vara överbelastningsskador det räcker några sekunders oförsiktighet så har man plötsligt en ny härlig skada att träna sig igenom.

En rengjord kassett

Sedan är det ju inte bara att sätta sig på cykeln och cykla. Nä den måste ju underhållas också. Det ska tvättas, smörjas, skruvas, pumpas däck och massa annat. Igår lärde jag mig hur man gör rent kedja och alla dreven på bakhjulet (som inte heter drev utan kassett eftersom drev kallas de kuggarna fram vid pedalerna). Tog inte mer än två timmar (förlorad träning) och även om cykeln blev ren blev lägenheten dubbelt så smutsig. För att inte tala om alla nya begrepp man måste lära sig och alla saker man bara måste köpa!

Senast jag sprang runt Djurgårdsbrunnsviken låg isen kvar

Det värsta är att jag gillar det. Ja, inte skadorna då men jag ska inte klaga jag fick trots en ond höft till ett löppass igår. Det blev 12 kilometer i duggregn men jag såg inte en skymt av varken snö eller is så regnet gjorde mig faktiskt ingenting.

Men jag får ju erkänna att jag känner mig som en riktig nybörjare på det här med cykel. Så hur ska jag gå från nybörjare till van cyklist? Givetvis ska jag försöka cykla lite, det är nog en förutsättning. Men jag vill även ha inspiration. Alltså tänkte jag försöka få så mycket inspiration som möjligt från en av mina kollegor som ska cykla Vätternrundan nu i år. Jag tänkte först trött ut honom med mina cykelfrågor men insåg att då kommer han nog aldrig vilja träna med mig i framtiden, så jag kom på en bättre idé. Bli därför inte förvånade om jag helt själviskt ser till att det dyker upp lite gästinlägg från honom om träningen inför Vätternrundan, allt för att inspirera just mig.

Vad gör man inte...

...för att försöka föra ut glädjen med löpning i Sverige? Jo man tar sig till Rålis för TV-inspelning av bloggare som springer. Det var Petra som på sin blogg efterfrågade bloggare som ville vara med när det skulle filmas lite till Sverige Springer i TV4 Sport. Klart jag var tvungen att ta mig dit, även om jag höll mig i bakgrunden. I avsnitt fyra kommer kanske bilderna från gårdagens filmande att visas.

Det är jag i mitten i orange jacka. Foto: Ultra-Mia

Blev inte så mycket springa mest korta rundor och väntan och det var inte så varmt som det såg ut att vara. Lite kyla får man tydligen stå ut med om man ska få synas i TV...

Det är fint att springa när det är vår, hoppas värmen kommer snart också!

15k @5:32

TSM - Medelhårt i Djursholm

Igår var det TSM dags igen. Var två veckor sedan jag sprang sist. För två veckor sedan var det Premiärmilen och förra veckan var jag på påsklov. Idag var det medelhård distans på programmet. Det innebär att att 3:15-gruppen springer i 4:45 tempo och 3:30-gruppen springer i 5:05-5:10 tempo.

Trots ganska sparsamt med löpning i veckan kände jag mig inte speciellt pigg i kroppen när jag vaknade på söndagsmorgonen. Tänkte att det nog fick blir 3:30-gruppen idag, jag var inte sugen på att bli avhängd efter 10 km.

När jag väl var på plats på Stadion ställde jag mig ändå av någon konstig anledning vid skylten för 3:15-gruppen. Så när grupperna gav sig iväg hade jag nog inte riktigt hunnit fatta vad jag gav mig in på. Trots min sega kropp kändes det ändå ganska bra, vi började med två lugna kilometrar i strax över 5-tempo innan farten skruvades upp och vi låg långa stunder ner mot 4:30-tempo. Det kändes riktigt bra idag, inga problem alls att hänga med i tempot. Tänk vilken skillnad det kan vara att springa när det inte är snö och is på gatorna.

Vi passerade halvmara-distansen på 1:39 och fortsatte att ligga mellan 4:30-4:40 fram till 24 km innan det var dags för nerjogg sista kilometrarna. Det märkliga var att när vi säkte farten blev det nästan jobbigare att hänga med, som att jag redan trodde att jag hade sprungit klart.

Så även om det inte har blivit så mycket distans som jag hoppats det två senaste veckorna så var jag väldigt nöjd med avslutningen på veckan igår. Vi får se om jag kan skrapa ihop några fler kilometer den här veckan kanske. Fast nu har jag ju en cykel som på kallar uppmärksamhet också (jag återkommer i ämnet).

27,7k @4:44

Jag håller på att förändras

Jag har sedan jag började skriva här med en envis bestämdhet hävdat att det här är en löparblogg och att det jag skriver alltid ska vara förknippat med min löpning på något sätt. Sedan min födelsedag har dock mina tankar, som vanligtvis handlar om löpning, börjat innehålla betydligt mer funderingar kring andra träningsformer. 

Inte bara löparskor framöver?

En tanke att jag faktiskt ska genomföra En Svensk Klassiker börjar växa fram. Jag måste bara lära mig att simma, cykla och åka skidor först. Det här gör att ni i framtiden kanske även får läsa om mina tankar och min träning kring dessa sporter. Det här har ju gjort att jag helt plötsligt fått massor av nya mål i sikte. Tänka att få sätta upp målen att genomföra Vansbrosimningen, Vätternrundan och Vasaloppet. Spännande med samtidigt skrämmande, det är ju ingenting jag kan eller vet hur man gör. Att ställa upp i en ny löptävling kan också vara skrämmande om det t ex är något man inte gjort förut, som sprint eller springa längre än någonsin tidigare men jag vet ändå i grunden hur jag ska göra. Det här är helt klart en ännu större utmaning.

Sedan början även en riktigt gammal målsättning som jag aldrig tänkt mig förverkliga att vakna till liv. Att genomföra ett triathlon över Ironman-distans. Jag ryser bara jag tänker på att få vara med om hela den upplevelsen. Tänka att få gå i mål efter 3,8 km simning, 182 km cykel och 42,2 km löpning. Vilken känsla det måste vara!

Vi får se hur det går med allt det här men hur som helst kommer jag alltid att vara en löpare! Men kanske att det blir en cykeltur idag...

Tillbaka till vintern

Så kändes det igår i alla fall när jag kom hem till ett nysnöigt Stockholm igen. Tre hårda dagar med löpning gjorde att jag var lite osäker på om jag skulle springa även igår men jag var ju bara tvungen att ge mig ut och se hur mycket av snön som verkligen låg kvar.

En del snö låg det kvar även igår kväll. 

Vet inte om det var avsaknaden av backar i samma klass som de uppför hallandsås eller om det var bilresan som fick det att spritta i benen men de bara kände för att springa fort. Lät medvetet bli att titta på klockan under hela rundan utan lät istället benen springa så fort det ville. Med lite hjälp från mig att trycka på förstås.  Otroligt nog stannade klockan på 44:01 efter 10 kilometer. Inte alls vad jag hade tänkt mig när jag gav mig ut genom dörren, då hade jag mera tankar om en lugn skön jogg.

Idag blev det vila från löpningen, nästan. 5 kilometer på löpband blev det ändå, inför styrka på gymet. Detta trots det fina vädret, mycket ovanligt för att vara mig att träna inne när det är sol. Är verkligen sugen på träningspassen nu, dock inte alltid lika sugen på att sätta mig framför datorn. Därför blir det för tillfället inte blogginlägg mer än några gånger i veckan. Och dessutom ännu mindre stavningskontroll än vanligt...

En mil i uppförsbacke

Jag har hittills i år varit ganska dålig med backträningen eller den har faktiskt helt obefintlig. Nu var det dags att ta igen det, ordentligt! Totalt har jag på två dagar sprungit en mil i uppförsbacke och vi pratar inte om någon mjäkig liten backe nu.

Nere vid Båstad hamn, 5 kilometer uppförsbacke väntar...

Tanken under påsken var att jag och A skulle ta några rundor ihop eftersom han också tränar för Stockholm Marathon men inte riktigt kommit igång med långpassen ännu. Men långfredagen till trots började vi inte så långt utan lite lugnt med 5 kilometer uppför, efter att vi första sprungit 5 kilometer nerför. Start uppe på Hallandsås ner till Båstad och sedan tillbaka upp igen. Jag passade på och körde de 5 kilometrarna uppför i någon form av intervall. Riktigt sliten efteråt.

A i spänd förväntan på de 5 kilometrarna som återstår.

Igår var det så dags för ett lite längre pass. Vi ställde in oss på en halvmara. Där den största diskussionen innan var om vi skulle börja med 2 kilometer uppför och avsluta rundan med ytterligare 3 eller om vi skulle ta alla 5 precis i början. Vi valde, framförallt efter A:s önskemål, att dela upp det.

Vi tog det väldigt lugnt första 2-3 kilometrarna och därför blev den första stigningen på rundan inte så farlig. Sedan drog vi tillsammans omedvetet upp tempot och låg ofta runt 4:45-4:50 på kilometrarna. Det kändes bra och vi kom båda in i ett flyt i löpningen. Efter 15 kilometer var det så den tunga delen av rundan kvar som började med 3 kilometer ganska brant nerför. Det slet hårt på låren att hjälpligt försöka hålla emot nerför. Väl nere hann vi känna på några meter plan mark innan det var dags för att avsluta med uppförsbacke, i tre kilometer. Brant uppförsbacke. Den 20:e kilometern gick på 6:14 trots att vi tog i allt vi orkade. Trots att de 21 kilometrarna bestod av 5 kilometer kraftigt uppför lyckades vi passera halvmaran precis under 1:50.

Kan meddela att det under kvällen igår kändes som jag hade straffkört mina ben på gymmet. Grymt sliten i benen. Idag känns det som tur är bättre igen, vi får se om det finns tid för löpning idag också. Fast då tror jag att jag undviker backe...