tisdag 17 augusti 2010

En riktig triathlet?

Jag har verkligen blivit fångad av det här med triathlon, jag tycker det är grymt kul. För mig som gärna ser till att jag har rätt prylar för det jag ska göra innebär det dock att det finns oändligt med prylar att införskaffa. Inte prylar man nödvändigtvis måste ha för att träna triathlon men sådana som gör att det i alla fall ser ut som man vet vad man gör.

Många har ju som någon form av motto att det är häftigare att att vinna med sämre prylar mot någon som har bättre prylar. Det kanske jag också hade tyckt om så var fallet, men nu kommer det aldrig att hända mig så istället ser jag till att skaffa bättre prylar. Men jag har en lång väg kvar har jag förstått.

Jag har i alla fall insett att en cykel kan man lägga hur mycket pengar som helst på, det finns liksom ingen övre gräns. Och om inte det räcker med en obefintlig övre gräns så behöver man även två cyklar. En "vanlig" racercykel och en tempocykel. En vanlig för de tillfällen då man ska cykla vanliga cykellopp som t ex Vätternrundan och en tempocykel för triathlon där man oftast inte får ligga på rulle utan måste cykla själv och därför behöver en cykel med så lite vindmotstånd som möjligt. Och då har jag ännu inte börjat titta på alla olika typer av hjul man kan köpa, för träning, för tävling. för mycket vind, för lite vind, ja det går att handla i det oändliga.

Jag har ju redan funderingar på att uppgradera min cyclocross till någon form av renodlad racer. Men ska jag i så fall ha en "vanlig" linjecykel eller en tempocykel? Och köper jag en tempocykel måste jag ju även behålla den jag har så jag har en vanlig att cykla på också, eller!?
Mina nylevererade Profile Design T2+
Det är en djungel det här. För att komma vidare i funderingarna har jag i alla fall öppnat plånboken och för tillfället köpt så kallade clip-on aerobars, dvs ett tempostyre som jag kan sätta på ovanpå mitt vanliga styre på cyclocrossen. Vi får väl se hur vinglig jag blir med det i trafiken.