200+

Jag vill gärna nå 200 kilometers löpning varje månad. Det är inte ett mål jag har, det ligger istället på 100 kilometer per månad för att ha en chans att nå målet även vid sjukdom eller skada. Men 200 ger ändå en viss tillfredställelse att nå. Hittills i år har det gått bra förutom i januari då jag hade knäproblem och precis tog mig över 100 kilometer.

Nu i juni har det dock blivit tufft. Trots både Stockholm Marathon och Jättelångt, fast det är ju snarare beroende på dessa. Loppen har gjort att det blivit mindre löpträning än normalt både innan och efter tävlingarna. Har blivit en del cykel istället med det kan ju inte räknas till löpta kilometer.

När måndagens träning blev inställd på grund av en sjuk son som det inte var läge att ta med ut i joggingvagnen såg det mörkt ut. Men ett litet halmstrå fanns det ändå kvar för att försöka nå de knappa 40 kilometer som var kvar till 200 kilometer. Igår var det inte heller någon tid till träning egentligen så jag fick helt enkelt prioritera bort stora delar av Spanien-Portugal. Istället fick jag njuta av en härligt runda runt ett sommarvarmt Djurgården samtidigt som Allsången hördes från Skansen.

Efter gårdagens runda var det då 26 kilometer kvar för att nå 200. Att hinna med det under ett pass idag kändes tufft. Alltså fick dagen starta med en morgonrunda innan frukost idag. 12 lugna kilometer gjorde att det till kvällen bara var 14 kilometer kvar. Jag lyckades ta tag i halmstråt och det blev 200 km även i juni. Skönt!

Förhoppningen är att öka mängden lite i juli samt att avsluta med nytt PB på 10 km i Falkenberg, vi får se hur det går!

Rätt tröja

För mig är det viktigt med rätt kläder när jag tränar. Det gör mig mer motiverad att ge mig ut på träningspassen om jag får ha kläder som jag tycker är sköna och roliga att ta på mig. Oftast går det ut på att jag vill att de ska vara snygga.

Nu har jag dock hittat den optimala cykeltröjan för mig! Jag som egentligen tränar för att kunna äta mer skräpmat än vad jag skulle kunna göra annars. Jag som gärna mellanlandar på McDonald's under ett långpass.

Förra årets replica-tröja från Amore & Vita stallet. Passar ju mig perfekt! I sammanhanget kan även nämnas att jag under mina träningsrundor i början på 90-talet sprang runt i en tröja från McDonald's där det stod på framsidan "I'm not jogging" och på baksidan "I'm running for a Big Mac", så nu är cirkeln sluten.

Midsommar

Blev en midsommarrunda idag. Prins Bertils Stig i strålande sol. Jordgubbstårtan innan gjorde att det var nära en nödlandning men turligt för mig så fanns det öppna hamntoaletter i Grötvik. Lättnad. Sedan kunde jag fortsätta och njuta av löpturen i solen.

Cyklat

Jag har cyklat. Ganska mycket för att vara med mina mått mätt. Var ganska seg i kroppen efter Jättelångt men hade sedan tidigare besämt att den här veckan skulle det cyklas till och från jobbet. Kan lova att det var rätt segt i måndags morse.

Men efter den korta turen till jobbet på 30 minuter släppte det mesta av träningsvärken. Det slutade med att jag och JC även tog en cykelrunda tillsammans på måndagkvällen. Totalt blev det drygt 6 mil under måndagen. Det är mycket för att vara mig.

I tisdags hade jag monterat den nya fästet till min Garmin 310xt så jag kan växla mellan att ha den på cykeln och på armen. Fungerar riktigt bra. Det gjorde ju att jag bara måste prova att både cykla och springa. Cyklade hem från jobbet och sedan direkt på med löparskorna.

Fantastiskt roligt att springa direkt efter cykling, det första kilometrarna blir det någon form av "slugger" löpning då benen inte alls vill hålla något normalt löpsteg. Lagom till att löpsteget började komma tillbaka fick jag grym energibrist. Längst ute på Djurgården bara tokdog kroppen. Fick variera mellan att stå still, krypa, gå och springa med myrsteg hem.

Helt död hela kvällen efter det. Och träningsmässigt dagen efter också, cyklingen till och från jobbet igår var ingen vacker syn. Det gick inte fort. Idag avslutade jag med en sista sträcka till jobbet. Då var benen med igen och det kändes riktigt bra.

Med andra ord en varierande vecka. Att kombinera cykling och löpning efter varandra kan jag rekommendera, det är fantastiskt roligt och gör löpningen plötsligt till en ny sport. Men se till att ha ordentligt med energi i kroppen.

Jättelångt 2010 - DNF

Berättelsen om när Jättelångt blev lagomlångt. Ända sedan förra året har jag varit sugen på att springa Jättelångt men tyckt att det ligger fel i tiden för mig.  För nära Stockholm Marathon där sista anmälningsdag i år var fredagen innan Stockholm Marathon. Efter att ha tvekat och funderat fram och tillbaka valde jag att anmäla mig och hoppas på att jag hunnit återhämta mig. Tanken med Jättelångt var ju att springa bara för att ha kul och njuta. 

Än så länge njuter jag

Redan på startlinjen var jag stel som en pinne. Vattenskidåkning kvällen innan under sommarfesten med jobbet satte sig på muskler jag knappt visste jag hade. Med rejäl träningsvärk i rygg och axlar var det njutbart att hänga på sig ryggsäcken som jag tänkte springa med. Det var en gemytlig stämning vid start där ett 40-tal löpare fanns på plats och nästa lika många som tittade på. Startskottet gick och de första 6 kilometrarna bestod av kortegelöpning genom Norrtälje. Det var tydligen någonting med att det skulle vara kortege just den här dagen...

Som nummer två i bilden ser ni förra årets damvinnare.

Efter dessa 6 kilometer började vattenskidträningsvärken att släppa och löpningen började kännas bra. Direkt där vi klev på Roslagsleden som skulle ta oss till Grisslehamn började skogslöpningen. Sedan varierade det mellan skogstig, skogsväg, grusväg, asfaltsväg, stenkross, gräsäng med midjehögt gräs och åker. Ganska snabbt blev fältet splittrat och jag hamnade någonstans i mitten av alla löpare men för mig själv. Passade mig ganska bra då det jag ville var att springa själv och njuta av löpningen. Försökte hålla min planerade fart med en mil i timmen. 

Åkerlöpning

Redan efter ungefär 12 kilometer hade de den första mobila vätskestationen. Jag hann knappt upptäcka att det var just en vätskekontroll men eftersom jag hade ordentligt med vätska med mig själv så stannade jag aldrig.  Nästa vätskekontroll kom efter ungefär 20 km och då insåg jag att jag hade för mycket egen vätska med mig. Släpade på massa onödig vikt. Ska jag springa Jättelångt igen kommer jag nog bara köra med vätskebälte och inte ryggsäck. Tog ingen vätska på andra kontrollen heller utan försökte göra av med min egen istället för att bli lite lättare.

Väddökanal

När jag vid 25 kilometer sprang in på en skogsstig igen började jag känna att kroppen inte alls kändes som den borde. Det borde kännas lätt än så länge det var ju bara uppvärmning så långt, men det kändes inte så lätt. Hittills hade milpasseringarna legat runt 55 minuter så jag slog av ytterligare lite på farten för att se om det skulle göra att det kändes lättare.

Ny vätskekontroll vid 32 km och jag stannade och drack några muggar cola. Det stärkte mig för en kort stund men segheten i kroppen kom tillbaka illa kvickt. Eftersom jag hade bestämt mig att jag skulle njuta och trivas tog jag nu kortare gångpauser och "fikade" med vätska och energibars. Det var riktigt mysigt men så fort jag började springa blev det tungt igen. Började bli omsprungen av fler och fler personer men det bekymrade mig inte speciellt det som var jobbigt var att löpningen blev mindre om mindre njutningsfull.

Jag hade redan börjat gå när jag nådde bron så att det var broöppning bekymrade mig inte speciellt mycket...

När jag nådde 40 kilometer på grusstigen längs med Väddökanalen bestämde jag mig. Det fick vara nog för idag. Det var inte kul längre. Men jag kunde ju inte stanna precis mitt ute i skogen på en grusväg.

Som tur var så känner jag till just den här korta lilla biten av Roslagsleden då jag för några år sedan gick den här sträckan längs med Väddökanal. Alltså tog jag beslutet att fortsätta att gå för att komma till Älmsta, det borde inte vara mer än någon kilometer kvar. Ungefär där skulle nästa vätskekontroll vara och jag misstänkte att den kanske var just i Älmsta och då kunde jag ju meddela mitt frånfall där.

När jag nådde fram till Älmsta nådde jag även samtidigt maratondistansen. Men ingen vätskekontroll i sikte. Dock ett kafé som såg inbjudande ut. Jag tänkte dock att det vore trevligt att nå vätskekontrollen för att kunna tala om att jag skulle bryta så jag fortsatte min vandring. Några meter till skulle ju även göra att jag tog mig längre än maratondistansen och därför kunna boka detta som ett ultrapass.

När klockan slog om till 43 kilometer och jag fortfarande inte såg någon vätskekontroll fick jag dock nog. Jag stängde av klockan. Tog min mobiltelefon och ringde till tävlingsledningen och meddelade att jag bröt. Ringde min transport och meddelade att jag fanns att hämta på kaféet i Älmsta och sedan gick jag tillbaka de hundratalet meter jag hunnit passera kaféet med.

Gott!

Väl där blev jag lite orolig när jag såg att kaféägarinnan höll på och plockade ihop bland utemöblerna. Hon såg min oro och försäkrade att hon inte skulle stänga innan jag hunnit göra en beställning. Jag slog till på Morotskaka, två kulor glass (jordgubb och fläder/lime), en Coca-Cola och en Trocadero. Satte mig i solen och tog några skedar glass. Godare glass tror jag aldrig jag har ätit.

Jag är inte speciellt besviken. Kroppen ville bara springa lagomlångt igår. Det är klart det hade varit roligt att gå i mål och det är ju tråkigt att bryta precis när den finaste delen av sträckan ska börja. Men det får bli någon annan gång. Kanske jag får tillfälle att springa de sista 25 km senare i sommar istället. Annars kan jag verkligen rekommendera Jättelångt det är ett riktigt trevligt lopp. Välarrangerat på amatörnivå. På vilka andra lopp bjuds man på vätskekontroll på en av arrangörernas veranda? Det är synd att det är så nära inpå Stockholm Marathon.

Inte min dag idag

Väljer att kliva av nu, efter 43km. Det funkade inte idag helt enkelt. Nu ska jag njuta av fika i solen!

Halvvägs

Det går segt redan nu...

Strax

Dags för start...

Uppladdning

Uppladdningen inför Jättelångt imorgon ser lite annorlunda ut än inför maran.

Först vattenskidor och nu mat!

Nya mål, men inte om det duggar tätt

Har haft en lugn återhämtningsvecka efter maraton. Inte så mycket att skriva om. Men jag har redan börjat ladda för nästa mål. Jag anmälde mig faktiskt veckan innan Stockholm Marathon. Jag har bestämt mig för att springa Jättelångt!

Skärmdump från klart.se

Det har gjort att jag inte alls har känt det som att "säsongen" är över efter Stockholm Marathon, vilket jag lite kände förra året. Nu är ju inte Jättelångt någon tävling för mig eftersom jag inte är någon ultralöpare, utan mer en upplevelse. Just för att det ska vara en upplevelse som jag vill njuta av och med tanke på att jag egentligen är en asfaltslöpare har jag bestämt mig för att om det regnar mer än dugg så ställer jag nog in min medverkan.  Väderleksrapporterna för nästa lördag har gått från ordentligt med regn till mindre regn till att idag faktiskt visa uppehåll. Vi får se hur det blir.

Jag hoppas det blir bra väder för jag ser verkligen fram emot äventyret att springa Jättelångt!

Belöningen

Ska man få en belöning när man nått ett av sina mål? Inte vet jag. Jag brukar inte köra med uttalade belöningssystem. Jag gör oftare tvärtom. Tar belöningen först och når målet efteråt.

Tanken var att göra likadant den här gången. På Stockholm Marathon. Jag skulle belöna mig själv med att uppgradera min Garmin 305 till en 310xt. Sedan skulle jag med belöningen på armen se till att jag nådde mitt mål, att springa under 3:10.  Jag tänkte att om jag ser belöningen varje gång jag kollar av tiden så borde ju det vara den bästa motivationen.

Tyvärr hann inte klockan fram i tid. Jag fick alltså för en gång skull försöka nå målet utan att redan fått belöningen. Det var tufft, men det gick ju tillslut som tur var. Så nu får jag i efterhand njuta belöningen av prestationen i lördags!

Varför jag uppgraderar till en 310:a? Jag vet inte, men ett gott skäl är att en blivande maratonkollega får möjlighet att köpa min gamla 305:a!

Stockholm Maraton 2010

19*C och molnigt. Kunde väl inte vara bättre förutsättningar för maraton, även om det gärna får vara ännu varmare för min egen del. Vara ganska spänd innan loppet, insåg att det skulle bli tufft att springa fort. Efter att Anton och jag tillslut bestämt om det var t-shirt- eller linne-väder begav vi oss till starten (för mig var det t-shirtväder, för Anton linne-väder). Vi gick direkt in i startfållan för att få platser ganska långt fram. Allt kändes bra fram till 2 minuter innan start. Då blev jag kissnödig, igen! Hade ju inte gjort annat än att kissat kändes det som, och inte heller druckit något sedan 11-tiden. Det hjälpte tydligen inte. Hoppades att det skulle försvinna efter några kilometer. 

Kom iväg bra i starten, lite för bra. Sprang helt på känsla och insåg att det gick fortare än planerat. Det kändes dock så bra att jag struntade i klockan och valde att bara fortsätta att springa istället. Hade en helt fantastisk kilometer på Strandvägen där jag och en annan kille sprang helt ensamma på högersidan. Kändes som vi hade ryckt och låg i täten.  Efter 5 kilometer på 20:49 insåg jag att det här var en öppningsfart för att gå under 3-timmar. Efter att den 6:e kilometern gått på 3:54 fattade jag att det här höll på att bli riktigt dumdristigt och försökte anpassa mig efter klockan och sakta ner till 4:20-4:25 fart. 

Anton startade starkt och låg på 5 minuter per kilometer fram till 21 kilometer. Sista halvan blev lite tyngre men han gick ändå in på 3:56 på sitt första maraton. Riktigt bra!

Bild från granlof.net

Kände mig fortfarande pigg och hade inga problem att hålla farten. Eftersom det hittills hade varit väldigt lättlöpt så insåg jag att det kanske var därför det gått så pass fort i starten. När Västerbron kom var jag därför väldigt försiktig och tog det lugnt uppför för att inte spränga mig redan efter 8 kilometer. 

Passerade 10 kilometer på 42:39 och trots att jag fortfarande inte hade några problem med att hålla farten kändes det inte helt bra att känna sig ansträngd när loppet knappt har börjat. Jag var fortfarande kissnödig och det hjälpte inte heller den allmänna känslan. Att jag var kissnödig gjorde att jag inte var sugen på att dricka vilket gjorde att jag fick i mig dåligt med vätska vid vätskestationerna. Jag valde att hoppa över två stationer helt på första varvet. 

Bild från granlof.net

Fortsatte att hålla jämn fart under andra milen som gick på 43:45. Började nu känna att jag fick mer och mer problem med att magen inte riktigt trivdes. Antingen kändes det som att det gick för fort eller att jag fick i mig fel saker. Förmodligen en kombination. När jag passerade halvmaratondistansen insåg jag att kissnödigheten och min mage gjorde mig tvungen att kissa. Att kissa fort är bland det svåraste som finns när man springer tävling, det är därför man ska ladda upp så man slipper kissa under loppet. Tyvärr lyckades jag inte med det den här gången. 40 sekunder tog det. 

Bild från granlof.net

Ut på Djurgården och även om jag inte kände det så såg jag på klockan att jag började få svårt att hålla farten. Nu började kilometertiderna bli ojämna och det varierade mellan tänkta 4:20 till 4:30 och uppåt.  En snabb och två långsamma verkar det som om tempot låg på. Insåg att det skulle bli tufft och 3:05 som mål började snabbt ticka iväg. Att börja tappa redan nu, det var minst 7-8 kilometer för tidigt. 

Klar med djurgården och in mot stan igen. Nu väntade jag bara på 30-kilometerspasseringen för att känna hur trött jag skulle vara när loppet egentligen börjar.  När jag passerade 30 kilometer på 2:11:01 inser jag att jag egentligen inte är så trött. Det är mer att jag inte kan hålla farten uppe. Magen gör framförallt att jag har svårt att trycka på. Jag har inget behov av att gå eller stanna, men kilometrarna går ändå betydligt långsammare än vad jag hade önskat. Jag har hela tiden ganska bra kontroll på min fart jämfört med sluttider och är redan vid 35 kilometer ganska säker på att gå under 3:10 även om jag inser att jag inte kommer ha någon marginal att ta av. Men jag har absolut inte gått in i någon vägg, det är bara det att det gå långsamt. 

Strax efter Centralen känns det i och för sig som att jag har gått in i en vägg och står still för då kommer Espen som ett expresståg bakifrån och ropar "Nu kör vi Tobias".  Jag funderar inte ens på att försöka följa efter, han springer på tok för fort för mig.  Han öppnade förmodligen i en mer lämplig fart än vad jag själv gjorde. 

Biter ihop och tänker att i år ska jag i alla fall försöka hålla ihop det så gott det går de sista kilometrarna in i mål. Förra året tappade jag mycket tid de sista 2 kilometrarna.  Det går ganska bra och när jag svänger upp på Sturegatan och M står där med sonen och hejar på mig får jag ordentligt med kraft ända fram till Stadion. När jag springer in på Stadion lyckas jag öka farten och jag tar några placeringar på de sista 200 metrarna. Tur var väl det att jag ökade farten, för vad jag inte visste var att jag hade Staffan precis i hasorna och han gick i mål 19 sekunder efter mig. 

Bild från granlof.net

I mål på 3:09:27 som officiell nettotid. Nöjd med tiden men inte helt nöjd med vare sig uppladdning eller genomförande. Halva loppet var en kamp och det hade det inte behövt vara om jag hade öppnat förståndigare. Men nu vet jag det, och jag vet att jag är långt ifrån tretimmarsgränsen just nu. 3:05 känns inte så långt bort på en lättare bana, med en jämnare öppning, utan magproblem och kisspaus. 

Bild från granlof.net

Rejält sliten efteråt. Ont i magen ett par timmar efter loppet. Men så fort det släppt slank en pizza ner utan problem. Lite problem med baksidan av båda knäna efteråt också. Något som jag dragits med nu under våren. Annars är det mest normal träningsvärk. Idag har jag försökt få lite blodgenomströmmning genom en nationaldagspromenad.

Det jag tar med mig från det här loppet är tiden och de första fantastiska 5 kilometer som jag verkligen nöjt fullt av. De övriga 37 kilometrarna får jag se till att göra bättre nästa gång!

3:09:29

Riktigt tungt efter halvmarapasseringen men jag kämpade mig in under min måltid! Rapport från loppet kommer senare eller imorgon!

Några timmar kvar

Har precis ätit frukost, havregrynsgröt. Nu vätskeladdar jag medan jag tar fram kläder, skor och allt annat jag ska ha under loppet. Funderar på om jag ska ta en kort runda med allting på mig för att se så allt sitter som det ska innan loppet. Med kort runda menar jag i så fall 500-1000 meter.

Drömde i natt att det var natten mot söndag och att jag var riktigt sliten i kroppen efter en hård mara där jag hade gjort ett resultat bättre än förväntat. Blev lite besviken när jag vaknade och insåg att jag faktiskt hade jobbet att göra kvar framför mig.

Som ni ser kommer jag har grönt på överkroppen och svart på underkroppen och gula skor. Springer med startnummer 469 som var förra årets placering.

Nu känns det mest som en olidlig väntan på att loppet ska starta. Lycka till alla maratonlöpare!

Dan före dan

Kolhydratsladdar med Enervits gelégrejer. Smakar ungefär som gelé också, varken speciellt gott eller äckligt. Vaknade och kände mig lite snuvig. Benen kändes också ganska trötta och stumma. Men det är nog mest maratonnojja.

Känns egentligen fortfarande bra inför maran men nervositeten börjar komma. Tänker på sådana konstiga saker som att jag sedan årsskiftet i år har sprungit 9 kilometer mindre än förra året inför maran. Tänk om det är de där 9 kilometrarna som gjorde det där lilla extra förra året? Och så saknar jag dem nu, hur ska det då gå?!

Äh, det går nog bra. Igår när jag hämtade nummerlappen fick jag ett mellantidsarmband av Krister på jogg.se. Riktigt bra, han kan ta fram ett på exakt den sluttid du vill ha. Rekommenderas! Jag valde 3:05, kanske är det som gör mig nervös?

Har provat mina Adios ett antal gånger. Är lite orolig eftersom jag fick ont i en tå på maran förra året. Samma tå kände jag även av efter Kungsholmen Runt i år. Ska jag köpa ett par till Adios, en halv storlek större? Jag får ju inte plats med fler skor hemma. Äh, jag springer i de jag har. Nej förresten, jag sticker till nummerlapps-mässan och köper ett par, eller nej jag behöver inga nya. Åh, jag kan inte bestämma mig!

Att ladda inför maraton är det som är riktigt tufft. Att springa är njutningen!

Hämtat nummerlappen

Nu har jag varit och hämtat nummerlappen. Det börjar närma sig nu.

Innehållet i påsen.

Pratade en del med Krister på jogg.se. Spännande att höra hur det går för dem och vad tankarna är framöver. Passade även på att anmäla mig till nästa år. Jag vet ju att jag vill springa så det är lika bra att var ute i god tid!

Nu läser jag förra årets rapport från loppet och blir inspirerad!

Bunkrat

Idag har jag bunkrat inför lördagen. Såg till att köpa energi-gel som jag har tänkt att använda på loppet. Det började med att jag var på Intersport och handlade eftersom jag inte trodde mig hinna till någon annan butik. Där fanns endast Maxims energi-gel, som jag haft problem att hitta tidigare när jag velat ha den. Den är säkert grymt bra men jag har inte provat den eftersom det varit slut när jag tänkt köpa den. Köpte ändå två förpackningar för att ha om jag inte hittade något annat innan lördag.

Sedan lyckades jag faktiskt hinna med att ta mig till Runners Store i rusningstrafiken och jag handlade upp nästan hela deras lager av Squeezy energi-gel. Den har jag provat tidigare och vet att den fungerar för min mage. Passade även på att handla till Anton som också ska springa maran på lördag. Därför blev det ganska mycket.

När jag även såg Enervits nya carboloader Pre Sport som är någon form av gelé som man äter dygnet innan loppet kunde jag inte låta bli att handla upp mig på det också. Har inte kört kolhydratsladdning med något annat än mat tidigare men det ska bli spännande att prova Pre Sport.


Någon som har sagt att det är en billig sport man håller på med?

Igår blev det 94 minuters lugn löpning helt enligt plan och benen känns pigga idag. I morgon hämtar jag nummerlappen!

Uppladdning

Nu börjar jag faktiskt känna att Stockholm Marathon närmar sig. Idag har jag börjat min uppladdning. Jag har ju sprungit med TSM under hösten och våren men i övrigt följer jag inte Anders Szalkais träningsprogram alls. Men när det kommer till uppladdning följer jag i stort hans tips.

Eftersom det gick bra förra året så tänkte jag att jag kopierar och kör precis likadant dagarna innan maran i år. Det börjar med att jag idag äter kost som består av så lite kolhydrater som möjligt. Detta för att att göra en lätt tömning av kolhydraterna i kroppen. Ikväll springer jag en runda på 90 minuter, även det för att tömma kroppen på kolhydrater.

Just nu kör jag värmeträning genom att blogga i solen på balkongen.

Imorgon börjar jag sedan kolhydratsladdningen. För mig består den endast av vanlig mat men lite extra mycket kolhydrater och några extra mellanmå för att verkligen få i mig ordentligt nu dagarna innan maran. Jag ser även till att dricka ordentligt under dessa dagar, speciellt under fredagen.

På lördag när det är dags för tävling börjar jag dagen med sovmorgon. Sedan blir det havregrynsgröt. Ordentligt med dryck fram till klockan 11:00 sedan slutar jag dricka, detta för att inte bli kissnödig under loppet. Precis innan jag slutar dricka äter jag en lättare lunch som består av något jag vet kroppen klarar bra under tävling. Det brukar oftast blir något snabbt och lätt som makaroner med lite kyckling eller liknande.

Förra året drack jag bara vatten på morgonen innan loppet, funderar på att kanske dricka lite sportdryck också i år. Vet inte om det ger något effekt så långt innan loppet men man kan ju prova.
Under loppet försöker jag dricka sportdryck och sedan skölja ner med vatten, detta för att slippa sportdrycks kladdet i munnen. Ju varmare ju fler vätskekontroller dricker jag vid.

I år kommer jag även ha med mig några energi-gel. Förra året hade jag med mig en som jag tog efter 33 km, i år tänkte jag ha några flera för att ta ungefär var 5 kilometer med början efter halva loppet. Jag är dock allergisk mot att bära med mig saker när jag springer men det finns en lösning. Espen har tipsat mig om dubbelhäftande tejp. och det fungerar riktigt bra faktiskt. Hur kan ni läsa här.

För övrigt är jag lite orolig för att jag börjar känna mig förkyld. När jag känner efter ordentligt, som inför en mara. En vanlig dag hade jag inte märkt något med andra ord. Så förhoppningsvis är det bara huvudet som spökar.

Nu är det bara att hämta nummerlappen på torsdag och börja räkna ner.